Meriter

Percy, Carl Arthur (före 1906 Carlsson, Carl Arthur Percy), f 10 aug 1886 i Vickleby, Kalm, d 22 juni 1976 där. Föräldrar: sjömannen Nils Peter Carlsson o Johanna Sofia Andersdtr. Elev vid Konstnärsförb:s skola i Sthlm 05–08, vid Académie Matisse i Paris 08–09, verksam i Frankrike 11–13 o 20–22, konstnärlig ledare vid Gefle Porslinsfabrik 23–59. Målare, tecknare, konsthantverkare.

G 30 sept 1911 i Sthlm, Kat, m Kristina (Kerstin) Maria Elisabeth Beckman, f 1 aug 1890 i Falköping, d 1 febr 1972 i Vickleby, dtr till stationsskrivaren Knut Adolf B o sjukgymnasten Selma Davida Konstance Svensson.

Biografi

Arthur P växte upp hos fattiga föräldrar i en liten stuga i Vickleby på Öland. Fadern ville emigrera till USA men lyckades inte få familjen med sig. Modern var dotter till en statare vid Vickleby gård. P:s konstnärliga anlag gav honom möjlighet att bryta upp från barndomens begränsade livsrum. Endast 18 år gammal sökte han upp Karl Nordström (bd 27) i Sthlm för att vinna inträde vid Konstnärsförbundets skola, där Nordström undervisade. Det djärva initiativet lyckades och P genomförde en treårig konstnärlig utbildning, ledd av lärare som Nordström, Richard Bergh (bd 3) och Eugène Jansson (bd 20). Samtidiga elever på skolan var bl a Isaac Grünewald (bd 17), Gösta Sandels, Birger Simonsson och Leander Engström (bd 13).

1908 reste P tillsammans med kamraterna till Académie Matisse i Paris, där de hoppades få lära sig ett nytt måleri, inspirerat av Cézanne och den nyligen lanserade fauvismen. Undervisningen överraskade dock eftersom Matisse krävde mer formell disciplin än eleverna väntat sig. 1909 debuterade P tillsammans med "De unga", även benämnda "1909 års män". Gruppen gjorde skandal genom sitt, enligt samtida kritiker, alltför omoget utmanande måleri. De ställde emellertid ut även 1910 och 1911 och bidrog till att lansera den kontinentala modernismen i Sverige.

I denna krets bör P räknas till de mer traditionella. Under 1910-talet utvecklade han sin koloristiska begåvning i utsökt tolkade blomster- och porträttmotiv, de sistnämnda ofta inspirerade av hustrun och de båda barnen. Av kritikerna uppfattades han som en dekorativt begåvad målare, tekniskt skicklig men utan djup. – Under första världskriget var familjen bosatt i Gbg. Ett visst inflytande från det mjukt färgskimrande västkustmåleriet är utmärkande för både målningar och teckningar från denna period. 1920 återvände P till Frankrike och bosatte sig med familjen i Cagnes-sur-Mer nära Nice men tvingades två år senare att återvända till Sverige, troligen beroende på lågkonjunktur och penningbrist. Han valde då att bosätta sig i Sthlm. Där fick han kontakt med textilkonstnärinnan Elsa Gullberg, föreståndare för Sv slöjdföreningens förmedlingsbyrå, som hade till uppgift att sammanföra industriidkare och konstnärer, de senare helst ur den yngre generationen och lämpade att engageras som formgivare vid t ex glasbruk och porslinsfabriker.

Genom Gullbergs förmedling knöts P till Gefle Porslinsfabrik, en av de yngsta keramiska industrierna i Sverige med hushållsporslin som huvudsaklig tillverkning. Som konstnär hoppades P att där få använda sin dekorativa fantasi, närd genom kärleken till äldre keramik, som han ofta studerat på kontinentens museer. I sina mest lyxbetonade serviser anknöt han också till franskt och svenskt 1700-tal med barockinspirerad – men likväl moderniserad – formgivning och flödigt handmålade dekorer (Iris 1925, Suecia 1930, Haga 1933).

Fabriksledningens önskemål om billigare produkter tillmötesgick P genom att lansera dekorer i koppartryck (Tre Blommor 1924, Exotica 1930, Blå Vinranka 1938), där han utgick från förebilder i de engelska 1800-talsservisernas tryckta dekorer i svart eller flytande blått. P:s konstnärliga målsättning gynnades av att Gefle byggde sin tillverkning på engelska flintgodsleror och av att fabriken under hela mellankrigstiden arbetade med förhållandevis små tillverkningsserier, där godset brändes och glaserades på traditionellt sätt i koleldade rundugnar.

P arbetade på fabriken endast under vinterhalvåret. Han bodde under somrarna i barndomshemmet, där han delade sin målartid mellan det karga öländska Alvaret och den egna blomstrande trädgården. Detta innebar dock att han ibland hade svårt att kontrollera tillverkningen i Gävle. Han kunde t ex inte hindra att fabrikens tekniker lanserade egna glasyrer till hans äldre modeller, t ex den sötaktigt röda Rubin och den isgröna 1777, vilka spreds i stora serier men var främmande för P:s egen stil och färguppfattning. Hans inflytande på Gefles tillverkning var störst under tidigt trettiotal men minskade sedan fabriken 1935 sålts till Upsala-Ekebyföretagen.

Ofta missnöjd med de ofördelaktiga konstnärliga villkor P tvingades acceptera på Gefle Porslinsfabrik sökte han sig till andra uppdragsgivare, som gav honom större frihet att förverkliga sina intentioner. Från 1936 komponerade han filmtrycksmönster för Elsa Gullberg Textilier och Inredning. Som mönsterskapare lyckades P på ett suveränt sätt förena rytmisk detaljrikedom med lugn helhetsverkan (Percy Blad 1936, Krokus 1943, Angelica 1945).

I slutet av 1940-talet började P komponera glas för Gullaskrufs glasbruk, dit han lockades av ungdomsvännen William Stenberg, brukets disponent. I Reffla, en servisserie från 1952^[1], visade P att en ren och klassicerande design kan användas för att ge det traditionellt överdekorerade pressglaset en modern karaktär. För Gullaskruf skapade han även skira, friblåsta glas i milda pastellfärger. Många av dem återkommer som modeller i intrikata stilleben, "uppställningar". Från 1946 var P bosatt i Vickleby, där han gradvis lät bygga ut barndomshemmet med bl a ateljé och gästhus. Under de sista åren var det framför allt måleriet i den öländska naturen söm gav honom känslan av inspirerande konstnärlig frihet.

Författare

Anne-Marie Ericsson

Arkivuppgifter

Handl:ar efter P hos hans barn. – Brev från P i GUB o LUB (bl a till E Johanson-Thor).

Källor och litteratur

Källor o litt: A-M Ericsson, AP – konstnär o formgivare (1980) o där anf litt; SKL.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Arthur Percy, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7082, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Ericsson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7082
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Arthur Percy, urn:sbl:7082, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Ericsson), hämtad 2024-04-19.