Meriter

5 Sten Cristiernsson, brorson till O 3, d mellan 28 okt o 11 dec 1516, sannolikt på Sthlms slott. Föräldrar: riddaren o riksrådet Cristiern Bengtsson (Oxenstierna) o Märta Magnusdtr (Gren). Nämns tidigast 1476, riddare sannolikt 26 nov 97 eller 3 febr 99, häradsh i Vendel i Uppland åtminstone 00–13, riksråd senast 01, hövitsman på Nyköping 01 eller 02–17 aug 16 o i Kalmar län sommaren 05–april 06.

G 1) 19 okt 1489 på Sthlms slott m Cristina Eriksdtr, d trol mellan april 1502 o aug 1503, dtr till riddaren o danska riksrådet Erik Åkesson (Tott) o Berta Evertsdtr (Molteke); 2) 30 aug 1503 (Broomé) i Nya Västervik m Pernilla Nilsdtr, d något av åren 1555–57, dtr till riddaren o riksrådet Nils Clausson (Sparre av Ellinge) o Margareta Lagesdtr (Brok).

Biografi

Enligt en 1500-talsuppgift skall S ha tvingats till äktenskapet med sin första hustru av riksföreståndaren Sten Sture d ä:s gemål Ingeborg Åkesdotter (Tott). Hon ställde villkoret, att han skulle gifta sig med hennes brorsdotter, då hon hjälpte honom från dödsstraff för dråp på en skeppare i Sthlm. Av ett bevarat brev framgår emellertid, att fru Ingeborgs inskridande för att rädda hans liv ägde rum redan 1483, alltså rätt långt före hans morgongåvobrev till hennes brorsdotter 1489.

Under 1490-talet uppträder S som en av Sten Stures trognaste och mest anlitade anhängare. Vintern 1492–93 fungerade han sålunda som budbärare från riksföreståndaren till Finland, och julnatten 1495 var det han som till Åbo förde nyheten, att ryssarnas belägring av Viborg upphört. På nyåret 1496 sände Sten Sture S att hindra ryssarna från att bränna och plundra i Borgå-trakten. Sedan dessa försvunnit därifrån, fick han order att bege sig till Viborg och stanna där på slottet, så att det inte skulle vara utan försvar, om ryssarna återkom. Under krisen 1497 lånade S pengar i Reval för riksföreståndarens räkning, men hans försök att värva krigsfolk där omintetgjordes av unionskungen Hans (bd 18). Senare tillkallade han de dalkarlar som kom till Sten Stures undsättning men blev slagna vid Rotebro. Då ärkebiskopen Jakob Ulvsson (bd 20) 1498 klagade hos påven över riksföreståndarens övergrepp föregående år, nämndes S och hans fars halvkusin Erik Johansson (Vasa) – sedermera Gustav I:s far – som dennes främsta medbrottslingar.

1499 uppträder S med riddartitel, varför han torde ha dubbats vid kung Hans' kröning i Storkyrkan i Sthlm 26 nov 1497, då 50 personer uppges ha blivit riddare. En annan möjlighet är drottningens kröning 3 febr 1499, från vilken dock inga uppgifter om riddardubbningar föreligger.

13 april 1501 skrev Hans till danska riksrådet, att han fått veta, att S sårat och tillfångatagit en av hans fogdar, slagit ihjäl några av fogdens medhjälpare samt plundrat kungsgården i Uppsala. Enligt den sk yngsta rimkrönikan var anledningen till detta uppror att kungen tagit ett laxfiske från honom. I ett par brev från juli s å uppges, att S i Tierp i norra Uppland tillfångatagit upplandslagmannen Knut Eskilsson (Banér; bd 2).

I ett brev från det sv riksrådet till Danzig 1 aug s å med klagomål mot kung Hans och bön om hjälp mot honom uppges S för första gången vara riksråd. Eftersom flera av de i brevet uppgivna utfärdarna bevisligen först senare anslöt sig till upproret mot unionskungen, måste det uppfattas som ett propagandadokument med längre utfärdarlista än som motsvarade de faktiska förhållandena. Som de verkliga utfärdarna bör man sannolikt uppfatta sju personer med Sten Sture och den nyvalde linköpingsbiskopen Hemming Gadh (bd 16) i spetsen, vilka samma dag presterade en mot Hans riktad förbundsakt. S.s namn i riksrådsbrevet måste sålunda uppfattas som ett belägg för att dessa sju nu anslutit sig till S:s uppror.

Under det följande inbördeskriget skall S enligt Rasmus Ludvigssons på Olavus Petris excerpter återgående anteckningar med gästrikar och hälsingar från början av sept ha belägrat Västerås, som kapitulerade i början av nov. Samma källa uppger, att han var ett av de riksråd som 12 nov åter valde Sten Sture till riksföreståndare. 6 maj 1502 var S ett av de åtta riksråd som med unionskungens besättning på Sthlms slott avtalade om dess kapitulation.

Senast våren 1502 fick S överta Nyköpings slottslän, som den nu återinsatte riksföreståndaren innehaft sedan kung Hans övertog makten 1497. I samband därmed rubbades det goda förhållandet mellan honom och Sten Sture. S beskyllde riksföreståndaren för att ha lämnat honom Nyköping utan bössor och proviant, och vissa uttalanden tolkade han som att denne ville skada honom. Flera uppgifter i senare brev tyder emellertid på att han åtföljt Sten Sture från en belägring av Varberg hösten 1502.

