Meriter

Karlgren, Lars Anton Natanael, f 9 juni 1882 i Jönköping, f 28 mars 1973 i Ekerö, Sth. Föräldrar: lärov:adj Johannes K o Gabriella (Ella) Hasselberg. Mogenhetsex vid h a l i Jönköping vt 00, inskr vid UU ht 00, FK 31 jan 03, studier i Ryssland 04—06, korrespondent från Ryssland för DN sommaren 06 o jan—febr 07, Uppsala studentkårs ordf 07—08, FL vid UU 27 okt 08, journalist vid DN okt 08—okt 09, studieresa till Ryssland okt 09, andre red o ansv utg av DN 1 okt 10—sept 23, sakkunnig för slavisk vitterhet vid Nobelinst 21—48, prof i slavisk filologi vid univ i Khvn nov 22—53 (tilltr sept 23). — Sign Kato.

G 1) 6 febr 11 (—20) i S:t Petersburg m Anastasia (Nata) Nebesnjuk, f 8 april 90 i S:t Petersburg, dtr till byråchefen i ryska trafikministeriet Nikolaj Ivanovitj o Ludmila Schevljagina; 2) 21 okt 21 i Sthlm, Hedv El, m journalisten FM Märta Elisabet Anna Emilia Silow, f 21 okt 91 där, Klara, dtr till major Carl Christian Adolf S o Maria Lovisa Nicolina Christiana Wästfelt.

Biografi

Mens brodrene, sinologen Bernhard K og juristen Hjalmar K, tidligt vidste, på hvilke felter de skulle realisere sig, måtte Anton K gå ad länge, men spændende omveje, inden han nåede frem til, hvad han vel fra begyndeisen havde sat som sit mål og som blev hans egentlige hvsgerning. Oprindelig läste han i Uppsala hovedsagelig nordisk filologi og historie, hvilket forte til udgivelsen af Codex Arnamagnaeanus 315 F a. Det kunne været springbrædtet til en stilling i skolen eller en traditionel universitetskarriere. Men så åbnede helt andre horisonter sig for ham. En sv-finsk familie i den sydrussiske by Rostov sogte en sv informator. K fik stillingen og gav sig til at lære russisk. Familjen blev så tilfreds med ham, at den gav ham lejlighed til studier ved univ i Kazan. På egen hånd rejste han derpå omkring i Russland og kom i vinteren 1905—06 til Gammalsvenskby ved Dnepr, hvor han indsamlede materiale til koloniens historie, gjorde folkloristiske og sproglige studier. Det, der kunne være blevet en monografi over denne bebyggelse, förblev dog en torso. Han udgav selv senere den historiske og folkloristiske del samt en afhandling om dialektens udtale og bojningsmønstre, men overlod eliers materialet til Nils Tiberg, som påtog sig dets bearbejdelse og udgivelse. K, der aldrig blev nogen stuelaerd, var nemlig i lige så høj grad optaget af det, der skete omkring ham. Den russiske bondes lod, hungerkatastroferne, gjorde et dybt indtryk på ham, og han begyndte at sende korrespondancer hjem. Hans livligt og anskueligt skrevne reportager vakte opmærksomhed, enkelte blev endda aftrykt i udenlandske blade, således i Vorwärts. I efteråret 06 studerede K ätter ved univ i Uppsala, men i begyndeisen af 07 gjorde han en reportagerejse for DN til Russland. Hans indtryk fra denne rejse blev samlet i hans förste journalistiske bog Vinterdagar bland ryska bönder.

Efter hjemkomsten underbyggede K sin praktiske tilegnelse af russisk med studiet af slaviske sprog hos Lundell i Uppsala, hvor han erhvervede licgraden. Fra denne tid stämmer hans ferste slavistiske arbejde om endelsen a i genitiv pluralis i serbiske substantiver. Han underkastede de mange forklaringer, der var givet på dette gådefulde a en kritisk analyse, forkastede dem alle og gav sin egen tolkning, som imidlertid led samme skaebne som dem, han så overlegent fejede af bordet.

