Meriter

1 Nordendahl, Einar Henrik, f 6 sept 1879 i Borås, d 5 nov 1960 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: folkskoleinsp Carl N o Charlotta (Lotten) Magdalena Hellgren. Mogenhetsex vid h reallärov i Gbg 6 juni 98, inskr vid KTH 16 sept 98, avgångsex från fackavd för väg- o vattenbyggn:konst där 30 april 02, bitr ingenjör vid vattenledn-, vattenkraft- o järnvägsföretag i USA 02–05, posthavande ingenjör o arbetschef vid ab Vattenbyggn:byrån i Sthlm 06–09, bitr stadsingenjör o arbetschef vid vägbyggnader i Halmstad 10–13, stadsingenjör i Kristianstad o hamningenjör i Ahus hamn 13–18, arbetschef o kontrollant vid byggandet av Lidingöbron 18–26, speciallär i industriell ekonomi vid KTH 3 mars 19–31, led av Sv vägförems tekn utsk 20, av styr för fören 28, sekr, verkst led o red för fören:s tidskr 35–43, tekn sekr vid Sv väginst 25–28, byggn:chef vid Sthlmsutställn 28–30, chef för Sthlmsförorternas regionplanekontor 30–36, led av styr för Nationalfören för trafiksäkerhetens främjande (NTF) 34, ombudsman hos Sv byggn:entreprenörfören 36, kommitterad i K Automobilklubbens (KAK:s) Carl Smitts vägfond 36, led av Sthlms gatunämnd 37–46, tekn ledare för generalplanearb i Norrköping 37–42, led av statens trafikkommission aug 40–febr 42, tekn ledare för generalplanearb i Östersund 44-47. – LIVA 43. – Ogift.

Biografi

Direkt efter avgångsexamen vid KTH sökte sig Einar N till USA, där han under några år praktiserade som biträdande ingenjör vid bl a New York Subway Constructing Co, Union Pacific Railway Co och New York Commission on Additional Water Supply. Erfarenheterna från USA-vistelsen kom väl till pass då N efter hemkomsten 1906 fick anställning hos den av G Richert fyra år tidigare grundade ab Vattenbyggnadsbyrån i Sthlm. Under sin tid på byrån anförtroddes N flera större byggnadsuppdrag i arbetsledande ställning, bl a som arbetschef vid byggandet av Borås stads första vattenkraftverk vid Häggårda och vattenkraftanläggningarna vid Yngredsfors och Lekvad. Hos Vattenbyggnadsbyrån stannade N i tre år, varefter han övergick i kommunal tjänst. Under den följande tioårsperioden ägnade sig N främst åt kommunaltekniska frågor av olika slag, bl a i Halmstad och Kristianstad.

Från Skåne flyttade N 1918 till Sthlm där han s å utsågs till arbetschef och byggnadskontrollant för det stora brobygget mellan Ropsten och Lidingön. För byggandet av den nya bron, vilket i olika etapper fortgick under ett decennium, har N själv lämnat en utförlig redogörelse i Beskrivning över Nya Lidingöbron, byggd åren 1917–1926 (1928). En kort tid efter flyttningen till huvudstaden tillträdde N också en tjänst som speciallärare i industriell ekonomi vid KTH.

N blev 1928 engagerad som byggnadschef för den stora Stockholmsutställningen 1930. Förverkligandet av utställningsprogrammet med dess många uppmärksammade byggnader i den nya funktionalistiska arkitekturstilen förutsatte ett nära och konstruktivt samarbete med de tongivande arkitekterna bakom utställningen, bla chefsarkitekten Gunnar Asplund och bostadsavdelningens arkitekt Uno Åhrén.

Sin viktigaste insats på det stadsbyggnadstekniska området gjorde N otvivelaktigt som chef för Stockholmsförorternas regionplanekontor. Även på denna post utvecklade N ett nära samarbete med några av de förhållandevis få arkitekter i Sverige som vid denna tid intresserade sig för översiktlig fysisk planering, förutom den med N jämngamle stadsplanedirektören i Sthlm, Albert Lillienberg (bd 22), den betydligt yngre Åhrén. Arbetet resulterade i en första regionplan för Sthlm med omnejd, som 1936 antogs av både stadens fullmäktige och förortskommunernas politiska representanter. Till planen hörde en längre Teknisk beskrivning med motivering, som författats av N och som utförligt belyste olika förhållanden rörande förortstrafiken liksom förslag till nya spårförbindelser och huvudvägar mellan staden och förorterna samt kommunikationerna mellan förorterna inbördes. I många stycken får det av N ledda arbetet med den första regionplanen för Stor-Sthlm betecknas som banbrytande, även om den mycket snabba befolkningstillväxten och urbaniseringen under efterkrigstiden inom kort skulle göra dess förslag till åtgärder både otillräckliga och i viss mån omoderna.

