Meriter

Melchers, Henrik Melcher, f 30 maj 1882 i Sthlm, Ad Fredr, d 9 april 1961 där, Nik. Föräldrar: handlanden Johan Svensson o Kristina Wilhelmina Sjöblom. Elev i violin vid musikkonservatoriet i Sthlm jan 97, musiklänex där 11 dec 03, studier i komposition för J Lindegren (bd 23), Sthlm, 03–05, i kontrapunkt för G Caussade vid Conservatoire National de Musique, Paris, 08–12, kantorsex i Visby ht 13, lär i musikteoretiska ämnen vid stiftelsen Musikkulturens främjande, Karl Wohlfarts musikskola o Arbetarnas bildmförb 19–25, musikrecensent i Dagens tidn 20, dirigentstudier i Bryssel o Son-dershausen 21, bitr lär i harmonilära vid musikkonservatoriet ht 25–ht 33, ord lär i kontrapunkt, komposition o instrumentation där 27 mars 34–vt 47, profs namn 8 dec 39. – LMA 32, Litt et art 35.

G 24 aug 1921 i Amsterdam m pianisten Henriette Hartog, f 30 mars 1891 i Myton, County of Kingston upon Hull, Storbritannien, d 11 febr 1971 i Sthlm, Nik, dtr till kapellmästaren Hendrik H o Sophie van Praag.

Biografi

Melcher M påbörjade sina konservatoriestudier redan som 14-åring och var vid 22 års ålder utexaminerad musiklärare. En tidig start gjorde han också när det gällde komponerandet: en mängd sånger och mindre pianostycken tillkom under de sena tonåren. Efter konservatorietiden tjänstgjorde han som violinist och altviolinist i olika orkestrar i Sthlm. Samtidigt studerade han för kontrapunktikern Johan Lindegren. 1905 inledde M den 14 år långa vistelse i Paris som så starkt skulle prägla honom, både som människa och musiker. Han ägnade sig där till en början åt både musik och bildande konst – han skulpterade, umgicks med den sv konstnärskolonin i Montparnasse och delade även dennas kontakter med de parisiska kosmopolitiska konstnärskretsarna. Sitt levebröd förtjänade han på musikundervisning.

M:s väsentliga franska musikstudier började 1908, då han vann tillträde till kontrapunktklassen vid Pariskonservatoriet under den ansedda läraren George Caussade. Där fick han under fyra år en sträng och noggrann kontrapunktisk skolning, som stimulerade honom till intensivt arbete, med ett andrapris som resultat. Ungefär vid denna tid bytte han sitt efternamn från Svensson till Melchers.

Vid första världskrigets utbrott for de flesta unga parissvenskar tillbaka till hemlandet, men M hörde till dem som stannade kvar. Genom sina konstnärskontakter blev han aktivt engagerad i sällskapet Association de Lyre et Palette, som bildades 1916 av modernister inom olika konstarter som målarna Picasso, Matisse och Modigliani, poeterna Apollinaire och Cendrars, tonsättarna Satie, Honegger, Milhaud och Poulenc. I den utställnings- och konsertverksamhet som sällskapet bedrev under drygt ett år framöver var M organisatoriskt ansvarig för den musikaliska sidan, som innehöll både avantgardistiska framföranden och mer publikanpassade konserter. Personligen stod han tonsättarna i gruppen les Six nära och blev alltså vittne till den estetiska vändning från impressionism och symbolism till 1900-talsmodernism som ägde rum inom såväl konst som musik under och efter världskriget.

Året efter fredsslutet återvände M till Sthlm för resten av sitt liv, så när som på några korta perioder av dirigentstudier i utlandet. 1920 tjänstgjorde han som musikrecensent i den kortlivade Dagens tidning. 1925 anställdes han som lärare vid Sthlms musikkonservatorium, och i och med detta åtagande började hans dittills jämna musikaliska produktion att sina.

M blev under de kommande två decennierna mest känd som teoripedagog. Han efterträdde 1934 Ernst Ellberg som kompositionslärare. Till hans tidiga elever hörde Äke Udden, som sedan studerade vidare för Caussade i Paris; bland dem som senare följde M:s undervisning vid konservatoriet märks Erland v Koch, Sven-Eric Johansson, Siegfried Naumann, Torsten Nilsson, Åke Malmfors och Hans Leygraf.

Undervisningen i harmonilära och kontrapunkt färgades av M:s franska utbildning och byggde på klassiska läroböcker av Henri Reber och Théodore Dubois. Den var mycket grundlig och hölls på ett rent hantverksmässigt plan men inkluderade inte samtida eller individuella uttrycksmöjligheter, vilket av en del kompositionselever uppfattades som snäv akademism och ledde till en motsättning till dem som valde att studera komposition privat för Hilding Rosenberg. M:s tillbakadragna personlighet och hans franskt traditionalistiska tonsättarprofil bidrog inte till att ge honom något större renommé i sv musikliv.

