Meriter

2 Nordlund, Erland, bror till N 1, f 9 aug 1872 i Österlövsta, Upps, d 1 febr 1930 i Sthlm, Engelbr. Mogenhetsex vid Gävle hal 23 maj 91, ord elev vid KTH 15 sept 91–96 (permitterad vt 94–ht 95), underlöjtn vid Karlskrona artillerikår 20 nov 95, avgångsex från fackskolan för maskinbyggn:konst o mek teknologi vid KTH 10 juni 96, löjtn vid artillerikåren 27 maj 98, avgångsex från Artilleri- o ingenjörhögsk i Sthlm 00, löjtn i kustartilleriet 30 dec 01, flottans kontrollofficer vid Surahammars, Skultuna o Virsbo bruk, samtl Vm, 02–09, tjänstg i marinförvaltn 24 april 02–sept 09, kapten i kustartilleriet 31 dec 03, huvudred för Tekn tidskr 07–10, ansv utg där 09–10, VD i Sveriges industriförb 10–16, i ab Industribyrån 11–16, led av 1914 års tullkommission juli 14–april 16, av statens industrikommission aug 14–dec 17, av tobakscen-tralkommissionen febr 15–juli 17, av krigsmaterielkommissionen juli 15, dir i ab Sv kullagerfabriken (SKF) 16–18, VD i ab Nord organisation 18–21, red för Nord tidskr i organisation 18–22, sekr i Skattebetalarnas fören, chef för fören:s byrå o red för Sunt förnuft från 21.

G 1) 18 okt 1899(–21) i Karlskrona m Signe Elisabet Ohlsson, f 30 okt 1878 i Malmö, Caroli, d 15 jan 1964 i Sthlm, Osc, dtr till grosshandl Gustaf O o Agda Margareta Söderström; 2) 18 febr 1922 i Sthlm, Jak, m Anna Mathilda Andersson, f 6 aug 1889 i Östra Vingåker, Söd, d 26 juli 1953 i Sthlm, Hedv El, dtr till förmannen Gustaf Adolf A o Augusta Maria Forsberg.

Biografi

Efter ingenjörsutbildning vid KTH valde N en karriär vid kustartilleriet och marinförvaltningen. 1907 övergav han dock den militära banan och blev huvudredaktör för Svenska teknologföreningens (SvTF) organ Teknisk tidskrift. N:s nya verksamhet kom att präglas av de då aktuella motsättningarna inom ingenjörs- och industrikretsar angående SvTF:s och ingenjörsyrkets inriktning. SvTF var i början av 1900-talet inte bara en sammanslutning med anspråk på att representera teknisk sakkunskap. Många företrädare för den sv industrin krävde även att föreningen skulle representera det privata näringsliv där ingenjörerna var verksamma. Det dubbla ansvaret resulterade i motsättningar inom föreningen. De gällde huruvida Teknologföreningen över huvud taget skulle ta ställning i industripolitiska frågor, men de speglades också i spänningen mellan två skilda ingenjörsideal: den ämbetsmannamässige, oberoende och opartiske fackmannen med teknisk-naturvetenskaplig utbildning resp den"moderne"ingenjören/ företagsledaren som står på industrins sida och har vidgat sin kompetens till att gälla även företagens ekonomi och organisation.

N blev, i egenskap av redaktör för Teknisk tidskrift, uppmärksammad talesman för den "moderne" ingenjören och för SvTF som ett industripolitiskt organ. Han kritiserade vid upprepade tillfällen lärarkåren vid KTH samt ledningen för SvTF för dess ovilja att företräda industrins intressen och införa företagsekonomiska moment i ingenjörsutbildningen. Vad industrin be- hövde, menade N, var inte "rent tekniska ingenjörer", som "stirrat sig blinda på den vetenskapliga tekniken", utan personer med utbildning i ekonomi och organisation.

Svårigheterna att göra SvTF till ett språkrör för den sv industrin ledde 1910 till bildandet av Sveriges industriförbund. N var en av dem som mest aktivt arbetade för dess tillkomst och deltog bl a i den kommitté som sedan hösten 1909 förberedde organisationen av det nya förbundet. Det var därför naturligt att han utsågs till Industriförbundets förste VD.

Industriförbundets ändamål var att "sammansluta landets industriidkare samt föreningar för särskilda industrigrenar till främjande av samhällsnyttig produktion och för bevakande av industrins gemensamma intressen". I praktiken innebar det att förbundet framförallt behandlade frågor som gällde förhållandet mellan staten och industrin. N fortsatte dock även att bedriva en intensiv upplysningskampanj för företagsekonomiska och organisatoriska kunskaper. Under hans tid verkade Industriförbundet för att sprida kunskap om F W Taylors Scientific Management, H Münsterbergs Industriell psykologi och andra rationaliserings-och effektivitetsläror. Nyckelbegreppet var "organisation" och de nya lärorna presenterades som "organisationsvetenskaper". N tog även initiativ till den under förbundet lydande ab Industribyrån, som var Sveriges första och länge dominerande konsultföretag för företagsekonomiska och administrativa frågor. Ett första förslag till detta pionjärföretag skisserade N redan 1908.

