Snakenborg, släkt



Band 32 (2003-2006), sida 587.

Biografi

Snakenborg, ursprungligen mecklenburgsk adelssläkt, känd sedan 1200-talet och belagd i Sverige från 1366. Den torde ha sitt namn efter en ort Schneckenburg. Vapnet var en balk – undantagsvis bjälke – belagd med en orm, alltså ett s k talande vapen (snake betyder orm i lågtyska).

Gerhard (i vissa senare brev kallad Gerdh) S (d tidigast 1402) fick 1366 av kung Albrekt för framtida tjänst Arnäs i Forshems sn i Västergötland. Brevets egendomliga formulering "framtida tjänst" ("racione seruicij... in futurum prestandi") har föranlett, att det satts i samband med att den fångne kung Magnus ett par månader senare uppgav, att S till honom för underlättande av hans befrielse ur fångenskapen återlämnat den viktiga borgen Axvall i Skärvs sn i Västergötland. Dit var enligt Räven van Barnekows räkenskaper mecklenburgskt krigsfolk på väg några veckor senare. De nämnda källorna har tolkats som att Albrekt med donationen av Arnäs mutat S för att komma i besittning av Ax-vall. Arnäs sålde han 1373 till Skara domkyrka, och enligt den heliga Birgittas ka-nonisationsprocess var hans sätesgård Eneby i Nässja sn i Östergötland.

1382 hade S för avsikt att resa utrikes och pantsatte därför jord till Alvastra kloster. 3 maj 1385 kan S första gången beläggas med den för riddare kännetecknande titeln "dominus" (herr), vilket kan sammanställas med en i biskop Nicolaus Hermannis (bd 26) kanonisationsprocess förekommande skildring av konflikten mellan honom och denne biskop. Där uppgav han sig ha blivit riddare vid Kristi grav; utlandsresan hade alltså gått till Jerusalem. 1388 kallade sig S hövitsman på Hästholmen på en udde i Vättern i Västra Tollstads sn, Östergötland, där han förekommer i tre andra brev från åren 1383, 1386 och 1388. 1377 hade uppgivits att han stulit kyrkotionde, och att detta skulle ha skett i de delar av Östergötland som pantsatts till honom. I det brev där S kallas hövitsman på Hästholmen nämns till honom pantsatt jord i Lysings hd, där Hästholmen ligger, och Hästholmen har uppfattats som huvudort i hans pantlän i västra Östergötland. Han förekommer i Albrekts brev om anslutning 1369 till hansestädernas fredsavtal med kung Håkan, i stilleståndsfördraget 1381 mellan Albrekt och Skånelandskapen och i Lindholmstraktaten 1395 om Albrekts frigivning ur fångenskapen. Åtminstone från 1386 var S gift med Cristina Bengtsdotter (Bielke).

Hans bror Heyne S (d tidigast 1423), som i sitt sigill kallas Henrik, kan ej säkert beläggas i Sverige förrän 1373, även om det ej är omöjligt, att han är identisk med den Henrik S, till vilken jord i Västergötland och Halland pantsattes 1366. Enligt en först på 1500-talet belagd släkttradition var hans sätesgård Vatunga i Äspereds sn i Västergötland, men 1413 namnes han bland frälset i Skånings hd i samma landskap. Ännu 19 april 1387 kallas S "knape", men i två brev av 15 sept 1389 kallar han sig riddare. Enligt dessa hade han på kung Albrekts sida deltagit i det fältslag i vilket denne besegrades av drottning Margaretas armé. Det är därför beaktansvärt, att den redan 1395 avlidne lektorn Detmar i Lübeck uppger, att en av orsakerna till Albrekts nederlag var att en medlem av släkten S med 60 man flydde i denna strid, som ägde rum på hans första riddardag. Enligt Detmar var denne S:s förnamn "Gherd", men detta är omöjligt (Löfqvist), eftersom Gerhard S blivit riddare redan något av åren 1383–85. Det är sålunda tydligt, att Detmar förväxlat bröderna, och att det ej var Gerhard utan Heyne S som flydde i slaget vid Falköping 24 febr 1389.

S å sålde S till drottning Margareta Vädersholm i Södra Vings sn i Västergötland, som tidigare tillhört hans första hustru Benedicta, dotter till riksrådet och värmlandslagmannen Gustav Tunason (Vingätten). Enligt ett intyg från 1460 (B 16, RA) hade det å drottningens vägnar belägrats av hennes halvsysters son Algot Magnusson (Sture). Liksom brodern Gerhard förekommer S i stilleståndsfördraget 1381 och i Lindholmstraktaten 1395, och därtill nämnes han i Nyköpings recess 1396, men lika litet som brodern var han riksråd. Vid verkställandet av Nyköpings recess var han jämte lagmannen domare vid räfstetingen i Västergötland 1396–97.

