Meriter

1 Kleman, Johan Gustaf Carl Pontus, f 14 maj 1817 i Karlstad, d 9 sept 1903 i London. Föräldrar: lagman Gustaf Bernhard K o Charlotta Mariana Flach. Inskr vid LU 22 juni 31, grosshandl, anställd hos firma Huth i London 37, handelshuset Dan Elfstrand & co:s representant med firma Hoare, Buxton & Co (konkurs 58) där,  huvudintressent för egna o engelska intressen vid grundandet av Gefleborgs sågverks a-b (Bergviks sågverksab från 53) 52, repr i London för ledande sv järn- o trävaruexportfirmor i början av 50-talet, grundare o deläg i Gellivara bolag 55, ägare till Garpenbergs bruk 56, disponent-direktör vid Bergviks sågverks ab 57, agent i London för Korsnäs sågverks ab 59, grundare av The Gellivara Co Limited i London 60 (ej i verksamhet), ingick med Garpenberg, Dormsjö samt andelar i Forss, Åsgams o Tyskbo masugnar o hammarsmedja i Högbo stål- o jernverks ab 62 (bolagsordn 31 jan 62; konkurs 19 mars 66), bland initiativtagarna till The English and Swedish Bank Limited i London 63 (likvidation 70), huvudintressent vid grundandet av The Gellivara Co Limited i London 20 febr 64 (konkurs 16 juli 67), mäklare i Frankrike 67—75, därefter verksam huvudsakligen i London.

G 12 juni 56 i Sthlm, Kat, m Bertha Amalia Hierta, f 11 aug 36, där, Nik, d 8 dec 26 där, Osc, dtr till politikern o publicisten Lars Johan H o Vilhelmina Fröding.

Biografi

Pontus K:s merkantila bana är påtagligt internationell. Han tycks ha varit utrustad med ett synnerligen utåtriktat o vinnande personligt uppträdande. Dessa egenskaper i förening med förmågan att snabbt tillägna sig nya idéer o pröva dessa i en starkt utvecklingsoptimistisk anda förde honom på kort tid in i ledande affärs- o finanskretsar i Sverige, Storbritannien o Frankrike. Enligt familjetraditionen skall han under decenniet 1845—55 ha grundlagt en betydande förmögenhet. Under Krimkriget 54—56 tycks han särskilt skickligt ha utnyttjat högkonjunkturen inom järn- o trävarubranschen.

Som representant i London för ledande sv järn- o trävaruexportfirmor såsom Dan Elfstrand & co, D Carnegie & co (före 48) o D F Wærn & co samt nära lierad med den kapitalstarke engelske bankiren Giles Loder o exportörer av järnvägsmaterial till Sverige som Lane, Hankey & Co åtnjöt K stort förtroende inom sv finanskretsar i mitten av 50-talet. "Tidens djärvaste spekulant" o "den fabulöse finansiären" är bland de omdömen, som fälldes av samtiden.

