Meriter

Silfvercrona, Pieter (Peter), före adl Spierinck eller Spiring, f trol i Delft, Nederländerna, d febr 1652 i London. Föräldrar: trol handlanden o manufakturisten Franchoijs Spierinck o Commer Menninck. Tullförvaltare i sv tjänst på Danzig-redden juni 26, chef för det sv tullväsendet i Preussen o Kurland 27–35, adl 5 okt 36, drottning Kristinas kammarherre o finansråd 5 okt 36, sv resident i Haag 36–9 jan 50 o från 3 juni 51, chef för den sv beskickningen i Nederländerna från 40, generalförvaltare av licenten i Livland, Pommern o Mecklenburg från 2 aug 42.

G 13 april 1636 i Delft m Johanna Dorotea (Jaene) Daurées (Dore), tidigare g van Bommert.

Biografi

S tillhörde de många invandrare som under 1600-talet bidrog till att bygga upp Sveriges stormaktsposition, samtidigt som de själva avancerade. Han tycks aldrig ha lärt sig svenska, men han användes också mest utomlands. Det var Axel Oxenstierna som engagerade honom och hans fyra bröder i den sv finansförvaltningen. S blev mer framgångsrik än sina bröder och bidrog med sitt kunnande starkt till att utveckla det sv systemet med licenter (krigs-eller extratullar) i hamnarna på andra sidan Östersjön.

I sin verksamhet som chef för de sv tullarna i Preussen och Kurland under det viktiga skedet 1627–35 spelade S stor roll för att skaffa fram de medel som behövdes för krigföringen i Tyskland. Rikskanslern vitsordade i ett brev till Gustav II Adolf hans redlighet och kompetens, och det har ansetts att licentväsendet i Preussen under denna tid sköttes med "sällsynt, kanske enastående effektivitet" (Wendt, s 240f). I Nederländerna fanns dock – naturligt nog – ett betydande missnöje med bröderna Spirings hårda indrivande av licenterna. Vid räfsterna i slutet på 1690-talet ställdes S:s arvingar inför stora krav på återbetalning till kronan av de orättmätiga vinster (provisionen på de preussiska licentmedlen) som S skulle ha haft av sitt arbete. Provisionen var dock överenskommen mellan S och statsledningen; frågan är om S tagit ut mer än vad överenskommelsen skulle ge.

Under första hälften av 1630-talet fungerade S i stor utsträckning som Axel Oxenstiernas finansiella rådgivare vid krigföringen i Tyskland. Till J Adler Salvius' (bd 1) förtret lades den sv spannmålshandeln i slutet av dec 1630 under rikskanslern med bröderna Spiring som medhjälpare. S har också medverkat vid utformningen av den tullordning som antogs 1636, främst genom att ge förslag till hur den praktiska administrationen i Sverige av utrikestullarna skulle fungera.

S kom snart att brukas i diplomatiska uppdrag med betoning på de kommersiella frågorna. Han förhandlade 1633 med sändebud från hertigen av Holstein, som ämnade skicka en delegation till Moskva för att försöka få rättighet för holsteinska köpmän att föra handelsvaror från Persien genom Ryssland. S satte upp ett förslag till villkoren för detta, som innefattade att även sv köpmän skulle delta i denna handel, vilket förslag rikskanslern fann mycket fördelaktigt för Sverige. S:s bror Aert, som medföljde en sv beskickning som avgick till Moskva 1634, fick i uppgift att förhandla om denna handel, men han lyckades inte nå någon överenskommelse med ryssarna, som var högst obenägna att släppa in sv undersåtar på denna handelsväg.

Under sin tid som resident i Nederländerna blev S i hög grad inblandad i de sv planerna under 1630-talet på att utveckla en kolonialhandel och samarbetade därvidlag med riksrådet Klas Fleming (bd 16) och köpmännen S Blommaert och P Minuit (bd 25). Han medverkade till bildandet av det svensk-holländska Söder- eller Nya Sverige-kompaniet 1638, i vilket han bidrog med 1/6 (1 800 rdr) av den sv kapitalinsatsen. Han deltog också i de diskussioner som fördes i sv riksrådet sommaren 1642 rörande omorganisationen av Nya Sverige-kompaniet och höjde sin insats i detta till 3 000 rdr (samma summa som Axel och hans bror Gabriel Oxenstierna satsade) i samband med att de holländska deltagarna fick lämna det mot återbetalning av sina insatser.

S hade även en rad uppdrag i samband med kompaniets verksamhet. Han anskaffade de varor som behövdes vid de utresor av fartyg till Nya Sverige som skedde över Nederländerna, både för skeppens försörjning och för den handel som skulle ske i Amerika, och sålde också skepp för kompaniets räkning. Papper och brev från kolonin sändes genom S till den som i Sverige främst ledde kompaniets verksamhet, nämligen Klas Fleming. Det ingick också i S:s tjänst att sköta de diplomatiska förhandlingar med holländarna som behövdes för kompaniets räkning, exempelvis rörande kompaniskepp som holländarna tagit i beslag. Under senare delen av 1640-talet kom S att befatta sig mindre med Nya Sverige-affärerna.

