Meriter

Ljunggren, Karl Gustav, f 6 dec 1906 i Halmstad, d 11 jan 1967 i Lund, Domk. Föräldrar: lektorn Carl August L o Ester Amalia Andersson. Studentex vid Halmstads h a l 31 maj 24, inskr vid LU 15 sept 24, FM 31 okt 27, FL där 15 dec 30, medarb i SA:s ordboksredaktion 31–34, disp vid LU 2 april 32, doc i nordiska språk 10 maj 32, FD där 31 maj 32, led av styr för Sydsv ortnamnssällsk från 38, ordf där från 52, prof i svenska språket vid LU från 21 juni (tilltr 1 juli) 40, led av styr för Landsmålsarkivet i Lund från 41, ordf där från 56, led av styr for Lunds studentkårs kreditkassa 41–54, v ordf 46–54, huvudman där 62–65, led av styr for Sv fornskriftssällsk från 42, av Nämnden för sv språkvård från 44, v ordf där från 53, huvudred för Arkiv för nordisk filologi (ANF) från 44, led av stadsfullm i Lund 47–50, av LU:s drätselnämnd ht 47–vt 63, av Nämnden för Ebbe Kocks stiftelse från 48, av 1946 års skolkommissions lärarhögskoledelegation 49–52, huvudman i Sparbanken i Lund från 49, led av styr där från 60, ordf i Akad fören 53–61, ålderman i S:t Knuts gille från 58. – LVSL 37 (preses 60–61), LHVL 40, LSkS 54, LGAA 57, LVHAA 59, SA:s språkvårdspris 66, Erik Wellanders pris av nämnden för sv språkvård 66.

G 14 okt 1933 i Lund, Domk, m FK Eva Hilda Henriette Lundahl, f 27 dec 1905 där, dtr till föreläsmkonsulenten FD Nils L (se nedan) o Anna Elisabeth Mortana Hyltén-Cavallius.

Biografi

L hade en utomordentlig arbetsförmåga och visste att disponera sin dag. Redan som relativt ung man utgav han på förvånande kort tid, 1932–1944, sex omfångsrika verk, bl a gradualavhandlingen Studier över förhållandet mellan verbalpartikel och verb i fornsvenskan (1932), denna avhandlings fortsättning Studier över verbalsammansättningen i 1500-talets svenska (1937), Adjektivering av substantiv i svenskan (1939), Objekt och adverbial, studier i svensk syntax (1942). – I det förstnämnda arbetet förbisågs skillnaden beträffande partikelanvändning mellan particip och supinum, men felet rättades i följdavhandlingen 1937, liksom en del andra av kritiker påpekade svagheter. Ett huvudtema i avhandlingarna (1932, 1937) är latinets välkända inflytande på den sv typen återdraga (lat retrahere), sammankomma (lat convenire). Boken om adjektivering är en mycket materialrik genomgång av fall, där sv substantiv blivit till adjektiv eller – vilket varken bokens titel eller den löpande framställningen ger klart besked om – till adverb. En stor del av materialet består emellertid av ord vilkas ordklassstatus är diskutabel. Liksom boken om objekt och adverbial blev denna skrift hårt kritiserad, bl a av den kände danske grammatikern och strukturalisten Paul Diderichsen. L bemötte Diderichsens kritik.

I flera av L:s böcker var materialet hämtat från nysvenskan, i två av dem dessutom från det moderna språket. Detta spelade en väsentlig roll, när L i hård konkurrens med ett stort antal äldre medforskare 1940 utnämndes, vid knappt 34 års ålder, till professor i sv språket. För att gälla en professur inom den nordiska språkvetenskapen var den utnämndes ungdom mycket anmärkningsvärd, nästan sensationell.

L:s två första tryckta skrifter markerar en intresseinriktning, som skulle komma att ge sig tillkänna under en stor del av hans forskarbana. Båda uppsatserna är översikter över Hallands runinskrifter och tillhör alltså både runologi och Hallands-forskning. Om hemstaden Halmstads och hemlandskapets äldre historia och kulturhistoria publicerade L en lång rad uppsatser, särskilt i Föreningen Gamla Halmstads årsbok.

Den gren inom den nordiska språkvetenskapen, som mest fängslat L, var enligt hans egen utsago ortnamnsforskning. En stor del av sina talrika uppsatser om sydsvenska, särskilt halländska och skånska, ortnamn publicerade L i den årsskrift, som utges av Syd- svenska ortnamnssällskapet; han var dettas ordf från 1952. Som onomatolog var han främst arkiv- och biblioteksforskare, i liten mån fältforskare. Till de av L:s ortnamnsuppsatser som har större allmänt intresse hör Köping, Köpinge och Kaupangr (1937) och Om ortnamnselementet hester's utbredning (1962). I den förra ger L goda skäl för norrmannen D A Seips åsikt att köping (köpung) är ett lånord från västgermanska (t ex forneng ceaping, ceapung). Beträffande -ang i det fornnorska kaupangr är L:s bedömning osäkrare. I den senare uppsatsen behandlar han en iakttagelse av Mårten Sjöbeck, nämligen att vissa ortnamn i Skåne (typen Rausthest) kan indicera, att det framförallt från Småland kända elementet hester (tex Långhester) tidigare har funnits även i Skåne (liksom, enl L, i Danmark). Saken har stor betydelse för uppfattningen om det småländska hester-områdets historiska förbindelse med kontinenten. Det är säkerligen mot bakgrunden av L:s stora intresse för sydsvensk ortnamnsforskning, som man skall se hans utgåva (i samarbete med B Ejder) av Lunds stifts landebok (3 bd, 1950–65). Utgåvan gjorde tillgänglig för forskningen en utomordentligt värdefull källa till kunskap om 1500-talets Skåneland, enkannerligen dess ortnamn. – En ferievistelse på Färöarna avkastade ett antal uppsatser om färöiska ortnamn, bl a om namn trion Kirkjuböur, Velbastaður, Tórshavn och om ortnamnsskicket i bondbyn Kaldbak. De uppmärksammades på Färöarna, och L invaldes i Societas Scientiarum Faeroensis.

