Meriter

2 Hammarsköld, Lars (Lorenzo), f 7 (ej 5) april 1785 i Tuna (Kalm), d 15 okt 1827 i Sthlm (Joh). Föräldrar: kammarherren Carl Gustaf H o Catharina Mariana Breitholtz. Inskr vid UU 10 febr 01, FK där 6 dec 05, disp pro gradu där 7 maj 06, eo amanuens vid KB 28 juni 06, deltog i riksdagarna 09—23, amanuens vid KB 7 mars 08, förste amanuens där 10 juni 11, mag vid UU 15 juni 12, k bibliotekaries n h o v 11 maj 26. Författare, skriftställare. — LVVS 10.

G 6 april 09 i Kung Karl (Vm) m Johanna Charlotta Gyllenpalm, f 27 juli 82 i Sthlm (Maria), d 2 jan 48 där (Joh), dtr till lagmannen Johan Ulrik G o frih Juliana Elisabet Leijonsköld.

Biografi

I Uppsala studerade H i första hand grekiska, filosofi och estetik. Filosofin företräddes av den omstridde kantianen Boëthius och framför allt av Benjamin Höijer, den transcendentala idealismens introduktör i Sverige. Däremot tycks estetikens företrädare, Aurivillius, inte ha spelat någon större roll. Då det gällde detta i H:s liv allt överskuggande ämne, tycks han tidigt sökt sig ut på egen hand, inspirerad av Höijer men säkerligen också av dennes antagonist Samuel Grubbe, genom vilka den tyska klassicismen och romantiken vann inträde vid universitetet. Här som i Tyskland kom den nya skolans estetik att grundas på filosofin.

I vänkretsen blev det främst den originelle men litet kritiskt lagde Claes Livijn, som stod H närmast, och de båda vännerna kom snart att spela en ledande roll i det 1803 stiftade sällskapet Witterhetens Wänner, vilket liksom det senare av Atterbom bildade Auroraförbundet hade till syfte att sprida de nya idéerna och att rida till storms mot den akademiska skolan och dess smak. Hos H möter man åtskilligt av proselytens nyfrälsta iver; han hade tidigare beundrat företrädare för de riktningar som angreps, både senklassicister som Leopold och Valerius och representanter för Sturm und Drang som Rousseau och Lidner. Hans egen litet svärmiskt förromantiska läggning avslöjas i breven kring en hastigt övergående förälskelse. Starkare än dessa mera tillfälliga inslag i hans litterära smak var hans utomordentliga beundran för nyklassicismen. Den följde honom hela livet och bör ha öppnat vägen för hans tidiga förtrogenhet med Schiller och inte minst med Goethe, »den nya dagens första morgonstjärna». Samtidigt började han att med iver studera utpräglade romantiker som Novalis och framför allt den högt beundrade Tieck, och han anslöt sig nu mera helhjärtat till den romantiska estetiken. H:s inträdestal i Witterhetens Wänner hade behandlat Bellman, vars storhet som skald han och de övriga romantikerna aldrig upphörde att beundra och prisa. Samma beundran hyste han också för nyklassicisten Ehrensvärd, som han uppfattade som en förbisedd förebådare av en ny estetik i Norden.

H:s verksamhet som recensent inleddes med hans för samtiden chockerande Kritiska bref rörande herr canzlirådet C G af Leopolds samlade skrifter. De kom ut 1810 och är skrivna i Lessings och Fr Schlegels anda men kanske ännu mer i FLs egen och inleder hans livslånga kamp mot den akademiska smaken. Tonen är inte den mest urbana, och hans en smula högdraget mästrande och docerande ordrytteri, särskilt då det gäller bedömningen av Leopolds filosofiska empirism och av vissa dikter, kunde med fördel ha nyanserats. Då det gäller den mördande kritiken av Leopolds för sin tid mönsterbildande dramatik, har eftervärlden gett H rätt. Hos den tyske estetikern F Ast, som han översatte s å, hade han studerat grekernas, Shakespeares och den tyska romantikens dramateori, och mot denna kontrasteras Leopolds senklassicistiska tro på »passionernas slitning» och dramat som ett konventionellt och tillkrånglat marionettspel. En händelse blir inte tragisk, menar H, därför att tre eller fyra personer tar livet av sig, utan därigenom att händelsernas gång visar det nödvändiga i det. Redan tidigare hade han i sin skrift Försök till en kritik öfver Friedrich Schiller, betraktad som poet, häfdatecknare och filosof haft tyska estetiker som förebilder, och redan här framlägger han den tyska idealismens krav, att konstens viktigaste uppgift är att vara en form för idéer, ett krav som H vidhöll ett helt liv. I hans Öfversättningar och imitationer efter äldre och nyare skalder (1806) återfinns tolkningar, som bedömts högst olika, och i Kärleksqväden (1811) med Ovidius' Ars Amatoria och Goethes Römische Elegien som mönster avslöjas en viss talang i skildringarna av en erotisk epikurism, som på vissa punkter förebådar Stagnelius.

