Meriter

Mattsson, John (Johnny) Filip, f 18 juli 1906 i Gävle, d 9 febr 1970 där, Staffan. Föräldrar: sågaren o skidmakaren Per Johan M o Hilda Maria Thor. Timmerskiljare i Gävle, elev vid Steneby skolor för yrkesundervisn, Älvsb. Träsnidare o skulptör. – Norrlands-förb:s Olof Högberg-plakett 57, Gefle Dagbls kulturpris 63, Gävle stads kulturpris 65, flaggman i Gävle 66.

G 30 sept 1939 i Gävle, Heliga Trefaldighet, m Sonja Mary Margareta Schedin, f 14 okt 1914 där, dtr till arbetaren Johan August Ersson S o Maria Sofia Vendin.

Biografi

Som träkonstnär kom Johnny M att gå den långa vägen. Redan som pojke fick han hjälpa fadern – Skid-Mattsson kallad – att tälja laggar for vinterförsäljning, och som 13-åring blev han timmerskiljare vid Kastet. Sedan han genom handikappstöd – en barnförlamning hade gjort honom låghalt – fått möjlighet att gå genom Steneby skola i svarvning och intarsia, kom framtiden att inriktas på träslöjd. Efter en del försök i "Döderhultar"-genren startade han 1941 en verkstad och butik, Gefleslöjd, som tillverkade olika slöjdalster och prydnadssaker. Särskilt träfaten och skålarna uppmärksammades och beställdes av hemslöjdsföreningar runt om i landet.

Genombrottet kom i maj 1952 med en stor utställning på Gävle museum, vars förste chef Philibert Humbla (bd 19) länge följt M:s verksamhet och stimulerat en utveckling i konstnärlig riktning. Aron Borelius på Norrköpings museum följde efter med en ny inbjudan, och sedan kom utställningsframgångarna slag i slag. M:s träalster blev snabbt efterfrågade, och han blev i viss mån även ett namn utomlands, efter visningar på bl a Triennalen i Milano, Design in Scandinavia i USA och Venezuela, Museum of Modern Art i New York samt i Japan, Danmark och Norge. Inom landet hann han på knappt två decennier med inte mindre än femtiotalet utställningar.

M sökte sig ständigt fram på nya uttrycksområden och experimenterade som formgivare ofta med andra material än träet – med glas, betong, järnsmide och aluminium; mest framgångsrika var kanske försöken 1954 med Reijmyre-glas. Han komponerade också ett trettiotal sjömansvalser och skrev dikter. För alla gävlebor blev han något av en kung i Gamla Gefle – en av de drivande krafterna bakom Söder-reservatets årliga julnattsmässor, vårgudstjänster och gårdsutställningar.

M:s särställning som konsthantverkare och träkonstnär kan uttryckas i ett par honnörsord: han var träet trogen. Hans känsla för materialets inneboende möjligheter var osviklig. Han följde dess krav, han frilade dess nerv. Genom sin känslighet för dessa träets levande krav återuppväckte han gamla formtraditioner vilka hans insats förutan förmodligen nu hade varit förlorade. Ölgåsen – som han upptäckte på Gävle museum på 40-talet i en gammal 1700-talsversion och sedan varierade i nya fantasifulla former – och kåsan med sina spetsiga och spänstiga grepar är bara två av dessa kongeniala och funktionella former, som liksom finns förborgade i själva träet men måste befrias ur massan med möda och kärlek. Hans arbeten är vad man kallar taktila – man skall röra vid dem, "se" på dem också med sina händer.

Det var inte många träslag som var M främmade och som inte hans kniv och hans fina fingertoppskänsla rådde över; han arbetade i furu, björk, lind, rönn, sjödränkt ek, kastanj, rödbok, oxel, gullregn, plommon, valnöt, teak, jakaranda, pockenholts, ebenholts – det är bara några exempel ur en enda utställningskatalog.

Det är som förnyare av en gammal hantverkstradition och dess former som M fick stor betydelse i 1950- och 1960-talens konstliv. Hans konstnärliga ambitioner sträckte sig ibland visserligen längre än så, men som fri skulptör – med mer eller mindre kraftigt abstraherade figurformer eller med helt konkreta verk i Arps eller Brancusis efterföljd – nådde han sällan en originell uttryckskraft som bar eller kunde ge den strama formen liv. I några lyckosamma fall kunde han dock även här svara för verk av renhet och resning, såsom i en skulptur som fått låna sin konkreta form från en halvöppen bindnål som man lagar skotar med – här spelade åter traditionens kraft in.

M:s mångsysslande och ibland rastlösa sökande är en del av Gävle-myten M, men det är ändå i kraft av träet hans namn lever vidare. De stora "träkarlarna" är förvånande få. M var en av dem. – Mångsidigheten i hans gärning återspeglades i den stora retrospektiva utställning som Gävle museum gjorde våren 1969. – M är representerad på NM, Moderna museet, Röhsska konstslöjdsmuseet i Gbg och ett flertal regionmuseer. Han har också svarat för en rad utsmyckningar för kyrkor, kyrkogårdar, sjukhus och offentliga platser.

Författare

Nils-Göran Hökby

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: En handfull spånor. [Gävle, tr] Tierp 1969. 40 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: K Bergström, J M – musik i jakaranda (De vanföras jultidn 1956); A Enqvist, Johnny Trätälja (Norrländsk tidskr 1957); G Hellman, Träsnidaren J M (Vår konst 1955, nr 2); N-G Hökby, J M död (DN 10 febr 1970); H Lidman, J M, träkonstnär (1976); SKL; E Wretholm, Han skär sina lagrar i trä (Idun 1962, nr 18).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John (Johnny) F Mattsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9192, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Göran Hökby), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9192
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John (Johnny) F Mattsson, urn:sbl:9192, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Göran Hökby), hämtad 2024-04-16.