Under en lång period av sitt liv var N på olika sätt verksam inom den 1914 grundade Sv vägföreningen. Han engagerades tidigt som föredragshållare och ledare vid föreningens populära vägdagar på olika håll i landet. Från 1920 tillhörde han föreningens tekniska utskott, och under flera år tjänstgjorde han dessutom som lärare vid de av föreningen årligen anordnade vägmästarkurserna. I mitten av 1930-talet utsågs N till sekreterare och verkställande styrelseledamot i den alltmer inflytelserika föreningen och blev därmed den drivande kraften inom organisationen, inte minst som redaktör för dess tidskrift. Sedan han slutat sin anställning vid vägföreningen, var han under ytterligare några år aktivt verksam som konsulterande ingenjör och utredare i tekniska plan- och vägfrågor.

Vid sidan om sin huvudsakliga gärning som ingenjör framträdde N också som skribent och debattör, framför allt i frågor som gällde vägväsendet och den framväxande bilismen. Sammanlagt publicerade han ett femtiotal artiklar i olika tekniska facktidskrifter. Han var en hängiven resenär och företog ett stort antal studieresor – ofta som bilist – för att studera väg- och brobyggnadskonstens senaste landvinningar i olika länder, iakttagelser som han sedan i skriftlig form vidarebefordrade till en större krets av tekniker och ingenjörskolleger. Mycket beroende på sina erfarenheter som bilförare i Europa blev N en av de fackmän som på ett tidigt stadium förespråkade övergång till högertrafik i Sverige – med den enkla ekonomiska motiveringen, att den ändock nödvändiga omläggningen skulle bli billigare ju tidigare den genomfördes.

Överhuvudtaget är det karakteristiska för N:s ingenjörskonst, att han alltid försökte tillämpa sunda ekonomiska metoder och resonemang för att få fram det sk ingenjörsmässiga minimiproblemets lösning – även vid mycket stora och komplicerade trafik-och planläggningsfrågor. Ibland kunde denna ekonomiska klarsyn leda honom till principiellt fasta men politiskt kontroversiella ståndpunkter, som i avvägningen mellan landsvägs- och järnvägstrafik. Enligt N borde järnvägarna ta hand om långdistanstrafiken med personer och gods i Sverige, medan landsvägarna i första hand skulle byggas ut för kortdistanstrafik – och därtill lätt sådan. Trots att han var bilentusiast, varnade han kraftfullt för de allt högre has-tigheterna på vägarna, bl a genom sitt arbete i det 1934 bildade NTF. De höga hastigheternas ekonomiska betydelse för biltrafikanterna var enligt N mycket överdriven, och de små tidsvinster som ändock kunde uppstå som en följd av dessa ansåg han alls inte värda de kostnader och risker som de medförde.

