Meriter

Lindahl, Erik Robert, f 21 nov 1891 i Sthlm, Ad Fredr, d 6 jan 1960 i Uppsala. Föräldrar: fängelsedir Carl Johannes L o Carolina Arfwedson. Studentex vid h latinlärov på Norrmalm i Sthlm 13 maj 10, inskr vid LU 10 sept 10, FK26okt 12,JK27maj 14, JL 10 dec 19, disp 13 dec 19, doc i finansvetenskap 8 jan 20, JD 31 maj 20, allt vid LU, doc i nationalekonomi o finansrätt vid UU 1 okt 24, ledde seminarieövn:ar i nationalekonomi vid StH läsåren 25—26 o 26—27, ledare för univ:stu-diecirklar i samma ämne i Sthlm 25—31, i Gbg 33 — 34, lär i nationalekonomi vid Inst för socialpolitisk o kommunal utbildn o forskn i Sthlm 26—28, tf prof i nationalekonomi med statistik vid handelshögsk i Gbg 11 okt 31—31 maj 32, prof i samma ämne där 20 juni (stadf 14 juli) 32, prof i nationalekonomi o finansrätt vid LU 30 dec 38, prof i samma ämne vid UU 23 jan 42-30 juni 58. - Sakk inom 1928 års bolagsskatteberedn jan 30— dec 31, vid utredn ang skattetrycket i Sverige o utlandet juli 35 —maj 36, led av en sub-komm för ekon o finansiell statistik vid Nationernas förb 36—39, av komm ang riksstatens uppställn mars—dec 36, ensam utredare ang skattepolitiska beredskapsåtgärder juni 39— okt 43, järnvägsstyr:s expert för utlåtande över 1938 års järnvägstaxekomm jan—sept 41, led av 1941 års komm ang värdestegringsskatt mars 41—aug 42, av socialut-bikhv.komm juni 42—mars 46, av komm ang levnadskostnadsindex sept 42—febr 43, sakk åt 1942 års jordbrukskomm okt 42—jan 44, valutasakk vid utredn ang ekon efterkrigs-problem maj —nov 43, led av 1944 års allm skattekomm maj 44—febr 49, sakk åt komissionen för ekon efterkrigsplanering nov 44— dec 45, led av Statens samhällsvetensk forskn:råd 47—50, av 1948 års järnvägstaxekomm jan 48—dec 56, av en av FN till Chile utsänd ekon expertkomm 49— 50, av järnvägsrådet från 50, överrevisor vid järnvägsstyr från 51, led av komm ang reglering av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt nov 51—nov 55, av 1953 års trafikutredn från juni 53, ordf i International Economic Association 56, i Nationalekon fören från 57. - LHVL 40, LVA 43, VA:s Arnbergska pris 43, LVS 50.

G 1) 23 jan 1921( —31) i Lund m gymnastikdir Ida Louise Lundquist, f 12 juli 1894 i Hannas, Krist, dtr til smeden Olof L o Kerstin Larsdtr; 2) 21 juni 1931 i Sthlm, Ad Fredr, m Gertrud Odelberg-Johnson, f 21 okt 1903 där, Jak o Joh, dtr til MD Erik Gustaf Johnson o Ida Maria Odelberg.

Biografi

Erik L blev en av Sveriges mest kända nationalekonomer, med aktad internationell position redan vid slutet av 1930-talet, bl a såsom tillhörande den ledande gruppen inom den s k Stockholmsskolan. Efter andra världskriget blev hans internationella ställning som allmän teoretiker än mer befäst, o han kunde anses vara landets främste representant för nationalekonomisk forskning sedan hans kolleger Bertil Ohlin o Gunnar Myrdal valt andra karriärer än den rena nationalekonomens. L:s ställning fick en bekräftelse genom valet 1956 till president för International Economic Association.