I sitt andra äktenskap – med västgötalagmannen Laurens Björnssons (en bjälke) dotter Birgitta – blev Heyne S far till bl a Henrik S (d tidigast 1435). Denne nämns tidigast 1396 och blev riksråd tidigast 1430.1 ett intyg från 1460 och ett vittnesmål från 1462 uppges, att han innehaft Hökerums fögderi vid det ovannämnda Vädersholm i södra Västergötland, enligt intyget till sin död i Engelbrekts "örlog". I ett brev från 1434 nämns en person som S:s "ämbetsman" i Vadsbo hd i norra Västergötland och en annan person som häradshövdings domhavande i detta hd å S:s vägnar. Som riksråd kan han beläggas i det källmaterial som daterats (Carlsson) till Arbogamötet i jan 1435 och ännu i det preliminära förlikningsfördraget med kung Erik i Halmstad 3 maj 1435 och i förlikningsfördraget med densamme i Sthlm 14 okt så.

Hans dotter Birgitta Henriksdotter (d tidigast 1500) blev i sitt äktenskap med riksrådet och västgötalagmannen Svarte Ture Jönsson (Svarte Skåning) mor till den sv ätten Brahes stammoder, vars sonson Per Brahe d ä (bd 5) i sin avskrift av biskop Hans Brasks släktbok lät tillägga anteckningar om bl a släkten S (s 192 o 194). I dennes dotterson Lars Sparres kopiebok B 16 finns brev med proveniens från släkten S.

Henrik S:s yngre bror Laurens S (d trol något av åren 1471–73) torde ha fötts senast 1396, då hans mor nämns som död. Han har emellertid ej kunnat beläggas tidigare än i ett brev från 1433. Då detta av honom utfärdade brev beseglats av hans andra hustrus, Cristina Gustafsdotters, far, västgötalagmannen Gustaf Magnusson (Tre rosor av Horshaga), måste S dessförinnan ha blivit änkling efter sin första hustru, riksrådet Laurens Ulfssons (Aspenäsätten; bd 2, s 395) dotter Katarina. Liksom brodern Henrik förekommer Laurens S i förlikningsfördraget med kung Erik hösten 1435. Likaså var han på mötet i Söderköping hösten 1436 bland de 50 rikets råd och män som utfärdade privilegiebrevet för den sv kyrkan och bland de 66 utfärdarna av det antedaterade privilegiebrevet för Sthlm.

S har identifierats (Carlsson) med den utan förnamn nämnde "Snawenborg" som enligt Karlskrönikan var hövitsman på Älvsborg 1439 men då av riksföreståndaren Karl Knutsson (Bonde) fråntogs detta. 1441 var S ett av de fyra världsliga sändebud som representerade Sverige vid underhandlingarna med norrmännen i Lödöse. På sommaren s å förekommer han i den svensk-norska traktaten på Kalmarmötet, och där uppges han för första gången uttryckligen vara riksråd. S var då ännu väpnare, men 22 jan 1442 nämns han med den för riddare kännetecknande herrtiteln, varför han torde ha dubbats vid kung Kristofers kröning 14 sept 1441. Senast 1448 blev han hövitsman på Axvall, där han dock redan 1449 ersattes med kung Karls halvbror Knut Stensson (Bielke; bd 4, s 143). 1450 var S bland de tolv sv sändebud som på unionsmötet i Halmstad utfärdade brev om upplåtande av Norge till Kristian I, om frigivning av där tagna fångar, om kungamöte följande år för avgörande av frågan om Gotland och om de unionella förhållandena vid den svenske eller danske kungens död. 1453 var han bland de nio stormän som dömdes att mista liv och gods för landsförräderi under kriget mot kung Kristian. I dombrevet uppges S tillhöra dem som otvungna hyllat denne. De flesta av de dömda torde ha gått i landsflykt men återvann sin sociala ställning i Sverige genom kung Karls flykt och Kristians tronbestigning 1457. S beseglade sålunda den senares stadfästelse detta år av de gamla unionsavtalen samt breven 1458 om valet av dennes son till efterträdare och om drottningens morgongåva.

Av ett brev från 1463, då Kristian ännu hade makten i Sverige, framgår, att S då var hövitsman i Dalsland. I febr 1466 var han bland de riksråd som i Vadstena utfärdade brev för ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna; bd 28) på Stakets län och Uppsala stad och ett av de sex riksråd som på unionsmötet i Jönköping var närvarande utan att vara bland de av Jöns Bengtsson befullmäktigade ombuden. På hösten s å var S bland de talrika riksråd som i Nyköping utfärdade stadfästelsebrev på kung Karls godsbesittningar och med Kristians sändebud avtalade ett unionsmöte i Kalmar följande sommar. Huvudintrycket av hans mångåriga politiska verksamhet är, att han hörde till kung Karls motståndare men var en självständig unionsvän utan engagemang för Jöns Bengtsson och dennes släktkrets. S:s sätesgård var Främmestad i Västergötland (Klagemålsreg). Han levde ännu 1471 (B 16, f 403) men var troligen död 1473, då hans tredje hustru utfärdade ett brev utan hans medverkan (Permebref). Uttryckligen kan S beläggas som död först 1481 (B 16, f 473 v).

