Meriter

1 Möller, Didrik Magnus Axel, f 16 febr 1830 i Sjörup, Västra Alstad, Malm, d 25 okt 1896 i Lund. Föräldrar: kronolänsmannen o v auditören Olof Gissel M o Fredrica Bergh. Studentex vid LU 5 dec 46, disp pro exercitio 20 okt 47, amanuens vid astronomiska observatoriet 24 dec 51, FK 11 juni 53, disp pro gradu 13 juni 53, FM 23 juni 53, docent i praktisk astronomi 20 okt 53, astronomie adjunkt o observatör vid observatoriet i Lund 20 mars 55, kurator för Kalmar nation vt 57–vt 59, för Skånska nationen ht 59–ht 62, bestred föreläsn:ar o examination för professuren i astronomi periodvis ht 53–vt 63, eo prof i astronomi 15 juni 61, led av drätselkammaren i Lund 61–62, prof i astronomi 13 mars 63–25 jan 95, v ordf i styr för Sparbanken för Lunds stad. 63, led av stadsfullm i Lund 63–67, led av styr för Astronomische Gesellschaft 71–77, VD för Lund-Trelleborg järnvägsab från 73, led av komm för omarbetn av universitetsstatuterna mars–okt 74, rektor för LU 74–75 o 91–95, led av styr för Skånes ensk bank 84–86, kassadir från 87, av komm ang undervisn:s-, examens-o studieväsendet inom de filosofiska fakulteterna i Uppsala o Lund juni 88–juli 89. — LFS 59 (skattmästare 60–80, sekr 69–70 o från 80, ordf 72-73), LVA 69, LVS 76. G 24 aug 1856 i Trelleborg m sin kusin Clara Christina Rebecka Malmros, f 3 dec 1831 där, d 10 mars 1906 i Lund, Domk, dtr till handl Jakob M o Sofia Katarina Bergh. 

Biografi

När Axel M 16 år gammal lämnade den högre lärdomsskolan i Malmö för LU var det för att fortsätta sina studier av de klassiska språken och matematik. Redan efter ett år kom han i kontakt med astronomin, då han som sin första övningsdisputation blev tilldelad försvaret av en avhandling om Lunds observatoriums polhöjd författad av adjunktenj M Agardh (bd 1). Det dröjde emellertid ytterligare några år innan M påbörjade astronomiska studier. På hösten 1850 gav Agardh en föreläsningsserie i "praktisk astronomi", som lockade många studenter. Det krävande räknearbete som var en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen avskräckte de flesta; M däremot fann nöje i arbetet och inspirerades av den vackra överensstämmelsen mellan teoretiska förutsägelser och observationer. Agardh, som vid det här laget blivit professor, uppmärksammade den ovanligt begåvade eleven och erbjöd honom sin personliga handledning. Efter viss tvekan antog M förslaget, eftersom föräldrarnas önskan var att han inriktade sig på den juridiska banan. När väl beslutet var fattat ägnade han sig med energi åt såväl de teoretiska studierna av matematik och astronomi som instrumentövningar. Det ledde till en amanuensbefattning vid observatoriet och M anförtroddes reduktionerna av Agardhs observationer under gradmätningen i Lappland och av solförmörkelsen 1851; det senare arbetet blev också hans avhandling. M:s beräkningar av ett noggrant värde på Lundaobservatoriets longitud byggde på Agardhs observationer och gav honom docentur i praktisk astronomi.

Därefter följde en period på 10 år då M skötte observatoriet och undervisningen i astronomi medan Agardh ägnade sig åt riksdagsarbete. Trots att M därtill var lärare i matematik vid den privata elementarskolan i Lund hann han med egna vetenskapliga arbeten och meriterade sig endast 25-årig för en tjänst som astronomie adjunkt och observatör.

Positionsmätningar intog det främsta rummet i astronomin vid denna tid. Genom Agardhs försorg hade observatoriet fått viss modern utrustning for detta ändamål: pendelur, kronometer och universalinstrument. Lokalerna var emellertid ytterst bristfälliga. Sedan mitten av 1700-talet utgjordes institutionen av ett utrymme i Lundagårdshusets trapptorn, ett provisorium där möjligheterna att bedriva vetenskapligt arbete var ytterst begränsade. Lyckligtvis fick M universitetets större resestipendium, som hösten 1858 förde honom ut på en årslång resa till astronomiska centra i Europa: Altona, Göttingen, Leipzig, Berlin och Paris. Det var en resa i Agardhs spår från 1840-talet, och liksom denne skaffade sig M kännedom om de modernaste instrumenten och mätmetoderna. Men han gjorde även bruk av sin teoretiska begåvning och fick impulser att ta itu med alltmer avancerade beräkningar. Han lämnade läroåren bakom sig och utvecklades till en självständig vetenskapsman.