Med de nyromantiska tidskrifterna Polyfem, Phosphoros och H:s egen Lyceum fick han organ för sin hektiska flit i början av 1810-talet. Han hade nu vunnit större stadga i sitt liv inte bara genom sin tjänst på K biblioteket utan framför allt genom sitt äktenskap med Johanna Charlotta Gyllenpalm. Därmed fick han ett hem, som blev en samlingspunkt för de stridbara romantikerna i huvudstaden. Deras stridslystnad visar sig främst i Sthlmsfalangens Polyfem, där alla vapen, satirens och persiflagets, ironins och pamflettens var tillåtna, och H använde dem alla. Många av bidragen, särskilt de som angriper hans förman vid K biblioteket, den akademiska skolans aggressive och inte mindre polemiske anförare, P A Wallmark, avslöjar H:s mindre tilltalande sidor som recensent. I dem möter man ofta en småaktig besserwisser-mentalitet, som kan ta sig plumpa och obehärskade uttryck. Dessa blottar stundom en naivitet, som utmanar löjet, och saknar ofta formell elegans. Lyckad är han däremot i sina under pseudonymen Nils Nyberg författade Ur sjökapten Baggfots manuscript, vilka röjer en varmt mänsklig humor, en sprudlande uppfinningsrikedom och en lekfull fantasi. I Uppsalaromantikernas Phosphoros, där Atterbom och Palmblad strävade efter att ge sin tidskrift en allvarlig prägel, är H:s bidrag både sakliga och sobra. Hans Jemförelse mellan grekiska och fransyska tragedien med A W Schlegel och inte minst Lessing som förebilder är mönstergill för sin tid. I sin egen tidskrift Lyceum slutligen sökte han vara strängt objektiv och balanserad. Höijers medarbetarskap har tydligen verkat disciplinerande på polemiken, men det har tyvärr inte lyckats påverka H till större logisk klarhet och stilistisk stringens. Wallmark utsatte redan prospektet till tidskriften för en ryktbar parodi, och det var tämligen lätt för Fredrik Cederborgh att i Ottar Tralling persiflera H:s formalistiska argumentationer och otympliga stil.

Sedan de nämnda romantiska tidskrifterna en efter en upphört, ersattes de av ett av de viktigaste recensionsorgan vårt land haft, Sv Literatur-Tidning 1813—24, och här blev H tillsammans med Palmblad och Atterbom den flitigaste medarbetaren. H hade emellertid grundmurat rykte som slarvig och obalanserad, och Palmblad, som strävade efter att skapa en sober tidning med allvarlig prägel och dessutom var mån om den romantiska rörelsens anseende, ville inte till något pris ha in Polyfems anda i sin tidning. Det blev därför nödvändigt från Uppsalafosforisternas sida med en ständig korrigering och kontroll, när man inte helt enkelt skrev om H:s recensioner eller kompletterade dem med sina egna. Helt säkert bidrog detta till den avtagande kontakt och det kyliga förhållande, som inträdde i början av 1820-talet, då H:s hätska stridsskrifter höll på att bli en belastning för den romantiska skolans nya inriktning. Trots den grundlärde Palmblads bestämda varning gav han vidare ut en grekisk grammatik, som utsattes för Tegnérs lika ryktbara som nedgörande kritik.

