Meriter

Jansson, Eugéne Fredrik, f 18 mars 1862 i Sthlm, Jak, d 15 juni 1915 i Skara (enl db för Sthlm, Maria). Föräldrar: postvaktmästaren Fredrik Ferdinand J o Eugenia Augusta Amalia Hedman. Elev vid Tekn skolan o E Perséus målarskola 78—81, vid FrKA:s antikskola 20 aug 81—82, deltog i A Tallbergs etsningskurs 95—96, studieresa till Frankrike 00, till Tyskland o Italien 01. — Konstnär. — Ogift.

Biografi

Eugéne J växte upp i ett fattigt hem. Hans mor var musikalisk och även konstnärligt intresserad. Fadern ville att han skulle få en vårdad uppfostran och satte honom i Tyska lyceum samt lät honom från 7 års ålder ta pianolektioner. Vid 14 års ålder drabbades J av en svår scharlakansfeber, som ledde till livslångt njurlidande och nedsatt hörsel. Han fick därför sluta med pianolektionerna, men musiken blev dock under hela hans liv en lycklig utlösare för hans stämningar.

Efter konfirmationen anställdes J i en kortvaruaffär, men slutade snart och studerade från 1878 på Tekniska skolan (fd slöjdskolan) och samtidigt på E Perséus målarskola samt blev 1881 elev vid FrKA:s antikskola. Där slutade han dock redan efter något år men kunde av ekonomiska skäl inte, som flera av kamraterna, fortsätta studierna i Paris. Istället fortsatte han som medhjälpare till Perséus och hjälpte honom med undermålningar till porträtt m m. Samtidigt utförde han i ett torrt och pedantiskt maner landskap, stadsbilder och porträtt samt, med bättre ekonomiskt och konstnärligt resultat, stilleben. Med ett sådant deltog han 1885 i opponenternas utställning.

Kontakten med opponenterna och medlemskap i det 1886 bildade Konstnärsförbundet blev av största betydelse för J:s konstnärliga utveckling. Denna kontakt fördjupades, när Karl Nordström 1888 bosatte sig i Sthlm. Hos honom blev J en trägen besökare. Han lärde överhuvudtaget mycket av parisersvenskarna och utvecklades till stämningsimpressionist, vilket redan 1889 kom till uttryck i två gatubilder från Sthlm i olja.

På hösten 1891 dog J:s far, och han, hans mor och yngre bror fick söka sig en ny bostad, som man fann i huset Timmermansgatan 2 på Söder. Här bodde J i två år och från sina fönster med utsikt över Söder Mälarstrand och Riddarfjärden fann han sin nya motivkrets. I början målade han sina fönsterutblickar i pastell, men återgick under 1893 till oljan. Ekonomiska skäl orsakade, att J sedan flyttade till Hornsgatan 71, där han för en tid fann en ny motivkrets. Här tillkom bl a Islossning (1894, tidigare i T Laurins saml), en vårstämning från Årstaviken i syntetiserande anda. S å flyttade han till Bastugatan 40, nu åter med utblick över Riddarfjärden, och där stannade han till sin död. Nils G Wollin har framhållit om J, att "de små flyttningarna inom staden motsvarade för honom kamraternas utlandsresor." Senare gjorde han kortare resor till Frankrike, Italien, Österrike och Tyskland. Ingen av dessa satte dock några spår i hans måleri.

J fångade vanligen helt spontant en stämning och sökte från sina fönster på Söder skapa en landskaplig syntes av stadsbilden i främst dunkelt blåskimrande skymningsmotiv. I dessa föres blicken in i bildens djup, i senare landskap med endast antydd förgrund. Han målade i tunn färg, som lät dukens ojämnheter framträda. Sin starka känsla för rymd har han bl a dokumenterat i Solnedgång (1895, NM) med Söder Mälarstrand, Riddarfjärden och i bakgrunden Kungs-holmslandet. 90-talisternas krav på monumentalitet och intresse för molnformationer aktualiserades för J under ett besök hos Richard Bergh i Torekov 1896. Ett exempel på lärdomarna utgör den monumentalt hållna Mångård (1896, Thielska galleriet). Med Septemberkväll (1898) kom det officiella genombrottet för J:s nattmåleri, då målningen året därpå mottogs som gåva av Nationalmusei nämnd. Det var framförallt i de starkt subjektivt utformade afton- och nattstämningarna, som J:s berömda "blåmåleri" kom till uttryck. I de senare av dessa, som Nocturne (1901, Thielska galleriet) hade koloriten djupnat, uttrycket förstärkts och förenklingen blivit stor.

