Meriter

Meyer (Meijer), Gerhard, f 1 aug 1704 (dp 2 aug i Sthlm, Ty), d 10 nov 1784 i Sthlm, Klara. Föräldrar: styckgjutaren Gerhard M o Catharina Kammecker (jfr bd 20, s 605). Inskr vid UU 28 maj 17, styckgjutarlärling vid M:ska gjuteriet i Sthlm 20, studieresor i Europa 24–27, ledare för det M:ska styckgjuteriet 28, sprutmästare vid k slottet o Sthlms stad 30, k styckgjutare 30 april 30, led av Sthlms brandförsäkr:kontors överstyr från 46, led av direktionen där 50–52, dir:s n h o v 12 jan 48, led av Klara förs:s kyrkoråd 52, av direktionen för Frimurarebarnhuset 52, av Sthlms politi- o brandkommission mars 59, överdir:s karaktär 6 aug 66, pension 15 nov 72. – LVA 40, HedL av Målar- o bildhuggarakad 76.

G 4 febr 1728 i Sthlm, Hedv El, m sin mors halvkusin Maria Juliana Kammecker, f trol 1705, d 20 febr 1758 i Sthlm, Klara, enl db 53 år, dtr till handlanden o brukspatronen David K o Christina Macheij.

Biografi

M tillhörde en styck- och klockgjutarsläkt av tyskt ursprung. På 1630-talet kom Gerdt M (d trol 1644) till Sthlm där han 1641 fick fullmakt som kronans styckgjutare. Sonen Johan M (d 1679) och sonsonen Gerhard M d ä (f 1667), M:s far, fortsatte verksamheten.

M:s far och tre av hans syskon dog i pesten 1710. Hans mor ombesörjde enligt släktens epitafium i Klara kyrka "med manlig energi det sammanstörtade husets leveransförpliktelser". För att lätta hennes bekymmer togs M emellertid omhand av sin morfar som lät skriva in honom vid UU när han blev 12 år. Där studerade han i tre år under ledning av informator.

1720 fick M:s mor privilegium på det klock- och styckgjuteri som således varit i familjens ägo i flera generationer men det återstod for M att utbilda sig i gjutkonsten vilket han gjorde under fyra år som lärling vid det egna gjuteriet och under en treårig utlandsresa. Han vistades under längre och kortare perioder i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Holland och England där han tog anställning vid större gjuterier och förkovrade sig i konsten att gjuta såväl klockor och kanoner som konstföremål och maskindelar.

Efter hemkomsten övertog M ledningen av gjuteriet och gifte sig förmöget. Han lät reparera och utvidga gjuteriets verkstäder på Rännarbanan vid Styckgjutarebacken – senare Hamngatan – och tillverkningen av kanoner, kyrkklockor och andra produkter ökades avsevärt. M:s första mästarprov var gjutningen av cylindern till en av M Triewald konstruerad eld- och luftmaskin som skulle användas för länspumpning av Dannemora gruvor.

1728 hade M på anmodan av Sthlms politi-och brandkommission tillverkat en brandspruta och när den befanns vara lika effektiv som de från England importerade beställdes flera. M anställdes som sprutmästare vid k slottet och Sthlms stad. I fortsättningen kom han att spela en viktig roll för brandförsvaret genom att tillverka flera större och mindre sprutor, bl a två stora pråmsprutor förlagda i Mälaren och Saltsjön. I Berättelse och tankar om eld-släckning (VAH 1754) påpekade M brister i Sthlms brandorganisation och föreslog anordningar för att säkra vattentillgången vid eldsvådor och genom hans försorg byggdes pumpar som befordrade vatten till cisterner i bankens hus och rådhuset. 1742 var han en av initiativtagarna till Sthlms stads brandförsäkringskontor och senare kallades han även till ledamot av politi- och brandkommissionen där han flera år nitiskt verkade vid utformningen av bestämmelserna i stadens brandordning.

En viktig insats gjorde M även när det gällde kanontillverkningen. I Sverige göts kanonrör som var ihåliga över en kärna med kärnstång; denna drogs efter gjutningen ut ur loppet. Vid flera gjuterier på kontinenten göts däremot rören massiva och sedan borrades loppen upp i borrmaskiner. M hade under sin utlandsvistelse delvis kommit underfund med den strängt hemlighållna borrningsmetoden och efter hemkomsten konstruerade han en borranordning, som på Rännarbanan drevs med hästvandring och senare, när styckebruk anlagts vid Åker och Stavsjö, med vattenkraft.

M visade även i andra sammanhang prov på vapenteknisk skicklighet. Han uppfann en praktisk krutprovare och nya bronseringsmetoder för kanoner och effektiviserade dem genom att stålsko deras fänghål. Han gottgjordes med titlar, utmärkelser och belöningar, och 1752 sålde han på för köparen goda villkor sitt styckebruk i Sthlm till staten.