1916 lämnade N, som nu blivit känd som en kunnig "organisatör", Industriförbundet och anställdes vid SKF. Han blev chef för försäljningen på den sv marknaden och reklamavdelningen men skulle även ställa sina kunskaper till förfogande vid en allmän omorganisation av bolagets administration. Steget över till den industriella verkligheten saknade emellertid inte komplikationer. N:s tro på "organisation"ledde till alltför omvälvande förändringar och förorsakade allvarliga rubbningar inom företaget. 1918 lämnade han SKF och övergick till konsultverksamhet i egen regi. Han bildade ab Nordisk organisation och blev redaktör för den nystartade Nordisk tidskrift i organisation. Det nya företaget kan karaktäriseras som en reklambyrå men var samtidigt ännu ett uttryck för N:s övertygelse om de nya organisationsvetenskapernas värde. Tidskriften präglades av ett stort intresse för arbetsvetenskap, rationell arbetsledning, industriell psykologi och andra uttryck för strävan att med s k vetenskapliga metoder öka företagens effektivitet. Intresset för de nya lärorna var emellertid inte tillräckligt stort för att tidskriften skulle bära sig. Den upphörde med decembernumret 1922. Vid det laget hade dock N fått tillfälle att leda in sitt effektivitetsintresse i nya banor. Han anställdes 1921 som sekreterare i den nybildade Skattebetalarnas förening. Samtidigt blev han chef för föreningens byrå och redaktör för dess tidskrift Sunt förnuft.

Skattebetalarnas förening, som bildades på initiativ av häradshövding Marcus Wallenberg, hade till målsättning att verka för sparsamhet inom den statliga och kommunala förvaltningen samt för kontroll av skattemedlens användning. Den framträdde med ambitionen att verka som en opolitisk folkrörelse och sade sig vilja ge den enskilde möjlighet att utöva den medborgerliga rättigheten att övervaka den offentliga förvaltningen. I realiteten verkade dock Skattebetalarnas förening lika mycket som ännu en intresseorganisation för det privata näringslivet.

I egenskap av "sparsamhetsrörelse" hade föreningen förebilder i utlandet, men den tillkom främst mot bakgrund av tillväxten av den offentliga förvaltningen och den starka statliga regleringen av näringslivet under det första världskriget. Därtill kom det demokratiska genombrottet som, enligt N, ställde ökade krav på en sakkunnig ekonomisk granskning av den offentliga sektorn. Han ville visserligen inte ifrågasätta demokratin som princip men befarade att de folkvalda politikerna var benägna att alltför rundhänt handskas med skattemedlen. Det är, skrev N 1924, ett faktum "att demokratiens män i regel visat sig sakna ekonomiskt verklighetssinne; de ekonomiska, och jag vågar säga i många fall även de psykologiska, konsekvenserna av de demokratiska reformerna ha ofta varit av ett slag, som måste mana till allvarlig prövning".

Under N:s ledning verkade Skattebetalarnas förening främst genom kritisk granskning av olika inslag i statens och kommunernas verksamhet, sammanställning av uppgifter över skattemedlens användning samt propaganda till förmån för statsutgifternas minskning. Först att skärskådas var SJ, domänstyrelsen och andra affärsdrivande statliga verk. Föreningen ville, som N formulerade det, med hjälp av tillkallade fackmän "utreda de områden av statsförvaltningen, där besparingar kunna göras genom tillämpning av den moderna organisationsvetenskapens metoder". Det var dock inte bara de stora offentliga institutionerna som granskades. Ingen detalj var för obetydlig för att undgå diskussion. Inte utan stolthet kunde N t ex berätta hur en liten artikel i Sunt förnuft med rubriken "Är grötrock av bomull menlig för den aktning krigsman av andra bör äga?" föranlett en utredning och ett förslag, vars åtgärder innebar en årlig besparing av offentliga medel uppgående till mera än föreningens årskostnader.

Den frispråkige och impulsive N var en kontroversiell person. Anställningen av honom som sekreterare i Skattebetalarnas förening uppges ha mött starkt motstånd till och med inom näringslivet (Wallenberg). N:s effektivitets- och besparingsambitioner sågs givetvis inte heller alltid med blida ögon inom ämbetsmanna- och politikerkretsar. Under de första åren i föreningen utsattes han också för häftiga angrepp. Föreningens inriktning passade dock hans stridbara temperament. Han var dessutom en god skribent och redaktör. Under hans ledning fick Sunt förnuft ett med hänsyn till föreningens ekonomiska inriktning oväntat brett och rikt innehåll. När N plötsligt gick bort, hade respekten för honom vuxit även bland gam'a meningsmotståndare.