H:s flit som recensent var enorm. Knappast något område undgick hans penna. Recensionerna är ibland ojämna och kan röja spår av brådska, men en rad litteraturkritiska bidrag når upp till verkligt mästerskap, särskilt då de tyska förebilderna fördjupat hans egen uppfattning, och då hans nyklassicistiska åskådning eller hans i Schillers mening idealistiska målsättning är genomförd. Han kan emellertid inte helt från-kännas partiskhet som då det gäller den litteräre vapenbrodern Claes Livijn eller konstnärsvänner som Breda, Fogelberg och Sandberg. Tidigt kritiserade han dock Palmblads översättningar och framför allt romaner; det krav på en organisk enhet och en ledande idé, som var grundprincipen i H:s estetik, saknade han i Palmblads romankonst. Hans tidigare beundran för Ling och göticismen slog senare om i en förkrossande kritik, och Atterbom som han hyllat som Sveriges störste skald blev med åren föremål för besvikelse och misstro. Samtidigt insåg han tidigt Stagnelius storhet, analyserade hans diktning och gav ut hans verk i en för sin tid välgjord edition. Även Tegnér sökte han göra rättvisa och lät honom framstå som vår störste diktare, trots en kritisk granskning av ett slag, som förebådar Runebergs ryktbara Tegnérkritik. Inställningen till romantiken fördjupades med åren. Han bekämpar som avart minsta tendens till sentimentalitet och formlöshet och förordar en anslutning till Goethes estetiska ideal. I detta avseende kom han därför genom sin kritikerverksamhet att verka i samma riktning som Uppsalafosforisterna och Geijer, trots att de i sin filosofiska åskådning skilde sig mer och mer från honom. Trogen Höijers intentioner stod han kvar vid Schellingianismens tidiga utformning, under det att Atterbom och Geijer följde Schelling och besläktade andar vidare i spåren. Denna utveckling iakttog H med djupaste skepsis, och i striden kring Geijers skrift Thorild 1821 råkade han åter i dispyt. H:s vidlyftiga försök att vederlägga Geijer fick denne att i ett skarpt och utförligt svar raljera över hår-klyverier, som fört tanken till Erasmus Montanus hos Holberg.

Den oavbrutna kampen mot den äldre akademiska skolan blev under alla dessa år en huvuduppgift för H, även sedan Uppsalavännerna tröttnat på striden och höjt i hans öron misshagliga atterbomska Fridsrop. I Allmänna journalistens heders krans och i Stridsfrågan i vår litteratur, framstäld till hvarje bildad patriots begrundning, båda 1819, fortsatte han sina obehärskade utfall mot Wallmark. I Markalls sömnlösa nätter, där första natten till största delen är av H, lyfter han upp polemiken på ett litterärt plan, som inrymmer både festlig komik och uppsluppen fantasi. I sin litteraturhistoriska översikt Ildgnister stroede over den nyere svenske Litteratur (i Molbechs månadsskrift Athene, Khvn 1816) hade han redan gett danskarna del av sin tendentiösa uppfattning om den lättsinniga franska smakens inflytande hos oss. I Kritisch-historische Ubersicht des Zustandes der schwedischen Literatur (i tidskr Hermes, Leipzig 1823— 24) och i Bericht über die schwedische Literatur des Jahres 1824 (i Literarisches Conversations-Blatt 1825) är det tyskarnas tur. I Notices sur la littérature et les beaux-arts en Suède bemöter Marianne Ehrenström med förtrytelse kritiken, som då det gäller Leopold och Wallmark endast är en upprepning av tidigare osakliga och onyanserade argument. Inte ens i mera seriösa verk på områden, där hans insatser är banbrytande, kan han lämna stridsskrifternas språkliga vårdslöshet och personliga partiskhet. Det gäller inte minst Sv vitterheten, där emellertid förtjänsterna är lika stora som bristerna, och där han kommer till en uppgörelse även med Uppsalafosforisterna. Pionjär hos oss är han också som filosofi- och konsthistoriker.

I den 1825—27 tillsammans med C F Dahlgren utgivna tidningen Kometen fortsatte H att recensera om också i en mera moderat, kanske mera mogen och nyanserad anda. Tidningen avspeglar även hans politiska inställning, då han hävdar en historisk-organisk statsuppfattning med inslag av moderat ultraism och häftigt polemiserar mot den liberala pressen, vars tryckfrihetsideal och undantagslösa offentlighetskrav han emellertid delade. Hans politiska åskådning röjer åtskilligt av samma verklighetsfrämmande idealism, som man möter i hans författarskap. I den praktiska politiken, exempelvis då han deltog vid riksdagen 1823, togs han inte riktigt på allvar på grund av sina otaliga retoriska och stundom monstruösa debattinlägg, även i de fall då hans motioner var nog så väl motiverade och grundade på hans egna bittra erfarenheter.