När kungahuset ansåg tiden lämplig att avyttra de svåradministrerade norrbottniska domänerna, de s k Gällivare-verken, som Oscar I ärvt efter sin far, var K genom sina förbindelser med kungahuset närstående såsom J A von Hartmansdorff o Emil Ekman den naturlige förmedlaren av affären till ett konsortium norska brukspatroner i Haldenregionen med den i sockerraffineringsbranschen framgångsrike Victor Kjellberg i spetsen. Med sitt mäklararvode om tio procent av försäljningssumman på en miljon rdr rmt ingick K 55 som delägare i det nybildade Gellivara bolag. Under mer än tjugofem år var han därefter engagerad i försöken att exploatera de rika järnmalmstillgångarna i Norrbotten. 56 började han definitivt brottas med järnhanteringens problematik vid sidan av sina skogsintressen i Bergviks sågverks ab. Han köpte då Garpenbergs bruk av frih C G Fleetwood för 350 000 rdr bko. 57 uppdrog han dels åt kaptenen A O Gestrin att göra en grundlig undersökning av den lämpligaste sträckningen för en järnväg mellan Gällivare malmberg o kusten vid Strömsund i Råneå skärgård, dels åt den engelske ingenjören Henry Thomas att yttra sig över malmfyndigheternas storlek o kvalitet. K såg redan nu, nästan visionärt, vilka stora kvantiteter järnmalm den nya smältfärskningsmetod krävde, som i England just då provades av Henry Bessemer. Angelägen att helst hinna före Bessemer med att fullkomna metoden lät K s å bygga en bessemerugn på sin egendom Dormsjö, där försöken leddes av ingenjören John Leffler. Men mycket på grund av den efterkrigsdepression som drabbade hela Västeuropa 58—59 visade sig K:s ekonomiska åtaganden bli övermäktiga. Det måste numera bedömas som våghalsigt på gränsen till ekonomiskt lättsinne att systematiskt finansiera långsiktiga investeringar med dyra kortfristiga krediter. "Växelrytteri" var samtidens uttryck, o K:s affärsmetoder blev utsatta för våldsam kritik i samband med den konkurs, som drabbade hans engelska bolag Hoare, Buxton & Co. En översikt över K:s affärer, Statement of P. Klemans affairs, spreds i ledande affärskretsar o väckte bl a den lättantändlige Crusenstolpe till indignerade kommentarer i hans Ställningar och förhållanden. Någon mångmiljonkonkurs var det dock inte fråga om, o K tycks personligen ha klarat sig tämligen helskinnad, även om de mest kapitalslukande projekten skrinlades eller sköts på framtiden. Konkursen betydde dock definitivt slutet på den verksamhet som K sedan 52 bedrivit som huvudintressent för egna o engelska intressen i Bergviks sågverks ab o de storvulna norrbottniska planerna fick vila. K bidade sin tid i London men var långt ifrån overksam.

Som representant för firman Dan Elfstrand & co hade K i London sammanfört sin vän G F Göransson (bd 17) med Henry Bessemer. Göransson, som 57 rest till England för att köpa en ångmaskin för den Elfstrandska firmans räkning, fick nu genom K erbjudande om köp av en femtedel av Bessemers patent på smältfärskning av järn i stor skala. K:s provblåsningar vid Dormsjö bruk hade inte uppfyllt förväntningarna. Det skulle bli Göransson, som vid Edske masugn 58 processtekniskt fullbordade den för världens järnhantering revolutionerande Bessemermetoden. K lyckades också under krisen 58—59 rädda Korsnäsbolaget från fall genom att skaffa ett förlag om 360 000 rdr hos bankiren Giles Loder. Däremot tycks konjunkturen ha varit för svag för introducerandet av The Gellivara Co Ltd på Londonbörsen 60 med de s k Gällivareverken som investerings-, alternativt spekulationsobjekt.

K arbetade under de första åren av 60-talet energiskt dels med Gällivareprojektet o dels med fusionsplaner som omfattade det 62 nygrundade Högbo bolag o det engelska Northfield Iron Works till ett internationellt storföretag, som skulle gå under namnet Anglo-Swedish Steel and Iron Co. Hans medverkan vid grundandet av The English and Swedish Bank Ltd 63 var ett led i finansieringen av dessa två projekt.

The Gellivara Co Ltd, som grundades 20 febr 64 i London, fick en god start (se s 182), medan de ovannämnda fusionsplanerna aldrig kom att förverkligas. Sannolikt var K författare till introduktionsbroschyren Gellivara estates and mines (for private circulation only) 63. K var finansiellt knuten även till sthlmsbankiren Johan Holm (bd 19) o dennes betalningsinställelse 65 var ett hårt slag mot K:s likviditet. Den svåra börskrisen 66 i London, som främst kännetecknades av brist på finanskapital, högt ränteläge o stora bankkrascher knäckte K. Förlagen räckte inte till infriandet av aktieåtagandena o en andra konkurs blev följden 66. Detta var en av huvudanledningarna till The Gellivara Co Ltd:s fall året därpå. K kom åter i skottgluggen o beskylldes till o med för ohederlighet i affärer. Men en av hans främsta förlagsmän, den engelske bankiren Hugh C Smith, som fått vara med om att bära förlusterna o som efter kraschen 67 lyckades rekonstruera Gällivarebolaget till The New Gellivara Co Ltd, skrev om K i ett brev till den sv ministern i London Hochschild i nov 66: "I believe him to be a very honest man, but he is not lucky and therefore I will have nothing to do with him". Man kan utan vidare instämma i denna karakteristik. Möjligen borde den kompletteras med omdömet, att utvecklingsoptimismen många gånger var verklighetsfrämmande. Verkligheten bakom K:s visioner låg ungefär ett kvarts sekel framåt i tiden. Efter motgångarna i London flyttade K till Frankrike, där han var verksam till 75.