I sin sparsamhets- och effektivitetsiver kunde N framstå som okänslig inför andra värden än de rent ekonomiska. Han var dock inte omedveten om att såväl industrin som staten och kommunerna har ett socialt ansvar. N:s sista uppmärksammade insats gällde förhållandena i Norrlands inland. Den föranleddes av den granskning av den statliga kolonisationsverksamheten som utfördes av Skattebetalarnas förening i början av 1920-talet. Från att ursprungligen ha handlat om slöseri med skattebetalarnas pengar förvandlades frågan för N:s del till ett socialt och moraliskt problem. Han blev indignerad över den misär som hotade nybyggarna i de norrländska lappmarkerna och beskrev kronotorparnas situation som "vit slavhandel". I sin sista större artikel hyllade N, som gjort sig känd som "industrins organisatör", strävsamma småbrukare han lärt känna i Västerbottens inland.

Författare

Bo Sundin

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Förslag till upprättande af en organisationsbyrå. [Rubr.] Sthlm 1909. 7 s. [Undert.] (Konfidentiellt.) – Sveriges industriförbund, dess mål och syften. [Rubr: Industriförbundets uppgifter o arbetssätt. Föredr.] Sthlm 1910. 17 s. – Industripolitik. Föredr vid Tekn föreningens i Gefle sammantr d 8 okt 1910. [Rubr.] Gefle 1910. 16 s. (Tekniska föreningen i Gefle, 1910, n:o 2.) – Industriens personalfråga ([Sveriges industriförbund, avd: Småskrifter, n:o 12.] G Dillner o E N, Industriens krigsberedskap ... Två föredr vid Industriförbundets möte d 8 dec 1914, Sthlm 1915, s 21–35). – Utvecklings-linier för Sveriges industriförbund. Sthlm 1916. 16 s. [Anon; tills med E F H Miltopaeus o A Hessler.] – Skattebetalarnas förening, dess uppgifter o arbetssätt [Medd vid handelskammarmö-tet i Västerås d 27 maj 1921] (G Cassel, Den offentliga granskningsrätten, [ + ] E N, Skattebetalarnas fören ..., Sthlm 1923, s 7–11). – Den svenska skattebetalarrörelsen inför finskt forum. Sthlm 1924. 30 s. [Föredr i Helsingfors 13 okt 1923.] [Ny tr] 1925. Även i J. J. Sederholm, Skattebetalarrörelsens samhälleliga betydelse, [+] G Cassel, Staten som långivare, [+] E N, Den sv ..., Hfors 1924, s 17–37). Övers: The objects of the taxpayer movement. Some experience of the ac-tivities of the Swedish Taxpayers' Association. [Rubr.] [Sthlm] 1924. 23 s. – Företagsamheten, dess betydelse och främjande (Ekonomiska studier tillägnade Marcus Wallenberg ..., Sthlm 1914, 4:o, s 119-126; 2. uppl s å). – Kärkomna besök. Intryck från strövtåg i Kristianstads län ... (Sunt förnuft, årg 8, 1928, Sthlm, 4:o, s 220–226). – Märkliga dokument rörande kronoskogs-kolonisation ... (ibid, 9, 1929, s 14 f). – En arbetets patriark (J A Öman i Adak] (ibid, s 248 f). – Kaffekvarnsfabriken i Kvorbevare (ibid, s 303 f). – Några sommarveckor i Adaks by i Västerbottens Lappmark (ibid, s 426–432). – Många mindre o redaktionella art ibid 1921–29.

Redigerat (utgivit): Teknisk tidskrift. Årg 37–40, 1907–10. Sthlm. 4:o. (Huvudred; 1909–10 även ansv utg.) – Nordisk tidskrift i organisation. Årg 1–4, 1919–22. Sthlm. 4:o. (Utg.) – Sunt förnuft, tidskr för Skattebetalarnas förening. Årg 1–9, 1921–29. Sthlm. 4:o. (Red.)

Källor och litteratur

Källor o litt: H De Geer, Rationaliseringsrörelsen i Sverige (1978); B Steckzén, Sv kullagerfabriken. En sv exportindustris hist 1907–1957 (1957); B Sundin, Ingenjörsvetenskapens tidevarv (1981); SvTeknF; Sveriges industriförb 1910–1920. Minnesskr ... (1920); M Wallenberg m fl, nekr över N (Sunt förnuft 1930, h 1).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erland Nordlund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Sundin), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8311
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erland Nordlund, urn:sbl:8311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Sundin), hämtad 2024-04-19.