Meriter

Lindwall, Martin Theodor (Tore), f 10 nov 1900 i Alnö, Vnl, d 29 febr 1980 i Sthlm, Västerled. Föräldrar: provinsialläkaren Nils Anders Wilhelm L o Emma Maria Furst. Studentex vid hal i Kristianstad vt 19, studier vid Schartaus handelsinst i Sthlm 20, elev vid Dramatiska teaterns elevskola där 21 — 24, medverkat i sv spelfilmer från 22, skådespelare vid Dramatiska teatern 24—27, vid Lorensbergsteatern i Gbg 27—34, vid Gbgs stadsteater 34—62, lär vid elevskolan där 41—54, ordf i Sv teaterförb:s gbgsavd 44—57, lär i muntlig framställn:konst bl a vid GU o Gbgs musikkonservatorium.

G 21 nov 1931 i Sthlm, Kungsh, m Signe Elisabet Moreli, f 29 sept 1896 i Svartnäs, Kopp, dtr till kapellpredikanten Anders M o Lisa Matilda Winblad samt förut gm fotografen Albertus Peder Jensen.

Biografi

Som elev vid Dramaten tillhörde Tore L samma kull som bl a Greta Garbo o Alf Sjöberg. Efter premiärelevåret, då L redan hunnit medverka i ett tjugotal småuppgifter på Dramaten, fortsatte han i alltmer krävande roller. Men det var först som Mauritz Fristedt i Selma Lagerlöfs Dunungen som han uppmärksammades (D Fallström i S-T 13 dec 1925). Bland de c:a 15 roller som L spelade på Dramaten 1926—27 märks främst Arnold Messenius d y i August Brunius Messeniernas fall. L omtalas då "som en mycket användbar ung talang" (B Bergman i DN 17 april 1926). 1926 fick L också medverka i en stor roll, Pjerrot i Pjerrots triumf av Béliard, som var en del av det program som uppfördes i samband med Nils Personnes 50-årsjubileum som skådespelare. Bland roller, mindre o större, som L hann med under sina sammanlagt fem verksamma år vid Dramaten kan nämnas: Alfred i Molnårs Svanen 1922 (scendebuten), Salarino i Shakespeares Köpmannen i Venedig 1923, Scipio i Romains' Knock 1924, Förste älskaren i Pirandellos Sex roller söka en författare 1925, Anthony Paxton i Maughams Societet 1926, Boy i Prins Wilhelms Ombord 1927.

Det var således först som vacker ung älskare L kom att presenteras i Gbg, när han 1927 började sitt första engagemang efter Dramaten, vid Lorensbergsteatern. Det kom att gå åtskilliga år, innan han slog igenom i Gbg. Det var först i o med sin insats i O'Neills Dagar utan mål, som han riktigt uppmärksammades. Regissören ansågs ha "nått en verklig finslipning av samspelet mellan John Lovings båda personligheter. L var den bättre och Sven Miliander den sämre delen och bägges repliker kuggade i varandra med stor precision. Särskilt för hr L var uppgiften eljest nog så svår. Han har förmågan att känna det han säger, att ge värme ifrån sig. Men hans maner framträdde starkare än vanligt igår, ... "(B Bæckström i GHT 16 nov 1934). Det lyser ofta igenom i kritiken att det var något ofullgånget i L:s gestaltningsförmåga, något som var bra, något som var mindre bra. Det gällde även hans roll i Maxwell Andersons Natt över New York (Winterset) 1937. Hans rolltolkningar tycks vid denna tid ha varit mer övertygande i den klassiska repertoaren.