Med Laurens S dog den sv grenen av ätten S ut på manssidan. Ättlingar till Gerhard S:s sondotter Elin Henriksdotter i hennes äktenskap med Peter Jonsson (Bååt; bd 7, s 47) kallade sig emellertid i slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet S. Bland dem var drottning Elisabets av England hovdam Helena S (1549–1635), gift först med Henrik VIII:s änkas bror William Parr, markis av Northampton, och sedan med sir Thomas Gorges of Longford (bd 7, s 48). Genom sitt första äktenskap blev S drottningens styvmoster och därmed en av rikets förnämsta damer, och hon behöll positionen som en av Elisabets närmaste förtrogna fram till dennas död. S förefaller också ha haft en roll i kontakterna mellan drottningen och Johan III; hennes andre make användes som sändebud till Sverige. Senare hade Karl IX, som av engelsmännen ej erkändes som rättmätig sv konung, anledning att måna om goda relationer med S. Under 1580-talet lät S och Thomas Gorges uppföra Longford Castle, känt för sin särpräglade arkitektur, utanför Salisbury. Hennes grav finns i katedralen i Salisbury. Förekomsten av namnet S inom ätten Bååt har dock i litteraturen fått överdrivna proportioner. Inga belägg har sålunda påträffats för uppgiften i bl a SBL 7, s 48, att Helena S:s sysslingbarn vice presidenten i Svea hovrätt Jakob Jakobsson (Bååt) skulle ha hetat S.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Allmänt: Biskop Hans Brasks släktbok (1970); S O Brenner, Nachkommen Gorms des alten (1964); H Gillingstam, S (ÄSF 2:1, 2001); B Hildebrand, rec av A Törngrens uppsats Fru Ida Falks till Gladsax testamente av år 1398 (PHT 1932); K H Karlsson, Strödda genealogiska anteck:nar (HT 1886), s 85 f; J A A Lödeke, Denkmal der Wieder-Eröffnung der Deutschen Kirche in Sthlm (1823); L F Läffler, Några sv "talande vapen" på 1200- o 1300-talen (PHT 1903); J Raneke, Sv medeltidsvapen, 2 (1982), s 768, o 3 (1985); dens, Debattinlägg (SoH 1997); B Sundqvist, Deutsche und niederländische Personenbeinamen in Schweden bis 1420 (Anthroponymica Suecana, 3, 1957), s 305 ff; C Wallin, Ide Pedersdatter Falk till Gladsax (1954), s 105-117.

Gerhard S: Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924-31); R van Barnekows räkenskaper för Nyköpings fögderi 1365-67 (1994), s 148 f; W Berg, Visingsö (Sv fornminnesfören:s tidskr, 1, 1871-72), s 268; Y Brilioth, Sv kyrka, kungadöme o påvemakt 1363-1414 (1925); BSH 1 (1859), inl, s 44; G Carlsson, Till de medeltida Stureätternas genealogi (PHT 1920); DS 9 (1970-2000), 10:2 (1974), s 238 ff, o 10:3 (2002), s 335 f; S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); B Fritz, Hus, land o län, 1-2 (1972-73); H Klackenberg, Hästholmen (RAA:s o Statens hist museums rapport Medeltidsstaden, 59, 1984), s 24; C A Klingspor o B Schlegel, Engsö (1877); L-O Larsson, Det medeltida Värend (1964); M Linton, Drottning Margareta (1971); dens, Margareta (1998); C Loven, Borgar o befästn:ar i det medeltida Sverige (1996); I Lundahl, Det medeltida Västergötland (1961); K-G Lundholm, Drottning Katarina Karlsdotters förfäder (PHT 1958); K-E Löfqvist, Om riddarväsen o frälse i nord medeltid (1935), s 249 o 265; V A Nordman, Albrecht, Herzog von Mecklenburg, König von Schweden (1938); Processus seu negocium canonizacionis b Katerine de Vadstenis (1942-46); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1 (1923), s 169; RPB; Sankt Nikolaus' av Linköping kanonisationsprocess (1963); B Schnittger o H Rydh, Aranäs (1927), s 89; H Schück, Ecclesia Lincopensis (1959), s 91 o 317 f; SD 1 (1875-84); P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); G Sparrlöf, Riddaren Gerhard S o hans familj (SoH 1996); dens, Gerhard S - en bannlyst Jerusalemfarare (SoH 2000); ST 2 (1883); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl, 1911); U Sundberg, Medeltidens sv krig (1999); Sveriges medeltida personnamn, 2 (1980-91), sp 161; S Tunberg, Äldre medeltiden (Sveriges hist till våra dagar, 2, 1926), s 276; Vadstenadiariet (1996).

