Meriter

2 Holmgren, Karl Albert Victor, bror till H 1, f 18 maj 1824 i Västra Ny, Ög, d 11 dec 1905 i Lund. Inskr vid UU 30 nov 44, FK 31 mars 51, disp pro gradu 10 maj 51, mag 16 juni 51, allt vid UU, lär i botanik o matematik vid Uppsala lyceum ht 52-vt 55, amanuens vid fysiska institutionen vid UU 9 sept 53, doc i fysik där 4 juni 55, tf prof i fysik o mekanik där läsåret 55—56, vetensk resa till Tyskland, Frankrike, Italien o Schweiz 56—57, lär i fysik vid h art:lärov i Sthlm 28 juni 58, i matematik o fysik vid Farmaceutiska inst 27 sept 58, adjunkt i fysik vid LU 16 maj 61, tf prof där ht 61— jan 76, notarie vid fil fak där 1 jan 63—1 jan 67, prof i fysik där 28 jan 76—16 sept 97. — VS:s Bergstedtska pris 54 (tills med G Lindström) o 58, LFS 61.

G 15 juni 62 i Sthlm, Klara, m frih Elin Stjernstedt, f 4 okt 35 på Strömsberg i Bred, Upps, d 13 febr 20 i Sthlm (enl db för Västra Ny), dtr till kaptenen frih Johan Wilhelm S o Sofia Christina Uggla.

Biografi

Den vetenskapliga fysiken intog länge en undanskymd plats vid Lunds univ. Närmast hörde den hemma under professurerna i matematik och när en särskild permanent lärostol för detta ämne inrättades 1839, utnämndes som förste innehavare härav en matematiker, prof E W Ekelund. Han inlade visserligen stora förtjänster genom att inköpa instrument och söka verka för bättre lokaler för föreläsningarna i fysik, men den experimentella delen av ämnet låg under hans långa innehav av fysikprofessuren i stort sett nere.

Då Albert H 1861 utnämndes till adjunkt vid Lunds univ, fick han omedelbart som tf prof överta hela ledningen av den fysiska institutionen. I Uppsala hade Anders Jonas Ångström 1859 infört laborationsövningar i undervisningen. Fullt medveten om deras värde införde H dem också i Lund redan under sitt första år där. Men någon laboratorieutrustning fanns inte. Det enda, som stod till buds, var samlingen av föreläsningsapparater, och dessa kunde inte sättas i händerna på oerfarna laboranter. Endast de studenter, som hade verkligt intresse för fysiken, fick efter frivillig anmälan och prövning tillträde till laborationerna. Som biträde hade H en amanuens, men dennes uppgift var att assistera vid föreläsningarna. Då laborationerna så småningom upphörde, prövade H metoden att låta sina bästa lärjungar deltaga i de demonstrationer, som förekom i samband med föreläsningarna. De bristfälliga lokalerna lade också hinder i vägen för en effektiv utbildning i den experimentella fysiken.

Trots dessa svårigheter organiserade H praktiska övningar, som avsatte resultat i form av självständiga vetenskapliga uppsatser och i ett par fall ledde till doktors-disputationer. Under resor till olika länder på den europeiska kontinenten skaffade han sig insikter om de krav, som måste ställas på en modern fysikinstitution. Efter åtskilliga bemödanden lyckades han i början av 1880-talet få statsmedel till ett helt nytt fysikum. Den nya institutionen stod färdig 1885 och var så framsynt uppbyggd och inredd, att den fungerade långt in på detta sekel.

I 1891 års examensstadga framhölls vikten av att de fysikstuderande genom propedeutiska kurser, laborationer, räkneövningar och seminarier fick sin utbildning tillgodosedd. H bidrog verksamt till att uppfylla dessa krav. När han lämnade sin professur, hade han i 36 år varit fysikinstitutionens föreståndare. Fysikstudiet i Lund hade under hans ledning förvandlats till en experimentell vetenskap ifrån att förut ha varit till-lämpad matematik. I själva verket var han det sydsv universitetets förste experimentalfysiker.

H:s vetenskapliga produktion var ganska begränsad. Under sina år som prof publicerade han endast två experimentalarbeten, det ena i magnetism, det andra i akustik. Hans eget område var från början magnetismen, ett i Uppsala länge omhuldat forskningsämne, och han överförde detta intresse till sina tidigaste lärjungar. Men förhållandena i Lund hindrade honom att fullfölja de magnetiska studierna.