Genom uppfinningen av den basiska Bessemer-metoden av engelsmännen Thomas o Gilchrist 78 öppnades nya möjligheter att med framgång exploatera de fosforrika norrbottensmalmerna. K insåg snabbt detta. Han tog kontakt med Carl Juhlin-Dannfelt (bd 20), som förestod sv avdelningen vid världsutställningen i Paris 78, o genom denne lyckades han intressera aktieägarna i The New Gellivara Co Ltd, främst Robert Loder, för bildandet av ett Gällivara Gruf-och jernvägs ab 81. I samband med detta projekt publicerades en broschyr med rubriken Gellivara jernväg, som med största säkerhet författats av K. Som kontaktman mellan regeringen o det planerade bolaget hade K tänkt sig en av lantmannapartiets ledande politiker, Emil Key, som även erbjöds ett högt arvode för sina tjänster. Även träexportfirman Bergman-Hummel i Kalix var intresserad främst genom David Hummel (bd 19), medan J A Bergman var skeptisk, särskilt mot K personligen. Denne motarbetades även av betydande industrikretsar i Gbg, främst de dicksonska intressena, som fick ett språkrör i chefredaktören för GHT S A Hedlund. Denne riktade närmast äreröriga o våldsamt överdrivna angrepp mot K, som anklagades för att använda medel som gränsade till korruption. Det skulle enligt Hedlund röra sig om ett föraktligt "Gründungsföretag", d v s en ren spekulationsaffär o han skildrade K som en person vilken önskade "uppfånga en hop små flugor såsom byte åt några spindlar". Angreppen väckte sensation o ledde förmodligen till att ministären Posse i mars 81 avslog Gällivare-bolagets koncessionsansökan.

K drog sig därefter tämligen bitter tillbaka från norrbottensaffärerna. Över de två sista decennierna av hans liv sprider källorna intet ljus. K:s insatser som kontaktman mellan sv näringsliv o ledande industrikretsar i Västeuropa under industrialiseringsskedet 40—80 var betydande men har på grund av motgångarna 58 o 66 kommit att undervärderas.

Författare

Alf W Axelson

Arkivuppgifter

Brev från K till A v Hartmansdorff i RA o till Bertha K under förlovningstiden hos familjen.

Tryckta arbeten

Om penninge-ställningen och bankerna. Af en köpman. Sthlm 1857. 51 s. [Anon.] — Gellivara gods och grufvor. [Rubr.] Sthlm 1863. 61 s, 1 karta. Övers: The Gellivara estates and mines. [Rubr; omsl:] Gellivara. (For private circulation only.) Sthlm 1863. 64 s, 1 karta. Die Gellivara Güter und Minen. [Rubr.] Sthlm 1863. 69 s, 1 karta. [Fr övers:] Gellivara. [Omsl.] Sthlm 1863. 70 Sj 1 karta. [Anon.] — Den svenska jern- och stålhandteringens nu varande ställning och framtida utsigter af***. Sthlm 1879. 29 s. [Anon.] [Ny uppl] 1881. — Gellivara jernväg. Sthlm 1881. 24 s. [Anon.]

Källor och litteratur

G Ahlström, De mörka bergen. En krönika om de lappländska malmfälten (1966); T Althin, Korsnäsbolaget 1855— 1955 (1955); A Attman, Adertonhundratalet (Fagerstabrukens hist, 2, 1958); A W Axelson, Gällivare-verken 1855—1882 (1964); Ett sv järnverk. Sandviken o dess utveckl 1862— 1937; I Oremark, Bergvik o Ala (i korr 1975); Ställningar o förhållanden, sept 1858, av M J Crusenstolpe (1858).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J G C Pontus Kleman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11579, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf W Axelson), hämtad 2024-11-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11579
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J G C Pontus Kleman, urn:sbl:11579, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf W Axelson), hämtad 2024-11-04.