Johan Helmich Roman

Född:1694-10-26 – Hovförsamlingen, Stockholms län
Död:1758-11-20 – Ryssby församling (H-län), Kalmar län

Kompositör, Hovkapellmästare


Band 30 (1998-2000), sida 292.

Meriter

Roman, Johan Helmich, f 26 okt (Sahlstedt, s 208), dp 31 okt 1694 i Sthlm, Hovförs, d 20 nov 1758 i Ryssby, Kalm (Bengtsson 1955, s 61 ff o där anf litt). Föräldrar: hovkapellisten Johan R o Catharina Margaretha v Elswich. Hovkapellist 1 jan 11, utlandsvistelse (London) nov 16maj 21, v hovkapellmästare 18 dec 21, hovkapellmästare 23 jan 2745, utlandsresa (England, Frankrike, Italien, Tyskland) efter 16 aug 35senast 15 juni 37, hovintendents titel 12 nov 45. Tonsättare.  LVA 39, led av Sv tungomålsgillet 40.

G 1) 1 sept 1730 i Skällvik, Ög (Sahlstedt, s 14; ej i vb), m Eva Emerentia Biörck, f trol 1701 i Sthlm, d 26 febr 1734 där, Hovförs, dtr till hovrättskommissarien Carl B o Elisabeth Lysing samt tidigare g m häradshövdingen Nils Roswall; 2) 6 juli 1738 trol i Mörlunda, Kalm (Bengtsson 1955, s 38 o där anf källor; vb saknas), m Maria Elisabeth Baumgardt, f 19 okt 1721 i S:t Ilian, Vm, d 10 juni 1744 i Mörlunda, dtr till kaptenen Peter B o Maria Angerstein.

Biografi

R fick sin grundläggande praktiska musikutbildning av fadern. Tekniskt och musikaliskt brådmogen framträdde han tidigt med sin violin vid hovet, "där han färdigt spelte svåra stycken av åtskilliga kompositioner" (Sahlstedt, s 15). Belagd är hans medverkan i hovkapellet 19 april 1706 vid födelsedagsfesten för hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Sannolikt har han tillhört hovorkestern som oavlönad exspektant, innan han blev ordinarie kapellist på stat. Redan 19 mars 1712 utfärdade Karl XII i Bender ett brev, vari han gav R tillstånd att med bibehållen lön "på någre år få resa till att perfektionera sig i musiken". På grund av rådande krigstillstånd dröjde det emellertid till nov 1716 innan R, med bibehållen lön och reskassa från prinsessan Ulrika Eleonora, kunde bege sig utrikes.

De knappa fem år R vistades i det musikaliskt sjudande och nyskapande London skulle bli livsavgörande. Omgående anställdes han i G F Händels orkester i John J Heideggers operaföretag på the King's Theatre. Efter dess upplösning 1717 kom R som gentleman till hertigens av Newcastle hov, och då ett nytt operasällskap, The Royal Academy of Musick, bildades 1719 tog R plats bland andraviolinisterna. Aren i England bör ha varit en lycklig tid i R:s liv: han var ekonomiskt bekymmersfri genom hertigens av Newcastle beskydd och utvecklades konstnärligt genom umgänge och kontakt med tidens främsta tonkonstnärer såsom G F Händel, J C Pepusch, G B Bononcini, A Ariosti, J B Loeillet de Gent – oboist liksom R – F S Geminiani, F M Veracini, W Croft och W Babell. I orkestern, som från första cembalon leddes av Handel, upplevde han det senaste inom den italienska operakonsten – verk främst av Händel, Bononcini, G Porta samt A och D Scarlatti – med de yppersta sångare och dansare på scenen. Med Pepusch som lärare tillägnade sig R komponerandets teoretiska grunder. Från englandstiden stammar också hans första kända tonsättningar, möjligen också hans tolv flöjtsonater, för övrigt de enda kompositioner av R som tryckts (1727).

