Meriter

3 af Geijerstam, Karl Johan, bror till G 2, f 14 aug 1860 på Jönsarbo, Hed (Vm), d 9 febr 1899 i Sthlm (Hedv El). Mogenhetsex i Falun 31 maj 78, elev vid KTH (väg o vatten) 79–83, lär vid Sthlms arbetareinst 83–87, vid Borgarskolan i Sthlm 83–92, anställd vid Patentbyrån (från 95 Patent- o registreringsverket) 1 maj 86, bitr ing där 90, tf byråing 96, adjung led 97, ord byråing 99. – Författare.

G 15 sept 88 i Sthlm (enl vb för Hörby, Malm), m Mathilda (Matti) Beata Benedictsson, f 26 dec 65 i Hörby, d 19 april 52 i Sthlm (Osc), dtr till postmästaren Christian B o Mathilda Charlotta Andersson.

Biografi

Liksom sin äldre bror Gustaf kom Karl af G att ivrigt engagera sig för de nya idéer ifråga om litteratur och. livsåskådning, som framkallade svåra brytningar i sv kulturliv under 1880-talet. Ehuru student på den helklassiska linjen bestämde sig G för ingenjörsyrket, en verksamhet som syntes honom »stor och skön, liksom allt verkligt nyttigt arbete bör vara, om det rätt uppfattas, om man icke väljer det endast och allenast för sin utkomsts skull», som han betecknande skriver vid början av studierna. För att få praktik var han från 1 sept 79 ett halvår elev vid SJ:s reparationsverkstad i Malmö. Han fick här inblick inte endast i modernt arbetssätt utan också i fabriksarbetarens liv. Genom sina teknologiska studier blev G mer än någon annan av de nya skribenterna på 1880-talet förtrogen med det, främst av Darwin bestämda, naturvetenskapliga synsätt, som låg till grund för det nya i tiden, vilket återverkade på hans författarskap i fråga om ämnesval, synpunkter och språk, särskilt hans bruk av bilder. Han trängde tidigt in i den samtida engelska empiriska filosofin, särskilt influerad av J S Mill och Spencer. Försynt till sin läggning tog han starkt intryck av den senares maning till hänsyn mot meningsmotståndare. Själv plågades han av den motsättning till föräldrarna, särskilt modern, hans nya livssyn ledde till. Som sina generationskamrater läste G ivrigt Georg Brandes.

Under studietiden i Sthlm uppstod nära vänskap mellan G och brodern Gustaf, »en vänskap som man endast sällan finner mellan bröder», såsom Gustaf vittnat. G hjälpte brodern i dennes ekonomiska betryck och under hans ofta förekommande depressioner. Han läste och diskuterade hans manuskript. Att G stått modell för Artur Schultz, den finast tecknade figuren i Gustafs uppsalaroman Erik Grane (1885) visste initierade samtida. G, som hade begåvning för vänskap, kom snart att stå nära flera av dem som räknades till Det unga Sverige, främst Karl Staaff, David Bergström och H Öhrvall, ledande medlemmar av Verdandi i Uppsala, vidare Knut Wicksell, Aug Lindberg, Hellen Lindgren och Oscar Levertin, i vars föräldrahem han inte minst genom sin fina musikalitet blev en skattad gäst. Med Robinson – U v Feilitzen – blev G också nära vän. På våren 1883 lärde han känna två unga radikala kvinnliga pedagoger, Anna Whitlock, som nyss upprättat en modern flickskola, och Ellen Key, lärare där. Han förälskade sig utan gensvar i den förra, en prövande upplevelse för G. Han fann, att Ellen Key på sin väg från kristendom till vad hon kom att kalla livstro i mycket haft samma erfarenheter som han själv. Tilltro till livet var ett huvudtema för G. De två hade i fortsättningen rikt utbyte av varandra. Från 1886 var G i nära vänskap knuten till Karl August Tavaststjerna, den ledande företrädaren för åttitalismen i finlandssvensk litteratur (E Ekelund, T o hans diktn, 1950).

