Meriter

1 Poppius, Gabriel, f 18 febr 1769 i Jockas (Juva), S:t Michels län, d 3 jan 1856 i Danderyd, Sth. Föräldrar: kyrkoherden Henrik P o Katarina Nyländer. Inskr vid trivialskolan i Rantasalmi, S:t Michels län, 21 juni 83, vid Åbo akad 1 okt 86, disp där 12 maj 92, auskultant i Åbo hovrätt 16 maj 92, ord kanslist där 22 juni 95, v häradsh 17 dec 98, notarie i hovrätten 20 juni 99, häradsh i Övre Satakunda nedredels härads domsaga 8 okt 99, föredragande av ägodeln:s- o storskiftesmål i Justitierevisionen o HD 20 jan 01, lagmans titel 23 dec 01, led av flera riddarsynerätter 04–08, av Rikets ärenders allm beredn 1 mars 05–09, genom transport häradsh i Öster- o Västerrekarne härads domsaga, Söd, 27 april 08 (tjänstl), justitieråd 12 juni (tilltr 21 juli) 09–26, led av komm ang en tryckfrihetsförordn juli–sept 09, av förberedande lagkomm nov 10–febr 11, granskande led av lagkomm febr 11–aug 26, ordf i dir för Nummerlotteriet 20 jan 13–11 dec 41, led av dir för Allm brandförsäkr:verket för byggnader å landet 1 nov 15–31 okt 22, president i Kommerskoll 21 sept (tilltr 6 nov) 26–14 sept 33, ordf i dir för Teknolog inst 20 april 27–8 dec 32, i komm ang ny organisation av Kommerskoll sept 28–mars 31, i komm ang tullrätternas upphörande eller förändr sept 28–april 31, led av komm ang ny organisation av hallrätterna sept 28–maj 33, av prästeståndet vid riksdagarna 28–41 (led av bankoutsk 28–30 o 40–41), led av komm ang tullen på spannmål okt 29–jan 30, ordf i komm ang ny exp:taxa nov 32–juni 36, statsråd 14 sept 33–6 juli 36, ordf i dir för Sällsk för nyttiga kunskapers spridande från 19 dec 33, i tullförfattn:komm jan–maj 34, dir för LA från 1 juni 38. – LLA 17, LPS 17, jur hedersdr vid UU 15 juni 18, LVA 27 (preses 29–30), serafimerriddare 6 febr 43.

G 9 maj 1809 i Sthlm,Jak o Joh, m Anna Gustafva Hochschild, f 21 aug 1789 där, Hedv El, d 2 febr 1849 där, Jak o Joh, dtr till sekreteraren Rutger Fredrik H (bd 19) o Johanna Gustafva Rehn.

Biografi

P växte upp i ett öppet och gästfritt hem, som besöktes av åtskilliga framstående män. Han ägde ett enligt egen utsaga "mer än vanligt begär efter kunskaper" och ägnade sig vid sidan av juridikstudierna åt vidsträckt läsning av äldre och samtida ekonomer, däribland Adam Smith. Under sin tjänstgöring vid Åbo hovrätt fick P åtskilliga uppdrag som ordförande i ägo-delningsrätter på landsbygden. Arbetet i dessa för Finland unika kompromissrätter, som införts för att underlätta storskiftet, passade den utåtriktade P väl.

På grund av sin erfarenhet på området och som finskkunnig kallades P i jan 1801 till Sthlm som föredragande i ägodelnings-och storskiftesmål i HD, där han med sin duglighet och arbetsiver snart vann riksdrotsen C A (Trolle-)Wachtmeisters uppskattning. Han anlitades även av justitiekanslern i finska ärenden pch i samband med bonderesningen på Åland 1808, då han visade både myndighet och gott omdöme. 1804 förordnades han till ledamot i en lagkommitté som hade till uppgift att samla och skriva samman samtliga författningar rörande storskifte, skattläggning och nybyggen i Finland. I egenskap av revisionssekreterare deltog han också i den lagkommission som arbetade med den stora lagförklaringen av 23 mars 1807. Som ledamot av Rikets ärenders allmänna beredning efterträdde han hösten 1808 F Gyllenborg (bd 17, s 526) som enskild föredragande i justitieärenden hos kungen.