Författare

Ingemar Johansson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sunt förnuft i bostadsfrågan (Nordisk tidskrift i organisation, årg 3, 1921, Sthlm, 4:o, s 65-70 o repliker 112 f, 186-188). – Promemoria över Lidingöbrofrågans utveckling åren 1803–1919, sammanställd. [Omsl.] Sthlm 1925. 8 s. – Bostadsproduktionen i våra större städer (Sunt förnuft, årg 5, 1925, Sthlm, 4:o, s 14 –16). – Erfarenheter från Svenska väg-institutets trafikräkningar åren 1924–1925. Sthlm 1926. 31 s. [Föret; tills med G. Blum.] (Svenska väginstitutet, Stockholm, Meddelande 3.) – Några erfarenheter rörande användbarheten av masugnsslagg för vägändamål (ibid 4, Sthlm 1927, s 8-17). – Klorkalcium och sulfitlut som dammbindnings- och vägförbättringsmedel, en handledning i användningen av dessa medel. Sthlm 1927. 30 s. [Rubr; tills med A. Lagergréen o N. Wibeck.] (Ibid 5.) 2. omarb uppl 1929. 36 s. (Ibid 14.) – Automobiltrafikens inverkan på byggnaders bestånd ... (ibid 6, Sthlm 1927, s 3–17). – Beskrivning över nya Lidingöbron, byggd åren 1917–1926. Sthlm 1928. 4:o. 81 s, 40 s pl. – Provvägen vid Braunschweig. [Sthlm, tr] Norr- köping 1928. 34 s. [Föret; ur Svenska vägföreningens tidskrift 1928.] (Svenska väginstitutet... Medd 9.) – Gatu- och vägbeläggningars slirighet. Sthlm 1928. 31 s. [Omsl; d:o.] (Ibid 10.) – Uppmätning av ojämnheten hos vägars körbanor med s. k. skrovlighetsmätare. [Rubr.] Sthlm 1929. 14 s. (Ibid 12.) – Iakttagelser från en studieresa i bil genom Danmark och norra Tyskland. Sthlm 1929. 21 s. (Ibid 16.) – Communications: Roads and motor-cars (Sweden of to-day, a survey ... ed by M Blomstedt, F Böök, Sthlm 1930, 4:o, s 329–333). – Regionplanen för Stockholm med omnejd. Föredr ... i Tekn samfundets avd för väg- o vattenbyggnad d 25 nov. 1932 (Tekniska samfundets handlingar, 1932, Gbg, s 199-216). – Hyreshusens värdeminskning och avskrivning. Föredr ... vid Stockholms fastighetsägareförenings årsmöte d 28 mars 1935 (Sveriges fastighetsägaretidning, årg 26, 1935, Sthlm, 4:o, s 202, 204–211, 245 f, 250–254). – Regionplanen för Stockholm med omnejd (Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 27, 1935, Sthlm, 4:o, s 162–171). – Bilaga 1. Teknisk beskrivning med motivering till Förslag till regionplan för Stockholm med omnejd huvudsakligen avseende förortsområdet, utarb ([Betänkande och förslag till regionplan för Stockholm med omnejd, 1935,] Sthlm 1935, s 53–234; även [Regionplan för Stockholm med omnejd ... jämte Betänkande avgivet av Stockholmsförorternas rcgionplaneförbunds ombudsförsamling ...,] Sthlm 1936, s 43–224). - Utbildning av vägarnas tvärsektion. Föredr ... d 19 juni 1935 (Statens väginstitut, Stockholm, Meddelande 49 = Nordiska vägtekniska förbundets handlingar, nr 1. Förhandlingar vid Nordiska vägtekniska mötet i Stockholm år 1935, Sthlm 1936, s 91–114; ur Svenska vägföreningens tidskr 1935, även övers i Dansk Vejtidsskrift 1935, Khvn, nr 3, o Tielehti, 1935, Hfors, 4:o, nr 2). – Vägförstatligandet. Fördelar o nackdelar (Sunt förnuft, 22, 1942, s 111–115). – En gammal bohusvägs historia (Bohusläns fornminnes- och hembygdsförbunds årsbok Vikarvet, 1947, Lysekil, s 24–32). – Kort redogörelse för Carl Smitts fond A och för väg- och brobyggnader samt väg-provningsanläggningar, utförda med bidrag från fonden. [Omsl: Carl ... A för upphjälpande av dåliga vägar. Minnesskrift.] Sthlm 1948 (tr 1949). 55 s. [Föret; tills med E. Virgin & A. S. W. Odel-berg.] – Översett [E G Almquist m fl,] Kompendium i vägbyggnad och vägunderhåll för Svenska vägföreningens kurser för utbildning av yrkesmän i vägunderhåll, Sthlm 1927, 4:o [stencil], 151 interfolierade s [föret, tills med E P Wretlind]; bidrag i bl a: TT, avd Väg- o vattenbyggnadskonst, 1920, 1928, 1931, 1933, 1941, samt Allm avd 1931–33, 1938, 1940–41, Sthlm, 4:o; Svenska vägföreningens handlingar, 1921–22, forts: ... tidskrift, 1925, 1928, 1931–32, 1934–43, 1953, Sthlm; Byggmästaren, 1933, 1935–36, 1948, Sthlm, 4:o; Svensk tidskrift, 1944-45, 1949, [Sthlm, tr] Upps.

Redigerat: Svenska vägföreningens tidskrift. Årg 22–30, 1935–43. Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: Meritförtcckn o nekr, lVA:s arkiv. Tjanstematr, KTH:s arkiv.

G Paulsson, Upplevt (1974); G Sidenbladh, Planering för Sthlm 1923–1958 (1981); SMoK; SPG 2:1 (1911); Sthlms kommunalkal 1942–48; SvTeknF; Sv vägförems tidskr 1935, nr 1 o 1944, nr 1. – Nekner över N i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Einar H Nordendahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8209, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Johansson), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8209
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Einar H Nordendahl, urn:sbl:8209, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Johansson), hämtad 2024-04-16.