Endast med tvekan och "efter undfångne ordres" lämnade R England för att på försommaren 1721 återvända till Sthlm. På kort tid visade han sin kapacitet: i dec utnämndes han till vice hovkapellmästare. Därefter följde enligt hovets uppdrag en tid av konstnärlig uppryckning av det av krig och ekonomiska kriser nedgångna hovkapellet. Uttryck för detta blev bl a en serie hyllningskantater av R för de kungliga-

Med utnämningen till hovkapellmästare på Ulrika Eleonoras födelsedag 1727 började R:s egentliga storhetstid. Hovkapellmästarens plikter innebar ansvar för den musikaliska utsmyckningen vid hovfester, hovteater, representation samt gudstjänster och husandakter. Därtill krävdes musik i mängd – egna tonsättningar och bearbetningar av andras verk, ofta även översättning av texter till svenska – organisation av kopistkontor och notskrivning, instudering av verken samt undervisning av såväl hovkapellister och sångare som en ständigt växande skara av begåvade amatörer bland adel och borgare, vilka förstärkte hovkapellet som exspektanter.

I pedagogiskt syfte att ständigt trimma och skola orkestern under samma press som rådde vid hovtjänstgöring inledde R 4 april 1731 den offentliga konsertverksamheten i Sverige. Då uppfördes i Riddarhussalen i Sthlm R:s bearbetning av Händels Brockes-passion med inlägg ur B Marcellos Estro poëtico-armonica. Under de konsertintensiva åren före andra utlandsresan 1735 framfördes bl a även utdrag ur nyssnämnda verk av Marcello i R:s bearbetning och översättning från italienskan (1731), fyra anthems av Handel (1733), dennes pastoral Acis och Galathea (1734) och oratorium Ester (1734) samt R:s musik till A D Leenbergs Et swänskt drama (1734). Till denna period hänför sig också den s k Golovinmusiken, en orkestersvit R skrev på uppdrag av ryske ministern i Sthlm Golovin med anledning av tsar Peter II:s kröning 1728, viss gudstjänstmusik (tre kantater 1732) och med största sannolikhet åtskillig instrumentalmusik avsedd dels för offentliga konserter, dels för R:s elever.

Den andra utlandsresan, som utgjorde en vilopunkt efter hektiska arbetsår och sorgen över första hustruns död, ställdes till London, gick vidare över Paris till Italien och åter upp genom Tyskland. Såsom konstnärliga brännpunkter framstår London och Neapel med resans mål vid de varma baden i Ischia, där R hoppades finna bot mot sin tilltagande dövhet. Neapel var centrum för italienskt operaskapande – den neapolitanska skolan – med ledande tonsättare som L Leo, G B Pergolesi och D N Sarri. R:s "utmärkta skicklighet skaffade honom umgänge och vänskap" (Sahlstedt, s 18) med betydande tonsättare med vilka han sedermera stod i brevkontakt. Med sig hem hade han en "samling av de härligaste musikalier" (ibid, s 19). Komponerade gjorde han ständigt, i Neapel bl a 12-, 16-och 18-stämmiga vokalverk (nu förlorade). Tillkomsten av hans djupt originella Assaggi för oackompanjerad violin kan även förbindas med den andra utlandsresan.

1740-talet gav såväl erkännande genom inval och introduktion i den nybildade VA som motgångar och personliga sorger. Med Ulrika Eleonoras död 1741 miste R ett kraftfullt stöd, som skyddat hans musik "mot varje angrepp av avundsjuka" (förordet till R:s flöjtsonater, tr 1727 o dedicerade till drottningen). Bearbetningen av Händels Funeral anthem Wägarna till Zion äro sörjande, som R avsett för Ulrika Eleonoras begravning 1742 men måst spara till sorgemusiken över henne, gav hans avundsmän anledning till förnyat angrepp på hans musiksmak och musikprogram vilket framstår som den negativa vändpunkten i hans liv. Viktiga evenemang under denna period var fredsslutet 1743 och tronföljaren Adolf Fredriks ankomst s å med vilken R:s körverk Jubilate kan förbindas. Med tronföljaren följde det hertigliga kapellet och dess kapellmästare H P Johnsen, varigenom Sthlm förfogade över två professionella, delvis konkurrerande yrkesorkestrar. R:s yttre villkor hade under tiden förändrats, så att han sedan 1741 halva året vistades hos sin familj på gården Ryningsnäs i Mörlunda. Trots förlusten av andra hustrun i juni 1744 skapade R denna sommar orkestersviten Drottningholmsmusiken till bilägersfesten mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, där han bar ansvaret för musikutsmyckningarna under själva ceremonin och den efterföljande måltiden samt vid gudstjänster, konserter och baler. Från 1745 var han med hänvisning till vacklande hälsa tjänstledig med hovintendents karaktär och bosatt på gården Lilla Haraldsmåla i Ryssby.