P hade en liberal grundåskådning och genom svågern Hans Järta (bd 20) hade han förbindelser med cederströmska kretsen och kände till planerna på en statsvälvning. Personligen ställde han sig emellertid lojal mot sin laglige konung. Efter statskuppen avböjde han att ingå i författningskommittén men inlämnade till riksdrotsen ett PM i författningsfrågan som fick betydelse för utformningen av 1809 års regeringsform.

Som justitieråd gick P med stort engagemang in för den laggranskning som enligt den nya författningen ankom på HD, en uppgift som han genom sin stora erfarenhet av lagfrågor var väl kvalificerad för. Som alltid hävdade P i domstolen frejdigt sin egen mening vid omröstningarna. Hans skriftliga vota var grundliga och välformulerade. Då P uppfattade justitiestatsministern i HD främst som en representant för den exekutiva makten, såg han som sin uppgift att värna om den dömande makten gentemot alla tecken på påtryckningar från denne såväl som från annat inflytelserikt håll. Under sin tid som justitieråd bidrog P till att stärka HD:s anseende och självständighet i överensstämmelse med den nya grundlagen.

Vid behandlingen 1834 av lagkommissionens förslag till ny civillag fick P som statsråd tillfälle att plädera för de radikala lagreformer som han varit med om att utarbeta. P hävdade då att sv folkets moraliska liv led av felaktigheter i lagarna. Genom de föråldrade formerna kunde lagarnas kraft och verkan inte upprätthållas. Mot HD:s rekommendation föreslog P, att förslaget i dess helhet skulle överlämnas till ständernas granskning. De båda förslagen till civillag och kriminallag var emellertid alltför moderna i tankegång och utformning för att kunna accepteras i sin helhet och de blev endast gradvis genomförda.

1826 utnämndes P enligt kungens vilja till president i Kommerskollegium. P beundrade Karl XIV Johan men hade med sitt ogenerade sätt aldrig dragit sig för att yttra avvikande meningar. Kungen hyste en viss misstänksamhet mot P:s liberala åsikter och hade stött sig på några av hans oförblommerade uttalanden. En långvarig audiens efter utnämningen slutade emellertid med att kungen och P omfamnade varandra under ömsesidig rörelse. 1843 gjorde kungen honom till den förste ofrälse serafimerriddaren. P å sin sida förblev hela livet en trogen vän av kungen.

Då P tillträdde som chef för Kommerskollegium hade en indragning av kollegiet som ett led i ökad ministerstyrelse diskuterats i flera år. I princip var P beredd att överväga att avskaffa kollegieformen. Sedan kollegiets justitiedivision indragits och överinseendet över kontrollverket avskiljts, utarbetades under P:s ledning, och med bistånd av C D Skogman, en plan till en effektivare organisation. I kommittébetänkandet, som framlades i mars 1831 och utan dröjsmål godkändes av K M:t, förordade P försiktigtvis att man skulle bevara kollegiet och den där samlade erfarenheten intill dess lämpligheten av ministeriell förvaltning blivit klarlagd. De administrativa rutinerna fasdades på ett föredömligt sätt. Inom kollegiet intresserade P sig särskilt för att statistiska tabeller skulle sammanställas och publiceras – "fakta och data" – som underlag för bedömningar av näringslivets utveckling och behov. På ett för honom karakteristiskt vis såg P som sin uppgift att främja hela det sv näringslivet. Genom möten och samtal vidgade P kontakterna med näringslivets män inom landet och upptog brevledes förbindelser med utlandet.