Allerede den gang kæmpede journalisten med filologen i ham. Midt under studiet havde DN sendt ham som sin korrespondent til Russland for at daekke dumans arbejde og den förste revolutions efterdonninger og inden den afsluttende eksamen tilb0d bladet ham en stilling. Når journalisten forelobig trak det laengste strå, var det vel bl a fordi udsigterne til en slavistisk karriere var små. De ældre kolleger, Ekblom og Agrell, var et hestehoved föran, og på den tid var der kun to professorater i slavisk i Sverige. K blev knyttet til DN og snart bladets redaktionelle chef og ansvarlige udgiver. Han var, hvad man i dag ville kalde progressiv. Allerede da han i Uppsala som studentkårens formand skulle holde den traditionelle hyldningstale for Gustav II Adolf, havde han gjort skandale ved at benytte lejligheden til at gare op med den faedrelandske romantik. Nu vakte hans indsats i den såkaldte djævlestrid foråret 09 endnu mere postyr. For at presse de gejstlige til at klart tage ståndpunkt til djaevelens eventuelle existens meldte K en praedikant — med dennes billigelse — for "fornaegtelse af den rene lutherske laere i det punkt, som berarer djævelen" og afaeskede Sthlms konsistorium dets dom. Selv om der heri lå en portion ungdommelig lyst til at tirre, lå der også dyb älvor bag. K var socialt engageret og bekendte sig til en radikal livsanskuelse. Og han opfattede journalistens gerning ikke blot som nyhedsformidler, men også som forkæmper for idéer. Han ville vasre med til at demokratisere og modernisere Sverige.

K var redaktør i de år, da pressen skiftede ansigt både i indhold og fremtoning. I denne proces på godt og ondt kom han (sammen med O Hemberg, bd 18) til at spille en pioners rolle. Hans praktiske greb, enorme arbejdsevne og friske gåpåmod skrev et kapitel i sv pressehistorie. I saetteriet gik han typograferne til hånde med at saette forsiden op, så den fik blikfang. Nydannelserne blev vel i bladets mere forsigtige överste ledelse i begyndeisen modtaget med en vis skepsis, men det gik snart over. Det var typisk for K som menneske, at hans energi ikke blot blev brugt til at modernisere bladet, men i lige så høj grad blev sat ind på det daglige arbejde i redaktionen. Han stillede store krav til sine medarbejdere om kvalitet, viden og haederlighed, og han honorerede selv disse krav. Selv skrev han saerlig om russisk politik, men tabte ikke derfor det naere af syne. Som han havde revset praelaterne, angreb han uretfaerdige privilegier og stivbenet bureaukrati, og i bladhuset gik heller ikke den ekonomiske ledelses påholdenhed överfor medarbejderne ram förbi.

Midt i alt dette glemte K ikke sine slaviske interesser. Saerlig den russiske udvikling fulgte han noje. Han företog stadig rejser til Russland. Som redaktör fik han direkte adgang til adskillige af de akterer, der spillede det gamle Russlands tragedie til ende. Hans Ryssland utan vodka og Ryska intervjuer fra ferste verdenskrig har derfor stadig historisk vaerdi. Med sin liberale ind-stilling måtte han hilse tsardemmets fald velkomment, men denne indstilling gjorde også, at han meget snart måtte tage afstand fra de kraefter, der nu tog magten. Indtryk fra besogene i Sovjets ferste år blev til bogen Bolsj evikernås Ryssland, som blev oversat blandt andet til engelsk. Den kritiske holdning, K her indtager, forstaerkedes med årene.

K fik endelig i 23 lejlighed til helt at koncentrere sig om sine slaviske studier, da han övertog professoratet i Khvn. Det betad dog ikke fuldstaendig opgivelse af journalis- tikken. Han skrev gennem årene mange ar-tikler i nordiske blade, altid aktuelle, velin-formerede og velformulerede. Heri fulgte han udviklingen helt fra 20ernes förste år til tobruddets skiftende temperaturer. Sine årelange studier i russisk politik samlede han dels i kapitlerne i Norstedts Världshistoria, dels i mammutbogen Stalin. Indhol-det i dette verk var långt rigere end titlen läder formode. Det var faktisk en Sovjetunionens historie, han havde skrevet. Men bogen kom på et uheldigt tidspunkt. I 42 var kun få interesseret at hore om det sta-linske regime. Var den kommet iax krigen eller 10 år efter, ville denne guldgrube af informationer om, hvad der skete under Stalin, ikke vaere glemt så totalt som den blev.

Mere held havde K med Henlein, Hitler o tjeckerna. Blandt de slaviske nationer havde K efter sin skuffelse over Russlands udvikling kastet sin kaerlighed på tjekkerne. Mange sommerferier tilbragte han i deres land, og da det blev truet, trådte han i brechen for det. Bogen kom under krigen også illegalt i tjekkisk oversaettelse i Praha.

