Meriter

Norström, Johan Vitalis Abraham, f 29 jan 1856 i Åmål, d 29 nov 1916 i Alingsås (kbf i Vasa, Gbg). Föräldrar: godsägaren o lantmätaren Anders N o Charlotta Johanna Ljungberg. Mogenhetsex vid h a l i Karlstad 13 juni 73, inskr vid UU ht 73, FK 28 maj 77, FL 15 sept 83, disp 29 maj 85, FD 31 maj 85, doc i teor filosofi 9 sept 85, allt vid UU, eo lektor vid Gbgs h reallärov ht 88, tf prof i filosofi vid GH 31 mars (tilltr 1 juli) 91, prof i samma ämne där från 24 maj (k fullm 17 juni) 93. – LVVS 93, LSA 07.

G 16 juli 1891 i Övre Ullerud, Värml, m Elisabet Johanna Anderson, f 20 sept 1864 där, d 17 sept 1955 i Sthlm, Matt, dtr till godsägaren Jonte A o Clara Johanna Piscator.

Biografi

Vitalis N:s far var godsägare, och N har själv starkt betonat sin samhörighet med överklassen: "Redan som barn seglade jag bokstavligt talat egen båt i egen sjö, red egna hästar, sköt egna djur på egen mark, klådde egna torparungar osv. ... Därför sitter herrskapsungen i mig till dagarnes ände, och blir mig allt vad demokrati heter 'ein Greul' " (cit ur Nordin, s 143). På morssidan fanns också ett påbrå som blev av betydelse för N genom morbrodern lektorn N W Ljungberg, som var lärjunge till filosofen C J Boström (bd 5). Det var också filosofi i boströmiansk tappning som N kom att studera i Uppsala. Hans främste lärare blev professorn i praktisk filosofi C Y Sahlin. I dennes anda skrev N sin doktorsavhandling Om undersökningen af den gifna verklighetens form (1885). Där konkluderade han i enlighet med Boströms och Sahlins åsikt att Gud eller Det absoluta kan bli föremål för teoretisk kunskap, detta i sin egenskap av logisk och systematisk form och trots den bundenhet vid åskådning och känsla som vidlåder det mänskliga förståndet. Sahlin bidrog också till att skärpa N:s uppmärksamhet för kritiska svårigheter i den boströmska filosofin och leda honom "tillbaka till Kant och Fichte", som han från senare delen av 1880-talet "självständigt genomtänkte under djupt inflytande av Burman" (cit ur Nordin, s 144).

E O Burman (bd 6), grundaren av den s k nyboströmianska riktningen, fick en betydelse för N:s filosofiska utveckling som bland sv tänkare endast kan jämföras med Sahlins. Nyboströmianismens väsentliga avvikelse från den tidigare boströmianismen gällde just frågan i vad mån det mänskliga förnuftet kunde fatta det absoluta. Burman förnekade att detta var restlöst möjligt, och N följde honom i detta. Visserligen, menade N under intryck av Burmans resonemang, kan den mänskliga tanken uppnå formell, logisk fullkomlighet, men det absoluta är inte bara abstrakt form utan också konkret innehåll. Och just "den absoluta verklighetens innehåll kan aldrig av oss fattas genom rent tänkande. Ju rikare på innehåll en mänsklig tanke är, dess mera brister han i anseende på formen" (cit ur Nordin, s 144). Människans teoretiska förnuft kan således aldrig nå Gud; vi förblir kvar i sinnevärlden och kan aldrig helt befria oss från den empiriska åskådningens former.

Under intryck från framför allt Fichte och under gradvis frigörelse från det mer boströmtrogna draget hos Burman kom N att allt starkare betona att det bara är genom viljan och det praktiska handlingslivet som människan når erfarenhet av det absoluta. Den offentliga brytningen med boströmianismen genomförde N med sin skrift Hvad innebär en modern ståndpunkt i filosofien? (1898). Där framlades också för första gången N:s egen fullt självständiga filosofi.