Som ledamot av VA valdes P inför riksmötet 1828, liksom vid följande två möten, till den ena av akademins två platser i prästeståndet. Där yttrade han sig ofta och gärna, särskilt i näringspolitiska och statsfinansiella ärenden. Med sin liberala syn kom P i åtskilliga lagfrågor, såsom lika arvsrätt, jorddelning och specialdomstolar, i dispyt med E G Geijer (bd 17), något som även inträffade då P talade för avskaffande av allmänna beredningen och opinionsnämnden.

I sept 1833 intog P, motvilligt och efter att redan 1831 ha avböjt, den vakan ta statsrådsplatsen efter C J af Nordin (bd 27). Eftersom P inte uttryckte sig så väl på franska nöjde han sig i konseljen med att till protokollet anteckna sina avvikande meningar. Personliga motsättningar inom statsrådet försvårade samarbetet. För P:s del skar det sig ofta i förhållandet till justitiestatsministern Mathias Rosenblad och då särskilt i fråga om lagkommissionens förslag, som Rosenblad på det bestämdaste motsatte sig.

Belysande för P:s i näringspolitiken ibland något återhållsamma förhållande till liberalismen är hans ståndpunkt i tullfrågor. Redan i diskussionen om stora sjötullsbevillningen 1829 kom hans synsätt klart fram. Enligt egen utsaga var han ingen vän av prohibition och illiberalism, men han ansåg att absoluta förbud, om än förhatliga, kunde bli nödvändiga och i varje fall var att föredra framför skyddstullar; han såg dessa som statens strävan att öka tullinkomsterna utan hänsyn till näringslivets krav. Även som ordförande i 1834 års tullförfattningskommitté gav P uttryck åt en på tullområdet kraftigt modifierad och försiktig liberalism.

Som statsråd uppfattades P av oppositionen som alltför moderat och undgick inte att involveras i de politiskt grundade riksrättsåtalen mot statsråden 1834 och 1840. Vid det senare tillfället framhöll P som svarande, att åtal mot kungens rådgivare i riksrätt endast kunde väckas enligt ansvarighetslagen, en punkt som vann gillande i den friande domen 1842.

På egen begäran beviljades P avsked från statsrådsposten i juli 1836. Han kunde därefter ägna sig åt sitt speciella intresse, ullkulturen. P hade 1829 åtagit sig uppsikten över stamschäferierna och herdeskolan under J T Nathhorst (bd 26) på Näs, förutom ullkontoret och ullmagasinet i Norrköping. Enligt k brev 1835 skulle dessa inrättningar, med undantag för ullkontoret, även i fortsättningen förestås av P. I början av s å hade P dessutom utsetts till inspektor vid lantbruksinstitutet på E Nonnens (bd 27) Degeberg. Till följd av P:s kraftfulla insatser gjorde färaveln på 1830-talet stora framsteg. Detta gällde såväl den s k ädla färaveln med merinofär som den inhemska fårrasen. Ullmarknaden i Norrköping utvidgades till en verklig ullriksdag, och handeln underlättades genom att en ulldiskontfond och ett ullhus inrättades. Behov av ytterligare stöd åt näringen uppstod dock redan i slutet av 1830-talet på grund av stigande ullimport från Australien och fallande ullpriser. Till slut misströstade även P om den finulliga fåravelns framtid i Sverige och menade att alla åtgärder härför borde upphöra.

För sverigefinländarnas angelägenheter gjorde P betydande insatser. Efter förlusten av Finland tillsattes en kommitté angående finska kyrkan och församlingen i Sthlm, där han framlade förslag om att församlingen skulle ha egen kyrkoherde och gudstjänst på finska, vilket också beslutades i konselj 17 jan 1811. Under 1820-talet stödde han C A Gottlunds strävanden för kyrklig frihet för finnarna i Värmland, och han förmådde F M Franzén (bd 16) att vid 1823 års riksdag tala för finnarnas sak.