Formålet med denne flittige skribentvirksomhed var at kaste lys over den slaviske verden, hvilket K anså for sin vaesentligste opgave. Også på anden måde sogte K at nå dette mål. I mange år gennemtrawlede han som Folkbildningsförbundets forelaeser de sv provinser. Fra disse rejser vendte han forfrisket hjem til sit skrivebord og til sine studenter i Khvn.

Som universitetslaerer var K fortraeffelig. Med en energi, som hverken sparede på kridt eller tej, redegjorde han for lydhistoriske udviklinger eller morfologiske proble-mer, så hans tilhorere sad fortryllede. Det komplicerede blev i hans fremstilling klart og simpelt. Som filolog var han udgået af den ung-grammatiske skole, og överfor nyere stremninger som strukturalismen stil-lede han sig skeptisk. I hans tid var slavistikken naesten udelukkende en lingvistisk disciplin, og selv om K beherskede sit stof, maerkedes det dog, at hans hovedinteresse var den politiske historie. Var han fodt det halve sekel senere, da også den politiske historie traengte ind i slavistikken, ville han nok have sat sig dybere spor i den interna-tionale slavist-verden. I sine sidste år koncentrerede K sig mest om rent videnskabelige problemen Hans vaerk om Dnepr-fossernes nordisk-slaviske navne vidnede om kritisk evne og stor skarpsindighed. Allerede den gang — 47 — var han begyndt at interessere sig for et af den slaviske grammatiks intrikateste problemer, det slaviske aspektsystem. Desvaerre hindrede sygdom og hans uhaemmede träng til at trasnge stadig dybere ind ham i at gore arbej det faerdigt. De glimt, han ved sjaeldne lejligheder gav andre ind i sit vaerksted, lod ane, at han kunne have givet et betydeligt bidrag til belysning af emnet.

K folte sig vel i Danmark. De noget friere omgangsformer tiltalte ham, selv om han havde svaert ved at praktisere dem. Han kunne virke tilknappet, hvilket ikke blot skyldtes andre vaner, men også skyhed og beskedenhed. Men barrieren var ikke uigennemtrasngelig, og når den först var lost op, rabede han sig ikke blot som en tempe-ramentsfuld men også varm personlighed. Trods sit mangfoldige virke ud mod offentligheden, anskede han ikke dens lys på sig. Men han var en af dem, der både i hans gamle og nye fædreland satte præg på dens meningsdannelse.