M:s musikaliska produktion dominerades till en början av sånger. Under Paristiden började han skriva orkesterverk, varav några var byggda på sv folkmusik, och han orkestrerade också en del av sina sånger. Den stilistiska utgångspunkten var nordiskt och tyskt romantisk, och inget av 10-talets orkesterverk kom att domineras av franska stilinslag. Sådana gjorde sig dock så småningom gällande. De få sångerna till franska texter visar på en för sv kompositörer ovanlig anpassning till fransk sångtradition. Det vid denna tid mycket allmänt förekommande Debussyinflytandet påverkade dock inte M annat än sporadiskt. Stråkkvartetten, det första mogna kammarmusikverket, visar prov på Debussy- och Ravelinfluenser vid sidan av en för dåtida sv förhållanden avancerad satsteknik. Mest franskt modernistisk verkar M i Trois danses för piano, som har drag av Ravel och kanske Satie. César Franck blev med tiden M:s stora förebild som tonsättare, vilket satte spår i t ex den stort upplagda d-mollsymfonin.

M:s stil kan karakteriseras som en tuktad romantik, där kontrapunktiska inslag härrör från studierna i Paris och mer sensuella och lekfulla drag möjligtvis kan ha ett samband med kontakterna med les Six-generationen.

Som tonsättare i Sthlm tillhörde M kretsen kring Fylkingen, där några av hans kammarmusikverk uppfördes. I sitt sociala liv hörde han hemma bland de franskskolade stockholmskonstnärerna och umgicks flitigt med dessa. Han ägde en ansenlig samling verk från 10-talet av franska och sv konstnärer.

Författare

Anders Edling

Arkivuppgifter

Ms av M i MAB, STIM:s arkiv o i SR:s bibi.

Tryckta arbeten

Kompositioner: Orkester: Svensk rapsodi (1914); Poéme för violin o orkester (1914); Näcken, symfonisk dikt (1916); La Kermesse, d:o (1919); Élégie, d:o op 15 (1920); Pianokonsert nr 1 op 18 [c] (1923); Symfoni op 19 [d] (1925); Violinkonsert [g] (1927); Pianokonsert nr 2 op 23 [C] (1931). – Piano solo: Nouvelette (1907); Tema med variationer [f] (1913); d:o [ciss] (1910-talet); Marche triste (1910-talet); Trois danses (ca 1914); Jettie smiling (1916); tre tangos [g, c, Ess] (odat). – Kammarmusik: Scherzo for stråkkvartett (1907); Stråkkvartett op 17 [G] (1922), tr Sthlm 1945; Sonat för violoncell o piano op 22 [C] (1928), tr Sthlm 1940; Sonat för violin o piano op 22 [G] (1926), tr Sthlm 1932. – Sånger för en röst o piano: stort antal ungdomsverk till texter av bl a Rydberg, Björnson o M; Högsommarlek (N Hammarstrand, 1901); Julhymn (1903); Lifsglädjen (Fröding, 1906); Et Savn (1910); Acht Zigeunerlieder (1906-10), tr Khvn 1911; Meine Liebe ist griin (1911); Titania (Fröding, ca 1914); En drömackord (dens, ca 1914); Gangspilsvise (Hamsun, ca 1914); Les penseurs (E Verhaeren, ca 1914); Les lilas blancs (ca 1914); Höga visan (ca 1914); Feberdigte (Hamsun, 1914); Med rade roser (1914); Und morgen wird es weissen Flieder regnen (1921); En visa om när jag var lustig med Welam Welamsson (Fröding, odat). – Verk för en röst o flera instrument: Sancte spiritus för sång, violin o piano, tr Paris 1907; kantat vid invigningen av Svenska kyrkan i Paris (1913). – Sånger för en röst o orkester: Feberdigte, nr 1 o 4; Höga visan; Ur Salomos Höga visa (1919); Acht Zigeunerlieder (1920).

Källor och litteratur

Källor o litt: Brev 11 dec 1984 från General Register Office, London (uppg om M:s hustrus födelse), SBL. A Sjögren, Åke Malmfors (uppsats i musikvetensk, UU, 1972).

A Edling, Franskt i sv musik 1880-1920 (1982); G Nystroem, M M i Orkesterfören (GHT 5 jan 1933); SMoK; Sohlman. – Nekr över M i SvD 11 april 1961.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H Melcher Melchers, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9258, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Edling), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9258
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H Melcher Melchers, urn:sbl:9258, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Edling), hämtad 2024-04-18.