Meriter

Moberg, Carl Oscar, f 20 sept 1842 i Västervik, d 5 febr 1905 i Karlstad. Föräldrar: rådmannen o grosshandlaren Anders Gustaf M o Catharina Fredrika Salander. Studier vid Västerviks elementarlärov, studentex i Uppsala 14 sept 60, inskr vid UU 19 sept 60, kameralex 28 jan 64, hovrättsex där 7 dec 65, auskultant i Svea hovrätt 15 dec 65, eo notarie där 20 juni 66, v häradsh 20 dec 69, notarie i FK 70, extra länsnotarie i Värmlands län 27 sept 70, ord 3 febr 74, tf domhavande i Fryksdals domsaga 8 juli 72–dec 73, tf landssekr i Värmlands län 22 dec 73–26 okt 75 o kortare perioder årligen 76–84, led av stadsfullm i Karlstad 77–84, av styr för Värmlands ensk bank 81–85, ombudsman där 86–03, led av styr för Karlstads sparbank 82, ordf där 84, borgmästare i Karlstad från 16 okt 84, led av Värmlands läns landsting 86-04, ordf där 98–04, led av FK urt 92–94 o från 96 (led av bankoutsk 93–94 o 96–99, av särsk utsk 97 o 01, av KU från 00), led av komm ang Sveriges fasta försvar maj 97–juli 98, av komm ang värnpliktslagstiftn okt 98–dec 99, av proportionsvalskomm okt 02–03.

G 24juni 1874 i Norrbärke, Kopp, m Maria Lovisa Höjer, f 6 sept 1841 där, d 17 dec 1902 i Karlstad, dtr till regements- o distriktsläkaren MD Axel H (bd 19, s 697) o Christina Sofia Elisabeth Helling.

Biografi

Carl M var knuten till Karlstad under större delen av sitt liv. 1870-talet blev för honom etableringens tid. Han började som länsnotarie men öppnade tillsammans med kollegan G Rudebeck – senare landshövding i Västernorrlands län – Karlstads första juridiska byrå 1872. I det kommunala livet kom M, känd som en begåvad och energisk ung ämbetsman, snart att tas i anspråk. Efter några mindre uppdrag blev han stadsfullmäktig. Han kunde helt räknas till de konservativa, som här dominerade. För det s k liberala inslaget svarade främst lektorn Gullbrand Elowson, genom åren M:s främsta politiska motståndare på det lokala planet. M blev snart en av de tongivande inom fullmäktige och utsågs till beredningsutskottets ordförande. När det gällde stadens styrelse hade ma- gistraten genom 1862 års kommunalförordning förlorat i inflytande, och det kom därför här som på andra håll att uppstå nog så svårbemästrade kompetenstvister mellan den och stadsfullmäktige. För M:s fortsatta verksamhet skulle det bli av stor vikt att han inifrån lärt känna fullmäktige och dess verksamhet.

Sin stora insats i Karlstad gjorde M som dess borgmästare under nära tjugo år. Eftersom han gjort sig känd för duglighet blev hans övervikt vid borgmästarvalet 1884 stor gentemot medtävlarna. Han grep sig också an problemen med energi. Få var de kommunala områden där han inte som borgmästare aktivt medverkat. Mest känd av M:s åtgärder till fromma för staden har etablerandet av det sk karlstadssystemet blivit. M hade ganska snart efter sitt ämbetstillträde kunnat konstatera att gatufriden inte var tillfredsställande. I ett allmänt upprop vädjade han till allmänheten att bekämpa brottsligheten. En kommitté som skulle utreda formerna för polisorganisationen tillsattes med M som ordförande. Efter en idé av en annan kommittéledamot utformade M ett förslag om kombinerad polis- och brand personal. Behandlingen i stadsfullmäktige – första gången sommaren 1890 – blev stormig, men året därpå kunde det beslutas att en förenad polis- och brandkår skulle inrättas. M tycks ha haft ett rent personligt intresse för denna sak, eftersom han reste till Sthlm för att där själv, tillsammans med brandchefen, välja ut ett kasernerat manskap bland stamanställda vid Sthlms regementen. De anställda, som måste vara ungkarlar, kontrakterades på tre år. Det sk karlstadssystemet blev till att börja med mycket omtalat och uppskattat. Åtskilliga andra städer studerade det och införde det. Men så småningom visade sig nackdelarna av denna M:s skapelse. Hans efterträdare som borgmästare arbetade på att avskaffa det, och 1908 upphörde det i Karlstad.