Vid ytterligare två tillfällen skulle dock R spela en aktiv roll i Sthlms musikliv. 1747 återinträdde han i tjänst för att med anledning av arvprins Gustavs (III) födelse genom en konsert i VA:s regi såsom ett av dess rön visa "prov av svenska tungomålets böjelighet till kyrkomusik" (VAH s å, s 239). Vid det viktiga framförandet presenterades (med eko i VAH och i Lärda tidningar) R:s bearbetning av L Leos Dixit, troligen också verk av B Marcello och egna "försök". Det andra tillfället var rikshögtidligheterna 1751 – Fredrik I:s begravning 27 sept och Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning 26 nov – då R vistades i Sthlm från mitten av aug 1751 till slutet av maj 1752. Till begravningen valde R själv bibelord, som han klädde i ett djupt personligt tonspråk i sitt anthem Herren känner de frommas dagar. Till den senare tilldragelsen skrev han verket Prisa Jerusalem Herran, och i hyllningsmusiken vid de nykröntas offentliga måltid använde han till O v Dalins text den musik han aktade högt – verk av Händel, J A Hasse, Leo och D Paradies. Under denna sin sista vistelse i Sthlm var R samtidigt aktiv inom VA, där han 2 nov 1751 inlämnade ett memorial med förslag till åtgärder för att upphjälpa kyrkomusik med sv text. R:s ambitioner för det sv språket manifesterades även i början av mars 1752 då hans Svenska mässa uppfördes i R:s gynnare överstemarskalken Clas Ekeblads hus. Den 29 mars (med dubblering 5 april) tog så R avsked av huvudstadens offentliga muskliv såsom han börjat 20 år tidigare med en konsert i Riddarhussalen. Där gav R sitt musikaliska testamente med tre anthems av Händel jämte dennes (Utrechter) Jubilate samt Leos Dixit, allt i hans egen sv bearbetning.

Återstoden av sitt liv tillbringade R i "ödemarken" i Haraldsmåla. Där sysslade han med översättningar av musikteoretiska skrifter (generalbasläror), sammanställde sitt stora manuskript Något om Rom, skrev andliga betraktelser och svarade för sina barns fostran. För familjen torde åtskilliga av hans andliga sånger, ofta med texter ur Psaltaren, ha tillkommit, liksom även viss instrumentalmusik, t ex de tolv sviterna/sonatorna, som i sin känslosamma stil tillhör 1740-talet och sannolikt är tänkta för klavikord. Möjligen avslöjar de tonarter och ackordväxlingar R häri använt att dessa kompositioner varit tänkta som ett inlägg i tidens debatt om "det vältempererade klaveret".

R:s omfattande produktion hade alltid ett praktiskt syfte: de stora körverken och de båda orkestersviterna var avsedda för hovet och diplomatkåren, orkestermusik såsom sinfonior, concerti grossi och solokonserter för offentliga konserter, kammar- och solomusik liksom andliga sånger för elevkretsen och barnen. Stilistiskt utvecklades R från sin ungdoms franskpåverkade ideal till det sena 1730-talets neapolitanska operastil och 1740-talets galanta strömningar, även om Händel förblev hans främste inspiratör livet ut. Den musikaliska betydelsen av den andra utlandsresan kan inte nog understrykas. Genom mötet med nyare neapolitanska strömningar radikaliserades R:s eget tonspråk och påverkades hans val av musik för bearbetning. Den stilkantring efter 1744 som tidigare tillskrivits Lovisa Ulrika bör snarare ses som en effekt av R:s andra resa, även om förändringen kom att förstärkas av den blivande drottningens preferenser.