Betecknande är att G, närmast bestämd av sitt starka sociala engagement, omkring nyåret 1883 beslöt att bli lärare och inte ingenjör, som han utbildat sig till. Lika betecknande är det att han sökte en ledig plats som föreläsare i nationalekonomi vid Sthlms arbetareinstitut, vars chef, med dr A Nyström, positivismens introduktör i vårt land, under hösten 1882 blivit skarpt angripen från konservativt håll. Brev vittnar om den omsorg G lade ner på de föreläsningar han höll vid institutet och vid Borgarskolan. Han räknades som en av tidens främsta populärvetenskapliga föreläsare. För elever vid Whitlockska skolan, där han bl a undervisade, översatte han tillsammans med vännen Hellen Lindgren Arabella Buckleys på sin tid populära bok Vetenskapens sagoland. Hans första skrift var Nationalekonomikens grundläror i sammandrag (1885), med anknytning till Henry Georges arbete Progress and poverty. Om denne skrev han s å en stor essä i Ur Dagens Krönika. Till samma ämneskrets hörde Nutidens arbetssätt, ett av de fyra häften, varmed Verdandi 1888 började sin skriftserie.

Beundrare av Strindberg tog G dock avstånd från dennes kulturkritik och syn på könsproblemet, båda enligt G alltför förenklade. Han vände sig också mot hans fräna ton mot företrädare för traditionell inställning. G:s viktigaste studie under 1880-talet var essän Om medvetenhet och omedelbarhet (1886). I fina analyser av tidens »kultursjuka», den passiva, självupptagna medvetenheten, framhöll han det omedvetnas roll i människans själsliv, värdet av omedelbarhet i livssynen. Studien, som bars upp av G:s livstillit, livsglädje, »livstro», lästes med utbyte av bl a Strindberg, Ernst Ahlgren och Selma Lagerlöf. Som utgivare av en ny upplaga, den femte (1889), av den kyrkokritiske Nils Liljas 1858 publicerade verk Menniskan, hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse, fick G tillfälle att förmedla den nya natur- och livssynen till en bredare publik.

Under Victoria Benedictssons vistelse i Sthlm vintern 1885–86 lärde G känna hennes styvdotter Matti. Tycke uppstod och ledde till förlovning i Hörby sommaren 1886; i sin dagbok har Victoria Benedictsson livfullt skildrat G:s besök. Hon såg först förbindelsen med oro. Hon började vid denna tid glida bort från sin vän Axel Lundegård och tydde sig mer än förut till styvdottern. Till sin glädje upptäckte hon, att hon i G fick en ny förtrogen. De blev varmt fästa vid varandra. Han blev för sin »lilla mor» som han kallade henne, ett värdefullt stöd under hennes sista svåra tid. I de två ungdomarnas lycka upplevde hon intensivt vad hon själv ej fått erfara. De åsikter om medvetenhet och omedelbarhet, som G utvecklat i sin på våren 1886 publicerade essä, går tydligt igen i romanen Fru Marianne, som hon nu arbetade på; de två termerna är nyckelord här. Att Börje Olsson, i boken en företrädare för det »omedelbara», får studera den av G skattade Henry George är ingen tillfällighet.

För att kunna gifta sig tog G anställning vid Patentbyrån. Det gick först långsamt med befordran; han misstänkte ibland, att hans radikala författarskap togs illa upp av verkets ledning. Han fick tröst av sin närmaste förman överingenjör S A Andrée, som sade till honom: »Tro mig, ingenjör, det är så ont om folk, som vill göra rätt för sig, och som kan göra ett ordentligt arbete; så håll bara på, och det skall icke slå fel, att ingenjören skall komma fram». Andrée fick rätt. G blev en för arbetsamhet, plikttrohet och kunnighet högt skattad tjänsteman i sitt verk. Efter två års förlovning gifte sig G och Matti. Äktenskapet blev ovanligt lyckligt. Deras hem blev snart medelpunkt för en växande krets vänner, författare, musiker, konstnärer, vetenskapsmän och journalister. Många kom till G med personliga bekymmer.

