Meriter

1 Lundin, Augusta, f 13 juni 1840 i Kristianstad, d 20 febr 1919 i Sthlm, Hovf. Dtr till Christina Andersdtr (1843 gm skräddaren Anders L, som i Väd uppges vara L:s far). Folkskola i Kristianstad, genomgick kurser i klädsömnad, västsömmerska i Anders L:s skrädderi, anställd i Hellgrens hattmodeaffär i Sthlm, i C L Flory & co:s modehandel där 65–67, modesömmerska med egen ateljé där 67, drev även modemagasin från 74, k hovleverantör åt drottn Sofia 31 okt 92. – Ogift.

Biografi

Efter läroår i branschen öppnade L 1867 i Sthlm en egen anspråkslös syateljé som modesömmerska i tre små rum på Malmskillnadsgatan 30. 1874 utvecklade hon syateljén med varuförsäljning, ett s k modemagasin. S å företog L sin första "modellresa" till Paris.

Centrum i 1870-talets Sthlm låg kring Brunkebergstorg, och till kommersen där bidrog "mamsell Augustas" omfattande verksamhet på modets område. L var själv en skicklig och påhittig sömmerska med god smak och ägde en utmärkt organisationsförmåga, parad med mycket god affärsbegåvning och ett aldrig svikande intresse för sitt företag långt in i hög ålder. Sin första syateljé startade hon utan lånat kapital och med en bergfast övertygelse "att man kan vad man vill". Under tidiga år hjälpte systern Hulda (L 2), som hon länge sammanbodde med, till med arbetet på eftermiddagarna efter avslutad lärarinneverksamhet.

Smickrad över uppdraget att 1885 sy upp den av Hanna Winge (Handarbetets vänner) komponerade reformdräkten stödde L från början idén men upptäckte snart det ringa utbyte hon själv skulle få. Hon lät då sy upp reformdräkter i rödgult med svarta bårder till alla sina springflickor! Ingen fru eller fröken i Sthlm ville gå klädd som de, och reformdräkt-rörelsen kom där av sig.

1887 flyttade L till Brunkebergstorg 2, där hennes företag disponerade tre våningar, den övre för syateljéer, mellanvåningen för provrum och ett välförsett materialrum, den undre för mottagning och kontor. 1908, när hon var 68 år gammal, flyttade hon till Brunkebergstorg 20 och blev kvar där i magnifikt inredda lokaler till sin död. 1914 hade L 175 sömmerskor och 4 damskräddare anställda.

Med okuvlig energi, sällsynt skicklighet och gott humör drev L på kort tid upp sin "modehandelsfirma" till att bli landets främsta etablissemang med kunder från hela landet och välkänt utomlands. Liksom systern Hulda hade hon en för den tiden ovanlig blick för rationell sömnad och var först i Sverige med att infora den franska metoden att låta specialtränade sömmerskor sy liv, kjolar, ärmar och fållar på olika avdelningar, så som man nu gör inom konfektionsindustrin. Symaskiner fanns, men hantverket var det primära. Bredvid varje damskräddare satt således alltid en handsömmerska. De olika plaggen formades först av sk "uppsätterskor".

Då de tyska modetidningarna Der Bazar och Die Modenwelt mfl under tidigt 70-tal översattes till svenska (Nya Bazaren och Freja) bidrog detta till ett förstärkt intresse för modet, som föreskrev stor klädlyx och en enorm detaljrikedom. Bland L:s anställda fanns många skickliga brodöser bl a för det i slutet av 1800-talet aktuella soutage-broderiet på dräkter och kappor samt för ett då populärt, lättare ytterplagg, kallat mantelet, som ofta var rikt broderat.

I sällskap med någon av sina skräddare eller "smakråd" (en för detta ändamål anställd dam brukade ända in på 1950-talet finnas på varje större damskrädderi) företog L årligen resor framför allt till de förnämsta modehusen och modemagasinen i Paris. Där inköpte hon såväl originaltyger, garneringsdetaljer, snörmakerier mm som modeller. De senare kunde bestå av "toiler" dvs en högerhalva av ett plagg i tunt tyg, som L:s sömmerskor och skräddare tog isär och gjorde mönster av för tillskärning.

