Meriter

1 Magnuson, Tord Alarik, f 25 nov 1851 i Flosjötorp, Grythyttan, Ör, d 3 mars 1929 i Högbo, Gävl. Föräldrar: bruksägaren Carl M o Carin Magnusson. Mogenhetsex vid Växjö h elementarlärov 20 maj 71, inskr vid UU 15 sept 71, med fil ex där 30 jan 73, extra elev vid Teknol inst 10 febr 73, ord elev 15 sept 74, avgångsex från fackskolans för bergsvetensk underavd för metallurgi o hyttkonst där 30 okt 75, hyttingenjör vid Åry masugn, Hemmesjö, Kron, 76, ritare o kemist vid Sandvikens jernverks ab 77, chefsingenjör vid tråddrageriet 78–82, vid hyttor o bessemerverk där 82–93, led av Gävleborgs läns landsting 87–18, ordf där 16–18, ordf i kommunalfullm i Sandviken 90–13, kontorschef vid Sandvikens jernverks ab 93, led av styr för Norbergs elektriska ab från 93, ordf i styr för Skogens kolab från 97, VD där från 10, disponentassistent vid Sandvikens jernverks ab 98, ordf i styr för Bispbergs ab från 98, led av FK 07–10 (lagutsk o andra särsk utsk 10), av patentlagstiftningskomm mars 08–april 22, av komm ang mineralfyndigheter å kronojord nov–dec 09, disponent o VD vid Sandvikens jernverks ab 10–20, ordf i styr där från 17, ordf i styr för Holmgrufve ab från 11, i handelskammaren i Gävle från 11, led av styr för ab Expressdynamit från 12, inspektor för Bergshögsk i Falun från 13, ordf i styr för Högbobruks ab från 14, för Krångede ab från 17, för Kungsgrufve ab från 17, eo fullm i JK 19–28. – JK:s stora GM 21.

G 20 okt 1879 i Högbo m Elisabeth Maria Göransson, f 22 febr 1853 i Gävle, d 26 dec 1933 i Högbo, dtr till bruksdir Göran Fredrik G (bd 17) o Catharina Elisabeth Sehlberg.

Biografi

Efter mogenhetsexamen i Växjö påbörjade Tord M en läkarutbildning i Uppsala. Han hyste emellertid inte någon större längtan efter att fortsätta på denna bana utan började så studera bergsvetenskap vid Teknologiska institutet. Året efter sin avgångsexamen tillträdde han befattningen som hyttingenjör vid Åry masugn i Kronobergs län. Ett år senare kom han till Sandvikens jernverks ab som kemist och ritare. M blev Sandviken trogen, och utsågs 1898 till disponentassistent och 1910, efter A H Göranssons (bd 17) bortgång, till disponent och VD. I den befattningen kvarstod han till 1920, då han drog sig tillbaka till sin egendom Högbo herrgård. M var dock fram till sin död ordförande i bolagets styrelse och tillika disponent i flera gruvföretag såsom Bispbergs grufvebolag, Kungsgrufve ab och Holmgrufve ab.

Det var M som byggde Sveriges första linbana för transport av träkol till masugnskransen. Vidare genomförde han systematiska undersökningar av sliger för briketteringsändamål; resultaten därav redovisades 1902 under titeln Brikettering och rostning af pulverformiga järnmalmer. Utöver sitt arbete som ingenjör och företagsledare tog han aktiv del i allmänna samhällsfrågor som kommunalordförande i Sandviken, landstingsman i Gävleborgs län och ledamot av FK.

Särskilt de första verksamhetsåren inom Sandvikens j em verk ägnade M stor uppmärksamhet åt frågor som rörde produktionen, däribland ombyggnader av fabriksanläggningar och modernisering av tillverkningsanordningar. Vidare förvärvade han åt bolaget omfattande malmtillgångar. Inköp av skog och utbyggnad av vattenkraft för att tillgodose energi tillförseln var andra åtgärder i syfte att minska järnverkets beroende av sina leverantörer. Dessutom reducerades bolagets skulder med mer än hälften, och kapitalkontot förstärktes på ett betryggande sätt.

M hade till en början samarbetssvårigheter med framför allt sin svåger A H Göranssons son Fredrik (bd 17) och dennes syster Sigrid (bd 17). Spänningarna mellan M och Göranssons kulminerade i en öppen schism inför sittande bolagsstämma 1914, då Fredrik Göransson anklagade M för "misskötsel av bolagets affärer". Till det för M till synes överraskande angreppet anslöt sig några större aktieägare, men majoriteten och likaså bolagets dåvarande ordförande C W Sebardt uttalade sitt stöd för honom. M lät dock skyndsamt utreda företagets ekonomiska utveckling från den tidpunkt då han övertagit bolagsledningen och jämförde den med de sista tio åren under A H Göranssons ledning. Förutom de ovan nämnda konsolideringssträvandena kunde M påvisa en försäljningsökning med över 30 procent, en fördubbling av utdelningen och nära en tredubbling av bolagsstämmans vinstdisposition under hans tre första verksamhetsår. Med denna respektingivande redovisning tillbakavisades kritiken, och M stärkte avsevärt sin position inom bolaget. I motsats till sina två föregångare G F och A H Göransson, som stod för banbrytande insatser i bolagets internationella marknadsföring, var M intresserad av att skapa gynnsammast möjliga produktionsförutsättningar. Utifrån företagsekonomisk synvinkel var hans satsning av stor betydelse för bolagets produktionsförmåga under första världskriget. Avsättningsmarknaden var vid M:s tillträde som VD redan väl organiserad.

Med sin utbildningsbakgrund som kemist och tekniker kände M sig särskilt hemmastadd i närheten av verkstadsgolvet. Han betraktade sig själv som en anställd chefstjänsteman och identifierade sig inte i samma grad med Sandviksbolaget som Göranssons gjorde på sin tid. M ledde bolaget i första hand utifrån produktionsekonomiska bedömningsgrunder och lade sig mindre vinn om att föra den göranssonska traditionen vidare. Tidigare hade det varit brukligt att bolagschefen personligen engagerade sig i frågor rörande den utländska försäljningsverksamheten. Under M:s regim tillfördes bolaget nya grepp av resursutnyttjande och bolagets substansvärde ökades påfallande.

Författare

Klaus Wohlert

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Årsredovisn:ar o korrespondens i Sandviks ab:s hist arkiv, Sandviken.

H Beskow, Högbo bruk (1960); Ett sv jernverk, Sandviken, ed G Hedin (1937); W Haglund, Levebröd, Strövtåg i minnet o brukshist (1978); H8D 1921–22, nr 16; G Indebetou, Bergshögskolans elever (1919); SvTeknF; L Yngström, T A M (Dödsrunor utg av S:te Örjens gille, 1, 1926–32).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Tord A Magnuson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10165, Svenskt biografiskt lexikon (art av Klaus Wohlert), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10165
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Tord A Magnuson, urn:sbl:10165, Svenskt biografiskt lexikon (art av Klaus Wohlert), hämtad 2024-04-26.