När Louis De Geer (bd 10) våren 1644 i Nederländerna för sv statens räkning upphandlade och utrustade en hjälpflotta på 32 skepp för kriget mot Danmark, hjälptes han i detta företag av S. Denne anskaffade även pengar till värvning av några brittiska regementen i samma krig. S hade också i uppdrag bl a att förhandla med Nederländerna om en avgift kallad "veilgeld", som alla, även sv skepp skulle betala till Nederländerna i Öresund som en ersättning för att holländarna våren 1645 bekostat en örlogsflotta som sänts till samma ställe för att skydda handeln under det pågående svensk-danska kriget. De tydligen ganska påfrestande förhandlingarna räckte fram till sommaren 1646, då holländarna gick med på att upphäva avgiften, eftersom de då fått kostnaderna för flottexpeditionen betalda.

I början av 1649 uppdrogs åt S att söka förhindra att Nederländerna ingick en redemptionstraktat med Danmark och, när så ändå skedde, att se till att den inte blev ratificerad. Traktaten innebar att nederländska skepp befriades från tullavgifter i Öresund och att den för Sverige skadliga konkurrensen från Nederländerna i Östersjön gynnades. S lyckades dock inte förhindra att ratifikationen ägde rum.

När S efter rappelleringen från Nederländerna 1650 året därpå åter skickades dit, hade han i uppdrag att genomföra ett närmande mellan Sverige och Spanien. Han förhandlade också med den spanske ambassadören Antonio de Brun om en handelstraktat med Spanien på ett av Kristina uppskattat sätt. Den sv utrikesledningen ville även närma sig den unga engelska republiken, och S ålades att genomföra detta närmande. På eget förslag fick han order att resa till England i detta ärende, vilket han gjorde i dec 1651. Han avled emellertid i London redan i febr påföljande år.

Som resident i Nederländerna meddelade S regelbundet nyheter från kontinenten till drottning Kristina, arvprinsen Karl Gustav, C G Wrangel och Per Brahe. Hans främsta förankring i riksstyrelsen var dock Axel Oxenstierna, som han rapporterade till under hela sin tid i sv tjänst. S var konstsamlare och bevakade konstmarknaden även för drottning Kristinas räkning. Genom hans förmedling förvärvade hon ett stort antal skulpturer och målningar av dåtidens konstnärer.

S erhöll 1636 godset Norsholm i Östergötland som donation på villkoren enligt Norrköpings beslut 1604 och köpte fem år senare allodialrätten till godset. Han ägde även Ås' klosters kungsgård i Halland.

S hade sex styvbarn, som alla adlades, och av vilka sonen Johan Filip S (d 1702), blev överdirektör för stora sjötullen i Sthlm 1686.

Författare

Stellan Dahlgren

Arkivuppgifter

En liten del av P S:s privata papper (brev, tvistehandl:ar o kapitalbok) i RA. - Brev från S i RA (bl a till P Brahe o många till Karl (X) Gustav, A o J Oxenstierna samt C G Wrangel).

Källor och litteratur

Källor o litt: N Ahnlund, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); B Cnattingius, Norsholm (1947); E W Dahlgren, Louis De Geer 1587-1652 (1923); S Dahlgren, New Sweden: The State, the com-pany and Johan Risingh (The Rise and fall of New Sweden, ed S Dahlgren o H Norman, 1988); C Danielsson, 1500- och 1600-talens sv tullpolitik (StvT 1924); O Granberg, Sv konstsamkarnas hist från Gustav Vasas tid till våra dagar, 1 (1929); S Hedar, Enskilda arkiv under karolinska enväldet (1935); A Heimer, De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige o England 1633-1654 (1892); A Johnson, The Swedish Settlements on the Delaware... 1638-1664, 1-2 (1911); R Liljedahl, Sv förvaltn i Livland 1617-1634 (1933); YLorents, Efter Brömsebrofreden: sv o danska förbindelser med Frankrike o Holland 1645-1649 (1916); S Lundgren, Johan Adler Salvius: problem kring freden, krigsekonomien o maktkampen (1945); C T Odhner, Sveriges inre hist under drottning Christinas förmyndare (1865); dens, Kolonien Nya Sveriges grundläggn 1637-1642 (HB [3], 1877); S I Olofsson, Drottning Christinas uonavsägelse o tros-förändring (1953); dens, Efter Westfaliska freden: Sveriges yttre politik 1650-1654 (1957); W Smith, Studier i sv tulladministration, 1-2 (1950-55); A Soom, Die Politik Schwedens bezuglich des russischen Tran-sithandels fiber die estnischen Städte in den Jahren 1636-1656 (1940); C Sprinchorn, Kolonien Nya Sverigeshistoria (1878; även i HB 5,1879); SRP 1 (1878), 3-15 (1885-1920); S Troebst, Handelskontrolle -"Derivation"-Eindämmung: schwedische Moskaupo-litik 1617-1661 (1997); E Wendt, Det sv licentväsen-det i Preussen 1627-1635 (1933); E Wrangel, Sveriges litt förbindelser med Holland ... (1897).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pieter Silfvercrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5913, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stellan Dahlgren), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5913
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pieter Silfvercrona, urn:sbl:5913, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stellan Dahlgren), hämtad 2024-04-19.