Med sin mera toleranta läggning hade G lättare än brodern Gustaf att förstå den nya strömning inom litteraturen som Heidenstam, understödd av Levertin, G:s vän, inledde 1888. G följde med sympati den nye diktaren, som han snart kunde räkna till sina nära vänner. Under personlig samvaro och i brev diskuterade de litteratur och livsfrågor. Särskilt Heidenstams lyrik upplevde G intensivt.

Från slutet av 1880-talet upptogs G, som varit ledamot av styrelsen för den av A Nyström 1884 grundade Föreningen för Religionsfrihet, främst av den religiösa frågan. Liksom Heidenstam och Levertin stod han främmande för de mot sekelslutet framträdande mystiska strömningarna av olika slag. Väl förtrogen med nyare psykologi, främst fransk (Charcot, P Janet, Binet, Bernheim), belyste han religionens väsen från naturvetenskaplig synpunkt, religionssurrogat som spiritism och teosofi och återfall i kristendom, främst katolicism, bland diktare. Långtifrån att förinta det mystiskas område har vetenskapen utvidgat det, hävdade G. Med utgång från Spencers »the unknowable», uppfattade han nu »lifvet som en stor, oändlig, allt omfattande gåta», för G ett »oerhört suggestivt» betraktelsesätt. Vissheten att »det hela alltid kommer att förbliva ett stort mysterium, den kan varda föremål för en den varmaste och mest upphöjda känsla», värdig »det gamla namnet religiös». Denna livssyn, som han ville utforma i det verk Om livet som mysterium, som han lämnade efter sig i fragment, hade han finast mött i Heidenstams Dikter 1895, om vilken samling han skrev i sin sista större studie: »Detta inre tysta utvecklingsarbete om vilkets innebörd man intet vet, och om vars mål man intet känner, det har Heidenstam just i sina sista dikter fått syn på, och det är tydligt, att han vördar detta mystiska något i människonaturen, liksom han själv varit underkastad dess makt, då han småningom ifrån att predika om nuets suveränitet kommit att framställa livets lycka såsom liggande i kontinuiteten.» I nära samband med G:s religionspsykologiska studier stod den skrift om Tolstoj han gav ut 1893, ett uttryck för hans tidstypiska förtrogenhet med rysk litteratur.

För sina meningsfränder framstod G som den som rikast förverkligade det nya människoidealet, agnostikern. Hans hållning inför döden gjorde djupt intryck. När han efter en kort sjukdom erfor, att slutet var nära, kallade han några av sina vänner, bl a Staaff, Levertin, Heidenstam och Ellen Key. Lugnt samtalade han med dem och de sina om högt och lågt, tills hans liv var ute. Vid hans bår talade Staaff inför många vänner om honom som »en verkligt from människa». Ellen Key berättade för Georg Brandes: »Vi hava här haft den stora sorgen att förlora Karl af Geijerstam, Gustafs bror, vilken var en sällsynt ren, varm och stark själ! Han kämpade här hemma som den ende S:t Göran mot 'mystikens' (= teosofiens, spiritismens) mångtungade drake och han var så helt genomträngd av vetenskapligt djup livsåskådning, att han fullt medveten med största klarhet, med ett leende lugn, med den ljusaste skönhet gick in i döden! Den sista dagen – in i de sista ögonblicken – var jag hos honom, och mer stort, stilla, soligt slocknar ej dagen i det vida havet än denne 'hädare' slocknade i döden!»

G:s stora litterära upplevelse var Strindberg. Han ägnade honom sin första större studie och återkom till honom flera gånger. Mot slutet av sitt liv föreläste han offentligt om honom. Strindberg å sin sida satte värde på G. I brev till Albert Bonnier 6 juni 1884 rekommenderade han en översättning G gjort av den danske brandesianen Gjellerups avhandling Arvelighed og Moral. När han några veckor senare inför samme adressat utdömde diktarna bland de unga och berömde polemikerna, nämner han bland dem G. Strindbergs inställning förändrades inte av att G på vissa punkter kunde föra fram kritik mot honom. Från Lund, där han befann sig, när han fick budet om G:s död, lät han sända en krans till hans grav. Tydligt är att han haft den bortgångne vännen i tankarna, när han några år senare formade en av de få sympatiskt uppfattade figurerna i satiren Götiska rummen, redaktören Holger Borg, en av ledarna för de unga, de oppositionella. Borg får vara av adlig börd, genom sin far stammar han från Bergslagen, han hade utbildat sig till ingenjör, hans hem får vara mötesplats för unga skribenter, artister och politiker.