H var en sammansatt personlighet, något som också avspeglas i hans omfattande brevväxling. De ständiga pendlingarna mellan ytterligheter, mellan svart och vitt, har exempelvis Palmblad framhållit. Den kände publicisten och biblioteksmannen J E Rydqvist, har gjort ett levande porträtt av H: »Man upptäckte hos honom de största motsägelser: rätt mycken skarpsinnighet stod ofta bredvid lika mycken slöhet; den ihärdigaste forskning bredvid den största lättsinnighet i uppgifter, omdömen och stil. Såsom enskild människa godsint ända till flathet, och i umgänge snarare pultron än hjälte (intill dess han blev uppspelt), var han däremot i skrift merendels en bärsärk; och så snart han fattade pennan, blev den fredliga själen liksom förtrollad av en demonisk makt. Till ytterlighet lättrogen, blev han i sitt offentliga liv misstänksam; den i grunden vänliga, öppna och älskvärda karaktären fick en bitterhet, som var ingenting mindre än naturlig, och därföre ej sällan, förutan hans egen vetskap, fick lämna rum för det goda hjärtats ofrivilliga uttryck».

Eftervärlden har haft större benägenhet att fälla än att fria. Hos Fryxell och Malmström faller H under den allmänna domen mot romantikens förment ödesdigra inflytande på det religiösa, moraliska och politiska området. Ingenting har mera skadat hans rykte än Tegnérs lika försåtliga som kränkande nidvisa Lorenzo Hammarspik, som för ett århundrade förlöjligat och nedvärderat hans insatser. Tegnérs grepp att först avteckna sina motståndare som groteska karikatyrer för att sedan som en ädel S:t Göran rida till storms mot dem och fälla dem till marken är varken originellt eller ovanligt men inte dess mindre framgångsrikt. H:s kritiska invändningar mot Tegnér skulle knappast någon modern litteraturkritiker ha mycket att invända emot, däremot skulle man kanske anse, att hans entusiasm över Fritiofs saga är en smula i överkant. Tegnérs överkänslighet för kritik var H en alltför klen och aningslös psykolog för att fatta. I sin romantiska tro på möjligheten av en fulländad konst ställde han på de största diktarna de högsta kraven.

Författare

Holger Frykenstedt

Arkivuppgifter

H:s arkiv i KB, dels ms:saml (bl a dagböcker), dels omfattande brevsaml 1802— 27 (stort antal brev från bl a Atterbom, Livijn, Molbech, Palmblad o J H Schröder o även från Pl själv). I VVS:s arkiv självbiogr o tävhskrifter av H. Egenhändig meritförteckn i Biographica, RA. Brev från H i Ericsbergsarkivet (dep i RA), i KB till främst Livijn (119 st 1803—15) o Gjörwell, i UUB till bl a Atterbom, L F Rääf o J H Schröder, i SA, i LUB till C A Agardh, i VHAA, i Brinkmanska arkivet på Trolle-Ljungby o i det Kongelige Bibliothek, Khvn, främst till G Molbech (brevväxl med denne tr 1956, se nedan) o R Nyerup.