Genom hela R:s gärning löpte i upplysningens anda en pedagogisk strävan att skapa en svenskspråkig repertoar och förse bildade amatörer med god musik på överkomlig teknisk nivå och med en enkel besättning, som kunde finnas tillgänglig för organister åtminstone i stiftsstäderna. Sina mål formulerade R som "Herrens pris, överhetens fägnad och nationens heder". För att nå vida kretsar valde han en klok och balanserad politik – hänsyn till det allmänna bästa, val av lämplig musik och god offentlig presentation därav. Hans program att förse kyrkomusik med sv text kan följas från företalet till B Marcellos Estro poëtico-armonico 1731 till det sena 1750-talets sammanställning av en volym hymner för kyrkoårets högtider. Det hade sin grund i en övertygelse att kyrkomusik endast kunde bringa andakt om den framfördes på modersmålet. På motsvarande sätt kan hans översättningar av generalbasläror uppfattas som ett musikaliskt uttryck för Svenska tungomålsgillets program att göra god litteratur tillgänglig i översättning för sv ungdom. Hans tankar på ett Seminarium musicum, d v s en skola för högre musikstudier, skulle däremot förverkligas först 1771 genom grundandet av MA.

För att gynna den sv musiken medverkade R till donationen av familjen v Dübens stora musikaliesamling 1728, och själv skänkte han 1752 "till ungdomens tjänst ... en utvald samling av musikalier" till Åbo akademi (förintad vid Åbo brand 1827).


R är Sveriges förste inhemske tonsättare av rang med en såväl kvalitativt som kvantitativt högtstående produktion, vilket givit honom epitetet "den svenska musikens fader" eller "stamfader för musiken i vårt land" (Sahlstedt, s 25). Genom R:s insatser därutöver som orkesterledare, musikpedagog och musikalisk "folkbildare" lades grunden till det sv moderna musiksamhället med bl a ett offentligt konsertväsende, förutsättningar för en högre musikutbildning och ett breddat amatörmusicerande. Insatserna möjliggjordes genom 30 års hårt arbete, god organisationsförmåga, en intelligens som valde effektiva arbetsredskap och en bildning – speglad i hans stora bibliotek – som lät honom knyta internationella musikkontakter och röra sig fritt i Europas språkområden. Av R finns veterligen inget porträtt, endast en verbal beskrivning, att han "var till växten av medelmåttig längd, stadig och fyllig till kroppen; hade kvicka ögon, ett ljust ansikte, varutur framlyste den fromhet och uppriktighet som låg i hjärtat" (Sahlstedt, s 28).

Författare

Eva Helenius-Öberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

R:s omfattande privata bibliotek och samlingar ärvdes av döttrarna, efter vilkas död de övergick till sonen Anders Henrik. En av dennes söner sålde sitt arv till domkyrkoorganisten i Kalmar A Holmgren, som 1858 skänkte musikalierna till MAB, där de sedan 1920-talet ingår i den s k Romansamlingen. Av R:s bibliotek är idag (1997) endast vissa nummer kända (i KB o Statens musikbibi (SMB, samt i privat ägo), av hans konstsamling intet. Musikalier efter R finns även i UUB. Ms i VA. Reseanteckn:ar: Något om Rom, i Kalmar stadsbibl.