Liksom Hemming Gadh och sin svärfar Nils Clausson – Sten Stures kusin – drabbades S 1504 av den bannlysning som kung Hans utverkat på grund av att drottningen kvarhållits i fångenskap i Sverige efter Sthlms kapitulation. Han var även bland de sv stormän som genom de danska och norska riksrådens i Kalmar 1505 avkunnade och sedan av kung Maximilian stadfästa dom förklarades förlustiga sina gods. Det har observerats, att de dömda utvalts med hänsyn till innehav av gods i Danmark, vilka nu kunde konfiskeras. Deras gods i Sverige kom Hans givetvis inte åt, så länge han inte hade makten där.

Kort därpå blev S hövitsman i Kalmar län, en viktig befälspost, eftersom Kalmar slott fortfarande innehades av unionskungens folk, vars härjningståg i omgivningarna det gällde att beivra. Redan i april 1506 begav S sig emellertid därifrån till den nye riksföreståndaren Svante Nilsson, som ej lyckades förmå honom att återvända till Kalmar.

I början av 1508 följde S Svante Nilsson på ett krigståg till Halland, och på sommaren s å var han ett av de sv sändebud som i Nya Varberg slöt fördrag med kung Hans om några månaders stillestånd och om ett nytt möte i Malmö i slutet av sept.

2 mars 1510 var S ett av de riksråd med riksföreståndaren i spetsen som i Västerås förband sig att ej utbetala den i freden i Khvn föregående sommar avtalade årliga tributen till unionskungen, om inte Kalmar och Borgholm med Öland återställdes till Sverige.

På sommaren s å anslöt sig bl a S och Hemming Gadh samt riksföreståndarens son Sten Svantesson – som senare kallade sig Sten Sture – med nio små skepp till en till Kalmarsund anländ lybsk flotta, med vilken de företog härjningståg till Blekinge och Lolland, där Nakskov brändes. 17 sept ingick de i Lubeck ett förbund med hansestäderna, varefter S liksom de flesta av svenskarna återvände till Sverige.

I juni 1511 deltog S i det möte i Sthlm där rådet uppmanade Svante Nilsson att lämna riksföreståndarämbetet, och där denne utan framgång erbjöd honom rättegång i en tvist dem emellan, vars orsak är okänd. Utan riksföreståndarens medgivande lämnade han detta möte, gjorde ett kort besök i Nyköping, där han mönstrade sina svenner, och begav sig sedan till sin sätesgård Salsta. Efter att ha sökt uppvigla bönderna i Norunda hd, Vendel och Tierp mot riksföreståndaren lade S beslag på kronans lax i Älvkarleby, och en av hans anhängare uppviglade invånarna i Gästrikland. I sept lät hans fogde föra riksföreståndarens lax från Roslagen till Salsta, och senare plundrade han fogden Josef Pederssons sätesgård Djulö i Stora Malms sn i Södermanland. Någon anslutning från andra landsändar tycks S dock inte ha fått.

Efter Svante Nilssons död vid årsskiftet 1511–12 och dennes son Sten Sture dy:s val till riksföreståndare synes S länge ha haft ett gott samarbete med denne. Sommaren 1513 var han bland de rådsherrar som följde den nye riksföreståndaren vid hans besök i Finland, och i febr 1516 var han bland de riksråd som var närvarande vid dennes sammanträffande i Uppsala domkyrkas sakristia med den nyutnämnde ärkebiskopen Gustaf Trolle.

25 juli 1516 skrev S från Nyköping till Sten Sture, att han inte kunde komma till det herremöte i (Söder-)Tälje till vilket denne kallat honom. Som anledning uppgav han dels sjukdom, dels att han hört ryktas, att riksföreståndaren ville ta hans förläning från honom och "fara illa" med honom. Sten Sture svarade 31 juli, att S inte borde tro på ryktena, och att någon länsindragning inte varit aktuell och endast skulle ske, om det bleve nödvändigt. Riksföreståndaren väntade honom på någon av sina gårdar i trakten, Gäddeholm (nu Tureholm) eller Hörningsholm, om S ej besvarade hans brev. 2 aug svarade S, att han av hälsoskäl ej kunde lämna Nyköping och komma till Gäddeholm eller Hörningsholm.

9 aug besatte Sten Stures fogdar Salsta, som förstördes, och 15 aug började han själv belägra Nyköping, som kapitulerade 17 aug, varefter S fördes fången till Sthlms slott. Därefter levde han endast några månader. Riksföreståndaren uppgav, att S bekänt förrädiska förbindelser med Kristian II, och S beskyllde i brev 28 okt ärkebiskopen och hans far Erik Trolle för att vid ett sammanträffande på ärkebiskopsslottet Staket ha lockat honom till detta förräderi.

Historiker torde i sina karakteristiker av S ha överbetonat hans äventyrliga ombytlighet och opålitlighet och ej beaktat, att han dock i många år var en av de närmaste medarbetarna till de tre riksföreståndarna. Konflikter kom visserligen till stånd med dem alla, såvitt man vet dock endast vid ett tillfälle med vardera.

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: B Broomé, Ätten Posses hist 1500–1625 (1960); Det medeltida Sverige, 1:1–4, 1:6, 1:7 o 4:1-2 (1972–92); Lags o doms; U Söderberg, Gustav I:s arv o eget i Uppland (1977); G Wieselgren, Mötet i Arboga i jan 1512 (HT 1954), s 52 o 58 f; ÄSF; under O 1–3 a a:n av Ahnlund 1953, Gillingstam 1952–53 (o där anf källor), Karlen, Lundholm, Nilsén o Westin.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sten Cristiernsson (Oxenstierna), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7925, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7925
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sten Cristiernsson (Oxenstierna), urn:sbl:7925, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.