Tryckta arbeten

Observationes historiam Svecanam illustrantes. [Akad avh, preses E M Fant] Fasc 2, p 8. Upsalix [1803]. 10 s. — Hypomnemata ad historiam pietismi in Svecia. [Akad avh, preses E M Fant.] Up-saliae [1806]. 4:o. 8 s. — Öfversättningar och imitationer efter äldre och nyare skalder. Sthlm 1806. 189 s. — Försök öfver konsten att öfversätta poemer. Skaldebref. Imitation efter Horatii epistel till Pisonerna. Sthlm 1807. 15 s. — Sång vid aftäckningen af konung Gustaf III :s ärestod, den 24 januarii 1808. Sthlm 1808. (8) s. — Berättelse om konung Gustaf III :s ärestod, och de i anled- ning af densammes aftäckande anstälde högtidligheter. Sthlm 1808. 78 s. — Försök till en kritik öfver Friedrich Schiller, betraktad som poet, häfdatecknare och filosof. Sthlm 1808. 84 s. — Bref från en Stockholms-bo till en vän på landet, angående den vigtiga regerings-förändringen, som timade i hufvud-staden den 13 mars 1809. Sthlm 1809. 8 s. [Anon.] — Vid kongl. sekreteraren välborne herr Christian Risellschölds och välborna fröken Vendela Hammarskölds bröllopsfest, den 17 sept. 1809. Sthlm 1809. 4:o. (4) s. [Anon.] — Strödda underrättelser om de vittra striderna på tyska parnassen. [Rubr.] Sthlm 1810. (8) s. [Anon; bilaga till Poly-fem, saml 1, nr 17.] — Kritiska bref rörande herr canzli-rådet C. G. af Leopolds samlade skrifter. Christianstad 1810. 156 s. [Anon.] — Anmärkningar vid recensionen öfver Läsning i hvarjehanda. [Rubr.] Sthlm 1810. 4:o. 16 s. [Anon.] — Kärleks-qväden. Upsala 1811. 45 s. [Anon.] — Prins Gustaf konung Erik XIV:s son. Tragedi. Strengnäs 1812. 80 s. [Anon.] — Poetiska studier. Sthlm 1813. 197 s. — Sammandragen berättelse om Dannemarks krigsförhållanden till Sverige från äldre till nuvarande tider. Sthlm 1813. 31, VI s. [Anon.] — Bref öfver Plotins philo-sophiska lärobyggnad. H 1*. Sthlm 1814. VI, 60 s. — Reflexioner öfver den ryktbare Carl Adolf Bohemann, betraktad såsom klagande, verldsborgare, politicus och mysticus. Föranledda af de nyligen utgifna Bohemannska handlingarne. Sthlm 1815. 31 s. [Anon.] — Grevesmöhliana. H 1—6. Sthlm 1815. 23, 34, 24, 22, 23, 24 s. [Anon; tills med främst B J Törneblad, som ensam skall ha förf h 1 o 5.] — Bref till herr öfver-directeuren C. A. Grevesmöhlen, om judarnes i äldre och nyare tider ådagalagda stora egenskaper, i anledning af de sednast inträffade många concour-ser. Sthlm 1815. 20 s. [Anon.] — Det bästa bevis på regeringens värdighet. Illa förstådd af författaren till Spegeln. Sthlm 1815. 22 s. [Anon.] — Triumviratet, eller: några tankar om litterär och borgerlig lag, tilägnade herr lagmannen E. P. Laurin; jemte tilläggningar, rörande Akter-spegeln. Sthlm 1815. 24 s. [Anon; tillskr.] — Återskall af herr Greves-möhlens tredje basunstöt, eller påminnelser vid den af hr. öfverdirektören Grevesmöhlen . . . ingifna, och . . . till Kongl. Svea hofrätt remitterade inlaga. Sthlm 1815. 53 s. — [Anon bidrag, 1816—17 under särskild rubr:] Skrifter, udkomne i Sverrig(e) (For-tegnelse over de Boger, som i Aaret 1814 [1815, 1816] ere udkomne i de tre nordiske Riger, Khvn 1815[—17]). — Om adertonde århundradets märkvärdiga uppfostringsför-slag och deras inflytande på tidslynnet. Prisskrift . . . belönt 1817. [Rubr.] [Göteborg 1817.] 94 s. (VVSH, [F 2,] d 2.) — Förtek-ning på de i Sverige, från äldre, till närvarande tider, utkomna schole- och undervisnings-böcker. Till följe af Kongl. uppfost- rings-committéens anmodan uppsatt och på dess bekostnad utg. Sthlm 1817. XXIV, 298 s. — Utkast till de bildande konsternas historia, i föreläsningar. Sthlm 1817. X, 460 s. — Helvin och Ellina, eller trohets-profvet. Novell. Sthlm 1817. 24 s. [Anon.] — Antek-ningar till Georg Stjernhjelms lefvernesbe-skrifning [föret] (G Stjernhjelm, Vitterhetsarbeten, Sthlm 1818, s 1—64). — Första grunderna af grekiska språkläran för begyn-nare. Sthlm 1818. VI, 154 s. — Svenska vitterheten. Historiskt-kritiska anteckningar. D 1—2. Sthlm 1818—19. VI, 397, XII, 266 s. 2. uppl, öfversedd och utg af P. A. Sondén, 1833. XVI, 647 s. — Allmänna journalistens heders-krans, flätad af några små oskyldiga anmärkningar och digter. Honom till rättvis berömelse och androm till förmodelig ro och uppmuntran. Sthlm 1819 [1818]. 40 s. [Anon.] — Stridsfrågan i vår litteratur, framstäld till hvarje bildad patriots begrundning. Sthlm 1819. 36 s. [Anon.] — Anteckningar till svenska theaterns historia. [Rubr.] [Sthlm 1820.] 50 s. [Anon.] (Theater-almanach för år 1821 [bil].) [Även sep med senare tr titelbl, felaktigt sign I-s (boktr Imnelius).] — Af arkalls sömnlösa nätter. 