Heidenstam, som blev djupt gripen av vad han fick uppleva vid G:s dödsbädd, hade tydligen sin vän i minnet när han långt senare skrev dikten Undret (Nya dikter, 1915) med dess fina lovprisning av människans lott att vara född »människogestaltad, gudalik», född »att vandra i den gyllene människoleken».

Författare

Harald Elovson

Arkivuppgifter

Brev från G 2 till G i GUB. Brev från o till G, bl a korresp mellan G o Matti af G o mellan dessa o Victoria Benedictsson jämte dagboksanteckn:r o utkast, hos G:s sondotter fru Inger Marcks v Würtemberg, Solna. Brev från G till U o Lotten v Feilitzen, O Levertin o Ellen Key i KB, till H Öhrvall i UUB, till K A Tavaststjerna o W Söderhielm i Hfors UB, till V v Heidenstam i Sv förf:fören:s arkiv, dep i Nobelbibi.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Nationalekonomikens grundläror i sammandrag. Sthlm 1885. 181 s. — Moderna verldsförbättrare. Henry George (Ur dagens krönika 5, 1885, Sthlm, s 748— 763, 859—871). —Några ord om Strindbergs senare literära arbeten (Revy i literära och sociala frågor 1885, Sthlm, s 75—94). — Om medvetenhet och omedelbarhet (ibid 1886, s 49—66). — Jernvägs-, bro-, sluss-, hamn-och dambyggnad (Svenska biblioteket, afd 6: Praktisk handbok för alla. . . under red af d:r V Koersner, d 1, Sthlm 18[84—]86, sp 1088—1120). — August Strindbergs »Utopier» [rec] (Fri forskning, tidskr utg af C v Bergen, 1, h 1*, Sthlm 1886, s 130—138). — Om frihet och samvärkan (Framåt, tidskr utg af Göteborgs kvinnoförening, 1, Gbg 1886, h 10, s 1—5). — Ur våra dagars uppfinningar. Om kraftuppsamlare (Ur dagens krönika 6, 1886, s 447—456). — »Den tiden jag arbetade på värkstad» (ibid 7, 1887, s 407—422). — [Rec av (E Fryxell,) Omstört-ning eller utveckling] (Framåt 2, 1887, s 331 —338). — Nutidens arbetssätt. Sthlm 1888. 28 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 4.) 2.-3. genoms uppl 1889, 1907. — John Ericsson (Svea. Folk-kalender för 1890. 46. årg, Sthlm 1889, s 14—33). — Hypno-tism och religion. En jämförelse mellan suggestionsfenomenen och de mänskliga föreställningarnas makt med särskild tillämpning på religionen. Sthlm 1890. 189 s. — Ett minne (Nornan, svensk kalender för 1891, 18. årg, Sthlm 1890, s 165—171). — Två svenska uppfinningar. Separator och extraktor (ibid för 1892, 1891, s 131—137). — Modern vidskepelse. Ett inlägg mot teosofi och spiritism jämte ett svar till herr Carl von Bergen. Sthlm 1892. 197 s. — Om äldre och nyare luftskepp (OoB 1892, s 329—343). — Den kolumbiska världsutställningen i Chicago 1893 (ibid, s 405—417). — En färd öfver Atlanten (ibid 1893, s 265—272). — I Chicago och på världsutställningen (ibid, s 412—422). —Några ord om de amerikanska stadsparkerna (Midvinter, julblad, Jönköping 1893, fol,. s 4—7). — Leo Tolstoy. En psykologisk studie. Sthlm 1893. 129 s. (Populärvetenskapliga af handlingar, 6.) — Genmäle [på H E Larsson, Ryska förhållanden] (Nordisk tidskrift . . . utg af Letterstedtska föreningen, 1894, Sthlm, s 97 f). — Madame Blavatsky som re-ligionstifterska, 1—3 (Nordisk revy för litt och konst..., 1, Sthlm 1895, s 392—406, 466— 482, 628—642). — Om naturvetenskapernas-betydelse för världsåskådningen. Sthlm 1897. 20 s. (Studentfören Verdandis småskr, 65.) 2. genoms uppl 1904. — Bref till Verner v. Heidenstam [sign Ignotus] (OoB 1896, s 276 f). — Den afslöjade Isis. Madame Blavatskys och den moderna teosofiens historia i sammandrag. Sthlm 1897. 274 s. — Om »litterära» omvändelser (Vintergatan 1897, Sthlm, s 255 —266). —¦ Velocipeden och dess utveckling. Ett utkast (Nornan ... för 1899, 1898, s 120 -—129). —• Ur bokmarknaden [rec av J Rus-kin, Huru vi skola arbeta och hushålla] (OoB 1898, Dagboken, bilaga, s 25 f). — Några •ord om Verner von Heidenstams skaldskap. Sthlm 1898. 4:o. 16 s. [Ur SvD.] — Efterlämnade skrifter. Med en inledning af Ellen Key. Sthlm 1899. XL VIII, 332 s. — Genoms o delvis omarb: N Lilja, Menniskan. Hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse ur naturhistorisk synpunkt betraktade, 5. uppl, Sthlm 1889, 379 s; Chicago 1896, 494 s.

