Meriter

Norén, Anders Bertil, f 28 dec 1902 i Ryda, Skar, d 24 mars 1972 i Djursholm. Föräldrar: lantbrukaren Anders Rudolf N o Marta Örtendahl. Avgångsex vid tekn gymn i Örebro vt 24, elev vid KTH 30 aug 24, avgångsex från dess fackavd för väg- o vattenbyggn 31 maj 28, konstruktör vid Ribbings ingenjörsbyrå, Sthlm, 29, ingenjör vid vattenfallsstyr:s kraftverksbyggn i Sillre, Vnl, 31–33, vid statens vattenfallsverks byggn:tekn avd i Porjus, Nb, 34, bitr avd: ingenjör där 36, avd:ingenjör o tf arbetschef där 36, förste avd:ingenjör där 37, arbetschef vid Torpshammars kraftstations-byggn, Vnl, 39, chef för flygförvaltms byggn:avd 19 juni (tilltr 1 juli) 42, dir vid Bolidens gruvab 44, v VD juni 56, VD juni 59, ordf i styr från 69, allt vid Bolidens gruvab, led av styr för Skellefteälvens regler: fören från 51, för ab Elementhus 58–64, för Sveriges tekn-industriella skiljedomsinst från 58, för Sveriges industriförb från 58, för Nord mineselskab från 59, för ab Sentab nov 59–66, för Ångpannefören 60–64, led av IVA:s industriella råd från 60, av Personaladministrativa rådet från 60, ordf i SAF:s allm grupp 61–68, led av styr för SAF från 61, för Arctic Mining Co från 62, v ordf i styr för Reymersholms gamla industriab 63–66, led av styr för Sv superfosfat försäljn:ab från 63, för ab Fören fosfatfabriker från 63, för Skand banken från 63, för NPK Engrais från 63, för ab Energikonsult 64–66, för Boliden-France från 65, för SIAB från 67, för Skellefteälvens regler:företag från 67, för ab Skandia transport från 67, för Wargöns ab från 67. – LLA 64, LIVA 67.

G 8 nov 1931 i Sthlm, Engelbr, m Martha Maria Östeman, f 1 dec 1907 i Sundsvall, dtr till handlanden Karl Gottfrid Ö o Hilma Augusta Axelina Pettersson.

Biografi

Efter arbete som konstruktör vid en ingenjörsbyrå och studieresa till Nordamerika anställdes Bertil N vid statens vattenfallsverk 1931. Han var under den följande tioårsperioden verksam, bl a som arbetschef, vid flera av verkets stora anläggningar i Norrland, t ex vid regleringsdammarna i Suorva och Porjus kraftverks tredje utbyggnad 1937–39. Efter överenskommelse mellan vattenfallsstyrelsen och flygförvaltningen tillträdde N i juli 1942 en nyinrättad tjänst som byggnadschef vid förvaltningen. Där hade han ansvaret för utbyggnaden av flottiljer, krigsflygfält och andra under krigsåren erforderliga militära anläggningar.

Två år senare utsågs N till chef för Bolidenbolagets gruvförvaltning i Boliden, dvs för företagets samtliga gruvor och gruvprojekt. Utnämningen väckte viss förvåning, eftersom N:s bakgrund var olik den som var den gängse för en innehavare av en sådan post. Detta visade sig vara en fördel, då N:s nya och okonventionella grepp kom att innebära en förnyelse av gruvdriften på sulfidmalmernas område.

Bolidens produktion under de närmast föregående åren hade med nödvändighet varit inriktad på att tillgodose landets råvarubehov under avspärrning. Detta innebar samtidigt svårigheter vid planeringen av vad som erfordrades för gruvdriftens vidmakthållande på lång sikt. Den guldrika fyndigheten i Boliden skulle snart vara utbruten, och det gällde för bolagets ledning och N att utforma en ny verksamhet baserad på de ganska små fyndigheter som upptäckts under de gångna åren. Den delvis nya inriktningen och problemen med att ur komplexa annorlunda malmer utvinna de olika beståndsdelarna och genom tekniskt riktiga behandlingsmetoder höja deras värde blev en utmaning för N och något av ett ledmotiv för hans insatser i Bolidens tjänst.

Från de utspridda små fyndigheterna byggdes i samarbete med vägmyndigheterna förbättrade transportleder till centrala anrikningsanläggningar, varför anläggningarna vid varje separat gruva kunde inskränkas till ett minimum. För den långsiktiga malmförsörjningen var en omfattande prospekterings- och undersökningsverksamhet nödvändig. För att rationalisera och förbilliga denna utarbetade N ett slags trebenta stållavar som kunde flyttas från ett undersökningsområde till ett annat. Under N:s tid som VD förvärvades 1963 Reymersholms gamla industriab i Helsingborg. Anledningen var att Boliden ville koncentrera produktionen av svavelsyra ur svavelkis till nya moderna anläggningar, för att på ett mer ekonomiskt sätt än tidigare tillgodogöra sig malmernas svavelinnehåll. Att få avsättning för svavel var mycket väsentligt, emedan svavelkis ingick i de flesta av bolagets fyndigheter.

Ett annat problem som krävde N:s särskilda uppmärksamhet var hur företaget på ett rationellt sätt skulle kunna tillgodogöra sig zinkinnehållet i Bolidenmalmerna. För att utvinna den zink som utgör en förorening i kopparsmältmaterialet anlades i Rönnskär vid Skellefteå en anläggning där en förgas-ning av zink- och blyinnehållet i slaggen åstadkoms. Slutprodukten tillvaratogs sedan som oxider. I syfte att skapa ett intimt samarbete med de metallurger som skulle vidarebearbeta denna råvara lät N Boliden 1964 förvärva hälften av aktierna i Det Norske Zinkkompani A/S.

N:s åtgärder, som under hela hans verksamhetstid i företaget kännetecknades av effektivitet och av en drift att ständigt söka nya metoder och förbättringar, gav detta ett tekniskt försprång framför utländska konkurrenter och innebar ett säkerställande och en förnyelse av gruvverksamheten i Sverige på icke-järnmalmsområdet. Bolidens ledande position på världsmarknaden befästes under N:s VD-tid.

N:s stora kapacitet togs i anspråk inom ett flertal andra industriföretag och inom industriella organisationer. – N var en sammansatt person; han var en kraftkarl och en arbetsmänniska med stora krav på sina medarbetare, en ofta hård förhandlare men uppslagsrik, humoristisk och allmänt respekterad.

Författare

Lars Erik Bolding

Källor och litteratur

Källor o litt: T Althin, B N (Minnesord över bortgångne led:er av IVA, 1965–76, IVA).

Å Palm, B N död (SvD 28 mars 1972); S Schwartz, B N (Dödsrunor utg av S:te Örjens gille, 31, [1975]); SvTeknF; Väd 1971.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Bertil Norén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8350, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Erik Bolding), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8350
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Bertil Norén, urn:sbl:8350, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Erik Bolding), hämtad 2024-04-19.