1—2. Sthlm. 1. 1820. 90 s. [Anon; bearb av Atterbom o Sondén.] 2. uppl s å. 88 s. 2. 1821. XII, 210 s. [Anon; H endast mindre bidr.] — Beskrifning öfver kongl. lustslottet Rosersberg. Sthlm 1821. 61 s. [Anon.] — Sju timmar på Fitja. En liten samling af noveller. Svenska originaler. Sthlm 1821. 179 s. [Anon.] — Historiska anteckningar, rörande fortgången och utvecklingen af det philo-sophiska studium i Sverige, från de äldre till nyare tider. Sthlm 1821. VI, 537 s, 1 tab. — Bref till en vän, om poemet Axel. Af Esaias Tegnér. Sthlm 1822. 28 s. [Anon.] — Porte--feuille för historiska teckningar. [Rubr.] D [1]—2. Sthlm 1822—27. 4:o. 53 s. [Anon; 11 häften text till planschverk med samma titel, utg av G T Löwstedt, 44 pl.] D 1, h 1. 2. uppl 1823. 4 s. — Förteckning öfver de i Sverige, under loppet af år 1821, från trycket utgifna böcker och skrifter, i vetenskaplig ordning författad. [Sthlm] 1823. 53 s. [Anon.] — Erik Johan Stagnelius. Ett kors på hans graf, till erinran för hans närmare bekanta och för alla vänner af hans sångmö. Sthlm 1823. 27 s. [Anon.] — Skandinavien och Carl XIV Johan. Läsning för svenska medborgare af alla klasser. D 1. Sthlm 1823. V, 332 s. [Anon; efter idé av Venturini; d 2 av A M Strinnholm.] — Företal (E J Stagnelius, Samlade skrifter, d 1, Sthlm 1824, s 1—51; även i de senare uppl (se nedan Utgivit) 1836, 1851, 1853). — Märkelig pro-phetia eller spådom af den schweitziske eremiten Martin Zadoch, som han i en håla i det landet Luzern för tu hundrade trettioett år och fyra månader sedan uttalat om Argus. Hvarjom och enom ä nyttig att noga betänka. Sthlm 1825. (8) s. [Anon.] — Grund- dragen af philosophiens historia, frän de äldsta till närvarande tider. Afd 1—3: 1—2. Sthlm 1825—27. XII, 406, 353, 441, XIII, 921, XXVI s. — Strödda afhandlingar öfver ämnen inom philosophiens gebiet. Mariefred 1827. VII, 149 s. — Lärobok i logik och allmän grammatik, för gymnasierna. Sthlm 1827. VIII, 77 s. — Literaturens och de sköna konsternas historia, i sammandrag för gymnasierna, jemnte Bihang, innehållande första grunderna af bibliognosien. Med sak-och namn-register. Sthlm 1828. 124 s. — Valda humoristiska och poetiska skrifter. Med lefnadsteckning och porträtt utg af B Nor-ling. Sthlm 1882. 350 s. — [PM och brev:] L H om sina samtida (Samfundet Örebro stads- och länsbiblioteks vänner. Meddelande n:o 8, Örebro 1939, s 5—32). — Första grunderna af bibliognosien. Sthlm 1951. 31 s. (Bokvännens miniatyrserie, 1.) — Brev från H tr i bl a R Hjärne, Dagen före drabbningen eller nya skolan och dess män. . . 1802—1810, Sthlm 1882, och Bref rörande nya skolans historia 1810—1811 med anm utg af G Frunck, Upsala 1886—92, samt i Christian Molbechs brevveksling med svenske forfattere og videnskabsmaend ved M Borup, 1—3 [reg], Khvn & Lund 1956. — Smärre företal till utgåvor och övers nedan. Bidrag, vanl sign eller anon, i bl a Åbo tidning 1805, Linköpings bladet 1806, Upsala tidning 1808—09 (dikter till 1813), Dagligt allehanda 1808—09 (dikter till 1813), Sthlm, Stockholms posten 1809, Journal för litteraturen och theatern 1809—10, Sthlm, Polyfem, ett blad att läsa på sängen, 1809— 12 (även under pseud Nils Nyberg), Sthlm, Elegant-tidning 1810, Upsala, Phosphoros 1810—13, Upsala, Iduna 1811, 1814, Sthlm, Poetisk kalender 1812—13, Upsala, Juridisk och ekonomisk läsning 1813—14, Upsala, forts: Läsning i juridiska ämnen 1816, Strengnäs, 1818, Sthlm, Svensk literatur-tidning 1813—24, Sthlm & Upsala, Lifvet och döden 1815—16, Sthlm, Föreningen, skandinaviskt folkblad, 1816—17, Sthlm, Nya extra posten 1819—21, Sthim, Samtidens märkvärdigaste personer, biografisk tidskrift, 1820—21, Upsala, Åbo morgonblad, forts: Oskyldigt ingenting, 1821, Åbo, Allmänna journalen 1822—23, Sthlm, Freya, sällskapsblad, 1824, Sthlm, Nya conversations-bladet 1825, Sthlm, samt de av H själv red tidskr nedan, vidare i Athene, et Maanedsskrift udg af C Molbech, 1816, Khvn, Isis oder encyklopädische Zeitung 1819—20?, Leipzig, Hermes oder kritisches Jahrbuch der Literatur 1823—24, Leipzig, Literarisches Conver-sations-Blatt 1825, Weimar & Leipzig, Ma-gazin for politik, Historie og Literatur, 1826, Christiania, samt i Brockhaus' Conversations-Lexikon, 7. uppl, Leipzig 1830. Titlarna i stor utsträckning redovisade i Ljunggrens nedan anf arb under Citerad litteratur, s 654— 658; vidare i K F Werners bibliografi i Bio- grafiskt lexikon, bd 6, ny rev uppl, Sthlm 1876, s 65 f, 410—415, där även vissa handskrifter nämns.

