Meriter

9 Oxenstierna, Erik, Axelsson, son till O 6, f 13 febr 1624 i Jäder, Söd, d 23 okt 1656 i Frauenburg, (Ost)Preussen (nu Frombork, Polen). Inskr vid UU mars 33 — febr 43, resa till Tyskland, Nederländerna, Frankrike o Italien juli 43 —okt 45, överkammarherre hos drottning Kristina senast jan 46, guvernör i Estland 23 juli 46, deltog i riksdagarna 50 o 55, generaldirektor o chef för Kommerskoll från 31 aug 52, riksråd 4 okt 52, v rikskansler omkr 20 aug 54, rikskansler från 20 okt 54, riddarhusdir från 24 okt 54, lagman i Norrland från 20 nov 54, generalguvernör över Västpreussen från 12 dec 55.

G 10 sept 1648 i Åbo m Elsa Elisabet Brahe, f 29 jan 1632 i Stettin, d 20 febr 1689 i Skällvik, Ög, dtr till greve Nils B dä (bd 5) o frih Anna Margareta Bielke samt senare omg m hertig Adolf Johan (bd 1).

Biografi

0:s första befattning var tjänsten som överkammarherre vid Kristinas hov. Den motsättning mellan Axel O och Kristina som utvecklades från 1646 fick emellertid till följd att O missgynnades av drottningen. Utnämningen till guvernör i Estland var samtidigt en förvisning från hovet.

I Estland lade O ned ett intensivt arbete, främst för att reformera kyrko- och rättsväsendet. Han åstadkom bl a att en kyrkoordning interimsvis antogs för provinsen 1652. Vidare arbetade han för att utvidga den revalska borgrättens befogenheter och för att revidera det estniska lagsystemet och stärka det sv inflytandet över rättsväsendet. Han utvidgade även möjligheterna att från Estland begära revision hos K M:t. Inom den ekonomiska politiken sökte O i linje med förmyndarregeringens politik utveckla transitohandeln med Ryssland över det sv östersjöområdet. Han lyckades 1648 få rådet i Reval att gå med på en förordning som innebar att utländska köpmän i staden — i strid med revalborgarnas intressen — skulle få bedriva handel med varandra; den gällde till 1663. O samarbetade i stort sett väl med det estländska ridderskapet, eftersom han slog vakt om provinsadelns privilegier i enlighet med såväl sin aristokratiska uppfattning som sina godsintressen i Est- och Livland.

O uppträdde mot de ofrälses krav i reduktionsfrågan vid riksdagen 1650. Privilegierna säkrade enligt hans mening adelns lagliga rätt till de gods den besatt. Som chef för Kommerskollegiet drev O en energisk politik för att utveckla Sveriges utrikeshandel. Handelspolitiken riktade sig i hög grad mot Nederländerna, varför stöd söktes hos England. O var våren 1654 vid sidan av sin far engagerad i de förhandlingar med ambassadören B Whitelocke som ledde till vänskapsförbundet med England i april s å. O intresserade sig också mycket för den sv kolonin vid Delaware och satsade pengar i Nya Sverige-kompaniet, vars direktor han var 1653 — 56. Han organiserade även den expedition som avgick till kolonin i början av 1654. Karl X Gustav ville dock inte ge kompaniet den makt och de resurser som O hade hoppats på. O reorganiserade också Svenska Afrika-kompaniet, där han även satsade pengar och blev överdirektor 1654.

0:s arbete i Karl X Gustavs tjänst inleddes med att han i aug 1654 for till Gottorp för att underhandla om kungens giftermål med Hedvig Eleonora, dotter till hertigen av Holstein-Gottorp, och förde henne med sig hem som kungens blivande brud. När O vid samma tid blev rikskansler efter sin far, stod två frågor mer än andra i förgrunden. Den ena, som gällde utrikespolitiken, avgjordes i praktiken vid diskussionerna i rådet i dec 1654. O ledde dessa med stor skicklighet till det beslut som kungen önskade, nämligen dels att rustningar skulle äga rum, dels att dessa skulle riktas mot hotet österifrån med anledning av rysk-polska kriget. Senare preciserades beslutet till att gälla ett angrepp på Polen. På grundval av avgörandena i rådet kunde kungen vidta en rad krigsförberedande åtgärder, vilka i praktiken tvingade den riksdag som samlades i mars 1655 att acceptera kriget mot Polen.

