Biografi

Hochschild, släkt, härstammande från Christian H (levde 1741). Han uppges ha varit född i Lübeck o var en tid handelsman i Viborg, varifrån han undan ryssarna flydde till Sthlm. Där förekommer H i taxeringslängden 1725 o som bokhållare i mantalslängden 1730. Senare blev han handelsman i Borgå, där en son, auditören vid Tavastehus läns regemente Christian Fredrik H (f 1725; levde 1767), var tf borgmästare 1761.

Christian Fredrik H:s bror Johan Henrik H (1711–76) blev efter studier i Greifswald o tjänstgöring vid Sthlms rådhus- o kämnärsrätter o riddarhuskansliet samt hos överståthållaren notarie vid k slottsrätten i Sthlm 1740 o i slottskansliet 1749. 1761 blev han rådman, o 1765–66 samt 1771–72 var han rdgm. H tillhörde mösspartiet o var den som sommaren 1772 i mindre sekreta deputationen väckte det förslag om förnyelse av förbundet med Ryssland som anses ha blivit en av orsakerna till statskuppen så. 1772–76 var han ledamot av bankofullmäktige. H publicerade 1770 en sv översättning av italienaren C B de Beccarias epokgörande avhandling om brott o straff samt 1775 anonymt sitt redan 1731 utarbetade ungdomsverk Utkast till historisk beskrifning om Swea rikes äldre province- eller landskapslagar så wäl som allmänna stads- o landslagen. Hans son rådmannen i Sthlm Johan Henrik H (1754–1829) fick till sist lagmans titel o var rdgm 1810. Han stiftade en pensionsfond, vars förvaltning 1934 av Sthlms förmyndarkammare överlämnades till Sthlms stads drätselnämnd.

Johan Henrik H:s äldre bror sekreteraren Rutger Fredrik H (H 1) blev i äktenskap med en dtr till hovintendenten J E Rehn svärfar till Hans Järta o statsrådet G Poppius samt far till Carl H (1785–1857). Denne blev 1809 andre sekreterare i kabinettet för utrikes brevväxling, deltog s å i fredsunderhandlingarna i Fredrikshamn o blev 1819 kansliråd o 1826 kammarherre. Efter tjänstgöring som chargé d'affaires i S:t Petersburg, Paris, Haag o Khvn blev han envoyé i sistnämnda stad 1821 o i Haag 1836. 1840 skall Karl XIV Johan flera gånger ha ifrågasatt H till utrikesstatsministerposten, men något anbud synes ej ha förekommit (Hornwall). Senare blev han envoyé i Wien 1845, Berlin 1850 o London 1854. H adlades 1817 o blev friherre 1839, i båda fallen enl RF § 37. På eget bevåg framförde han 1855 vid ett samtal med den engelske premiärministern lord Palmerston för första gången tanken, att Åland ej ånyo borde få befästas. H:s hemliga instruktion 1854 o flera depescher från o till honom 1854–56 har publicerats av C Hallendorff i Konung Oscar I:s politik under Krimkriget (VHAAH 41: 2, 1930). Han var också känd som konstsamlare, o hans samling av gammalt sèvresporslin såldes 1858 i London till höga priser. Släkten utdog på manssidan med hans son utrikesministern Carl Fredrik Lotharius H (H 2).

Författare

Källor och litteratur

Arméns pensionskassas me-ritbd E V: 1—3, KrA.

J E Almquist, Sv juridisk litt :hist (1946); D Almqvist, En drottnings arkiv, Hans Jär-tas o G Löwenhielms ppr samt andra handl: ar i en privatsaml (MRA 1948); B Boethius, Magistraten o borgerskapet i Sthlm 1719— 1815 (1943); M J Grusenstolpe, Medaljonger o statyetter (1882); S Eriksson, Sv diplomati o tidningspress under Krimkriget (1939); P R Ferlin, Sthlms stad..., 1 (1858), s 577; C Hallendorff, Oscar I, Napoleon o Nikolaus (1918); E Hamnström, Freden i Fredrikshamn (1902), s 64; T Hartman, Borgå stads hist, 1 (1906); [J G Hellberg,] Ur minnet o dagboken om mina samtida . . . af Posthumus, 9 (1873); G Hornwall, Regeringskris o riksdagspoiitik 1840— 41 (1951); T Höjer, Carl XIV Johan, 2—3 (1943—60); E Kleberg, Borgarståndets inre organisation intill 1809 (1929); Malmström; Millqvist; Odhner, 1, s 80, 111, 154, 382, 442; C-F Palmstierna, Sverige, Ryssland o England 1833—55 (1932); O G Rehn, Sthlmssläkten Rehn (1931); G Rundquist, Tiden 1925—56 (Sthlms förmyndarkamma-re 1667—1956, 1956), s 71; StRR; Sveriges riksbank 1668—1918, 2 (1919), s 88, 3: 1 (1920), s 184f, 3:2 (1920), s 50, 88, 299; H G Söderbaum, Jac Berzelius, 1—3 (1929— 31); B Åkerman, Bouppt:ar i Borgå stad 1740—1800 (1934).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hochschild, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13674, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13674
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hochschild, släkt, urn:sbl:13674, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-26.