Redigerat (utgivit): Läsning i hvarjehan-da. H 1—2. Skara 1810. 95, 96 s. [Utg; 2: föret.] — Svenska boktryckningshistorien, journal utan critik. Bd 1. Strengnäs 1810— 11. 480 s. [Föret; red.] — Lyceum. H 1—2. Sthlm 1810—11. 163, 30 s, 219 s. [Anon; utg tills med B Höijer, J J Berzelius & C A Agardh.] — Krönika för riksdagen år 1817. [Afd 1, h 1]—3. Sthlm 1817. 127, 255 s. Ny uppl 1818. . . . åren 1817 och 1818. Afd 1, h 4—16. 1818. 270, 254, 254, 255, 254, 255, 176 s. ... år 1818. Afd 2, h 1—4. 1818. 255, 96* s. [Anon; red tills med C F Rothlieb.] — Svensk församlings-tidning för år 1820. Sthlm. 4:o. [Anon; red tills med A Afzelius.] — Hermes. Samling af afhandlingar. H 1— 2. Sthlm 1821. 172, 210, (18) s. [Anon; red tills med G J L Almqvist.] — Opoetisk ca-lender för poetiskt folk 1822. [H 1—2.] Sthlm 1821—22. 1. 184 s, 3 notbil. 2. uppl 1822. 2. 280 s. [Anon; utg tills med G F Dahlgren.] — Repertorium för svenska bokhandeln. [Rubr.] Sthlm. Provnr 1822. 4:o. (4) s. N:o 1—10. 1823. 104 s. [Anon; red.] — Kometen. Sthlm 1825—27. 4:o. [Anon; utg tills med G F Dahlgren m fl.]