Tryckta arbeten

Kompositioner (i urval, största delen handskr i SMB, Romansamlingen): Vokalmusik (fullst förteckn i Holm, Tematisk förteckn över ... vokalmusik (HRV), se nedan): Sceniska verk (fragment): Et svvänskt drama (1734, text A D Lehnberg, tr s å), troligen hela verket, varav bevarade: Antenors canzonetta (Oftare är wädret stilla, UUB, N 1114, med melodihänvisn: Andante af Roman), Cassandras sång (Det gagnar grenen at han skiäres, Romansaml 87 b, autograf) HRV 811, Cassandras soliloquium (Wist behöfwes at man öfwes, d:o 84, s 52, autogr) HRV 945, Cassandras sång (Då natten aldra mörkast är, version 1: d:o 78 b, autogr, 2: parodivisa på arian Verdopple Sonne, deinen Schein, ur R:s kantat till drottningens födelsedag 1726) HRV 817, o Antenors sång (Hwilken är som trädel fäller, d:o 84, s 15, autogr) HRV 944; En bättrad wilUyjärna (1737, text C Gyllenborg efter R Steele, tr 1723, uppförd på Svenska komedien 1737), med musikinslag av R, varav sångerna: Täcka bräde, konstigt zijrat (d:o 85, autogr) HRV 934, även i ett flertal avskr i visböcker, Hwarföre will du, o skiönhet ur kiöket (akt 3 scen 4), med melodihänvisn Grave de m:r Roman (UUB, N 1114), o Blida sol! gäck! lät ditt sken, känd genom melodihänvisn Sommar-ro (Täcka tid, som muntrar alt, text H C Nordenflycht), även använd för Sions sånger 1748, nr 57 o 205. - Flersalsiga körverk med orkester: Te Deum (O Gud O Gud wi lofwe Tig, 1730, Romansaml 65) HRV 405; Jubilate (påskrift 1743, d:o 63, autogr) HRV 401; Svenska mässan (c:a 1750, d:o 62) HRV 404; Konung Fredrik I:s begravningsmusik (1751, UUB, Vok.mus. i hs 64: 2, tr text i LUB) HRV 402; Kröningsmusiken 1751 (d:o 65: 3, tr text) HRV 403. Ett annat körverk för samma kröning som tillskrivits R: Beati omnes, HRV 400, är avj GJanitsch (1708-63), Berlin.  Verk för kör eller minst tre röster: 14 verk HRV 500-513, bl a Gud wi förbide Tina godhet (Neapel 1736, Romansaml 77 b), o Herre! Herre! hwi träder Tu så långt ifrå? (för drottningens begravn 1742, d:o 73).  Kantater för soli, kör och orkester: Festa musica-le (till Fredrik I:s födelsedag 17 april 1725, text A Pa-pi, d:o 3) HRV 602; Cantata in einer Taffel-Musik (1727, textj Koppen, d:o 4) HRV 601; Statt up statt up du trogna folck (till drottningens födelsedag 23 jan 1727, text J v Nerés (Neresius), d:o 5) HRV 604; Bröllopsmusik (uoligen 1728, text U Rudenschöld, d:o 8) HRV 600; Warelse som utan dagar (till drottningens födelsedag 1730, text S E Brenner, tr s å, d:o 92) HRV 605, Wälkommen store kung igen, Cantata wid Hans kongl. maj.ts, wår allernådigste konungs och herres, konung Friedrich den förstas lyckelige och högstefterlängtade återkomst ifrån des tyske arf-länder (13 nov 1731, KB, S 166 a) HRV 606.  Duetter: 15 duetter HRV 700715, bl a Te Deum (Tig vi lofve, O Gud, troligen 1750-talet, text A Nicander, hexameterparafras över Ps. 6 i 1695 års psalmbok) HRV 714. – Solosånger: Andliga sånger till texter ur Bibeln, särskilt Psaltaren, o världsliga sånger, HRV 800-949, huvudsakl till sv texter (avj Frese minst 16, S E Brenner 1, J Runius 1, O v Dalin 4, A Nicander 14 psaltarparafra-ser 1757, T Odhelius 1, F L Bonde minst 2, G C Roman 1, C o U Rudenschöld 3 resp 7 samtj G Werwing 1), o även italienska, eng, tyska (av C Hofmann v Hofmannswaldau 2), fr (A Deshouliéres 1 o C de Saint-Ev-remond 2), latinska (Ovidius 1), gr (Pindaros 1 o Diphilos 1) samt turkiska: visan Dettere diri liri la diri (Tursk kärleks declaration, som möjligen tillkommit vid besök i Stockholm av en turkisk beskickning, Mus-tafa aga 1727 eller Said Mehmed efendi 1733, eller annat tillfälle).  