Författare

Carl Stief

Arkivuppgifter

K:s uppsats för Nord seminariet i UU ht 01 (Åm bildningen av supinum åkk perf par-ticipium i nusvänskan) i UUB. Strödda brev från K i KB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Den Arnamagnaeanska handskriften 315 F. a. Uppsala 1904. 15 s. (UUÅ 1905. Filosofi, språkvetenskap och historiska vetenskaper [:2].) — Vinterdagar bland ryska bönder. Sthlm 1907. 179 s, 1 pl-bl. — Sur la formation du gén. plur. en serbe. Upsal 1911. 50 s. (Archives d'études orien-tales . . ., vol 3.) — Försök med ryska i ring I läsåret 1912—1913. [Sthlm 1913.] 4:o. 7 s. (Meddelanden från Statens prof skola, 42 C.) — Försök med ryska i ring II. [Sthlm 1914.] 4:o. 6 s. (Ibid, 49 A.) — Provet med ryska i ring III. [Sthlm 1915.] 4:o. 4 s. (Ibid, 52 A.) — Den svarta veckan. Timmarna före världskrigets utbrott. En återblick. Sthlm 1915. 159 s. [Ur DN så.] 2. [utökade] uppl 1916. 177 s. — Ryssland utan vodka. Studier av det ryska spritförbudet. Sthlm 1916. 181 s. — Ryska intervjuer. Studier från världskrigets Ryssland. Sthlm 1916. 160 s. — Provet med ryska i ring IV. [Sthlm 1916.] 4:o. 4 s. (Medd från Statens provskola, 55.) — Vem ville kriget? Ett bidrag till krigsutbrottets förhistoria. Sthlm 1917. 29 s. 2. uppl så. — Rysslands omdaning. En skildring av förhållandena före och under världskriget. Bd 1—2. Sthlm 1918—20. 1. 379 s, 8 pl-bl. 2. 284 s, 6 pl-bl. (Tills med R Essen m fl.) — Den förrevolutionära ryska litteraturen (Vår tid. Årsbok utg av Samfundet De nio, årg 5, 1920, Sthlm, s 145—199, 6, 1921, s 69—120). — Journalistik i Dagens Nyheter. Sthlm 1923. 51 s. [Ny uppl] 1955. 52 s. [Ny uppl] 1966. 47 s. [Rev uppl] 1970. 54 s. — Gammalsvenskby. Land och folk. Sthlm 1924—40. VI, 77 s. [Provisorisk sep utg 1929 av s 1—65. Titelark o s 65—77 utg av N Tiberg.] (Svenska landsmål ock svenskt folkliv, B 27 [ = h 162, 231].) — Bolsjevikernas Ryssland. Sthlm 1925. 350 s, 1 pl. [Dansk övers] Khvn 1926. 370 s, 1 pl. [Engelsk övers] London (tr Wo-king) 1927. 311 s, 1 pl. [Finsk övers] Porissa 1926. 410 s. — Wladyslaw Reymont (OoB, årg 34, 1925, Sthlm, 4:o, s 85—97). — Danskt universitetsliv mot svensk bakgrund (NT, årg 10, 1934, Sthlm, 4:o, s 225—249). — Rysslands inre historia 1863—1914 (Norstedts [omsl] Världshistoria, d 13: Den väpnade freden. Imperialism och industrialism (1871—1914), Sthlm 1934, s 817—872). — Tsarismens sista och bolsjevismens första år (ibid, 14: Världskriget och frederna, Sthlm 1937, s 735—922). — Henlein, Hitler och tjeckerna. Den sudettyska frågan. Sthlm 1938. 192 s, 1 karta. Nyskriven uppl så: Henlein, Hitler, tjeckerna och Chamberlain. Den sudettyska frågan. 218 s, 1 karta. 3. (omarb o utvidgade) uppl s å. 276 s, 1 karta. [Fr övers] Paris (tr Mayenne) 1939. 255 s, 1 karta. — Stalin. Bolsjevismens väg från leninism till stalinism. Sthlm 1942. 654 s. [Finsk övers] Jyväskylä 1942. 596 s. — Dneprfossernes nordisk-slaviske Navne. [Förtit:] Festskrift udg af Kobenhavns Universitet i Anledning af Universitetets Aarsfest november 1947. Khvn 1947. 4:o. 267 s. — När D. N. trampade ut barnskorna (Anteckningar rörande Dagens Nyheters första sidor 1909—1945, Sthlm 1951, s 44—73). — Kring en sida i Dagens Nyheter (Bakom spalterna. Ur Dagens Nyheters historia, d 1. 1889—1921, ... utg I Ljungquist, Sthlm 1952, s 200—234). — Moskvas Brand 1812 i ny Version. (Gads danske Magasin, Årg 46, 1952, s 407—418). — Gammalsvenskby. Uttal och böjning i Gammalsvenskbymålet. Med kommentarer utg av N Tiberg. Sthlm 1953. 32 s. (Sv landsmål o sv folkliv, B 56 [ = h 264].) — Hur var det med Moskvas brand? [radioföredrag 30.12.1952] (Hörde ni, årg 6, 1953, Sthlm, s 191—200, 230). — Sovjetrysk litteraturpolitik efter Stalin (SvT, årg 43, 1956, [Sthlm, tr] Upps, s 23—43). — Litterär opposition i Sovjetunionen 1—2 (ibid, 45, 1958, s 415— 424, 465—476). — Sveriges utrikespolitik i sovjetisk belysning (ibid, 47, 1960, s 36—44). — Bidrag i Det danske magasin, aarg 2—3, 1954—1955, Khvn.

Utgivit: Djäfvulsstriden våren 1909. En serie uttalanden om djäfvulen och helvetet. Samlade och utg. Sthlm 1909. 117 s. — Försvarsriksdagen 1914. De valda och deras väl- jare. Valstatistisk handbok med porträttgalleri. Sthlm & Göteborg (tr Sthlm) 1914. Tv-8:0. 72, (32) s. (Tills med O Hemberg.)

Översatt: F Dostojevski, Onda andar. Roman. D 1—3. Sthlm 1918—20. 1. 1918. 322 s. 2. 1919. 414 s. 3. 1920. 367 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Julin, A K — presspionjär (DN 1 april 1973); L Kihlberg, DN o demokratins genombrott, 1—2 (1960); I Ljungquist, Ur DN:s hist, 1—3 (1952—54); PK:s porträttmatr 1924; C Stief, A K (Festskrift udgivet af Khvns univ nov 1973). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
L Anton N Karlgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12378, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Stief), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12378
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
L Anton N Karlgren, urn:sbl:12378, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Stief), hämtad 2024-04-24.