1858 hade J F Encke, professor i Berlin, publicerat en avhandling där han framförde hypotesen att interplanetär materia påverkar kometbanor och åstadkommer att Enckes komet inte exakt följer den bana som räknats fram ur den newtonska mekaniken. M, som just då befann sig i Berlin, tillämpade samma beräkningsmetod på Fayes komet och fann stöd för Enckes hypotes. Han ville emellertid inte nöja sig med denna överensstämmelse utan företog en ny genomarbetning av banbestämningen. Därvid införde han förbättringar i metoden för beräkning av störningar och det visade sig att de avvikelser som var grunden till Enckes hypotes eliminerades. 1881 belönades M för sin insats med det engelska astronomiska sällskapets stora guldmedalj. Han hade inte enbart visat prov på noggrannhet och gott matematiskt handlag; hans arbete var också resultatet av ett kritiskt vetenskapligt förhållningssätt som stämde till eftertanke och efterföljd.

När M avslutade arbetet med Fayes komet våren 1865 var han tillbaka i Lund, där han efterträtt Agardh på professuren. Under Berlinvistelsen hade M påbörjat ytterligare ett stort arbete inom den celesta mekaniken, en bestämning av småplaneten Pandoras bana. Han tillämpade den nyligen introducerade Hansens metod och fann att han måste ta hänsyn till störningar av andra ordningen, vilket gjorde räknearbetet mycket krävande men överensstämmelsen mellan teori och observationer tillfredsställande.

1862–63 års riksdag beviljade medel för uppförande av ett nytt observatorium. Agardh hade hårt drivit frågan under tidigare riksdagar, men M:s anseende som forskare bidrog också till det positiva beslutet. Under 1865–67 ledde han uppbyggandet av den nya institutionen och utrustade den med en refraktor och efter en tid också med en meridiancirkel. 1877–1902 medverkade lundaastronomerna, främst N C Dunér (bd 9) och F Engström (bd 13), i ett stort samarbetsprojekt som organiserades av Astronomische Gesellschaft och som innebar noggranna positionsbestämningar för alla nordliga stjärnor ner till 9:e magnituden. Det nya observatoriet i Lund vann internationellt anseende. Astronomische Gesellschaft hade bildats 1863 i Dresden och spelade rollen av internationell organisation för astronomer fram till första världskriget. M var en av stiftarna och i flera omgångar styrelseledamot.

M:s organisationsförmåga, omdöme och arbetskapacitet togs inte bara i anspråk i lärda sällskap och inom universitetet, vars rektor han var under två perioder, utan även i stadsfullmäktige och domkyrkorådet. Som matematiker var han eftersökt i affärsvärlden: flera banker behövde hans tjänster på styrelseposter liksom Lund-Trelleborgs järnväg, där han var VD i 24 år.

M ansågs som en skicklig lärare. Hans elev A Lindstedt (bd 23) beskrev honom som flärdfri, varmhjärtad och humoristisk men reserverad utanför vänkretsen och med en satirisk talang. Många av M:s lärjungar nådde höga poster inom astronomin eller angränsande vetenskaper; förutom Lindstedt kan nämnas Dunér, V Bäcklund (bd 7), Engström och E Strömgren.

