Meriter

7 Sparre, Gustaf Adolf, sysslings son till S 5 o S 6, f 6 jan 1746 (Originalgeneal:er, RHA) i Gbg (Marks v Würtenbergs geneal:er, levande ätter, 14:30, RHA), d 18 juni 1794 i Allerum, Malm. Föräldrar: direktören o hovmarskalken greve Rutger Axel S o Sara Christina Sahlgren. Studier vid LU 57, inskr vid UU 18 okt 63, vistades utomlands 68–71, delägare i firman Sahlgren & Söner från 71. – LPS 79.

G 24 juni 1777 i Gårdstånga, Malm, m frih Elisabeth Sofia Amalia Beata Ramel, f 8 april 1753 i Västra Ed, Kalm, d 7 febr 1830 i Allerum, dtr till översten frih Hans R (bd 29, s 630) o grev Amalia Beata Lewenhaupt.

Biografi

S levde sitt korta liv förhållandevis anonymt och tillbakadraget och förekommer knappast alls i tidens memoarer och dagböcker. Hans namn skulle varit bortglömt om inte Gbgs stad hade låtit restaurera hans bostad i Gbg, den s k sparreska våningen i det Sahlgrenska huset vid Norra Hamngatan 14, åren 1967–73.

S tillhörde på sitt möderne släkten Sahlgren i Gbg, en av landets rikaste. Fadern gjorde i likhet med sina bröder långa resor utomlands och gifte sig 1740, efter en resa till Kina, med en dotter till Jacob och Brigitta Sahlgren (bd 31). Han blev en av direktörerna i Ostindiska kompaniet. Makarna bosatte sig i svärmoderns hus och fick tre söner av vilka S var den ende som nådde vuxen ålder.

Gbg präglades vid denna tid i hög grad av sin slutenhet som strängt bevakad fästningsstad, omgiven av murar, vallar och vallgrav med bastioner och raveliner och med de bägge stadsportarna som alltid var tillslutna under dygnets mörka timmar. Hamnen, som var belägen vid Klippan uti Majorna, var porten mot väster och kontinenten och där ankrade de stora ostindiefararna. Den sänka grunden försvårade uppförandet av byggnader i sten och staden härjades vid flera tillfällen av omfattande eldsvådor. S:s föräldrahem brann i jan 1746, bara en vecka efter hans födelse, och det var först i slutet av 1750-talet som familjen kunde flytta in i ett nyuppfört stenhus, Sahlgrenska huset, på samma plats. Detta kom att räknas som ett av stadens förnämsta privathus och utsågs till bostad åt blivande kronprinsessan Sofia Magdalena 1766 vid hennes och kronprins Gustavs brudfärd till Sthlm i okt s å. Då hade S förlorat båda sina föräldrar och bodde med sin mormor Brigitta Sahlgren. Vid kronprinsparets besök lärde S känna den blivande Gustav III och han uppvaktade kronprinsen vid dennes Parisresa 1770–71.

Redan som tonåring studerade S vid universiteten i Lund och Uppsala; i Lund hade han den konstintresserade domprosten Samuel Lemchen (bd 22, s 521) dll informator och lärare och där kom han i kontakt med sin blivande svåger, Malte Ramel (bd 29, s 630). I Uppsala blev han nära vän till Johan Hinric Liden (bd 22), Jacob Jonas Björnståhl (bd 4) och den sedermera berömde skeppsprästen Jacob Wallenberg. 22 år gammal for S på sin långa grand tour, och han skulle inte återse sin hemstad förrän i början av 1772. Denna resa följdes sedan av ytterligare ett par längre resor på kontinenten.

S begav sig först till London 1768 där han sammanträffade med Malte Ramel som tjänstgjorde som kommissionssekreterare hos den sv envoyén Gustaf Nolcken (bd 27). S umgicks med William Chambers, född i Gbg, som snart blev en av Englands mest framträdande arkitekter. Han var bjuden på hovets baler och han såg David Garrick spela på Drury-lane-teatern. Efter några månader i England fortsatte S till nuvarande Belgien och Nederländerna, där han studerade konst i kyrkor och kloster liksom i privata konstsamlingar och gjorde sina första konstinköp. Allteftersom samlingen växte sände han hem tavlor till Gbg med olika båtlägenheter från Amsterdam. I hemstaden tog mormor emot försändelserna och försåg S regelbundet med pengar till uppehälle och nya konstinköp – dock inte utan visst knot. Hon förmanar S att "penningar äro lätt utgivne men ej så lätt återvunne". Var tredje månad brukade hon sända 20 000 franska livrés, en enorm summa vid denna tid.

S:s resor har kunnat kartläggas genom några lösa reseanteckningar skrivna både på franska och svenska. Några få brev från mormodern finns även bevarade.

I Haag blev S inbjuden till den unge ståthållaren Vilhelm V av Oranien som var en stor konstsamlare, och S beskrev hänfört flera verk i dennes samling. I Antwerpen beundrade han Rubens' Korsnedtagning från 1611-14 i katedralen Notre Dame, och han berättar i sina reseanteckningar om besök hos olika konsthandlare och priserna på tavlorna.

