Meriter

Leja, Benjamin, f 5 dec 1797 i Hamburg, d 7 juli 1870 i Altona. Föräldrar: Joseph Feitel L o Hela Benjamin. Instrumentmakare i Altona 19, inflyttade till Sverige 22, burskap som nipper- o galanterihandlare i Sthlm 19 mars 27, innehade affärslokaler vid Gustav Adolfs torg där 28–53, tillstånd att tillverka o reparera optiska instrument 17 dec 31, k hovoptikus 15 maj 38, affärsrörelse i Norrköping 53–55, senare bosatt i Paris o Altona. – Litt et art 60.

G 1) omkr 13 m Amalia (Malchen) Lippman; 2) 35 i Altona m Augusta David, f 23 okt 13 där, trol f där.

Biografi

L kom till Sthlm 1822 närmast från Altona. Han var tillverkare av optiska instrument men kunde i brist på föreskriven lärogång inte få burskap i Sthlm. En annan födkrok var att hålla spelbank, o under drygt fem år reste han i landet från Gävle o söderut som instrumentförsäljare; om kvällarna uppträdde han utan tillstånd som spelbanksvärd, med det populära biribi som specialitet. Främst besökte han marknader, o trots bötfällning torde spelrörelsen ha lagt grunden till hans förmögenhet.

Då L saknade rätt som optiker, sökte han burskap i nipper o galanteri, ett fack vari även instrumentmakeri kommit att ingå, men fick avslag av kommerskollegium. Ansökan hänsköts till K M:t, som biföll på villkor av godkänt prov, o med bl a en termometer o en barometer vann L mästerskap o burskap i Sthlm. L:s håg stod främst till handel i den vidsträckta branschen, o han fann ett utmärkt butiksläge i östra hörnet av Gustav Adolfs torg o Regeringsgatan. Sedan instrumentmakeri emellertid ställts under kontroll o förbjudits för galanterihandlarna, inledde L tillsammans med andra drabbade invandrade kolleger en segsliten men framgångsrik process varigenom han till slut av regeringen fick rättighet som optiker. Han fick dock avslag på sin begäran att som filial få bygga en träpaviljong vid Norrbro. Där planerades då den kända basarlängan, vilket han troligen inte kände till. L:s agerande uppmärksammades i pressen, vilket gjorde hans affär än mer känd o populär. Att han 45 i skandalpressen utpekades som stor ockrare — väl med fog men utan uttryckligt stöd i den broschyr som åberopades — synes föga ha rubbat hans anseende. L:s butik drabbades under marsoroligheterna 48 av stenkastning.

Butiksrörelsen utvidgades. L köpte först det angränsande huset vid torget, sedan även hörnhuset, o omkr 45 hade han en långsträckt affär utmed torget samt lokal i en övervåning. Hans merendels importerade nipper o galanterier kom på modet o toppade julklappshandeln. L höll en älskvärd ton o bred prutmån o med nyheten att i skilda rum ha varor å 4 skilling, 16 skilling osv blev han "Stockholms förste Epa-handlare". Han höll efter hand många biträden, helst som försäljningsfärderna i landet fortgick o han sommartid gjorde inköpsresor på kontinenten o i England.

L synes ha stått väl hos Karl XIV Johan, som han kan ha råkat som spelvärd vid Ramlösa, o blev hovoptikus. Senare byggde o drev han vid brunnen ett elegant inrett spelhus, som efter spelprivilegiets indragning skänktes till en välgörenhetsinrättning. Obestyrkt men trovärdigt är ryktet om L:s uppdrag att på utlandsresor förhöra sig om den avsatta dynastins förehavanden.

I sitt första gifte hade L tre söner o en dotter, vilka först levde med modern i Tyskland. Adolf (1817–74) kom 36 till Sthlm o drev en mindre symaskinsaffär. Herman (1818-80), som kom hit 33, ägnade sig omsider främst åt värdskap för husen vid torget. Joseph (1824–63) kom 40 till Sthlm, vann 49 burskap i minuthandel o öppnade en rörelse, som 52 förlades till Regeringsgatan 5 o med tiden växte. En filial vid Västerlånggatan tillkom. Med sitt sortiment blev han faderns konkurrent. Efter en fingerad försäljning av fastigheterna vid Gustav Adolfs torg uppstod mellan honom o L en utdragen process, som L vann. Förhållandet till sönerna var överhuvud dåligt, vilket kan ha varit ett skäl för L:s uppseendeväckande beslut 53 att flytta till Norrköping, där han torde haft en filial. Ett annat skäl var hög skatt till Mosaiska församlingen; sin klagoskrift däröver spred L i tryck. Emellanåt var han dock tillbaka i Sthlm, där bl a en utbyggnad av affärslokalerna pågick.

55 överlät L sin rörelse i Sthlm på två anställda o flyttade till Paris. Han öppnade där en optisk butik, blev kejserlig hovoptikus o lär även ha anlitats som kunskapare av Napoleon III. Vid besök i Sthlm 64 upprättade L med en insats av 20 000 kr "Benjamin Lejas Wälgörenhets Stiftelse för Jacobs och Johannes församlings Fattige". Hans stora välgörenhet gick samman med föresatsen att göra barnen arvlösa. L återvände därefter till Altona, där han under kriget 64 o 66 lär ha verkat som rapportör åt Napoleon III. Även i Altona inrättade L en stiftelse, L-Stiftung (68), med fria bostäder för personer oberoende av religiös bekännelse. Denna stiftelse är fortfarande i verksamhet. Huvuddelen av sitt sv kapital testamenterade L till sina två efterträdares barn, en åtgärd som hans söner förgäves bestred inför rätta.

L var främst en förslagen o av kunderna omtyckt affärsman. Som spelvärd o även inför näringsregleringens paragrafer var han avgjort skrupelfri. Hans skiftesrika reseliv som affärsman inom Sverige o i utlandet vittnar om ombytlig håg o lätt anpassning till nya miljöer.

I den tidigt bortgångne sonen Josephs testamente stadgades, att om dottern Mathilda gifte sig med den tyske rasfränden Simon Sachs, skulle Josephs rörelse övertas av denne. Så skedde också, o efter fortsatt förkovran sammanslogs 02 Josephs företag med textilfirman K M Lundberg till Nordiska Kompaniet.

Författare

Tom Söderberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om glasögon och deras begagnande. Sthlm 1843. 12 s. [Ny uppl] Norrköping 1854, 8 s. — Till den mosaiska församlingens i Stockholm herrar föreståndare. [Rubr.] Sthlm 1853. Fol. (2) s. [Undert.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Lindahl, 1 (1897); C Lindskog, Sthlms förste Epahandlare, B L (SSEÅ 1939) o där anf källor o litt; K Samuelsson, Nordiska Kompaniet. Historien om ett varuhus (1952); S Tjerneld, Sthlmsliv, 1—2 (1949—50). — Brev ang L från Staatsarchiv, Hamburg, hos SBL.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Benjamin Leja, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11185, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom Söderberg), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11185
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Benjamin Leja, urn:sbl:11185, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom Söderberg), hämtad 2024-04-27.