Under sin långa tid i Gbg — från 1934 vid Gbgs statsteater, den organiska fortsättningen på Lorensbergsteatern — hann L utvecklas i lugn o ro i ett sceniskt sammanhang o som solist, vilket kanske inte varit möjligt vid na-tionalscenen. L kom att att bli en av sv scenkonsts allra största konstnärer. När han 1954 framträdde i huvudrollen som tolken Sakini i John Patricks Tehuset Augustimånen, hette det: "Föreställningen på Statsteatern är L:s först och sist. Från det han kommer intas-sande som prolog och med ett ögonkast av blid och outgrundlig klipskhet mönstrar sin publik är det han som är själen i spelet. Han har förskjutit vokalklanger och accenter på ett sätt som ger orden en oanad rikedom av förnuftig undermening och lika oansträngt har han förvandlat sitt ansikte till en spegel för orientalisk mångtydighet och tålmodig livsklokhet. En överlägsen prestation, på samma gång konstnärligt måttfull och rik på fantasi." (T Bæckstöm i GHT 11 nov 1954).

Sommaren 1944 medverkade L på Skansens friluftsteater i Sthlm som Den franske ambassadören i Staffan Tjernelds musiklustspel Kungen dansar o som Erik på matinéer av Värmlänningarna. Musikaliteten var en tillgång, som L utnyttjade alltför sällan.

L vistades från 40-talet under de lediga sommarveckorna på ett lantställe i Småland. Kanske var det där han mötte de smålänningar som han kom att tolka så kongenialt i Vilhelm Mobergs pjäser, Rid i natt 1942 o Änkeman Jarl 1960, gestalter så vitt skilda från de engelska o franska män ur det högre ståndet som tänkas kan. Hans tolkning av träskomakaren Mandus, Jarls rival om Gustava, karakteriseras som "en äkta döderhultare, utan en nyans som det inte finns täckning för i spelet. Det är en figur i paritet med skådespelarens illfundigaste karaktärsstudier" (T Backström i GHT 5 maj 1960).

Med ålderns o erfarenhetens hjälp kom L att spela alltmer utmejslade karaktärsroller, som Hickcy i Si, iskarlen kommer av O'Neill: "Typen blev inte vulgär nog. Som han lagt upp rollen fullföljde L den emellertid med beundransvärd säkerhet: den oljiga svadan, de välberäknade undertonerna av självironi, de klipska glimtarna av psykologisk skarpsinnighet mitt i besattheten och slutligen den frambrytande dödsångesten gavs med övertygande vitalitet. Han var bara litet för sympatisk. Därigenom blev upplösningen mer svårsmält än den behövt bli" (T Bæckström i GHT 10 febr 1951). Flera av L:s arbetskamrater har framhållit, att han vid denna tid hade svårt för att framställa sig osympatisk på scenen. Vid ett tillfälle avsade han sig en intressant huvudroll med motiveringen att figuren var honom motbjudande. Det estetiska var ända fram i de sena åren något fundamentalt för L:s gestaltningskonst, vilket märktes i sådana roller som Mesa i När dagen vänder av Claudel o titelrollen i Anouilhs Ornifle.

Efter pensioneringen 1962 återkom L som gäst till sin gamla teater i Gbg i två remarkabla uppgifter: som Tobias i Albees Balansgång 1967 o som Willie Clark i Simons Sunshine Boys 1973. Däremellan framträdde han på Oscarsteatern i Sthlm som Feri i Czardas-furstinnan.

Författare

Tom J A Olsson

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: En skådespelare om repertoarteater (OoB, årg66, 1957, Sthlm, s 41-43).

Källor och litteratur

Källor o litt: Rollböcker i Dramatiska teaterns arkiv o skådespelarförteckmar i Gbgs teatermuseum o i Drottningholms teatermuseums arkiv.

E Andersson, Tjugofem säsonger. Pjäser o före-ställniar på Lorensbergsteätern o Gbgs stadsteater 1926-1951 (1957); [sign] Curry, art om L (GHT 19 mars 1962); U Ericson, T L död: En mångsidig aktör med scenpersonlighet (SvD 2 mars 1980); K Hjern, Teater vid Götaplatsen (1959); Sv släktkal, 11 (1936; tr 1935), s 546; Väd. - Rec:er, art:ar o nekr:er över L i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
M Theodor (Tore) Lindwall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10713, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom J A Olsson), hämtad 2024-04-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10713
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
M Theodor (Tore) Lindwall, urn:sbl:10713, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom J A Olsson), hämtad 2024-04-30.