N:s filosofi i dess mogna fas är en typ av viljefilosofi. Den framhåller att det är genom vilje- och känslolivet som vi når kontakt med den yttersta verkligheten och att sanning är det som är fruktbart, som främjar livet. Genom sin pragmatism och sitt betonande av det livsbefrämjande står denna filosofi i samklang med inflytelserika tankeströmningar i N:s samtid, med William James' pragmatism, med Friedrich Nietzsches viljelära, med Henri Bergsons intuitionsfilosofi. N skiljer sig från dessa tänkare genom sin positiva bekännelse. N var livet igenom djupt religiös, vilket bl a framgår av hans brev till ungdomsvännen handlanden Oscar Lindberg. Detta fick avgörande betydelse även för hans filosofiska åskådning, särskilt sådan den framläggs i det stora verket Religion och tanke (1912). Definitioner som att sanningen är "makt till liv" kan här erinra om Nietzsche. Skillnaden framgår dock klart under insikt av att det högsta livet för N är personlighetens liv hos Gud och att den gudomliga nåden hos honom alltid är något högre än varje blott mänsklig viljeyttring.

Hur mycket N än eftersträvade att företräda en modern ståndpunkt inom filosofin hade han således rötter i gamla tros- och åskådningsformer. Det var också som kämpande kulturkonservativ han skulle göra sina mest spektakulära offentliga framträdanden. N.s kamp mot samtida vänsteridéer invecklade honom i uppmärksammade polemiska duster med bl a Ellen Key (bd 21), Bengt Lidforss (bd 22) och Hans Larsson (bd 22). Mot det litterära 80-talets åskådningar som utilitarism, naturalism, darwinism och framstegstro ställde han sig kritisk, och han vände sig i flera skrifter mot dessa åskådningars internationellt mest betydelsefulla förebilder och föregångare som Herbert Spencer och Ernst Haeckel. Sin syn på den moderna kulturens urartning i dess mest genomreflekterade form gav han i boken Masskultur (1910). De där samlade kulturkritiska essayerna vittnar om inflytande från Nietzsche och andra sena tyska tänkare men också om författarens självständighet: N menar att personligheten håller på att jagas bort av den nya masskulturen. Den ständigt växande mängden av information, nyheter, upptäckter och impulser försvårar samling och eftertanke. Den moderna människan är mångläsare och mångsysslare, hon jagas av prestationskraven, arbetar ständigt och har sällan tid för att leva. Hennes tillvaro saknar centrum, och N talar med viss nostalgi om en äldre tids människor.

Trots detta rekommenderar N ingen återgång till forna tiders mindre nervösa civilisation, och trots allt innebär den moderna bildningen en kunskapsrikedom, en teknisk fullkomning, en smidighet i utbildandet av själskrafterna. Vägen måste gå framåt, inte tillbaka. Det från N:s utgångspunkt väsentliga var givetvis återvinnandet av ett religiöst livsinnehåll.

Vid sidan av sin verksamhet som akademisk lärare fann N tid för många inlägg i kulturdebatten. Hans ställning som kulturpersonlighet bekräftades genom invalet i SA. Därigenom öppnades samtidigt nya fält för hans verksamhet. N arbetade aktivt för Heidenstams inval i akademin och väckte redan 1907 förslag därom, även om förverkligandet kom först några år senare. Sin största framgång vann N emellertid då han 1908 lyckades driva igenom ett nobelpris för den tyske filosofen Rudolf Eucken, som var hans meningsfrände och personlige vän.

N:s 60-årsdag firades under en uppslutning som vittnade om hans position. Det konservativa Sverige såg i honom en av sina banerförare på idéernas mark, vid sidan av bl a Harald Hjärne och Rudolf Kjellén. Som filosof hade han vunnit aktning från många långt in i vänsterns led, även om exempelvis Hjalmar Söderberg i Hjärtats oro låtit sin ironi spela över hans viljefilosofi.

N:s sista tid fördystrades av hans oro över det pågående världskriget. I likhet med många sv konservativa var N varm tyskvän. Hans engagemang för Tysklands sak i kriget var starkt, och han oroade sig över ett eventuellt nederlag. – Hösten 1916 var N:s hälsa bruten. Vårterminens föreläsningar hade han inte orkat fullfölja. Han avled efter en kort tids akut sjukdom.