L var några år medlem av SA:s ordboksredaktion. Vittnesbörd om hans intresse för ordforskning, etymologi och ordhistoria är boken Almanackorna och det svenska ordförrådet (1944). Han kunde här bl a meddela ett stort antal för SAOB:s redaktion tidigare okända s k förstabelägg. Andra ordhistoriska bidrag gav L i talrika uppsatser. En undersökning av orden påsk och pingst gav goda resultat. Gagnerik for språkvetenskapen var hans långa medverkan i supplementet till K F Söderwalls Ordbok över svenska medeltidsspråket. L utarbetade ensam inte mindre än 26 häften (tr 1942–70, orden framförare-vinterkoster).

Även på den litterära stilistikens område hann L med att producera sig, nämligen med ett par uppsatser om C J L Almqvists språkbehandling. Bl a genomfor L en jämförelse mellan de båda första upplagorna av Det går an och visar, att Almqvist i andra upplagan ändrat ett stort antal talspråkliga drag till mindre djärva och mer överensstämmande med gängse skriftspråk.

L var livligt intresserad av praktisk språkvård, och han var i många år v ordf i Nämnden för svensk språkvård. Inte minst engagerade han sig i problemen kring en nordisk språkpolitik, som skulle syfta till att förebygga uppkomsten av nya och onödiga klyftor mellan de skandinaviska språken. Han tog initiativet till den nordiska insamlingen och publiceringen av nyord. Språkvårdsnämnden stod som huvudman for den av L och Ture Johannisson redigerade och delvis utarbetade Svensk handordbok, en utomordentligt användbar hjälpreda rörande konstruktioner och fraseologi i svenskan, bruk av prepositioner vid substantiv och verb osv. L:s befattning med denna ordbok renderade honom SA:s språkvårdspris.

L var huvudredaktör för den även internationellt betydande tidskriften ANF från 1944 till sin död (23 årgångar). När han övertog redaktörskapet, inledde han en serie årliga litteraturkrönikor över nyutkomna verk inom den nordiska språkvetenskapen och filologin i vid mening; han knöt ett antal av sina fd elever, etablerade forskare, som medarbetare vid denna verksamhet.

L hade stor beläsenhet och ett utmärkt minne, viktiga egenskaper för en forskare. Därmed torde sammanhänga, att en stor del av hans produktion avser problem, som redan behandlats av andra och som han belyser genom att tillföra diskussionen nytt, eller under en tid obeaktat, material. Vid sin bedömning av andra forskares verk såg L, enligt vad han själv betonade, programmatiskt mer till förtjänsterna än till bristerna. Han undgick i stort sett att dras in i vetenskapliga strider i sitt ämne. Han anlitades i ovanligt stor omfattning som sakkunnig vid professorstillsättningar både inom landet och vid systeruniversitet i de nordiska grannländerna.

Sina plikter som lärare, liksom alla andra åligganden, tog L på allvar. Han förberedde väl sin undervisning, t ex seminarieövningarna. Som tentator var han känd för stor grundlighet. Om L:s administrativa och representativa förmåga och om det förtroende han åtnjöt vittnar ett stort antal uppdrag på ledande poster inom föreningar och allmänna organ, t ex ordförandeskapet i Akademiska föreningen och inspektoratet i Hallands nation. Till sin livs- och samhällsåskådning var L konservativ. Han satt som representant för högern i Lunds stadsfullmäktige 1947–50.

Författare

Gösta Holm

Arkivuppgifter

L:s papper i LUB. – Brev från L i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Arkiv lör nordisk filologi, bd 87 = F 6, bd 5, Lund 1972, s 187–214; jfr LUM 1967–68, Lund 1968, s 491-494.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Benson, K G L (HVL, årsber 1966-1967); B Ejder, K G L (Onoma 12, 1966/ 67); dens, K G L (Sydsv ortnamnssällsk:s årsskr 1967); dens, K G L (VSLÅ 1968); T Johannisson, K G L f (ANF, bd 82, 1967); LUM 1967–68 (1968).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl Gustav Ljunggren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9592, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Holm), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9592
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl Gustav Ljunggren, urn:sbl:9592, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Holm), hämtad 2024-04-25.