Meriter

Nordgren, Kurt Henry, f 13 juli 1916 i Nederkalix, Nb, d 8 dec 1974 i Härnösand. Föräldrar: sågverksarbetaren Karl Gustaf N o Emma Kristina Johansson. Sågverksarbetare 29–51 (från 41 vid ab Statens skogsindustrier, ASSI), fackföremordf 46–51, ombudsman i Sv träindustriarbetareförb 51–60, förhandl:ombudsman i Landsorganisationen (LO) 20 juni (tilltr 16 sept) 60, sekr 1 dec 66, andre ordf där 24 okt 68 (tilltr 1 jan 69)–71, led av styr för tredje AP-fonden 67, ordf i styr för Hyresgästernas sparkasse- o byggnadsfören:s (HSB) riksförb från 70, landsh i Västernorrlands län från 10 jan (tilltr 1 sept) 71, ordf i arbetsrättskotnm från dec 71, ordf i Folkets husfören:arnas riksorganisation från 72, led av statstjänstenämnden från 73.

G 25 dec 1940 i Nederkalix m Margareta Andersson, f 18 nov 1921 i Gudmundrå, Vnl, dtr till fabriksarbetaren Karl Rupert A o Singne Maria Sjöberg.

Biografi

Kurt N:s karriär följde ett traditionellt mönster typiskt för många dugande krafter inom arbetarrörelsen. Redan som trettonåring började N arbeta som sågverksarbetare, och via stor aktivitet i dåvarande sågverksarbetareförbundets lokala avdelning inom den fackliga centralorganisationen, i SSU och i arbetarkommunen kom han i början av 1950-talet till träindustriarbetareförbundets centrala expedition som ombudsman. Därifrån hämtades han ett årtionde senare till LO som förhandlingsombudsman, och 1969 utsågs han till LO:s andre ordförande. N:s erfarenheter från sågverksnäringen, som präglades av starkt skiftande konjunkturer med tider av arbetslöshet och företagsnedläggningar, blev en grogrund för en facklig politik fotad på ekonomiska realiteter. Sin bana som förhandlingsombudsman inledde N i ett klimat präglat av 1955–56 års avtalsrörelse, som markerade inledningen till en period av centrala förhandlingar mellan SAF och LO.

Samordningssträvandena ledde till svårigheter för landssekretariatet när det gällde att skapa enighet kring lönefördelningsprinciperna. Träindustriarbetareförbundets inflytelserike ordförande Yngve Persson hävdade med emfas att de centrala förhandlingarna inte fick leda till att solidariska låglönesatsningar kom på undantag (Hadenius, s 94 f). Också för N, som varit ombudsman i samma förbund, var detta en mycket väsentlig angelägenhet, och han fick bl a i pressen epitetet låglöneombudsman nummer ett.

En stor del av N:s arbete under denna period av centrala överenskommelser bestod i att åstadkomma goda förbindelser mellan de olika förbunden och LO. Han hade klart för sig att anmärkningar kunde riktas mot samordningspolitiken – vissa LO-förbund ansåg att det var svårare för dem än förr att få gehör för sina krav – men N underströk vikten av att solidariteten betonades i avtalsrörelserna och att hänsyn på olika sätt togs till de lågavlönade. I efterhand står det också klart att den centrala förhandlingsformen gav mer åt de eftersatta än vad förbundsförhandlingarna hade kunnat göra och att den bättre tillgodosåg kvinnolöne- och trygghetsfrågorna (De Geer, s 198). Utan tvivel var det för N och andra i LO-toppen många gånger en grann-laga uppgift att sammansmälta de enskilda förbundens krav till ett centralt förhandlingsunderlag.

Under förhandlingarna 1966, 1969 och 1971 var N Arne Geijers närmaste man och tillhörde då den lilla förhandlingsdelegationen. Många ansåg det självklart att han skulle efterträda Geijer på ordförandeposten. Själv hävdade N att han tillhörde en mellangeneration av fackliga ledare och att han skulle få för kort tid på sig att verka som ledare för den samlade fackliga rörelsen. Han accepterade i stället 1971 erbjudandet att bli landshövding i Västernorrlands län.

Själv norrlänning kände N väl de norrländska problemen, speciellt de näringspolitiska, och hans ambition var att verka för ett mera differentierat näringsliv. Han ansåg att de traditionella basindustrierna i ett längre perspektiv inte skulle kunna trygga sysselsättningen i Norrland. N Fick inte lång tid på sig att omsätta sina idéer i handling. Efter endast tre år som länets hövding avled han i en svår sjukdom.

Det var som förhandlare inom fackföreningsrörelsen N gjorde sina viktigaste insatser. Han beskrivs i skilda läger som en ovanligt skicklig sådan. Komplicerade förhandlingar kunde avslutas tack vare N:s uppslagsrikedom, goda kunskaper och diplomatiska skicklighet. Sin utåt kanske mest uppmärksammade insats gjorde han 1969–70 under den segslitna strejken vid de norrländska malmfälten (LKAB). Utan N:s förhandlingsskicklighet är det mycket sannolikt att konflikten blivit ännu mera utdragen än vad den blev (Rytterbrant).

Författare

Göran Nilzén

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Lokaliseringspolitikens mål och medel (SIA, Skogsindustriarbetaren, årg 28, 1963, Sthlm, fol, nr 4, s 13, 31). – Ingen brist på riskvilligt kapital [Självfinansieringen under debatt: 5 frågor med svar] (Fackföreningsrörelsen årg 48, 1968, Sthlm, 4:o, [1,] s 342 f). – Arbetslivet inför 70-talet (ibid, 50, 1970, [2,] s 82–85). – Samarbete mellan löntagarorganisationerna - annars kan vi skada oss själva (Beklädnadsfolket, [årg 28,] 1971, Sthlm, fol, nr 11, s 12 f). – Cellulosaindustrin lär sig leva med sämre råvara (Skogen, årg 62, 1975, Sthlm, 4:o, s 556; tills med Stig Larsson).

Källor och litteratur

Källor o litt: Biografica, AA.

H De Geer, SAF i förhandl:ar (1986); E Elmstedt, Hur avtalsparter o lagstiftare reglerat arbetsvillkoren (Fred eller fejd, 1, 1985); A Hade-nius, Facklig organisationsutveckl. En studie av LO i Sverige (1976); U Lindström, Och regeringen satt kvar (1970); O Rytterbrant, K N död (DN 9 dec 1974); B Schiller, En skandinavisk demokratimodell inför framtiden (Saltsjöbadsavtalet 50 år, 1989); G Wettergren, Arbetsmiljön o boendemiljön, stora intresseområden för LO [intervju med K N] (Vår bostad, 1969, nr 7/8). – Intervju med N i Norrländsk tidskr 1971, nr 7; nekr över N i SvD 9 dec 1974.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kurt H Nordgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8287, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8287
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kurt H Nordgren, urn:sbl:8287, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-04-25.