Instrumentalmusik (fullst förteckn i Bengtsson, nedan anf arb 1955, s 444-453): Orkestermusik: Musique satt dl en Festin hos ryska ministren gref Gollowin (Golovin-musiken, 1728, Suite, Romansam! 1) Bengtsson 1; Sjukmans musique (1720-talets slut) ibid 7; Bilägers musiquen (Drottningholmsmusiken, 1744, d:o 2) ibid 2 o 2 1/2; 7 orkestersviter o en osäker svit i D-dur, ibid 25; 17 sinfonior, 3- o 4-satsiga, skisser till 2 sinfonisatser o en osäker sinfonia i d-moll, ibid 27; 4 självständiga ouverturer; 8 orkestersatser samt skisser ull sådana; 4 violinkonserter; 1 konsert för oboe B-dur o stråkorkester, ibid 46; 1 konsert för oboe d'amore D-dur o stråkorkester, ibid 53; 1 konsert för traversflöjt G-dur (tidigare tillskr F Zellbell d y). - Kammarmusik: 13 triosonater för två violiner o BC; 1 triosonat d-moll för violin, violoncell o BC; 2 triosonater (endast basstämman bevarad); triosonata C-dur (osäker) ibid 116; 12 Sonate å flauto traverso, violone e cembalo (tr Sthlm 1727) ibid 201-212; 5 sonater för ett melodiinstrument o BC; 1 duett i a-moll o en sats i A-dur för 2 violiner.  Musik för oackompanjerad violin: 15 Assaggi ä violino solo (flersatsiga verk) ibid 301-320 (provtr Sthlm 1740 av 314: 2), o 3 ofullst sådana; 2 ouverturer för violino solo; 14 etyder (fristående satser), därtill 9 osäkra. - Klavermusik: 12 sonater, ibid 225-236 (sannolikt 1740-talet, Romansaml 58, autogr, påskriftJ. H. Roman av sonen A H R); 1 sonat i C-dur (ägarpåskrift 1728), äktheten ifrågasatt, sats 1 tillskr Handel, ibid 215; enstaka satser, menuetter. - Bearbetningar, vokalmusik: G F Handel: Passion nach B. H. Brockes (1731) förk bearb: Brockes-passionen (1739), HRV B 20 (tr text [1731, 1732,] 1734, [1739,] 1753), Oratorium (Esther, bearbetn, 1734, fragment i SMB, tr text), Il pastor fido (version II 1734, bl a i hyllningsmusiken vid kröningen 1751, fragment i LUB, Saml Engelhardt), Acis och Galathea (1734, partitur i SMB, text övers av R o med förord se nedan), Funeral anthem (Wägarna till Ston äro sörjande, för drottningens begravn 1742, SMB, KO/Sv-R), (Utrechter) Jubilate (bl a för R:s avskedskonserter mars 1752, ej bevarad) o Te Deum (bl a för samma konserter); L Leo, Ps. 110 (Dixit Dominus, konsert i VA 7 okt 1747, Romansaml 64) HRV B 22; B Marcello, Valda satser ur Estro poético-armonico (1731, inlagor i Händels Brockes-passion o offentlig konsert s å, d:o 89, LUB, Saml Wenster A 9, text övers av R o med förord se nedan) HRV B 27; G B Pergolesi, Stabat mäter (Jesu Christi Guds sons och mennisko-slägtets Frälsares, bittra lidandes och döds betraktelse, 1749, d:o 86 c, tr text 1749, 1750, 1751, 1752, 1760, 1761, 1770, 1794, 1809 o utom Sthlm 1763-1809) HRV B 35; D N Sarro (Sarri), Gloria in excelsis o Gradas agimus tibi ur Mässa F-dur (1742, satser till drottningens begravn s å, ej bevarade) HRV B 40 resp B 39; även verk av bl a J J Fux HRV B 16-18, A Lotti HRV B 24-26, G B Pe-scetti HRV B 36, A Ragazzi HRV B 37 oj Stanley HRV B 41. - Översättningar av musikteoreliska verk: G Keller, Et tydligt sätt at lära spela general bas (Romansaml 102); F Gasparini, En uti Harmonie öfwad på clav-cymbal (2-28jan 1753, d:o 101);J C Pepusch, En trac-tat om harmonie (1751-1752?, d:o 100). 12 punkter Orsaker hwarmedelst music råkat i läger-wall (d:o 100, s 145) hänger sannolikt samman med ett Memorial med förslag till åtgärder att uppmuntra särskilt kyrkomusik med sv text, överlämnat till VA d 2 nov 1751 (förlorat).