L:s bana som nationalekonom var emellertid inte kometartad som hans nästan tio år yngre kolleger Myrdals o Ohlins. Efter disputationen för jur doktorsgraden i Lund 1919 blev han omedelbart docent i finansvetenskap där. Men sedan blev han den till synes "permanente docenten" ända fram till 1932, då han kallades till professuren vid handelshögskolan i Gbg. Under den långa mellantiden uppehöll L olika professurer under korta perioder o fullgjorde undervisning vid högskolor o institut. Han arbetade också som stipendiat vid Sthlms högskolas socialvetenskapliga institut 1926—29 med undersökningar angående arbetslöner m m. Vid tre tillfällen förlorade han i konkurrensen om professurer. Han hade tidvis besvärande ekonomiska bekymmer o framtiden tedde sig ännu i början av 30-talet ganska oviss. L har själv berättat, att han vid ett tillfälle sökte råd hos Eli F Heckscher vid handelshögskolan i Sthlm o därvid uppmanades att söka sig in på advokatbanan, eftersom hans framtid som nationalekonom tedde sig oviss. Men utsikterna ljusnade när professuren vid Gbgs handelshögskola oväntat blev ledig. Därefter var framgången given. Vid ledigblivna professurer tävlade universiteten om L. Efter fyra år i Lund nådde L 1942 sitt slutmål, professuren i nationalekonomi o finansrätt vid Uppsala universitet.

L:s insatser som nationalekonomisk forskare kan sägas spänna över fyra huvudområden: finans- o skatteteori, monetär teori o penningpolitik, teorier for pris- o inkomstbildning samt empirisk forskning kring nationalinkomst o nationalräkenskap. Man kan säga, att hans huvudinriktning från början o helt igenom gällt ren teori. L har ständigt hävdat den grundläggande betydelsen av generell ekonomisk teori, grundad på ett antal mer eller mindre abstrakta, förenklande förutsättningar. Få ekonomer har med sådan klarhet o konsekvens byggt upp system av generell, abstrakt teori. Hans noggrannhet vid definitionen av begrepp såsom inkomst, kapital o penningvärde var exemplarisk o har vunnit efterföljd hos hans elever. Det gällde att bortse från "onödiga" komplikationer, som kunde störa bilden av de avgörande centrala sammanhangen. Här kunde L i hög grad bygga på den fina traditionen från Knut Wicksells grundläggande teoribildningar.

L:s första teoretiska arbete var doktorsavhandlingen Die Gerechtigkeit der Besteuerung (1919). Den ger en utmärkt belysning av hur man ur till synes starkt verklighetsfrämmande hypoteser ändå kan nå fram till nya o givande problemställningar rörande rättvisa i beskattningen. L var — likaväl som sin lärofader Knut Wicksell — fullt på det klara med att utsagor om rättvisa ifråga om t ex inkomstfördelningen måste baseras på politiska värdeomdömen. Men detta hindrade enligt L inte att en vetenskaplig analys kunde klargöra kriterierna för rättvis beskattning. L vände sig mot den Myrdalska inställningen (framförd i dennes Vetenskap och politik i nationalekonomien 1930), att finansvetenskapen endast borde o kunde utreda verkningarna på samhällsekonomin av t ex olika skatteförslag. Det var enligt L en väsentlig uppgift för den ekonomiska forskningen att just analysera de rättviseförutsättningar o de drivkrafter som bestämt skatteförslagens utformning. L:s svar på Myrdals kritik kom i väl genomarbetad form först 1959, sålunda med nära 30 års eftersläpning, i uppsatsen Om skatteprinciper och skattepolitik i festskriften till Bertil Ohlin.