Författare

Svante Nordin

Arkivuppgifter

N:s arkiv i GUB. – Brev från N i GUB (ett stort antal till många adressater), KB (bl a till O Levertin, L Heap Åberg samt många till K Warburg), LUB (bl a till Hans Larsson, N B Liljekrantz, K F Söderwall o E Tegnér samt många till E Liljeqvist o F Wulff), RA (bl a till S Hedin), UUB (bla till G Keijser, A Noreen, A Phalén o F Sandwall samt många till H Hjärne) o i SA:s arkiv (till C D af Wirsén).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om undersökningen af den gifna verklighetens form. Akad afh. Upsala 1885. 56 s. – Svensk filosofi. E. O. Burman: Om teismen. Upsala 1885 [anmälan] (Nordisk tidskrift ... utg af Letterstedtska fören, årg 10, 1887, Sthlm, s 315–324). – Herbert Spencers åsigt om religionen (Teologisk tidskrift, årg 27, 1887, Upsala, s 317–347). – Herbert Spencers åsigt om sedligheten. Kritisk framställn. 1*. Gbg 1888. 46 s. [Även som konsistorieavh, Växjö. Fullföljd med titeln:] Grunddragen af Herbert Spencers sedelära. Kritisk främst. Upsala 1889. 68 s. [UUÅ, 1889, Teologi, 3.] Även: Akad afh, 1890. 68, 6 s. – Materialismen inför den moderna vetenskapen. Kritisk belysning. Upsala 1890. 70 s. – Om pligt, frihet och förnuft. Upsala 1891. 85 s. – Om natursammanhang och frihet. Systematiska studier. Gbg 1895. 164 s. [GHÅ, bd 1. 1895, 2.] – Tvenne studier till Platos Politeia. 1. Om den logiska formen i första boken ... 2. Om begreppet 8iKaioauvn .. .Gbg 1897. 79 s. [Ibid, 3. 1897. Festskrift vid H. m. konung Oscar II:s regeringsjubileum, 2.] – Om patriotism och kosmopoli-tism (Ur en föreläsning, hållen inför K vetenskaps- o vitterhetssamh i Göteborg) (Åt minnet af Christopher Jacob Boström 1797–1897. Festskrift ..., Sthlm 1897, s 17-25). – Hvad innebär en modern ståndpunkt i filosofien? I*. Gbg 1898. XXXVII, 147 s. [GHÅ, bd 4. 1898, 1.] – Några grunddrag hos vår tids kultur ([ibid, 3.] Festskrift tillägnad f. d. konsuln ... Oscar Ekman d 16 dec 1898 af Göteborgs högskola, Gbg 1898, s 75-95; även sep, 21 s). – Till Platos idélära. Kritiska studier. Gbg 1899. X, 105 s. [Ibid, 5. 1899, 1.] – Hvad är sanning? Gbg 1899. 35 s. – Philosophie (La Suéde, son peuple et son industrie, Sthlm 1900, s 397–400; andra utg: Sveriges land och folk, historisk-statistisk handbok, Sthlm 1901, s 395–397: Filosofi, o Sweden, its people and its industry, Sthlm 1904, s 438-441: Philosophy). – Hvad vi behöfva. En blick på samtidens vetande och tro. Sthlm 1901. 102 s. ([Omsl:] Populär--vetenskapliga afhandlingar, 20.) – Friedrich Nietzsche. En värdesättning. Sthlm 1901. 20 s. (Skrifter utg i samband med "Skolan", tidskr för främjande af de allm läroverkens tidsenliga utveckl, n:o 3.) – Den religiösa kunskapen. Några tankar. Sthlm 1902. 75 s. (Ibid, 4.) - Ellen Keys tredje rike. En studie öfver radikalismen. Sthlm 1902. 146 s. Overs: Das tausendjährige Reich. Eine Streitschrift gegen Ellen Key und den radikalen Utopismus. Leipzig 1907. 144 s. – I hvilken mening är Jesus vår frälsare? (I religiösa och kyrkliga frågor, skriftsaml i evangelii tjänst... utg af S. A. Fries, 37, Sthlm 1902, s 32-49; övers: Religion und Geisteskultur, Zeitschrift ..., Jahrg 1, 1907, Göttingen, s 222-236: In welchem Sinne ist Jesus unser Erlöser?, o Nieuwe banen, tijdschrift..., 1, 1908, Amsterdam). – Radikalismen ännu en gång. En replik till Ellen Key, Allén Vannérus, Hjalmar Branting m. fl. Sthlm 1903. III, 105 s. – Tankelinier. Sthlm 1905. 