Meriter

4 Göransson, Karl Anders Fredrik, bror till G 3, f 12 juni 1879 i Högbo (nu Sandviken), d 13 juni 1960 där. Mogenhetsex vid Gävle h a l 97, elev vid École d'ingenieurs i Lausanne 97—98, merkantil praktik i Tyskland o England 98—00, studier vid Columbia univ i New York 00—01, master of arts där 01, anställd vid Sandvikens jernverks ab 01, verkst dir o disp där 20—48, styr:ordf där 29—59, eo fullm i Jernkontoret 28, fullm 30, v ordf för handelskammaren i Gävle 34, styr:led i Industriförb från 34, ordf där 39— 42. — LIVA 32, Iqml 37, LVS 40, Jernkontorets stora GM 42, fil hedersdr i Uppsala 31 maj 52.

G 1 febr 05 i Trondhjem (Domk) m Solveig Magnhild Spörck, f 20 nov 80 där (ibid), d 12 dec 1967 i Sandviken, dtr till fabriksägaren Ludvig S o Magnhild Duus.

Biografi

Fredrik G följde 1897 sin far till England, där Sandviksagenturen i Birmingham besöktes. Resan fortsattes över Paris till Lausanne, där han inskrevs vid universitetets tekniska fakultet. Studierna var inriktade på ämnen, som kunde bli till nytta för hans framtida verksamhet i Sandviken. 1899 begav han sig till ett tyskt stålverk i Peine nära Hannover. Där fick han inblick i ståltillverkningen enligt Thomasmetoden (basisk bessemer), som väsentligt skilde sig från Sandvikens bessemer. Efter något år lämnade han Peine och for till Birmingham, där han fått plats i en mekanisk verkstad. Här fick han dock mest syssla med bokföring.

G:s vistelse utomlands varade fyra år med avbrott varje sommar för ett kort besök hemma. Sista resmålet var USA, dit han anlände i juli 1900. Han satte sig in i den därvarande Sandviksagenturens arbete och studerade samtidigt bl a järnets metallurgi vid Columbia university.

Efter hemkomsten våren 1901 erhöll G i uppdrag att införa mikroskopiska studier av stålet vid Sandviken, och ett laboratorium för detta ändamål inrättades. Det blev med åren av allt större betydelse för Sandvikens kvalitetsståltillverkning och är nu ett forskningsinstitut av högsta rang. Någon del i det nyinrättade laboratoriets verksamhet tog G dock ej. Han flyttade över till huvudkontorets bokföring, där han mest ägnade sig åt priskalkyler. Rationella sådana var ganska okända både vid Sandviken och andra sv järnverk. Man nöjde sig med s k provveckor, då man antecknade åtgången av material, bränsle, löner etc, varefter en sammanställning gjordes som lades till grund för prissättningen. Resultatet blev visserligen ej fullgott, men som bruksbokföringen då var upplagd fanns inga andra möjligheter. Med hjälp av bolagets kamrer lyckades G få till stånd en kalkylavdelning, som åtminstone åstadkom mera fortlöpande och enhetliga resultat.

G:s nästa arbetsuppgift blev att upplägga en egnahemsplanering för tjänstemän och arbetare samt i övrigt söka ordna brukets bostadsproblem och allmänna inrättningar. 1916 erhöll han i uppdrag att utbygga Sandvikens försäljningsorganisation i utlandet i form av nya agenturer och dotterbolag. Han gick här i sin faders fotspår.

G var en bruksdisponent av modernt snitt. Den forna patriarkaliska ledningen var honom främmande. Han hade en demokratisk företagaresyn och ville främja ömsesidig förståelse och samarbete mellan arbetsgivare och arbetare. Han var en av de främsta tillskyndarna av det s k Saltsjöbadsavtalet, som blivit av så stor betydelse för en lugn utveckling av relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden. På detta område gjorde han en insats av bestående värde för det sv näringslivet. Under hans disponenttid fortskred utvecklingen mot en allt längre driven förädling av stålet, och produktionen inriktades på kallvalsade band, heldragna rör, rostfri tråd m m. Visserligen var G ej teknisk ledare, men han var alltid vaken för nyheter på stålteknikens område och förstod att omge sig med experter, vilka förde fram Sandvikens stålprodukter till den rangplats de nu intar. G tilldelades 1942 Jernkontorets stora guldmedalj med motiveringen, att han som chef för Sandvikens järnverk »förstått att tekniskt fullkomna anläggningarna och att väsentligt öka produktionen», samt att han för verkets arbetare »ådagalagt sociala omsorger av ovanliga mått».

Trots den makt och det inflytande som chefskapet för Sandvikens jernverk gav honom förblev G livet ut en enkel, godhjärtad människa, hjälpsam och trofast. Liksom sin syster Sigrid var han en generös donator till Sigtunastiftelsen.

Författare

E Alfr Jansson

Arkivuppgifter

Några strödda brev från G i RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Strukturförändringar i öfverhettadt stål vid återupphettning (JKA, N S, årg 57, 1902, Sthlm, s 170—188; även sep, 19 s). — Sandviken. [Omsl.] Sandviken (tr [Sthlm 1924 &] Kungsgården) 1926. Tv-8:o. (62) s. [Föret.] — Samförstånd mellan företagare och arbetare (Handel och industri. Praktisk handbok för affärsmän . . . utg av K Belfrage och H Hörlin, 1—2, Sthlm 1926—27, s 714—732). [Separata uppl:] Hur man sköter sitt folk. Samförstånd . . . Sthlm 1927. 53 s. [Uppl makulerad: titeln utan G:s vetskap.] Samförstånd . . . Frågans nuvarande läge och inriktning. 1928. 53 s. 2. uppl s å. — Arbetsstadier (tidsstudier) (JKA 113, [bih:] Tekniska diskussionsmötet i Jernkonto-ret den 1 juni 1929, Upps 1929, s 7—41, även sep, 35 s). — Företagare och andra arbetare . . . föredrag hållet i Stockholms Ro-taryklubb den 22 oktober 1935. [Rubr.] Upps 1936. 9 s. — Den Göranssonska släkten. [Rubr.] [Upps 1937.] 1 bl pat:fol. [Anon.] — Ett kort uttalande (Om goodwill. . ., Sthlm 1943, s 64). —¦ Lars Yngström . . . (Dödsrunor utg av Sancte Örjens gille, bd 2—3, [Sthlm 1933—47,] s 353—361 = saml 16, [1945,] nr 118; även sep, [1946,] 9 s), — Hemma i Sandviken och ute i världen (Från Gästrikland 1961, Gävle, s 31—97). — Medv med förord i: G S Walpole, Samarbete på arbetsplatsen, Sthlm 1948, 2.—3. uppl s å, 4. uppl 1950; H Fayol, Industriell och allmän administration, Sthlm 1950; G W Schu-macher & G H Wallert, Framgångens maximer, Sthlm 1954.

Källor och litteratur

Källor o litt: P Carlberg, K F G (Dödsrunor utg av S:t Örjens gille, 25, 1961, s 107 ff); R Casparsson, LO under fem årtionden, 2 (1951); K Modin, Sv uppfinnare o industrimän (1947); nekr:er i dagspressen; SvTeknF.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K A Fredrik Göransson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13448, Svenskt biografiskt lexikon (art av E Alfr Jansson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13448
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K A Fredrik Göransson, urn:sbl:13448, Svenskt biografiskt lexikon (art av E Alfr Jansson), hämtad 2024-04-25.