Översatt: [A B Fisher,] En bok för de vetgirige. Vetenskapens sagoland af Arabella Buckley, Sthlm 1886, 252 s (tills m H Lindgren) ; G Stutzer, Från Syd-Brasilien. Skildringar, Sthlm 1891, 111 s; H O G Ellinger, Naturen och dess krafter. Populär fysik, ¦Sthlm 18[98—]99, 400 sp (tills med E Stridsberg) [bihang t tidskr Ljus], 2. uppl 1911, 590 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Björck, Heidenstam o sekelskiftets Sverige (1946); S Björklund, Anna Whitlock (1931); I Bolin, Sthlms arbetareinstitut 50 år. 1880–1930 (1930); K O Bonnier, Bonniers, 4 (1931); G o E Brändes, Brevveksling med nord Forfattere og Viden-skabsmaend, 6–7 (1939–42); Bref från Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren) till Karl o Matti af G (1909); F Böök, Victoria Benedictsson o Georg Brändes (1949); dens, Victoria Benedictsson (1950); V Edström, Livets stigar (1960); Ett ämbetsverk i näringslivets tjänst. K Patent- o registreringsverket 50 år (1941); [U v Feilitzen,] K af G:s författarverksamhet af Robinson (OoB 1899); A Forsström, Urban v Feilitzen. »Robinson» (1924); T Gårdlund, Knut Wicksell (1956); I Holm, Ola Hansson. En studie i åttitalsromantik (1957); M Johnsson, En åttitalist. Gustaf af G 1858–1895 (1934); L Kihlberg, Karl Staaff, 1–2 (1962–63); O Levertin, Saml skrifter, 14 (1909); S Linder, Ernst Ahlgren i hennes romaner (1930); H Lindgren, K af G:s efterlämnade skrifter (OoB 1900); H Lindström, Hjärnornas kamp. Psykologiska idéer o motiv i Strindbergs åttiotalsdikter (1952); G Ljungström, En teosofs svar på K af G:s »Modern vidskepelse» (1892); K-E Lundevall, Från åttital till nittital (1953); O Rabenius, Sthlms borgarskola under hundra år. 1836–1936 (1936); H Schück o K Warburg, Ill sv litt:hist, 7 (1932); K Staaff, tal vid G:s begravn 1899 (Polit tal . . ., 2, 1918); E Svensén, nekr i Nornan 1900; W Söderhjelm, Oscar Levertin, 1–2 (1914–17); U Wittrock, Ellen Keys väg från kristendom till livstro (1953).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl J Geijerstam, af, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12989, Svenskt biografiskt lexikon (art av Harald Elovson), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12989
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl J Geijerstam, af, urn:sbl:12989, Svenskt biografiskt lexikon (art av Harald Elovson), hämtad 2024-04-24.