Då H avgick från sin professur, kunde han räkna in sammanlagt ett trettiotal större eller mindre uppsatser av lärjungar, baserade på undersökningar gjorda inom hans institution och publicerade i olika tidskrifter. Han kunde också inregistrera två doktorsdisputationer under senare år, den ena av hög kvalitet. Det mest betydande vetenskapliga arbete, som på hans tid utfördes på fysikum i Lund, var emellertid Janne Rydbergs epokgörande spektralanalytiska undersökningar. Rydberg uppskattades föga av samtiden, men H gjorde allt för att understödja honom och möjliggöra hans kvarstannande vid universitetet. Häri låg på lång sikt en av H:s största vetenskapliga insatser.

Författare

Sven Em Ohlon

Arkivuppgifter

En saml brev till H i Nord mus. H :s arkiv f ö trol bränt men stora sviter brev till H avskrivna i utdrag o förtecknade i sonen överstelöjtn Andreas H:s omfattande biografiska arbete över H, UUB (X 268 u). Brev från H i RA, KB (bl a till G F Bergstedt), UUB o VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några excursioner i Jönköpings närmaste omgifningar under sommaren 1846 (Nya botaniska notiser för år 1849 ... utg af N. J. Andersson, Sthlm, s 89—97).

— Gamla grufvor igenvallade af mossa (Öfver-sigt af Kongl. vetenskapsakademiens förhandlingar, årg 11, 1854, Sthlm 1855, s 355— 358). — Recherches rélatives å Pinfluence de la température sur le magnétisme (Nova acta Regiae societatis scientiarum Upsaliensis, Ser 3, vol 1, Upsaliae 18[51—]55, 4:o, s 309— 328, 1 tab; även sep, Upsal 1855, 20 s, 1 tab). — Om fysikens studium i Frankrike jemte några ord med anledning deraf rörande svenska förhållanden. Upsala 1858. 78 s.

— Rön angående magnetismens inverkan på värmeledningen hos fasta kroppar. [Akad avh för adjunktur, Lund.] Sthlm 1861. 27 s. — Om värmeledningen hos magnetiskt jern (Öfversigt . . ., 19, 1862, tr 1863, s 163— 171; övers i Annalen der Physik und Chemie . . ., Bd 121, Leipzig 1864, s 628—637). — Bidrag till läran om ljudvågbildningen i rör (ibid, 22, 1865, tr 1866, s 421^37, 1 pl).

— Luften / Vattnet / Elden / Ljuset / Ljudet / Magneten / Elektriciteten / Elektriska telegrafen / Värmet (Läsebok för folkskolan, Sthlm 1868, s 488—537, 2. uppl 1869, s 462—510, 3.-7. uppl 1871—76, 8., omarb uppl 1878, s 557—602). — Om elektriciteten som kosmisk kraft. [1]—3. Sthlm 1870, 1871, 1873. 4:o. 47 s, 1 pl, 12 s, 43 s, 1 pl. (VAH, N F, bd 8, 1869, n:o 10; 9, 1870, n:o 15; 11, 1872, n:o 8.) — Einige Be-merkungen zu den Thomson'schen Elektrome-ter (Annalen der Physik und Chemie, 154, 1875, s 630—643). — Till Lunds fysiska institutions gynnare och vänner. Lund 1886. V, 33 s, 1 pl. [Anon.] — Om orsaken till elektriska tillståndet hos stoftet från vattenfall (Öfversigt . .., 43, 1886, tr 1886—87, s 239 —246). — Sur le développement de Pélec-tricité au contact de Pair et de l'eau. Lund 1895. 4:o. 51 s. (LUÅ, T 31, 1895, Afd 2: FSH [:2].) — Berättelse om Fysiska institutionens prefektbostad i Lund. Lund 1897. XIX, 26 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Leide, Fysiska institutionen vid LU (1968); LUM (1899); Ny ill tidn 1895, nr 51—52; K G Oden, Östgötars minne (1902); A Setterdahl, Östgöta nation i Lund 1668—1913 (1913); M Weibull o E Teenér. LU:s hist 1668—1868 (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Albert V Holmgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13741, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13741
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Albert V Holmgren, urn:sbl:13741, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-04-20.