L:s teori för offentlig hushållning byggde på en individualistisk syn i kontrast till den särskilt i Tyskland under slutet av 1800-talet förhärskande organiska statsuppfattningen. Vid given egendoms- o förmögenhetsfördel-ning borde det i princip vara möjligt att på marginalen bedöma individernas nytta respektive kostnader för ökad offentlig verksamhet. Principer för rättvis beskattning kan härledas ur dessa föreställningar; till dem hör den av L förordade intresseprincipen. Han menade också, att en teori för offentlig hushållning byggd på individuella preferenser också är av betydelse för analysen av den faktiska utvecklingen av skatter o offentliga utgifter. Men härtill kommer särskilda frågor om utjämning av inkomster o förmögenhet, som måste behandlas separat i enlighet med särskilda principer, byggda på politiska värdeföreställningar.

L:s analys av beskattningens rättviseproblem förblev nästan helt glömda under en lång period. Det Var först under 1950-talet som L:s principer o teorier av 1919 blev i hög grad beaktade inom den internationella litteraturen. Detta kan delvis betraktas som en följd av det enkla förhållandet att den offentliga sektorns starka expansion o skatternas höjd gjort L:s problemställningar aktuella. Det bör tilläggas att L i sina finansteoretiska undersökningar inte stannade vid principer o teorier. Han har också bedrivit en hel del empirisk forskning. Denna har gällt skattetryckets fördelning i Sverige under olika tider o framför allt frågor rörande bolagsbeskattningen med särskild inriktning på dubbelbeskattningens konsekvenser.

L:s vetenskapliga — liksom även populärvetenskapliga — insatser hade alltsedan mitten av 1920-talet i hög grad koncentrerats på penningteori o penningpolitiska problem. Även på detta område var utgångspunkten kända teorier hos Wicksell, som L gav nytt innehåll o systematiserade. Det mest märkliga med L:s penningteori — t ex i Penningpolitikens medel 1930 — är att den i sina väsentliga drag inte innehåller någon penningmängd, i kontrast både till tidigare penningteorier o till modernt betraktelsesätt präglat framför allt av Milton Friedman. I stället fick räntenivån, särskilt centralbankens diskonto, en strategisk ställning. Hölls räntan för hög eller låg — i förhållande till ett definierat normalläge bestämt bl a av realkapitalets förväntade avkastning — uppstod kumulativa prisfalls- respektive prisstegringsprocesser. Räntesatsen var styrparametern i L:s system, medan penningmängdens variationer kunde försummas o i en stark teoretisk variant hållas lika med noll (oändligt hög omloppshastighet). Den allmänna prisnivåns stabilitet var för L det utslagsgivande målet för penningpolitiken. Han prövade olika målformuleringar, framför allt om prisnivån borde hållas konstant eller falla i omvänd proportion till produktiviteten i genomsnitt för hela samhällsekonomin. På teoretiska grunder hade han — i enlighet med gammal tradition från David Davidsson — starka sympatier för den senare normen. Men av praktiska skäl vid tillämpning på faktisk ekonomisk politik stannade han för prisnivåns konstans som grund för samhällsekonomisk balans.

L har med stor kompetens o energi ända från början av 30-talet o under efterkrigstiden fört en kamp mot inflation o hävdat vikten av penningvärdets bevarande. Han tog aktiv del i uppläggningen av riksbankens konsumtionsprisindex (från hösten 1931) att användas som riktmärke för dess penningpolitik. Han målade i en rad skrifter inflationens negativa verkningar på samhällsekonomins stabilitet o på inkomstfördelningen. L försummade inte sysselsättningsmålen men visade att dessa kunde tillgodoses genom åtgärder som inte äventyrade penningvärdet. Denna inställning stämde med hans penningteori gällande diskontots avgörande betydelse för konjunktur o prisutveckling. Givetvis beaktade han effekter av finanspolitik, budgetutfall, växelkurser mm, men riksbankens styrning med räntesatser o andra medel förblev för L avgörande för framgången av en antiinfla-tionistisk politik. Just från denna synpunkt ville han ge riksbanken en så självständig ställning som möjligt, självständig framför allt gentemot finansdepartementet som av politiska skäl ständigt var frestat att lösa finansieringsproblem med hjälp av inflation. För att penningpolitiken skulle vara framgångsrik, dvs verka stabiliserande på prisnivån o därmed också på konjunkturen, borde enligt L räntepolitiken förenas med en klar o entydig deklaration om målet för politiken, alltså konstant penningvärde. Endast om företag o löntagare uppfattade o fick förtroende för deklarerade mål o dessa därmed innefattades i framtidsförväntningarna, kunde stabiliseringspolitiken bli framgångsrik.