L var mycket uppskattad som arbetsgivare. 1890 genomförde hon en med två timmar förkortad arbetstid, 9 fm–7 e m, något som hon lär ha varit ensam om i sin bransch. Övertid var dock vanlig, och varje morgon kom en av L:s systrar till ateljéerna for att anteckna den föregående dagens övertidstimmar. En arbeterska hade en tolvskilling om dagen i lön, så länge hon inte var "mästarinna". L hävdade bestämt "att det var bättre att ge arbetstillfällen än att idka välgörenhet och ge allmosor". I ett stort kök lagades mat åt personalen. Det ansågs som en förmån att vara anställd hos L. I början av verksamheten kunde kunderna få ett plagg uppsytt av medhavt tyg för 6 kr. Sylönen höjdes långsamt, och omkr 1909 kunde priset för en riktigt fin klänning vara ca 300 kr. L realiserade aldrig omoderna plagg utan gav bort dem till sömmerskorna för omsömnad.

Vid firmans stora jubileumsbanketter deltog de anställda, och L ordnade ibland utflykter för "sina flickor" till sitt landställe på Ulriksdal, vilket bl a framgår av den av Anna Palm med akvareller prydda hyllningsdikten till 25-årsjubileet, som Charlotte Lindholm författat (i Stadsmuseets ägo). I två gouacher skildrar samma konstnär L:s med solid elegans inredda provrum och materialrum, så som de såg ut 1892. Från 50-årsjubileet finns ett foto i privat ägo, där L sitter i sitt rymliga, rektangulära provrum med tre stora kristallkronor i taket och hela ena kortväggen upptagen av vackra mahognyskåp med stora provspeglar infällda i dörrarna. Men sömmerskorna satt trångt. Tolv i varje rum var vanligt ännu på 1930-talet.

Då L fått änkedrottning Josefina, drottning Sofia och prinsessorna som kunder, innebar detta att hovet och societeten blev en stor och dominerande kundkrets. L:s modehus, välkänt för sin "förstklassiga och gedigna lyx", kom då mer att inriktas på aftontoaletter och representationskläder. Avsättningen på kläder var god. Baler gavs så gott som varje afton, och man behövde fem till sex balklänningar per säsong. I det "officiella livet" kunde en dam få byta kläder sju gånger om dagen. Särskilda regler fanns för hur dessa skulle väljas och se ut varje tid på dygnet, för sorg, olika högtider, bjudningar och för vardagen. Var man likväl tvehågsen kunde man gå till L, som aldrig tröttnade "att giva goda råd. Bemötande var och en, hög som låg, med förbindlig älskvärdhet öppnar hon den ena kartongen efter den andra och förevisar de elegantaste tyger och garnityrer, vilka fresta varje med estetisk smak begåvad kvinna ...". Till julklapp åt sina hovdamer brukade Oscar II ge en klänning från "mamsell Augusta". Klädda på huvudlösa provdockor bars dessa på julafton av Husgerådskammarens vaktmästare från Brunkebergstorg till Slottet för att ställas upp där. Inför Innocencebaler och Amarantbaler gjordes stora beställningar. Enligt samtida modereportage kunde L:s modehus fa färdigställa ca 30 klänningar per kväll, och sömmerskorna fick då ligga "i selen likt brandkårshästar".

Vid L:s död övergick företaget med 200 anställda till systersonen K A Bergholm under namnet ab Augusta Lundin. 1921 flyttade firman till Kungsträdgårdsgatan 12. 1939 upphörde modehuset och övergick i ett nytt, syateljén "Maison Augusta", Linnégatan 5, 5 tr. Den upphörde efter några år.

Författare

Gunhild Engholm

Arkivuppgifter

L:s klädsömnadskonst är repr på olika museer. NordM äger ca 30 plagg från hennes ateljéer.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: H Althin, "Maison Augusta" (SvD 27 mars 1972); G Hazelius-Berg, Dräktreformer under 1800-talet (Fatab 1949); Idun 1892, nr 15; E Kleen, Kvinnor o kläder (1910); Sv kvinnor från skilda verksamhetsområden, ed W Hedberg o L Arosenius (1914). – Nekr över L i SvD 1 febr 1919. – Meddelanden av överintendent Stig Fogelmarck, FL Rolf Söderberg, skräddarmästare Armas Wepsälainen (anställd hos L 1914–16) o fru Greta Bergström (sömmerska hos föreg; modern anställd i L:s personalkök).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Augusta Lundin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9861, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunhild Engholm), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9861
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Augusta Lundin, urn:sbl:9861, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunhild Engholm), hämtad 2024-04-23.