Meriter

2 Lindblad, Ragnar, f 14 sept 1893 i Örebro, d 13 jan 1961 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: överstelöjtn Birger L o Sara Gabriella Waldenström. Studentex vid Karol lärov i Örebro 17 maj 12, officersvolontär vid Upplands art:reg 28 maj 12, genomgick officerskursen vid krigsskolan på Karlberg 13—14, underlöjtn i reg 31 dec 14, löjtn vid reg 28 aug 17, genomgick Artilleri- o ingenjörhögskolans högre kurs 18—20, löjtn vid Artilleristaben 1 nov 26, placerad vid Arméförvaltn:s artilleri-dep 1 nov 26—33, kapten vid Artilleristaben 1 jan 28, kapten i Svea art:reg 6 sept 28, i Karlsborgs art:reg (från 37 Karlsborgs luftvärnsreg) 2 juni 33, i Svea art:reg 30 nov 34, major i Karlsborgs luftvärnsreg 28 maj 37, överstelöjtn i luftvärnet 1 okt 39, överste där o chef för Karlsborgs luftvärnsreg 1 juli 41, chef för Ostgöta luftvärnsreg 1 okt 41, inspektör för luftvärnet 1 april 46, ordf för den av chefen för armén 1948 tillsatta luftvärnskomm, generalmajors i armén avsked 1 okt 53. — LKrVA 40.

G 1) 18 maj 1923 (-47) i Sthlm, Engelbr, m Tittie Liljestrand, f 12 dec 1902 där, Hedv El, dtr till assuransdir Peter Erik L o Tekla Carlberg o senare omg m K W A Th Glahnson-Petersen; 2) 1 juli 1949 i Sthlm, Osc, m Sigrid Maria Petzén, f 9 juli 1907 i Borås, dtr till dir Algot Wictor P o Selma Matilda Andersson samt förut g m dir K G Larsson Robell.

Biografi

L:s tekniska kunnande grundlades vid Artilleri- o ingenjörhögskolan o kompletterades under mångårig tjänstgöring som artilleristabsofficer vid Arméförvaltningens artilleridepartements konstruktionsavdelning. Där deltog L bla i utvecklingen av den materiel som under kriget ingick i det sv luftvärnet. Han var emellertid inte endast tekniker, utan visade sig även vara en dugande truppofficer. Under ca åtta år tjänstgjorde han i olika befattningar vid Karlsborgs artilleri — sedermera luftvärnsregemente. Detta regemente var länge vårt enda luftvärnsfbrband. Där genomfördes — förutom soldat- o befalsutbildning — även omfattande tekniska o taktiska försök o där utarbetades de allra flesta av luftvärnets reglementen o instruktioner. L tog en aktiv del i all verksamhet vid regementet.

Som chef under fyra o ett halvt år för Östgöta luftvärnsregemente fick L tillfälle att utnyttja de erfarenheter som han tidigare förvärvat. Man hade vid det unga regementet (uppsatt 1939) ännu inte vunnit stadga i verksamheten. Påfrestningarna i samband med uppsättningen o under beredskapen hade inte gjort detta möjligt. Under L:s skickliga o kraftfulla ledning avslutades regementets uppbyggnad, o då grundades också det goda anseende i bygden o inom truppslaget som regementet behöll intill nedläggningen 1962. L:s förmåga att omsätta teoretiskt kunnande till praktiskt handlande kom särskilt till uttryck vid utbildningen i luftvärnsskjutning. Hans personliga färdighet i luftvärnstjänstens detaljer var imponerande.

När L 1946 tillträdde befattningen som inspektör för luftvärnet, var det i en för truppslaget brydsam tid. Luftvärnet hade 1937—45 genomgått en omfattande utökning o teknisk förnyelse. Under det andra världskriget hade det dessutom tagits i anspråk för den förstärkta försvarsberedskapen — kanske mer än någon annan del av Sveriges försvar. Flygets enorma utveckling — särskilt mot slutet av kriget — hade dock medfört att luftvärnets verkansförmåga, som under kriget varit fullt tillfredsställande, nu hade blivit för låg. Det gällde att stärka luftvärnets nya o snabbt uppbyggda organisation o att höja dess effekt, så att det återfick det förtroende o den respekt som det tidigare haft.