Utom utsikterna över Riddarfjärden målade J även gatuperspektiv, som Trapporna vid Timmermansgatan (1899, NM) och proletärkaserner. I t ex Stadens utkant (1899, NM) har han återgivit ett nyuppfört hyreshus med tomma åkrar i förgrunden. Man har i målningar av detta slag velat se ett socialt engagemang, och hans socialistiska sympatier vid denna tid är omvittnade. Tydligast framträder detta i Demonstrationståg (1896—1901, Folkets hus, Sthlm), där ett långt S-format tåg med röda fanor ringlar sig fram över Gärdet under tunga moln mot bakgrundens belysta kullar.

I slutet av 90-talet hade J starka skäl att känna sig deprimerad. Till hans gamla njurlidande kom en näthinneavlossning i ena ögat med hot om partiell blindhet, ekonomiska svårigheter och bitterhet över bristande uppskattning. Hans sinnesstämning kommer väl till uttryck i självporträttet Jag (1901, Thielska galleriet), där han står som en bister proletär i en mörkviolett kostym utan krage framför en fönsterutblick över Riddarfjärden i lyktsken. Annars har J inte utfört så många porträtt; mest kända är de av hans gynnare Ernest Thiel (1902, Thielska galleriet) och av hans vän Tor Hedberg (1910, Bonniers saml, Manilla). Bägge är influerade av Edvard Munchs måleri, som han först lärde känna på dennes utställning i Sthlm 1894, och som fick betydelse även för hans landskapsmåleri.

Först vid Konstnärsförbundets jubileumsutställning 1905 vann J:s "blåmåleri" ett allmänt erkännande. Men då hade han redan slutat utföra landskaps- och stadsbilder; den sista, Österlånggatan, tillkom 1904 (enskild ägo). Hans nya motivkrets kom att omfatta badande och gymnastiserande nakna ynglingar. Genom sin sjukdom, som tvingat honom till stärkande gymnastik och bad, var J väl förtrogen med sitt nya ämnesval. Men omställningen tog flera års tid och fordrade ingående studier. De nya realistiska motiven med figurer, ofta återgivna i friluft, fordrade ett annat målningssätt och en annan palett än landskapsbilderna. Det första arbete i denna art, som han utställde 1907, var Naken yngling vid dörrpost från 1906 (Waldemarsudde). Hans skildringar av kropparnas rörelser och volymer i ett helt oakademiskt måleri blev för många chockerande. I flera stora badhusscener, bl a I Flottans badhus (1907, Thielska galleriet), har han återgivit ett myller av nakna matroser betraktande en simhoppare. I två inomhusbilder från flottans exercishus, Matrosbal I och II från 1909 och 1912 (den förra i Thielska galleriet), har han sökt skildra helheten i de rytmiskt grupperade dansande paren. Liksom i självporträttet Jag från 1901 har han i ett nytt från 1910 (NM) återgivit sin motivkrets, här en badhusscen, i bakgrunden, men till skillnad från det tidigare råder här solljus och själv är han klädd som en elegant i vita kläder. Det är den framgångsrike konstnären, som här avbildats. — J genomgick A Tallbergs etsningskurs 1895—96 och har utfört enstaka landskap i torrnålsgravyr. Tor Hedberg har lämnat ett levande porträtt av J, av kamraterna kallad "Fotogen". Han var mager och senig, hans tal sirligt, men inte särskilt kultiverat. Han framställde sig gärna som rabulist men var en snäll och oförarglig människa, överhuvud var han en blandning av något plebejiskt och något raffinerat, som inte kunde undgå att väcka uppmärksamhet. Stundom isolerade han sig helt, som när han arbetade med sina ur minnet tolkade stämningsbilder. I Konstnärsförbundet var han mycket uppskattad; hans omdöme vägde där tungt och hans dövhet hjälpte honom att inte bli inblandad i kamraternas kontroverser. Då han hade god hand med folk och förmåga att "hänga" utställningar väl, anlitades han för kommissarie- och juryuppdrag. Han tillhörde förbundets styrelse, från 1900 som v ordf och, sedan Richard Bergh 1904 valts till denna post, som v sekreterare.

J är främst repr i Thielska galleriet o NM. — Några brev från J i KB.

Författare

Boo von Malmborg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: K Fåhraeus, E J (OoB 1915); T Hedberg, E J (Minnesgestalter, 1927); Hultmark; G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer, 2 (1928); SKL; S Strömbom, Konstnärsförb:s hist, 1—2 (1945—65); N G Wollin, E J:s måleri (SAK:s publikation, 28, 1920). — A Munthe, Västra Södermalm från mitten av 1800-talet (1965).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eugène F Jansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12047
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eugène F Jansson, urn:sbl:12047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2024-04-18.