Av ett presestal i VA, Tal om det svenska metal-arbetets förkofring (1747), framgår att M främst i Nürnberg förvärvat kunskaper i konstgjutning, ett hantverk som i Sverige haft få utövare. Det pågående slottsbygget medförde flera uppdrag och han göt bl a i bly trofégrupperna på slottets södra sida, medaljongerna på den västra och emblemen av de fyra evangelisterna som stöder predikstolen i slottskapellet. För att övertyga de byggnadsansvariga om sin skicklighet i bronsgjutning göt och ciselerade han en av hovbildhuggare Bouchardon modellerad byst av Karl XII som numera finns på Sthlms slott. Den lovordades och efterföljdes av bröstbilder av Fredrik I – nu hos VA – och Adolf Fredrik samt de genier som bär lyktorna i slottstrappan och andra arbeten efter Bouchardons modeller. Av adelsståndet fick M i uppdrag att gjuta bröstbilden av Gustav I till Riddarhustorget och av ständerna en ryttarstod av Gustav II Adolf, båda efter modeller av L'Archevéque. Gjutningen av ryttarstatyn misslyckades; denna krävde flera års efterarbete och invigdes först 1796.

S å som VA grundades kallades M till ledamot och han bevistade flitigt akademins sammankomster. Han fick snart anseende som en av akademins tekniska experter och senare invaldes han i det utskott som handhade finanserna. Under två år var M med i styrelsen för Frimurarebarnhuset och som ledamot av Klara församlings kyrkoråd var han en drivande kraft vid återuppbyggnaden av Klara kyrka efter branden 1751.

1755 hade M förvärvat en brandtomt på Fredsgatan vid Röda bodarna och där låtit uppföra ett ståtligt hus som under en följd av år tjänade som spanskt ministerhotell och som han tjugo år senare skänkte till Målar-och bildhuggarakademin och enligt traditionen har benämningen "Mejan" på akademin sitt ursprung i denna donation. I det om- och tillbyggda huset har konstakademin alltjämt sitt säte. Sitt hem hade M vid Beridarbansgatan i samma kvarter som gjuteriet och där förde han stort hus för sina många vänner bland samtidens konstnärer, litteratörer och vetenskapsmän. – M:s son Gerhard M (1728–97) var den siste i släkten som förestod det k styckgjuteriet.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Brev från M i RA o VA. Visst arbetsmaterial i KB samt i VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tal om det svenska metalarbetets förkofring, hållit för Kongl. svenska vetenskaps academien af G Meijer ... då han lade af sit prsesi-dium d. 17 Jan. 1747. Sthlm u å. 26 s. [Senare uppl:] Tal, om ... metal-arbetets ... Overs: Rede von der Aufnahme der verarbeiteten Metalle ... (Neue Sammlung verschiedener Schriften der grössten Gelehrten in Schweden ..., Bd 1, Copen-hagen 1774, s 333-358). - Bidrag i VAH 1743, 1754, 1774, 1780 o 1782.

Källor och litteratur

Källor o litt: J A Almquist, Sthlms stads brandförsäkr:kontor 1746–1921 (1921); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 9 (1843); S Brandel, S Klara kyrka. Byggnadshist o inventarier (Sveriges kyrkor, Sthlm, 6, 1928); H Cornell, Den sv konstens hist, 1 (1944); B Ferrner, Resa i Europa 1758–1762 (Lychnos-bibl 14, 1956); S Fogelmarck, Carl Fredrik Adelcrantz (1957); B Hildebrand, VA ... (1939); PJohansson, G M (Gjuteriet 1942, nr 10); R Josephson, Sergels fantasi (1956); M Karlgren, Barndomsår i gamla GCI kring sekelskiftet (SSEÅ 1958); E Leffler, K statybildhug-garbostället vid Beridarebanan (ibid 1930); S Lindqvist, Technology on trial (1984); S Lindroth, VA:s hist, 1 (1967); L Looström, Den sv konstakad ... 1735–1835 (1887-91); C Lundin o A Strindberg, Gamla Sthlm (1882); E F Runeberg, Åminelse-tal öfver VA:s framlidne ledamot GM... (1798); S Rydberg, Sv studieresor till England under frihetstiden (Lychnos-bibl 12, 1951); SKL; O Tempelman, Minne öfver aflidne öfverdirectören G M (Sv parnassen 1785); N Wester, K Politi- och brandkommissionen (1946); F U Wrangel, Stockholmiana, 1–4 (1912).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gerhard Meyer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9323, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9323
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gerhard Meyer, urn:sbl:9323, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-18.