Meriter

Laurell, Hugo Fredrik, f 21 nov 1884 i Uppsala, d 23 jan 1959 där. Föräldrar: folkskoleinspektören FD Fredrik L o Sofie Louise Rudelius. Mogenhetsex vid Uppsala h a l 6 juni 03, inskr vid UU 1 sept 03, med fil ex 15 sept 04, MK 14 sept 07, ML 30 maj 12, amanuens vid Akad sjukhusets med avd 15 sept 13—15 sept 14, förest o amanuens vid röntgenavd där 27 aug 14—31 dec 20, förest med undervisn:skyldighet där 17 jan (från 1 jan) 21—49, doc i med radiologi vid UU 4 juni 26, lär i samma ämne 2 aug 27, innehade personlig professur i samma ämne där 16 april 31—30 nov 49. — Uppsala läkare-fören:s Hwasserska pris 21 o dess sekelmedalj i guld 45, med hedersdr vid UU 16 sept 27, LVS 37, LVA 40.

G 4 okt 16 i Uppsala m Sigrid Eliza Cecilia Olivecrona, f 10 nov 95 i Strängnäs, dtr till häradsh JD Knut Axel Gustaf O o grev Ebba Christina Mörner.

Biografi

Hugo L studerade medicin i Uppsala o förblev livet igenom uppsalabo. I 35 år var han verksam vid Akademiska sjukhusets röntgenavdelning. Från ytterst blygsam början skedde under hans ledning en fortlöpande utveckling av avdelningen i takt med de tekniska framstegen. Han följde noggrant den vetenskapliga litteraturen. Med helhjärtat engagemang utformade han den röntgendiagnostiska verksamheten, som genomgick en ytterst snabb utveckling under denna tid, o präglade arbetssättet med egna idéer o uppslag. Han inarbetade diagnostiken i det kliniska arbetet o med sin skarpa iakttagelseförmåga o sitt självständiga kritiska sinnelag kom han att tillföra metoden viktiga framsteg, som inom vissa områden har varit helt banbrytande. Han var ständigt lidelsefullt inriktad på vetenskaplig granskning av metodikens betingelser o möjligheter. Hans vetenskapliga produktion omfattar ett 60-tal arbeten inom centrala områden av röntgendiagnostiken.

Vid undersökning av organen i bröst- o bukhåla företogs i röntgendiagnostikens tidiga skede ytterst noggrann o ofta långvarig direkt genomlysning. Genom att studera rörelser o formförändringar sökte man få inblick i organens funktion. Denna teknik har i modern tid ersatts med TV-registrering o filmning. Genom ingående analys av hjärtats pulsatoriska rörelser kunde L klarlägga dess mekaniska arbetssätt. Han kom fram till att hjärtat i huvudsak arbetade som en pump med rytmiska förflyttningar upp o ned av skiljeväggen mellan förmak o kammare.

L lade märke till att hos en o samma individ hjärtat växlade i storlek o var beroende av de faktorer som påverkade tillflödet av blod. Volymen var sålunda mindre i upprätt än i liggande ställning o var även beroende på förändringar av pulsfrekvensen. Hos vissa asteniska individer kunde blodfyllnaden i stående ställning minska i sådan grad att den utgående blodmängden blev otillräcklig för den normala funktionen i olika organ. Sålunda kunde den bristfälliga blodtillförseln till hjärnan leda till värk o svindel samt till njurarna till utsöndring av äggvita med urinen. Denna av L o hans medarbetare närmare studerade sjukdomsbild fick benämningen ortostatisk arteriell anemi.

För röntgendiagnostiken vid åkommor i buken har L:s insatser varit grundläggande. Han påvisade kardinalsymtom som kunde iakttagas på översiktsbilder utan utnyttjande av kontrastmedel. Därmed kunde röntgendiagnostiken tillämpas vid undersökning av de oftast svårbedömda akuta bukfallen. L:s initiativ o fundamentala utredning på detta område betraktas som hans avgjort mest betydande insats. Den var nyskapande o har utgjort grundvalen för fortlöpande forskning. Genom att noggrant studera fettskikten i mjukdelsstrukturen kunde inflammatoriska processer påvisas. Lägesförändring av tarmkanalen o passagehinder kunde bedömas genom att utnyttja gasfördelningen i tarmen. Fri vätska i buken kunde på fyndigt sätt påvisas även i ytterst små mängder. Utformningen av denna röntgenologiska bukdiagnostik väckte på sin tid internationell uppmärksamhet o har haft stor betydelse för det praktiska sjukvårdsarbetet.

Innan obligatorisk undervisning i röntgendiagnostik för med kand föreskrevs, hade L börjat ge frivilliga kurser. Från 21 var han ålagd undervisningsskyldighet o 26 blev han docent i medicinsk radiologi vid UU. Han hade då inte disputerat för doktorsgrad men blev 27 hedersdoktor o erhöll 31 en personlig professur. Han var samvetsgrann o grundlig i sin undervisning o hade en säregen förmåga till inlevelse som gjorde framställningen fängslande.

L var ett med sitt kliniska o vetenskapliga arbete. Hans gärning har på ett avgörande sätt medverkat till den förgrundsställning som den sv röntgendiagnostiken uppnådde på ett tidigt stadium i utvecklingen.

Författare

Folke Knutsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Bibliography of Hugo Laurell (Acta radiologica, vol 25, Sthlm, 1944, s 399—402; jfr UUM 1937—1950, Upps 1953, s 319 f).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Forssell, HL 60 år (SvD 20 nov 1944); dens, biogr i Acta radiologica, ovan a a, s 385—398; Inbjudn:ar till drspromma . . . [UU] 16 sept 1927 (1927); F Knutsson, H L in memoriam (SvD 25 jan 1959); SLH 4:3 (1933); P H T [örngren], HL (SMoK 4, 1948); UUM 1937—1950 (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hugo F Laurell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11068, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Knutsson), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11068
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hugo F Laurell, urn:sbl:11068, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Knutsson), hämtad 2024-04-20.