Tryckta arbeten: Wälment underrättelse ([B H Brockes,] Guds sons vår Herres och Frälsares Jesu Chrisd ... lidande och död... upfördt... 1731, Sthlm u å, s [3] f, anon; [nya uppl: 1732,] 1734, omtr i Helemus-Öberg, nedan anf arb 1994, s 71 f; kortare i förk utg [1739]). - [Förord] ([A D Leenberg,] Drama, Sthlm [1734], 4:o, [variant med förord, s 3 f], omtr ibid, s 97 f). - Sätt at bleka linne (VAH, 1741, Sthlm, s 275; övers i Der Königl. schwedischen Akademie der Wissenschaften Abhandlungen, aus der Naturlehre, Haushaltung und Mechanik Bd 3, Hamburg 1750, s 314 f: Eine Art Leinenzeug zu bleichen). - [Anmälan av egen konsert 7/10] (Lärda tidningar, 1747, Sthlm, s 165 f [i nr 42, 15/10]; anon). -1 ovan nämnda arb även brev s 48, 54 f, 60, 98, 110, 136, 161, 165, 186-189, 191 f, många dokument passim, ur hskr Något om Rom s 104 f o för VA inträdestal 1740 s 121, insänt rön 1742 s 130 f o tal 1747 s 163).

Översatt: Utdrag af venetianske patriuens [A] Gius-dniani berömda poetiska arbete öfver Konung Davids psalmer, som på svenska öfversatt, kommer med den af patritien [B] Marcelli därtil giorde härliga musique, at med sång och instrumenter upföras i Stockholm åhr 1731. Sthlm [1731], 4:o. (18) s. [Anon, med förord.] Omtr i ovan nämnda arb, s 76 f.  Pastoral eller Herda-qwäde. Sthlm [1734]. (16) s. [Uppl utan företal;] U o o å. (15) s.  W [Assheton], Et tal om döds-sängs bättring, Af W Assethon, Sthlm 1743, 94 s (anon, 2 varianter), [ny utg:] TalHelsingborg 1829, 56 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Bengtsson, J H R o hans instrumentalmusik. Käll- o stilkritiska studier (1955); dens, "Sig-nor Leos Dixit imiterat af R". En inledande studie över J H R:s musikaliska bearbetmteknik (STM 40, 1958); dens, Äkthetsproblem o en vitter tullkontrollör (Festskr Jens Peter Larsen 1902 14/6 1972, 1972); dens, J H R:s flöjtkonsert (STM 55, 1973); dens, Handstil 14 i R-saml identifierad (STM 61, 1979); dens, R-forskn:s nuläge – o en blick framåt (STM 67, 1985); E Helenius-Öberg, J H R: liv o verk genom samtida ögon. Dokumentens vittnesbörd (1994); dens, J H R i källornas ljus (STM 76-77, 1994-95); A L Holm, Tematisk förteckn över J H R:s vokalmusik (HRV) (Musik i Sverige, 7, 1994); A Ivarsdotter-Johnson, J H R o hans tid (Musiken i Sverige, ed L Jonsson, 2,1993); A Sahlstedt, Äreminne öfver hofintendenten ...J H R... 30 maj 1767 (1767; faksimiluppl 1994).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Helmich Roman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6817, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Helenius-Öberg), hämtad 2018-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6817
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Helmich Roman, urn:sbl:6817, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Helenius-Öberg), hämtad 2018-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se