O framstår i denna politik som helt överens med Karl Gustav. Annorlunda var det i den andra stora frågan, reduktionen. O krävde att adelsprivilegierna skulle iakttagas men lyckades inte få kungen att bekräfta det privilegium adeln erhållit 1644. O gick under starkt tryck från Karl Gustav med på de reduktionsåtgärder som beslutades vid 1655 års riksdag. Senare hörde han till dem som ansåg att Reduktionskollegiet under Herman Flemings (bd 16) ledning gick för hårt fram vid verkställandet av besluten. Kungen stödde dock Flemings linje.

På det utrikespolitiska området samarbetade O nära med Karl X Gustav. Även här fanns dock vissa motsättningar dem emellan. O förordade med riksrådets stöd en på samma gång försiktigare och fastare politik än kungen med sikte på att behålla det preussiska kustområdet, "sjökanten", i sv händer.

På kungens uppdrag ledde O de viktiga förhandlingarna med kurfursten av Bran-denburg och hans sändebud. De stora framgångarna i början av polska kriget gav Sverige en stark position. Fördraget i Königsberg 7 jan 1656 innehöll fördelaktiga villkor ur sv synpunkt. I de fortsatta förhandlingarna med Brandenburg blev resultatet sämre, beroende på att Sveriges ställning i kriget hade försvagats. O lyckades dock uppnå det för Sverige någorlunda gynnsamma fördraget i Marienburg i juni 1656. Han drev också betydelsefulla förhandlingar med sändebud från Nederländerna. Även i detta sammanhang visade sig O vara en skicklig diplomat. Det förbund som slöts med holländarna i sept 1656, traktaten i Elbing, var i dåvarande läge till klar fördel för Sverige.

O tillhörde efter sin fars död de rikaste godsägarna i riket. I Västmanland och Uppland ägde han bl a Tidö och Hjulsta med tillhörande hemman samt dessutom gårdskomplex i Småland. O ägde från 1651 stora gods i Estland och ärvde efter fadern tillsammans med sin bror Johan omfattande egendomar i Livland, vilka O på grund av krigshändelserna dock aldrig hann få några inkomster ifrån. Han lånade Karl X Gustav betydande belopp och erhöll i gengäld stora pantegods och donationer i de nyerövrade områdena i Preussen och Polen.

O var i sina politiska åsikter starkt påverkad av aristokratiska värderingar. I sin politiska verksamhet var han försiktig men beslutsam, när så krävdes. O var arbetsam och tillbakadragen; hans hälsa var inte stark.

Författare

Stellan Dahlgren

Arkivuppgifter

0:s arkiv i RA är delat mellan Oxenstiernska saml (20 vol: konc, brev mm) o Tidöarkivet (inkl hustruns handhar 18 vol: huvudsakl räkenskaper). - Brev från O i LUB o i RA (bl a till Adolf Johan, M G De la Gardie, Johan O A:son o K G Wrangel samt många till G Horn o Karl (X) Gustav).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Oratio, de jnduciis cum hosti-bus pangendis, dicta publicé VI. Maij, anno M.DC.XXXV. Upsaliae 1636. Fol. (24) s. - Gra-tulatio, ob jnducias cum Polonis denuo in XXVI annos productas. Recitata publicé, XV. Octob. anno M.DC.XXXV. Upsalije 1636. Fol. (28) s.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Dahlgren, Kansler o kungamakt vid tronskiftet 1654 (Sc 1960); dens, Karl X Gustav o reduktionen (1964) o där anf källor o litt; dens, New Sweden: the state, the company and Johan Risingh (The rise and fall of New Sweden, ed S Dahlgren o H Norman, 1988); E Dunsdorfs, The Livonian estates of Axel Oxenstierna (1981); E Fries, E O. Biogr studie (1889) o där anf källor o litt; S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet (1951); A Isberg, Kyrkoförvaltmproblem i Estland 1561-1700 (1970); B Kentrschynskyj, Karl X Gustav inför krisen i öster 1654—1655 (KFÅ 1956); H Landberg, Decemberrådslagen 1654 (KFÅ 1968); S A Nilsson, På väg mot reduktionen (1964); G Novåky, Handelskompanier o kompanihandel (1990); M Roberts, From Oxenstierna to Charles XII (1991); A Soom, Der Herrenhof in Estland im 17. Jahrhundert (1954); G Wittrock, Karl X Gustaf i Polen. Krigsmålet o allianserna (KFÅ 1920): dens, Fördraget i Königsberg o dess förhist (KFÅ 1921); dens, Marienburg o Labiau (KFÅ 1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Oxenstierna Axelsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7930, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stellan Dahlgren), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7930
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Oxenstierna Axelsson, urn:sbl:7930, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stellan Dahlgren), hämtad 2024-04-19.