Meriter

 Ingjald illråde, enligt uppg konung i Uppsala, i så fall möjligen på 600-talet, o son till sveakonungen (Bröt-) Anund (bd 2).

Biografi

 I, vars historiska existens är oviss, skall enligt Snorre Sturlassons Ynglingasaga ha börjat sin regering med att i samband med sin fars gravöl i Uppsala låta innebränna sin svärfar samt konungarna i Attundaland, Fjädrundaland och Närke, varefter han lade under sig deras riken. Efter att förgäves ha sökt erövra Södermanland, innebrände han dess konung och dennes svärson på Selaön, varefter även detta rike blev hans. Sedan I:s dotter Åsa först eggat sin make konung Gudröd av Skåne att dräpa sin broder Halvdan och därefter låtit dräpa Gudröd, anfölls I av Halvdans son Ivar vidfamne. Inför hotet från dennes övermäktiga här lät I innebränna sig och Åsa. Därefter erövrade Ivar I:s rike, medan I:s son Olof trätälja gick i landsflykt. Denne skall ha blivit stamfar för Harald hårfagres dynasti.

Kärnan i Ynglingasagan, det enligt traditionen av den norske skalden Tjodolf från Hvin på 900-talet författade kvädet Ynglingatal, innehåller i fråga om I endast uppgifter om hans innebrännande i "Ræningi". Detta ortnamn har ansetts möjligen kunna vara en felskrivning för det senast på 1300-talet belagda, nu försvunna Revinge på Tosterön, Söd.

I har behandlats i skådespel av bl a G J Adlerbeth (1799), P H Ling (1824) o E Didring (1903).

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: I Andersson, Skånes hist till Saxo o Skånelagen (1947); J E Forssander, Om svear o götar (HT 1942), särsk s 434 o 436 ff; O Moberg, Sv rikets uppkomst (Fornv 1944), särsk s 169 o där anf arb av bl a B Nerman o C Weibull; C I Ståhle, Studier över de sv ortnamnen på -inge (1946), s 143; W Åkerlund, Studier över Ynglingatal (1939), särsk s 108.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ingjald illråde, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11964, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11964
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ingjald illråde, urn:sbl:11964, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-23.