P plågades hela sitt liv av ekonomiska bekymmer. Avlöningen som justitieråd och även som president i Kommerskollegium var i grunden otillräcklig för den som saknade förmögenhet, och livet i Sthlm var dyrbart för en man i P:s ställning. Därtill kom att han av naturen var sällskaplig och gästfri och med sitt livliga och öppna väsen fick många vänner. Även om han i prästeståndet fann de akademiska bröderna något verklighetsfrämmande hörde många av dem till hans och familjens närmaste umgänge.

P var en markant personlighet, utan motstycke i sin samtid, dynamisk och engagerad, temperamentsfull och envis. Han uppskattades allmänt för sin klokhet och sin ärlighet, trofasthet och oegennytta, men hans pratsamhet kunde ibland väcka irritation. Med sin juridiska begåvning gjorde P en betydande insats inom lagområdet, och hans organisatoriska förmåga satte spår i allt som han sysslade med. De gedigna kunskaperna, den goda viljan och ihärdigheten präglade P:s mångsidiga verksamhet såväl för det allmänna som för näringslivet.

Författare

Elsa-Britta Grage

Arkivuppgifter

Handl:ar (1 vol) efter P i RA. Fullm:er i KB; brev till P även i SA:s arkiv o VAB. – Brev från P i KB (bl a till L Ekmarck o P O Wallmark), LUB (bl a till J De la Gardie), RA (bl a till G F Wirsén, A v Hartmansdorff o många till Lovisa Sofia v Fersen), UUB (bl a till Hjärta), SA:s arkiv, arkivet på Trolle-Ljungby o i Hfors UB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tal om handtverks-skrå, hållet vid prsesidii nedläggande ud Kongl. vetenskaps academi-en den 7 april 1830. Sthlm 1830. 33 s. – Tal af Academiens praeses (Årsberättelser om vetenskapernas framsteg, afgifne af K vetenskaps academiens embetsmän d. 31 mars 1830, Sthlm 1830, s I–XVII). – Berättelse, uppläst uti Kongl. landtbruks-akademiens offentliga sammankomst... 1842(–1855) i Handlingar rörande landtbruket och dess binäringar d 1–14, 1843–1855, Poppil underdåniga berättelse till Kongl. maj:t angående ullkulturen i riket år 1841 (–1848) ibid, 1–8, 1843–49, d:o om agronomen Johnssons förrättningar år 1842 (-1848) ibid, 2–8, 1843–49, o om Landtbruks-instltutet på Degeberg år 1844(-1848) ibid, 4–8, 1845–49. – Utlåtande ... i författningsfrågan 1809 [medd av T Westrin] (HT, årg 16, 1896, Sthlm, s 338–344). – Promemoria... till riksdrotsen d. 26 febr. 1806 (B Wedberg, Minnesteckning över Gabriel Poppius, Sthlm 1934, s 433–436; även SAH .... d 44, 1933, Sthlm 1934, s 453-456; avtr av vissa brev ibid).

Källor och litteratur

Källor o litt. Biographica; Hartmansdorffs saml, E 4018; allt i RA.

O Alin, Carl XIV Johan o rikets ständer 1840-41 (1893); S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet (1951); V Haneson o K Rencke, Bohusfisket (1923); G Heckscher, Konung o statsråd i 1809 års författn (1933); G Hornwall, Regeringskris och riksdagspolitik 1840-1841 (1951); T T:son Höjer, Carl XIV Johan, 3, Konungatiden (1960); H Juhlin Dannfelt, LA 1813–1912 samt sv lanthushålln under nittonde århundradet (1913); Kommerskoll; A Montgomery, Sv tullpolitik 1816–1911 (1921); P Sörbom, Läsn för folket. Studier i tidig sv folkbildmhist (1971); KTarkiai-nen, Finnarnas hist i Sverige, 1–2 (1990–93); R Torstendahl, Teknologins nytta (1975); H G Trolle-Wachtmeister, Anteckmar o minnen, ed E Tegnér (1889); B Wedberg, Minnesteckn över G P (1934); dens, Konungens högsta domstol 1809–1844 (1940).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gabriel Poppius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7345, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7345
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gabriel Poppius, urn:sbl:7345, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-24.