Det mesta av L:s teoretiska lärobyggnad ingår i arbetet Studies in the theory of money and capital, 1939. Här finner man hans analys av inkomstbegreppet, närmast uppfattat som nettoavkastning på kapital i vid betydelse. Begreppet användes inte bara i L:s teoretiska modeller utan tillämpades också i viss mån i hans empiriska studier av nationalinkomstens utveckling i Sverige 1861 — 1930. Av särskild betydelse för Stockholmsskolans forskningsprofil var L:s insatser för att precisera teorin för en dynamisk prisstegringsprocess. Metoden gick ut på att markera en serie temporära jämviktslägen, som så att säga avbröts av punktvisa ojämviktstillstånd, då priserna förändrades. L byggde vidare på Myrdals förväntningsanalys med tillämpning av ex ante- o ex post-begreppen. I en sådan "ojämviktsanalys" var det fråga om en serie över tiden av planer o planrevisioner i en dynamisk process med intertemporella relationer mellan priser o kvantiteter. Företagen kunde registrera vinster o förluster till följd av inte förväntade förändringar.

Som alltid i L:s pedagogiska uppläggning gick analysen från det allra enklaste med hypoteser om framtiden som fullständigt förutsedd o stationära förhållanden till komplicerade dynamiska betingelser, där hänsyn togs till osäkerhet om framtiden liksom till risk-föreställningar av olika slag. Den L:ska metodiken för dynamisk analys har väckt internationell uppmärksamhet (bla i John Hick's kända arbete Value and capital, 1939) o har utgjort en grund för efterkrigstidens inflationsteoretiska forskning, t ex hos Bent Hansen.

L:s betydande forskningsinsatser präglades av noggrannhet o omdöme, inte av geniala uppslag som hos kollegerna o (tidvis) rivalerna Myrdal o Ohlin. Han arbetade långsamt o släppte aldrig ifrån sig manuskript som inte var ytterst väl genomarbetade. Hans påtagliga osäkerhet om betydelsen o värdet av egna insatser medförde ett återkommande behov av samråd med o stöd hos kollegor o framför allt elever på högre nivå. För dessa senare innebar L:s arbetssätt en fin kontakt med deras lärare o stimulans i egen forskning. Han hade ständigt en liten krets av lovande elever omkring sig, som han gav stöd o uppmuntran.

Författare

Erik Lundberg

Arkivuppgifter

L:s efterlämnade papper i Ekon-hist instit:s vid StU dep i RA. - Brev från L till bl a E F Heckscher (29 st) i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se G Lindahl o O Wallmén, Erik Lindahl, bibliografi 1919-1960 (Ekonomisk tidskrift, årg 62, 1960, Upps, s 59-74); jfr UUM 1937-1950, Upps 1953, s 326 f, o 1951-1960, tr 1975, s 339.

Källor och litteratur

Källor o litt: E Lundberg, E L död (DN 8 jan 1960); A Montgomery, E L död (SvD 8 jan 1960); B Ohlin, EL — några minnesord (Ekon tidskr 1960); dens, Ung man blir politiker (1972); RTur-vey, E L (Ekon tidskrift 1960); UUM 1937-1950 (1953); E Wigforss, Minnen, 3 (1954).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik R Lindahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10409, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Lundberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10409
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik R Lindahl, urn:sbl:10409, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Lundberg), hämtad 2024-04-24.