Meriter

Andersson, Johan Gunnar, f. 3 juli 1874 i Knista, Örebro län. Föräldrar: lantbrukaren Johan Andersson och Hedvig Lekberg. Avlade mogenhetsexamen i Örebro 10 juni 1892; student i Uppsala s. å.; fil. lic. 2 dec. 1901; disp. 13 dec. s. å.; fil. doktor 31 maj 1902. Amanuens vid geologiska institutionen i Uppsala läsåret 1900–01; docent i geologi vid Uppsala universitet 23 dec. 1901; förordnad att upprätthålla professuren i geografi därstädes 24 apr.–15 okt. 1906.; tf. chef, med professors titel, för Sveriges geologiska undersökning 5 okt. 1906 samt dess chef (överdirektör och chef från 1914) 23 dec. 1909; erhöll tjänstledighet i maj 1914 samt avsked 7 apr. 1916 för att på kinesiska regeringens uppdrag organisera och leda malmgeologiska undersökningar i Kina; utnämndes till mandarin, vilken värdighet dock numera avskaffats. Erhöll Vegamedaljen 1904; RVO 1906; LLA 1908; KVO 2kl 1910; LVA 1911; är ledamot av ett flertal in- och utländska lärda sällskap samt innehar en kinesisk orden.

Gift 2 juli 1905 med Signe Bergner, f. 12 jan. 1881 i Sveg, dotter till kyrkoherden Olof Bergner.

Biografi

A: s vetenskapliga intresse riktades under studieåren i Uppsala först åt de siluriska avlagringarna i hans födelseprovins Närke och på Öland. Några smärre paleontologiska uppsatser och en mera omfattande studie över fosforiternas uppträdande i silurformationen blevo de närmaste frukterna därav. Såsom deltagare i Nathorsts expedition till Spetsbergen och Kung Karls land (1898) gjorde A. sina första lärospån i polarforskningen. Redan följande år utrustade han och ledde en mindre expedition till Beereneiland, vars geologiska byggnad han undersökte och sedan skildrade i sin gradualavhandling. När O. Nordenskjöld företog sin ryktbara Antarktik-expedition 1901–03, blev A. hans närmaste man, och sedan Nordenskjöld med några deltagare i expeditionen tagit vinterkvarter på Snow hill, övertog A: ledningen av fartygsexpeditionen till Sydgeorgien, Falklandsöarna och Eldslandet samt vidare under fartygets andra tur till Antarktet. A., som därefter med tvenne följeslagare lämnade fartyget för att över land ta sig fram till Nordenskjölds vinterkvarter, blev, innan han nådde detta, tvungen till övervintring under prövande förhållanden. Hans sammanträffande följande vår med Nordenskjölds parti och med besättningen från det förlista fartyget och hela expeditionens räddning strax därefter genom en utsänd argentinsk expedition höra till de mest dramatiska episoderna i polarforskningens hävder. Skildringen därav bildar några spännande kapitel i reseverket »Antarctic, två år bland Sydpolens isar». A. har i flera avhandlingar framlagt resultaten av sina forskningar under denna expedition. Bland dessa äro de som behandla Graham lands geologi samt arbetet om stenströmmarna (»stone rivers») och jordflytningen (»solifluction») på Falklandsöarna av särskilt intresse. Den stora geologiska betydelsen av sistnämnda fenomen har först genom A:s undersökningar blivit uppmärksammad.

Vid förberedelserna till den elvte- internationella geologkongressen, som hölls i Stockholm 1910, utsågs A. till kongressens generalsekreterare. Detta maktpåliggande uppdrag, som innebar ett vidlyftigt organisationsarbete samt redaktörskap för kongressens talrika publikationer, däribland de omfångsrika internationella enquéterna över jordens järnmalmstillgångar och över de postglaciala klimatväxlingarna, fullgjordes på ett sätt, som i väsentlig grad bidrog till att giva denna kongress en mycket framstående rangplats och göra vårt lands geologi och geologiska forskning kända och värderade i utlandets fackkretsar. A: s intresse för tillämpad geologi har i vårt land inriktats bl. a. på tillgodogörandet av våra bituminösä skiffrar för framställning av mineraloljor och andra tekniska produkter ävensom på utvinnande av radium ur samma skiffrar. Dessa problem medhann A. dock ej att föra fram över de förberedande försöksstadierna, innan hans initiativ- och organisationsförmåga togos i anspråk för andra uppgifter. Sedan våren 1914 har han varit upptagen av de på kinesiska regeringens uppdrag anställda malmgeologiska undersökningarna i Kina. — Vid sidan av sina övriga värv har A. verkat såsom populärvetenskaplig föreläsare.