Heyne S: B 16, f 4 o 364 b v, RA; Acta et processus canonizacionis beate Birgitte; O Bjurling, Das Steuer-buch König Eriks XIII (1962); Brilioth a a; BSH 1-3 (1859-70); Carlsson, a a; dens, Senare medeltiden, 1 (Sveriges hist till våra dagar, 3:1,1941), s 8; Die Chroniken der deutschen Städte vom 14. bis ins 16. Jahrhundert, 26 (1899), s 26; DS 9,10:2, s 238 ff, o 10:3, s 334 ff; Engström, a a; Fritz, a a, 2; K H Karlsson, rec av K Erslev, Slaegtskabsforbindelser mellem dansk og sv Adel i Tiden for Kalmarunionen (HT 1884), s XXX; dens, Den sv konungens domsrätt... under medeltiden (1890), s 62 f; Klingspor o Schlegel, a a; Larsson, a a; Linton, a a:n; Loven, a a; Lundahl, a a; Löfqvist, a a, s 250 o 265; A-C Mattisson, Medeltida nord borg- o sätesgårdsnamn på -holm (1986); H Nilsson, De värmländska medeltidsbreven (1997); Nordman, a a; E Regner, Alvastra kloster under medeltiden (Fornv 2005), s 33; J Rosén, Drottning Margaretas sv räfst (Sc 1950), s 198; RPB; SD 1-3 (1875-1902); T Småberg, Det stängda frälset (2004); ST 2; Styffe, a a; Sveriges medeltida personnamn, 3:12 (1997), sp 183 ff; Vadstenadiariet; P-A Wiktorsson o E Odelman, Dalslands Diplomatarium (1996).

Henrik S: B 16, f 4,11,191, 346, 371 v o 459, RA; G Carlsson, Arboga möte 1435 (HT 1936), s 21-26; Det medeltida Sverige, 1:8 (1994); Fritz, a a; H Gillingstam, Det sv riksrådets världsliga medlemmar under konung Erik av Pommern (HT 1985), s 152; Karlsson, a a, s 64; Lags o doms; Loven, a a; Lundahl, a a; RPB; SD 3 (1885-1902); SMR; ST 3 (1895); C M S[tenbock], Johan Gabriel Baners 128 anor (PHT 1909); Styffe, a a; Sveriges medeltida personnamn, 3:12, sp 251 f.

Laurens S: Ericsbergsarkivets perg.brev 1433, B 16, f 65 v, 238, 238 v, 351 v, 403, 432 b, 436 o 438, samt Klagemålsreg, vol 3:1570-talet, p 34, allt i RA; S Bring, Saml af åtskilliga handl:ar som kunna gifwa ljus i sw hist:en, 2 (1754), s 208 o 282; BSH 3, inl, s 73 o 255; Carlsson, a a 1941, s 411, 415 o 422; Det medeltida Sverige, 1:3 (1982); DN 16: 1-2 (1901-03); G Djurklou, Bidr till sv frälsets hist under medeldden (HB 5, 1878; tr 1879), s 10 o 18; P Enemark, Kriseår 1448-51 (1981); FMU 3 (1921); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952-53); D Harrison, Karl Knutsson (2002); K Hildebrand o A Bratt, Sthlms stads privilegiebref 1423-1700 (1900-13), s 2 f; S Kraft, Senare medeltiden, 2 (Sveriges hist till våra dagar, 3:2, 1944), s 19, 32 o 103; K Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434-48 (1933); A Lindblom, Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 samt striden därom mellan konung Erik o sv kyrkan (1903), s 147; Lundahl, a a; K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen 1397-1457 (1934), s 312; Nilsson, a a; J E Olesen, Rigsråd - Kongemagt - Union (1980); dens, Unionskrige og Ständersamfund (1983); Per-mebref afskrifne af Claes Joh Ljungström (VFT 1:1, 1869), s 66; Sjögren, a a; dens, Ätten Posses hist intill år 1500 (1950); SMR; Småberg, a a; ST 3; Styffe, a a; Sv medeltidens rim-krönikor, 2 (1866); G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949); Wiktorsson o Odelman, a a; ÄSF I (1957-89).

Helena S: B v Heland, Elisabets sängkamrat (Populär hist 2002:5, s 20-23); J H Schröder, William Parr, grefve av Essex, marquis af Northampton, o hans giftermål med fröken HS (1847); G Sjögren, H S (1973).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Snakenborg, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6081, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6081
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Snakenborg, släkt, urn:sbl:6081, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se