I egenskap av borgmästare kom M inte sällan i konflikt med stadsfullmäktige. Hans hårdhänta och mästrande ton bidrog till att göra kontroversen akut i slutet av 1890-talet. Formellt gällde tvisten en arbetsordning för magistraten och rådhusrätten. Följden blev att M i början av det nya århundradet avsade sig alla kommunala uppdrag.

M blev aldrig ledamot av AK, trots att han flera gånger åstundade det. Valkampen hösten 1893 blev särskilt uppmärksammad. Som vanligt stod striden främst mellan liberalen Elowson och den konservative M. Borgmästaren fick flertalet i Karlstad, men eftersom också Filipstad ingick i valkretsen och Elowson där nått en betydande majoritet, var det liberalen som vann valet. I ett kåseri i Karlstads-Tidningen gick Gustaf Fröding till angrepp mot M och antydde att denne och hans anhängare skulle ha använt fördomsfria "amerikanska" metoder, dvs förtal mot oliktänkande. Om det låg någon sanning i detta är svårt att säga, men bearbetningen var verkligen mycket intensiv. I ett brev till en vän skrev M: "Vi hade mönstrat vår styrka till 272 efter noga undersökningar med varenda valman – och på valdagen hade vi 266" (till O Alin). I stället blev det i FK som M skulle göra sina främsta rikspolitiska insatser. Någon stortalare i kammaren var han inte utan yttrade sig i regel ett fåtal gånger per riksmöte. Under urtiman 1892 framträdde han inte alls men i april 1893 debuterade han. Jungfrutalet blev uppmärksammat, måhända mindre lyckat. Man debatterade en motion om åtgärder till motverkande av osedlighet. M menade att myndigheterna – särskilt i Sthlm – inte tillräckligt beivrade begångna förseelser mot redan gällande sedlighetslagar. Dessutom tillät strafflagen polisen att upplösa ett möte, om något lagstridigt där förekom, men sällan hände det att man verkligen ingrep. Detta M:s angrepp mot Sthlms myndigheter retade överståthållaren af Ugglas, som gick till skarpt genmäle i kammaren. – I övrigt var emellertid M som riksdagstalare måttfull, ämbetsmannamässigt klar, möjligen något torr. Han illustrerade praktiskt taget aldrig sin framställning med liknelser, citat eller anekdoter.

I de flesta riksdagsfrågor där M yttrade sig visade han en solid konservatism. Han var av gammalt övertygad protektionist, men tullfrågorna fick inte någon större aktualitet i kammaren under den tid han satt där. Gärna yttrade han sig i frågor om banklagstiftning. Han hade stor erfarenhet av bankfrågor från Karlstad och brukade åta sig ekonomiska uppdrag. Under en följd av år var han verksam ledamot av bankoutskottet. I riksdagen sökte han energiskt slå vakt om de enskilda bankernas möjlighet att själva trycka sedlar och sörjde påtagligt när hans strävanden misslyckades. Han var också varm försvarsvän och anhängare av värnplikt men hörde inte till dem som flitigast framträdde i dessa frågor.

Hos M som riksdagspolitiker fanns en mycket stark vördnad för lagen och en utpräglad respekt för den domarkår han själv tillhörde. När JO i sin ämbetsberättelse ett år talat om att han ville fästa "den allmänna uppmärksamheten" på vissa missförhållanden, blev M i plenum mycket upprörd. "Allmänheten" var, sade han, "en myndighet, vilken så vitt jag vet tillförne varit en för justitieombudsmannen och riksdagen okänd myndighet i lagskipnings- och lagstiftningsfrågor". Likaså blev han, trots sin försvarsvänlighet, upprörd när under en debatt om krigslagarna en ledamot ville sätta disciplinen över de juridiska principerna. M förde lagens talan och hävdade starkt nödvändigheten av ett civilt inslag i krigsdomstolarna.

M var en inflytelserik medlem av det som benämnes FK:s majoritetsparti. Han kom att tillhöra dess tiomannaråd, dvs i praktiken dess styrelse. Vidare ingick han, från 1896, i den femmannagrupp, som benämndes FK:s valnämnd. Bevarade brev visar att han var synnerligen aktiv i "valrörelserna".

