Meriter

Romanson, Henrik Wilhelm, f 5 sept 1776 i Puumala, S:t Michels län, d 15 maj 1853 i Uppsala. Föräldrar: kaplanen Henrik Ro-manus o Maria Helena Mechelin. Studerade vid gymn i Borgå, inskr vid UU 20 okt 97, studier i kirurgi i Sthlm 98, MK vid UU 15 dec 01, ML 17 nov 02, disp pro gradu 18 maj 03, MD 24 maj 04, allt vid UU, amanuens vid Akad sjukhuset i Uppsala 02, anatomie prosektor vid UU 13 maj 05, kirurg vid Akad sjukhuset 19 sept 05, led av Collegium medicum 28 maj 07, prof:s n h o v 16 nov 14, adjunkt i teor o prakt medicin vid UU 29 mars 21, intendent vid Sätra hälsobrunn, Kila, Vm, 14 febr 24–52, tf prof i anatomi o kirurgi vid UU 29, ord 20 febr 30-44. – LVS 29.

G 1) 20 sept 1807 i Hedesunda, Gävl, m Catharina Johanna Ek, f 10 jan 1779 i Helga Tref, Upps, d 30 april 1826 i Uppsala, dtr dll kontraktsprosten Johan E o Marta Johanna Bomarck; 2) 6 maj 1828 i Gävle m Ulrika Messman, f 20 okt 1792 där, d 20 okt 1841 i Uppsala, dtr till källarmästaren Gustaf Fredrik M o Johanna Löthström.

Biografi

R var prästson och efter gymnasiestudier i Borgå blev han student i Uppsala 1797. Sedan han blivit medicine doktor vid blott 28 års ålder följde en karriär vid universitetet i Uppsala och inom stadens sjukvård. 1830–44 var R ordinarie professor i anatomi och kirurgi och 1833 beklädde han ämbetet som universitetets rektor. Under mer än ett kvarts sekel ägnade han somrarna åt att vara läkare vid Sätra brunn.

R var mycket flitig i sin akademiska verksamhet och presiderade vid ett stort antal disputationer. Huruvida han även var författare till dessa låter sig inte avgöras, men med tanke på att de flesta rörde sig inom de anatomiska och kirurgiska områdena är det rimligt att anta att han själv skrivit många av dem. 1800-talets första hälft var knappast någon särskilt lysande period i den medicinska fakultetens historia. Traditions- och lärdomsförmedling spelade fortfarande en större roll än vetenskapligt arbete och praktisk läkekonst. Mot den bakgrunden måste R:s viktigaste insats för den medicinska verksamheten anses vara de läroböcker han författade och i något fall översatte.

Utkast till föreläsningar för begynnare i chirurgien (1812) är en kompendieartad redogörelse för den vanligaste kirurgiska utrustningen, medikamenterna och behandlingsmetoderna. Framställningen är kortfattad och påminner mer om arbetsanteckningar än löpande text. Av större principiell betydelse var R:s Försök till vägledning vid läkarekonstens utöfvande (1830). Även om detta arbete är tydligt påverkat och styrt av flera samtida utländska verk är graden av självständighet betydande. Det utgör grunden för en klinisk undervisning i medicin och läkekonst genom att utförligt behandla läkarens förhållningssätt till sjukdomar, diagnosmetoder och behandlingssätt. Däremot är R sparsam när det gäller att förmedla rent kliniska erfarenheter. Kanske beror detta åtminstone till viss del på R:s uppfattning att den kliniska kunskapen endast i begränsad utsträckning var möjlig att förmedla: Läkarens arbete är beroende av hans förmåga att kunna få en allmän bild av patienten och sjukdomen och denna färdighet kan bara ernås genom mångårig praktisk erfarenhet.

Trots att R var verksam i romantikens Uppsala betonade han den praktiska läkekonsten och inte den teoretiska reflektionen. Magnus Huss (bd 19), som studerade medicin i Uppsala på 1820-talet, skriver visserligen något nedlåtande i sina memoarer att R ansåg det tillräckligt att studera anatomi med hjälp av planscher. Omdömet speglar dock kanske i första hand den torftiga situationen inom den medicinska undervisningen överhuvudtaget i Uppsala vid denna tid. Att R:s lärobok från 1830 beredde marken för den mer kliniskt inriktade medicinen några decennier senare är ganska uppenbart.

Författare

Roger Qvarsell

Arkivuppgifter

Brev från R i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Underrättelse om sättet, huru de böra förhålla sig och skötas, som blifvit smittade af den i Bälinge och närliggande socknar gångbara röt-aktiga nervfebern. [Rubr.] Upsala 1805. 4:o. (7) s. [Undert.] – Utkast till föreläsningar för begynnare i chirurgien. Hl*. Upsala 1812. 64 s. [Föret.] – Försök till vägledning vid läkarekonstens utöfvande. Upsala 1830. (12), 135 s. [Föret.] – Casum fracturae extremi-tatis inferioris ossis humeri comp licatae, resectione ossis prominentis persanatae exposuit H W R (VS, Nova acta, vol. 12, Upsaliae 1844, 4:o, s 271–282). – Akad avh i Uppsala 1804–21 (33 st) o 1835–38 (8 st).

Översatt: [C C F Lutheritz,] Barnläkaren såsom vänlig rådgivare vid alla barnsjukdomar jemte en anvisning för föräldrar huru de skola uppfostra sina barn till friska och kraftfulla menniskor, Upsala 1845, IX, 142 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Allm verks skriv:r till KM: t, vol 486, RA.

M Huss, Några skizzer o tidsbilder från min lefnad ... (1891); R Qvarsell, Ordn o behandl (1982); SLH 1:1 (1822) o 1:4–5 (1835–53); P Tersmeden, Sätra brunns krönika 1700–1915 (1916).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik Wilhelm Romanson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6818, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Qvarsell), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6818
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik Wilhelm Romanson, urn:sbl:6818, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Qvarsell), hämtad 2024-04-19.