9, 650 s. – Den nyaste människan. Vyer öfver vår kultur. Sthlm 1906. 61 s. 2. genoms uppl så. 63 s. – Naturkunskapens själfbesinning. En kunskapskritisk undersökning. Sthlm 1907. 109 s. – La vita odierna dello spirito (Il rinnovamento, rivista cri-tica di idee e di fatti, anno 1, 1907, Milano, vol 2, s 429–452). – Naives und wissenschaftliches Weltbild. 1–2 (Archiv fiir Philosophie, Abteilung 2. Archiv fiir systematische Philosophie, Bd 13, 1907, Berlin, s 491–510, o 14, 1908, s 447–496). – Inträdes-tal i Svenska akademien den 20 juni 1907 (SAH ifrån år 1886, d 21v22. 1906, 1907, Sthlm 1908, s 25-56). Även: Minne af Gustaf Ljunggren. Inträdestal i Sv akad. Uooå. 30 s. – Masskultur. Sthlm 1910. V, 208 s. 2. uppl med svar till Hans Larsson så. V, 235 s. – Dogmatism (Festskrift tillägnad E. O. Burman ..., Upps 1910, 4:o, s 76-103). - Religion och tanke. Sthlm 1912. XV, 269 s. - Tankar och forskningar. Sthlm 1915. 278 s. – Till Svenska akademien i psalmboksfrågan (Svenska akademien i psalmboksfrågan, med särskilda yttranden af V v Heidenstam, P Hallström, S Lagerlöf Sthlm 1915, s 68–70). – Deutsches und schwedisches Denken (Siiddeutsche Monats-hefte, Jahrg 13, 1915-16, Munchen, s 509-512). – Om viljans frihet. På författarens uppdrag utg av Elof Åkesson. Sthlm 1917. 210 s, 1 portr. - Tal och tankar. Sthlm (tr Upps) 1919. XII, 463 s. [Utg av ELiljedahl.] – Brev 1889-1916.1 urval utgav E Åkesson. Upps 1923. V, 458 s. – Religion und Gedanke. Olaus-Petri-Vorlesungen gehalten an der Universität Uppsala. In deutscher Ubers mit Einfiihrung hrsg v E Åkesson. Lund 1932. 4:o. XL, 324 s, 1 portr. – Kultur och frihet (Levande svensk litteratur, vol 16, Sthlm 1937, s 55–69; ur Det nya Sverige 1907). – Några brev från ... med kommentarer av F Vetterlund (Svensk tidskrift, årg 25, 1938, Upps, s 32–38). – Upptakten till en idékonflikt. Ett brev från ... [medd av Å Lilliestam] (Lychnos, 1962, Upps 1963, s 225–229). – Genoms o granskat övers av R Eucken, Grundlinjer till en ny lifsåskådning, Sthlm 1907, VI, 300 s. Bidrag i Det nya Sverige, tidskr för nationella spörsmål, 1907, 1911-16, Sthlm (se GHM 1891-1916, Gbg 1916, s 79), samt främst GHT från 1900 o SvD.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 17 juni 1893, nr 14, RA.

T Anderberg, Det religiösa viljetänkandet. Om V N o Hjalmar Söderberg (SLT 4, 1980); Festskr tillägn V N på 60-årsdagen ... (1916); GHM 1891–1916 (1916); K Jonsson, Vid vetandets gräns (1987); H Larsson, Reflexioner för dagen (1911); B Lidforss, Onda makter o goda (1909); E Liljedahl, V N, hans liv o verk, 1–2 (1917–18); S Nordin, Den boströmska skolan o den sv idealismens fall (1981); A Nyman, V N o hans avfall från boströmianismen (VSLÅ 1950); K Pira, V N o Christopher Jacob Boström (Smärre skrifter, 38:1, 1913); H Söderberg, Hjärtats oro (1909); E Åkesson, Norströmiana (1924).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Vitalis A Norström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Svante Nordin), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8415
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Vitalis A Norström, urn:sbl:8415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Svante Nordin), hämtad 2024-04-20.