Majoritetspartiets allmänt hårda linje gentemot Norge – ett av dess mest utpräglade kännemärken – hade i M en övertygad anhängare. När 1903 den sk kommunikén, ett slags rapport rörande de svensk-norska förhandlingarna om konsulatsfrågan, debatterades, var M en av dem som i kammaren talade om ett svenskt Poltava, trots att i själva verket de sv värderingarna dominerade i kommunikén. Året därpå gav han också i dechargedebatten utlopp åt kraftigt norskfientliga synpunkter. Eftersom han avled i början av 1905 slapp han uppleva unionens definitiva upplösning. Men förhandlingarna skulle komma att äga rum i hans egen stad, och som en ödets ironi kan det nämnas att den norske statsministern Christian Michelsen kom att besegla överenskommelsen med M:s i ämbetslokalen kvarlämnade sigill. Michelsen hade glömt sitt eget sigill hemma i Norge och de båda herrarna hade samma initialer.

M:s insatser i rösträttsdebatterna har blivit observerade, möjligen något överdrivet. Han hade som sina partivänner motsatt sig allmän rösträtt men fann omkring sekelskiftet uppenbarligen ett sterilt nejsägande ohållbart. Han ingick i KU och gav där i en observerad reservation 1902 uttryck åt en tro på allmän rösträtt för män, utan egentliga garantier men förenad med proportionella val. På grund av sjukdom kunde M inte delta i kammarens debatt men hans utskottsreservation torde ha öppnat vägen för riksdagstaktikern G Billing m fl att verka för det som till sist blev riksdagens beslut, nämligen en skrivelse till K M:t med krav på utvidgad rösträtt och på en utredning om proportionalismen. Denna senare fråga kom att hänskjutas till en särskild kommitté, där M blev ledamot. Som motivering för sitt handlande i frågan hade han i utskottet framfört att skönjbar försvars-vänlighet motiverade en allmän rösträtt. Privat gav han dock också uttryck åt förvissningen att de konservativa krafterna skulle ha allt att vinna på ett proportionellt valsystem.

I sitt sista stora riksdagsanförande, 17 maj 1904, ägnade han sig också åt dessa frågor i samband med att en av regeringen Boström framlagd rösträttsproposition debatterades. Han sade sig tidigare ha motarbetat allmän rösträtt, eftersom denna kunde ge fritt spelrum åt demagoger. Men tanken på att den dag kunde komma då man inte fick rösta i Sverige överhuvudtaget och förnimmelsen av en "förs vars vänlig vind" hade fått honom att tänka om. Till proportionalismen som idé höll han ett lovtal. Det kan dock sägas att hans ansträngningar denna gång inte ledde till något bestående resultat.

M framstår som en arbetsam och mångsidig ämbetsman. Trots sin omvittnade känsla för lag och rätt kunde han ibland, även i offentliga sammanhang, tappa fattningen och uppträda sårande. Dock finns det åtskilliga vittnesbörd om hans vänliga och hjälpsamma sätt, även mot oliktänkande. Hans hälsa var bräcklig och han avled i en njursjukdom tidigt en söndagsmorgon i februari 1905.

Författare

Torgny Nevéus

Arkivuppgifter

Brev från M i RA o UUB (bl a till Chr Lundebere).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Justitiedeprs konseljakter 16 okt 1884-, nr 1, RA.

L Dalgren o O Moberg, Karlstads stads hist, 3 (1954); G Fröding, art ang valet 1893 (Karlstads-tidn 9 sept 1893; även i dens, Saml skrifter, 13, 1922); H Gullberg, Justitiematr (1902); S Hade-nius, Fosterländsk unionspolitik. Majoritetspartiet, regeringen o unionsfrågan 1888–1899 (1964); C E Nygren, Karlstads brand 1865 o stadens senare bist (1915); Oden; riksdagstrycket 1892–1905; S Runestam, FK-högern o rösträttsfrågan 1900–1907 (1966); M Ståhl, Ett landstingssekel. Värmlands läns landsting 1862-1962 (1962); O F Ulff, Biogr antecknrar omjur kand:er ... vid UU 1839–1881 (1883); J Weibull, Inför unionsupplösn 1905. Konsulatsfrågan (1962); A Wåhlstrand, FK:s valnämnd 1890–1910 (Statsvetensk studier ..., SSFU 20, 1944); dens, Allm valmansförbrs tillkomst (1946). – Nekr:er över M i Karlstads-tidn 6 febr o i Nya Wermlands-tidn 7 febr 1905.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl O Moberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9374, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torgny Nevéus), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9374
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl O Moberg, urn:sbl:9374, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torgny Nevéus), hämtad 2024-04-23.