Författare

A. G. Högbom.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ueber das Alter der Isochilina canaliculata-Fauna (VA Öfversigt, Årg. 50, 1893, s. 125—129). — Ueber Blöcke aus dem jiingeren Untersilur auf der Insel Öland vorkommend (ibid, s. 521—540). — Om öländska raukar. Sthm 1895. 25 s,- 1 pl. (VA Bihang, Bd 21, Afd. 2, N : o 4.) — Mellan haf och dyner. (Gotska Sandön.) (Sv. turistfören. årsskr, 1895, s. 180—195). — fiber cambrische und silurische, phosphoritfiihrende Gesteine aus Schweden (Bull. of the Geol. inst. of Upsala, Vol. 2: P. 2, 1895 [tr. 1896], s. 133—238, pl. VI—VIII 4- 1 karta). — Till frågan om de baltiska postarkäiska eruptivens ålder (Geol. fören. forhandl, Bd 18, 1896, s. 58—64; även sep. 9 s.). — Om fosforitbildning och fosforitförande sediment (ibid, Bd 19, 1897, s. 245—295). — Från Dagas färd (Sv. turistfören. årsskr, 1898, s. 214—238). — Sur la teneur en fluor des phosphorites suédoises (Bull. of the Geol. inst. of Upsala, Vol. 4: P. 1, 1898 [tr. 1899], s. 79—88; tills, med N. Sahlbom). — Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899 (Ymer, Årg. 20, 1900, s. 423—454). — Uber die Strati-graphie und Tektonik der Bären Insel (Bull. of the Geol. inst. of Upsala, Vol 4: P. 2, 1899 [tr. 1900], s. 243—280, 2 tab, pl. VIII—X; även sep. såsom gradualavh. Upps. 1901. 38 s, 2 tab, pl. VIII—X). — Några drag af Beeren Eilands kolonisationshistoria (Ymer, Årg. 21, 1901, s. 35—'58). — Nyare litteratur om Beeren Eilands geologi (Geol. fören. forhandl, Bd 23, 1901, s. 219—230). — Ett bidrag till Östersjöns djurgeografi (Ymer, Årg. 21, 1901, s. 361—373). — Antarctics vinterexpedition till Sydgeorgien. Rapport från sv. sydpolarexpeditionen (ibid, Årg. 22, 1902, s. 409—421). — Antarctic-expeditionens arbeten på Falklandsöarne och i Eldslandet 1902. Rapport från sv. sydpolarexpeditionen (ibid, s. 515—528). — De vetenskapliga arbetena ombord på Antarctic sommaren 1902—03 och slädfärden till Snow Hill 1903 (Den svenska sydpolarexpeditionen 1901—03, 2.) (ibid, Årg. 24, 1904, s. 68—81; även i Det norske geogr. selsk. aarbog, 15, 1903—04, s. 83—95; 1 av O. Nordenskjöld, 3 av C. A. Larsen). -— Antarctics färder till Syd-Georgien, Falklandsöarna och Eldslandet samt öfvervintringen i Hoppets vik (Antarctic. Två år bland Sydpolens isar af O. Nordenskjöld, J. G. Andersson, C. A. Larsen och C. Skottsberg, Sthm 1904, D. 2, s. 1—352; även i engelsk, fransk, tysk och spansk uppl.). — On the geology of Graham Land (Bull. of the Geol. inst. of Upsala, Vol. 7, 1904—05 [tr. 1906], s.19—71, pl. I—VI). — Solifluction, a component of subaerial denudation (journal of geology, Vol. 14, 1906, s. 90—112). — Karl Ahlenius (Ymer, Årg. 26, 1906, s. 305—312). — Geological fragments from Tierra del Fuego (Bull. of the Geol. inst. of Upsala, Vol, 8, 1906—07 [tr. 1908], s. 169—183 + pl. IX—XII). — Contributions to the geology of the Falkland Islands. Sthm 1907. 4: o 38 s, 9 pl. (Wissenschaftl. Ergebnisse d. schwed. Sudpolarexpedition 1901 —03, Bd 3, Lief. 2.) — Några ord om Sveriges geologiska undersöknings organisation och framtida ställning (Geol. fören. forhandl, Bd 29, 1907, s. 241—256). — Sveriges geologiska undersökning och tillgodoseendet af den praktiska geologiens kraf (Tekn. tidskr, Årg. 37, 1907, Allm.. afd, s. 329—331). — Jordskalf i Sverige 1904—06 af E. Svedmark (Sveriges geol. undersökn. årsbok, 2, 1908; den sammanfattande framställningen,, s. 107—124, samt kartorna [I—IV] äro utarbetade av A.). — Preliminärt program för Geol. föreningens majsammankomst i Örebro [1909] (Geol. fören. forhandl, Bd 31, 1909, s. 69—74). — Exkursionen i västra Närke och till Lokadalen d. 14—16 maj [1909] (ibid, s. 404—411; tills, med L. von Post). — The age of the brachiopod yielding beds of Cockburn Island (Wissenschaftl. Ergebnisse d. schwed. Sudpolarexpedition 1901—03, Bd 3, Lief. 7, 1910, s. 41—43. 4: o; tillägg till S. S. Buckman, Antarctic fossil Brachiopoda .. .). — Smärre uppsatser och meddelanden i Bull. of the Geol. inst. of Upsala (Vol. 1, 1892—93), Geol. fören. förhandl. (1896, 98, 1900, 01, 05—12), Ymer (1899, 1901, 05, 07, 09), Geogr. journal (1902—04), Petermanns geogr. Mitteilungen (1902—04), Annalen d, Hydrographie (1902), Report of the Smithsonian inst., Washington (1903), Beiträge i; Geophysik (1909), Journal of geology (1909) m. fl.

Redigerat elvte internationella geologkongressens i Stockholm 1910 publikationer: The iron ore resources of the vvorld. Vol. 1—2; Atlas. Sthm 1910. 4:ö LXXIX, 1068 s., 18 pl., 45 kartor. — Die Veränderungen des Klimas seit dem Maximum der letzten Eiszeit. Sthm 1910. 4: o LVIII, 459 s., 5 kartor. — Livret-guide des excursions en Suéde du XI: e congrés géologique international. T. 1—2 . Sthm 1910. (Flertalet av guiderna ingående i Geol. fören. förhandl.; det egentliga redaktionsarbetet utfört av H. Munthe och A. Gavelin.) — Compte rendu de la XI :e session du congrés géologique international. Fasc. 1—2. Sthm 1912. V, 1413 s. — A. har därjämte under sin chefstid redigerat Sveriges geol. undersöknings publikationer (däribland särskild årsbok med årsberättelse utg. från 1907).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gunnar Andersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5804, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. G. Högbom.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5804
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gunnar Andersson, urn:sbl:5804, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. G. Högbom.), hämtad 2024-04-19.