Först o främst gällde det att i materiellt avseende förnya luftvärnet. På L:s förslag anskaffades nya maskinriktade 40 mm luftvärnsautomatkanoner, som sedermera försågs med centralinstrumenteringar o radarutrustning. Det luftvärnskanonsystem som började byggas upp under L:s ledning står ännu 1980 kvar i arméns krigsorganisation. L insåg också nödvändigheten av att skyddet mot hotet från luften måste åvila alla truppslag. Under hans ledning arbetade 1948 års luftvärnskommitté, som bl a lämnade förslag till anvisningar för sådant skydd (såväl aktivt som passivt) o förslag om utbildning av arméns truppförband enligt dessa anvisningar. Anvisningarna inarbetades sedermera i arméns reglementen o består i sina huvuddrag fortfarande.

L ägnade under sin tid som inspektör ett särskilt stort intresse åt befälets taktiska skolning o åt luftvärnsskjutningens teknik o inom dessa områden åstadkom han nödvändiga förbättringar. Han insåg också tidigt radarns stora betydelse för luftvärnet. När L 1953 avgick, var läget inom luftvärnet ett annat än sju år tidigare. Ny materiel var under anskaffning, nya taktiska bestämmelser fanns o utbildningen hade förbättrats. Luftvärnet var "på väg uppåt".

Under hela sin aktiva tid var L en flitig skribent i den militära fackpressen. Efter pensioneringen utgav han en bok om det sv luftvärnet, i vilken han beskrev den tekniska utvecklingen o redovisade det dåtida luftvärnets organisation o uppgifter. Han såg även framåt, o mycket av vad han förutsåg har sedermera blivit verklighet. Inte minst gäller detta luftvärnsrobotutvecklingen.

Författare

Carl Herlitz

Arkivuppgifter

L:s arbetspapper rör främst luftvärnet, dagboks-anteckmar från Finland 1940 m m i KrA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ljudmätningens användbarhet under rörliga fältförhållanden (Artilleri-tidskrift, årg 54, 1925, [Sthlm, tr] Upps, s 90-108). - Astronomisk riktningsbestämning (ibid, 55, 1926, s 188—197). — Om observationstjänsten. Ett exempel och ett förslag (ibid, 58, 1929, s 58-68). -Luftvärnet, dess aktiva stridsmedel och dessas verkningsförmåga (Ny militär tidskrift, årg 2, 1929, Sthlm, 4:o, s 112— 122 [i nr 6—7, även sep med tit] Flyg och gas, s 26—36; tills med R Sjöberg). — Försök med lvkulsprutor (KrVA, Tidskr, 1933, Sthlm, s 192-198). - Behovet av luftvärnsartilleri vid ortsförsvar (Ny mil tidskr, 8, 1935, s 71 f). — Luftvärnsvapnens verkan (ibid, 9, 1936, s 377— 381). — Samövningar mellan luftvärnsartilleri och flygförband (ibid, 10, 1937, s 358-361). - Automatkanoner (ibid, 11, 1938, s 236-239; tills med O Rydner). — Kortfattade synpunkter på luftvärnsartilleriets eldverkan (ibid, s 361 — 366). — Årsberättelse av föredraganden i luftkrigskonst. (Uppläst ... 15 december 1942). Luftkrigföringen i stort (KrVAH, 1943, Sthlm, s 1-23). - Ur utländsk facklitteratur. Englands luftvärn under andra världskriget [sign] (Artilleri-tidskr, 79, 1950, s 155-159). - Närluftväm (ibid, 83, 1954, s 149-163). — Svenska luftvärnet. [Sthlm, tr] Karlskrona 1955. 84 s. — En god soldat (Folkförsvaret, organ för Försvarsfrämjandet, årg 17, 1956, Sthlm, 4:o, n:r 1, s 11 f). — Luftvärnsstyrkan inom en arméfördelning (Artilleri-tidskr, 85, 1956, s 1 — 6, 1 pl). — Luftvärn på tyska ostfronten (ibid, s 7—12).

Källor och litteratur

Källor o litt; P Å N :son Kellin, nekr över L (KrVAH 1961); Officerskursen 1913-1914. De sista underlöjtnanterna från Karlberg. Minnesskr (1964); O Rydner, R L död (SvD 15 jan 1961); R Sjöberg, R L 60 år (SvD 13 sept 1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ragnar Lindblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10464, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Herlitz), hämtad 2024-11-03.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10464
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ragnar Lindblad, urn:sbl:10464, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Herlitz), hämtad 2024-11-03.