I nov 1768 for S till Paris som sedan var hans högkvarter i nära tre år och där han blev vän med det sv sändebudet Gustaf Philip Creutz (bd 9). Själv innehavare av en betydande konstsamling var denne nära vän med de ledande i Paris, främst den franske premiärministern hertigen av Choiseul, en stor konstälskare. I Choiseuls magnifika parisresidens vid Rue de Richelieu – Hotel Crozat de Chatel – hängde hans tavlor på sidenklädda väggar. Före de offentliga museernas tillkomst tjänade liknande privata konstgallerier som studieobjekt för tidens konstälskare, de s k amatörerna. Hösten 1770 gjorde S en avsticka-re till Lyon och dess sidenväverier, och i okt s å fick han företräde hos Voltaire på slottet i Ferney. I maj följande år avled S:s mormor vilket tvingade honom att återvända till Gbg. Han for då tillbaka över Strasbourg, Mannheim, Frankfurt och Kassel, där han fick tillfälle att studera lantgrevens konstsamling.

När S kom till Sthlm hösten 1771 fick han tillfälle att följa tillkomsten av det nya kungaparets våning på slottet, inredd efter ritningar av bl a Jean Eric Rehn (bd 29) och Jean Baptiste Masreliez (bd 25). Väl hemma i Gbg på nyåret hade S glädjen att packa upp sina målningar, och han ägnade sig den närmaste tiden åt att nyinreda det Sahlgrenska huset, som han nu ärvt efter sin mormor. De viktigaste rummen var två salonger åt gatan, klädda med röda resp blå sidentapeter. Väggarna inramades av breda förgyllda lister och mellan fönstren placerades förgyllda speglar över halvrunda marmorbord. Det är ej känt vem som var arkitekt för dessa nydaningsarbeten men genom att ett rättegångsprotokoll från Hall- och accisrätten i Sthlm från 1775 påträffats har det kunnat fastställas att S själv varit i huvudstaden och träffat överenskommelse med olika hantverkare om leveranser till sina inredningsarbeten i Gbg. Bland de uppräknade finns flera namn som förekommer vid slottsinredningen liksom vid andra förnämligare inredningsarbeten vid denna tid.

S:s konstsamling uppgick till som mest ca 100 målningar – han var näst Gustav III sin tids störste konstsamlare i Sverige – och dessa kom så småningom att delas mellan hemmet i Gbg och det lilla skåneslottet Kulla Gunnarstorp norr om Helsingborg, som han inköpte 1775. J C Barfod omtalar att S:s två hem "är möblerade med en prakt som hos ingen svensk privat man finner sin like". Tavlorna var strängt symmetriskt hängda på de sidenklädda väggfälten ofta med en större målning i mitten och omgiven av två lika stora pendanger. Flertalet verk var relativt små som de många verken av David Teniers föreställande bondstugor och krogar med rökande bönder, men här fanns även magnifika porträtt av Rembrandt, t ex Ung jude, Gammal rabbin eller den stora Ung man med vit krage, nu i National Gallery of Art i Washington. I samlingen ingick mytologiska motiv som Jordaens' Silenus med backanter och Wouwermans' Pyramus och Thisbe samt stallinteriörer av Isack van Ostade och Gerard Terborch. Den borgerliga genren representerades med fyra målningar av Chardin i utsökta originalramar i fransk rokoko, men eljest lät S nytillverka ramar för sina målningar i samma stil som våningens fasta inredning.

Under de ca 20 år som S:s konstsamling befann sig i Gbg besöktes den av ett flertal framstående konstintresserade som Sergel, Linnerhjelm, v Breda och 1787 den sydamerikanske frihetshjälten Miranda. Den fungerade som ett privat konstmuseum i likhet med dem som S hade besökt under sin grand tour. Även Gustav III gästade S vid flera tillfällen och själv inredde han på K slottet i Sthlm ett liknande galleri i ett rött och ett blått sidenklätt förmak -det som senare skulle bli Kongl Museum, nuvarande NM.

S:s enda dotter Christina gifte sig 1799 med greve Jacob Gustaf De la Gardie (bd 10) men själv gick hon bort redan 1811, och ende sonen Gustaf Adolf De la Gardie avled 1833. Tavelsamlingen gick då i bakarv till Jacob Gustaf, och i samband med hans försäljning av Kulla Gunnarstorp till greve Carl De Geer (bd 10) följde samlingen med i köpet. Denne donerade tavlorna till sin dotterdotter då hon gifte sig med greve Wachtmeister på Vanas, där S:s samling sedan på ett föredömligt sätt förvaltades som fideikommiss hos familjen Wachtmeister. Genom fideikommissets upplösning efter 1978 kom ett antal målningar att försäljas, främst till USA, sedan en av sv staten planerad inlösen ej kommit till stånd.

Författare

Ingmar Hasselgréen-Mannerstierna

Arkivuppgifter

Reseanteckn:ar o brev efter S i LUB. - Brev från S i LUB (bl a till Anne Adelaide Sparre), RA (bl a till F o J Sparre) o i UUB (bl a till P Alströmer).

Källor och litteratur

Källor o litt: I Hasselgréen, Konstsamlaren GAS, 1746-1794: hans studieresa, våning o konstsaml i Gbg (1974), o där anf källor o litt; dens, Konstsamlaren G A S o sparreska våningen i Gbg (Konsthist tidskr 1988).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Adolf Sparre, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6198, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Hasselgréen-Mannerstierna), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6198
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Adolf Sparre, urn:sbl:6198, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Hasselgréen-Mannerstierna), hämtad 2024-04-19.