Utgivit: P, Virgilii Maronis Opera, med svenska anmärkningar, till den studerande ungdomens tjenst. D 1—2. Sthlm 1809, 1811. 584 s. — Hesiodos, Arbeten och dagar. Sånger . . . öfvers af M. Boman. Sthlm 1813. XX, 27 s. — Augusti Liberti Phaedri fabu-larum /Esopiarum libri qvinqve, med svenska anm. Sthlm 1813. 76 s. — Jomsvikinga--sagan, eller historia om kämparne från Jomsborg. På isländska och svenska, red och öfvers af M A Adlerstam. Sthlm 1815. 4:o. 204 s. — Louis De Geer, Commentarii de gente De Geeriana . . . 1758. Holmiae 1816. 71 s. [Undert.] Ed 2., auctior (L De Geer de Jutphaas, Notice historique sur la famille de De Geer, Utrecht 1843, fol, s 1—37). — P Schönström, En kort anledning till svenska historiens förbättrande. Sthlm 1816. 126, (68) s. — G Stjernhjelm, Vitterhets-arbeten, fullständigare samlade och å nyo utg. Sthlm 1818. XIV, 297 s, 1 portr. — Svenska folksagor. Samlade och utg. D 1*. Sthlm 1819. XII, 189 s. [Sign; tills med J Imnelius.] — E J Stagnelius, Samlade skrifter. D 1—3. Sthlm 1824—26. 225, 489, 500 s. 2. uppl, öfversedd o rättad, 1830—33. Öfversedd o tillökt uppl [av P A Sondén]. D 1—3. Sthlm 1836. 431, 423, 451 s. (Utmärkta och klassiska arbeten af svenska förf, d 3—5.) [Ny uppl] D 1—2. Sthlm 1851—52. 714, 768 s. (Miniatur-bibliothek af svenska klassikerna, h 26—47.) 4. [!] uppl D 1—2. Sthlm 1853. 341 s. (Skillings-bibliothek af svenska klassikerna, bd 1, h 3, 6, 9, 12, 14, 51—80.) [6.]— 7. uppl utg av C Eichhorn 1868, 1881. — Reinike Fuchs, det är en skön och nyttig dikt, full av vishet, god lärdom och lustige exempel. Från plattyskan på svensk vers öfvers [1621]. Ny förbättrad uppl. Sthlm 1827. 124 s. [Anon.]

Översatt: F Ast, Öfversigt af poesiens historia. Öfvers utg af sällskapet Pro Joco. Sthlm 1810. 48 s. [Anon.] — [C] Meiners, Svåra bevis emot judarna. Sthlm 1815. 10 s. [Ur en avh av M; anon, även tillskr C G Wal-berg.] — Fragmentum Hermesianactis Sue-thice redditum. P 1, sect 1—2; P 2—3. [Akad avh, resp O G Sylvén, J Floren, A P Kurman, G F Jakalin.] Upsaliae [1813]. 4:o. 12, 12, 16 s. [Ny uppl, även med grekisk tit:] Fragment af Hermesianax och Platons epigram-mer [övers av Sondén]. Sthlm 1819. 4:o. 35 s. [Föret.] — C Venturini, Historia om den spanska och portugisiska thronförändringen och det deraf uppkomna krig. D 1—2. Sthlm 1816—17. 295, 283 s. [Anon.]

Källor och litteratur

S E Bring, Boktryckeri-societeten 1752—1900 (dens o E Kulling, Sv boktryckarefören 50 är, 1943); F Böök, Den romantiska tidsåldern (Sv litteraturens hist, 2, 1929); E Fahlbeck, Idéer o män (1936); H Frykenstedt, Atterbom o nyromantiken (Ny ill sv litt:hist, 3, 1967); A Fryxell, Bidr till Sverges litt:hist, 1—9 (1860—62); N Hammarskjöld, Ätten H (1915); R Hjärne, Dagen före drabbningen el nya skolan o dess män 1802—10 (1882); T Ljunggren, L H som kritiker (1952), o där anf litt; B E Malmström, Grunddragen af sv vitterhetens hist, 5 (1869); H Schück o K Warburg, Ill sv litt:hist, 5 (1929).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars (Lorenzo) Hammarsköld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12550, Svenskt biografiskt lexikon (art av Holger Frykenstedt), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12550
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars (Lorenzo) Hammarsköld, urn:sbl:12550, Svenskt biografiskt lexikon (art av Holger Frykenstedt), hämtad 2024-04-19.