Författare

Anita Sundman

Arkivuppgifter

vetenskapliga korresp o ms o anteckmar - Enstaka brev från M i RA o StUB/VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om Lunds observatorii longitud. Akad afh Lund 1853. 4:o. 22 s, 1 tab. - Investiga-tio orbitae cometa: die XXIV Julii MDCCCLII Gottingae detecti ... Lund 1854. 4:o. 22 s. - Om upptäckten af en ny planet emellan solen och Mer-curius (Nordisk universitets-tidskrift, årg 6, 1860, Khvn ..., h 2, (tr Lund,) s 81-90). - Undersökning af Fayeska kometens bana. Till K. vetenskaps-akademien inlemnad d. 4 oktober 1861. Sthlm 1862. 4:o. 90 s. (VAH, [N F,] bd 4 [1861- 62], n:o 3.) [Tabellerna häri avtr i:] Publication der Astronomischen Gesellschaft, 1. Hulfstafeln zur Berechnung specieller Störungen ..., Leipzig 1865, 4:o, s 36-42, 59-65. - Planet-observationer anställda år 1867 på Lunds observatorium, reducerade och sammanställda. [Rubr.] [Lund 1868.] 4:o. 82 s. [Acta Universitatis Lundensis, LUÅ, 4. För år 1867, Lund 1867-68, 2. Afd för mathematik och naturvetenskap, 2.] — Planet- och komet-observationer, anställda år 1868 ... [Rubr.] [Lund 1869.] 4:o. IV, 105 s. [Ibid, 5. 1868, tr 1868-69, 3. Afd för mathematik ..., 6.] — Undersökning af planeten Pandoras rörelse. Afd 1—2. Sthlm 1870— 77. 4:o. (VAH, 9 [1870], 3, resp 15 [1877], 2.) 1. ... inl d 5 mars 1870. 122 s. 2. ... inl d 1 okt 1877. 230 s. — Planet- och komet-observationer ... 1869 ... [1870.] 4:o. IV, 100 s. [LUÅ, 6. 1869, tr 1869-70, 3:4.] - ... 1870 ... [1871.] 4:o. IV, 74 s. [Ibid, 7. 1870, tr 1870-71, 3:2.] - ... 1871 ... [1872.] 4:o. IV, 207 s. [Ibid, 8. 1871, tr 1871-72, 3:1.] -Bearbeitung des Fayeschen Cometen. Aus einem Schreiben an Hrn. Otto Struve (Bulletin de 1'Aca-démie impérial des sciences de S'-Pétersbourg, [F 3,] T 17, St. Pétersbourg 1872, 4:o, sp 404-407). -Bericht uber die Resultate einer neuen Berechnung der Elemente des Faye'schen Cometen (Vier-teljahrsschrift der Astronomischen Gesellschaft, Jahrg 7, 1872, Leipzig, s 85-97). - Planet- och komet-observationer ... 1872 ... [1873.] 4:o. IV, 56 s. [LUÅ, 9. 1872, tr 1872-73, 3:1.] - ... 1873 ... [1874.] 4:o. IV, 121 s. [Ibid, 10. 1873, tr 1873-74, 3:1.] — Redogörelse för de arbeten, som blifvit utförda på Astronomiska observatoriet i Lund under åren 1867-1874. [Rubr.] [Lund 1875.] 4:o. 24 s. [Undert; LUÅ, 11. 1874, tr 1874-75, 3:1 = Inbjudningsskrift till M Odenius' installation 1875.] — Till bevistande af rektors-ombytet vid Kongl. Carolinska universitetet den 1 juni 1875 ... Lund 1875. 4:o. 19 s. [Undert; ibid, 3:6.] - Borgerlig tid och verldstid. Inbjudningsskrift [till C M Zanders inst]. Lund 1892. 4:o. 18 s. [Undert; LUÅ, 27. 1890-91, 2 (FSH, N F), 9.] - Bidrag i: Astro-nomische Nachrichten, 48, 1858, 49 o 51, 1859, 53-54, 1860, 55, 1861, 56-57, 1862, 62, 1864, 64, 1865, 68, 1867, 73-74, 1869, 75, 1870, 89, 1877, 98, 1881, 105, 1883, samt iakttagelser av solförmörkelser i 48, 54 o 69, planeter från 49, Fayeska kometen 53-80, Kiel, 4:o; VA, Öfversigt öfver ... förhandlingar, 1860-61, 1866, 1872-73, 1878-79, Sthlm; Bulletin international de 1'Observatoire impérial de Paris, 1866, 1872, Paris; Vierteljahrsschrift der Astronomischen Gesellschaft, 1877—90, Leipzig (de flesta av åren Jahresberichte der Sternwarten ..., Lund, o 1889 Zonenbeobachtungen der Sterne ..., Lund); titlar se Catalogue of scientific papers (1800-1863), vol. 4, London 1870, 4:o, s 435, d:o 1864-1873, vol. 8, 1879, s 424, o 1874-1883, vol. 10, 1894, s 826, J. C. Poggendorffs biographisch--literarisches Handwörterbuch, Bd 3, Leipzig 1896-98, s 924, samt Holmberg, nedan a a.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 13 mars 1863, nr 2, RA.

N Hansson, Förhistorien till det nuvarande Lun-daobservatoriets tillkomst (Cassiopeia 1966-68); E Holmberg, Lundensisk astronomi under ett sekel (ibid 1949); A Lindstedt, DMAM (Lefnads-teckmar öfver VA:s led:er, 4, 1899-1912); LUM 1879 (1879); K Lundmark, Kring det nuvarande Lundaobservatoriets 75-årsjubileum (Cassiopeia 1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
D M Axel Möller, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8656, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anita Sundman), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8656
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
D M Axel Möller, urn:sbl:8656, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anita Sundman), hämtad 2024-04-19.