Meriter

2 Holmström, Anna Tora Vega Elisabeth, dtr till H 1, f 2 mars 1880 i Tottarp, Malm, d 28 jan 1967 i Lund. Teckn:studier vid gipsskolan i Khvn 96—97, anatomistudier för prof C M Furst vid anatomiska inst i Lund 97—98, studier för C Wilhelmson vid Valands målarskola i Gbg periodvis 00—02, för A Hölzel i Tyskland periodvis 03 o 22— 33, för C Krohg vid Académie Colarossi i Paris 07, vistades periodvis i Sthlm 13—17, bosatt i Lund. — Ogift.

Biografi

Tora Vega H, vars konstnärssignatur var TVH, har tack vare att hon behöll sin arbetsförmåga ända till de sista åren efterlämnat ett relativt omfattande livsverk. Hennes personliga och konstnärliga utgångspunkt fanns i miljön vid Hvilans folkhögskola, där hon växte upp. Redan i hemmet grundlades hennes inriktning mot det allmänmänskliga. Hennes beläsenhet var stor och innefattade flera områden. Av efterlämnade dagböcker och brev framgår att hon var insatt i det samtida konstlivet, vilket hon följde genom konstböcker, tidskrifter och utställningar. Det händer att hon beskriver sina intryck av ett enda konstverk, och hennes inlevelse i detta blev ofta fruktbart för hennes eget konstnärliga skapande. Hon satte kunskap, erfarenhet och exakthet högt. Som person var H mycket självständig. I likhet med vänner som Ellen Key, Agnes Wieslander och Elin Wägner höll hon fast vid sin uppgift eller sitt kall, enligt tidens språkbruk.

Konstnärligt fick H en sträng och formell skolning, först som elev till Carl Wilhelmson, sedan till Christian Krohg och slutligen till den tyske konstnären Adolf Hölzel. Denna skolning tog sig uttryck i att hon hela livet igenom arbetade med fasta former, ofta med silhuetterande verkan, samt att hon lät konturen till olika bilddelar, såsom landskap—djur, sol—landskap gå i ett och på så sätt skapa en syntes. Hennes måleri från åren närmast efter sekelskiftet är stämningsmättat och hållet i en mörk kolorit, präglat av tidens anda. Under 1910-talet övergick hon successivt till en högre färgskala, framför allt i smaragdgrönt, violett, orange och vitt, gärna ställt mot svart. Flera målningar från denna tid är utförda i ett punktmanér, som påminner om läraren Wilhelmsons, och målningarnas ytstruktur är kornig och sträv med freskokaraktär. Under 1920-talet börjar hon göra pasteller, vilket hänger direkt samman med besök hos läraren och vännen Hölzel (1922 och 1924). H:s pasteller skiljer sig rent formellt från hennes oljor, då hon, redan fr o m 20-talet, i pastellerna använde ett nonfigurativt formspråk utan omedelbara associationer. Dessa har vid denna tid en textil karaktär och påminner om skånska rö-lakansvävnader, vilka man vet att hon tyckte mycket om. Tekniken passade henne även rent praktiskt. Redan i hennes ungdom började nämligen en sedermera kronisk ledgångsreumatism i händerna märkas, vilket medförde att hon fann pastellkritorna lättare att arbeta med än oljefärgen. Vid 30-talets början ljusnade färgskalan väsentligt. En anledning härtill var de resor till Marseille och Algeriet hon företagit 1928 resp 1929. Söderns ljus och det brokiga folklivet tilltalade henne; det stärkte hennes dragning till det exotiska. Under resan 1929 målade hon bl a ett flertal bröstbilder av neger- och mulattpojkar.

H har främst arbetat i olja och med pastellkritor. Hennes teckningar i tusch och bläck är i flera fall tillkomna under resor söderut. Teckningar som förlagor till oljemålningar är sällsynta; däremot finns flera oljefärgsskisser, vilka är friare till kompositionen och mer måleriska än de slutgiltiga versionerna. Genom att använda överblivna färger från paletten åstadkom H en del målningar ("palettskrap"), som hon ansåg likvärdiga med sina övriga verk. En överblick av hennes målningar visar att de till sitt innehåll varken är litterära eller episka. Förutom profana människoframställningar utförde hon religiösa kompositioner, stilleben samt landskap, de senare framför allt från Sverige. I sitt religiösa måleri har hon intagit en mot traditionell motivbehandling fri hållning (titlarna sattes oftast i efterhand), och det har i flera fall en visionär karaktär. Backarna i Kåseberga (Skåne), där hon periodvis bodde fr o m 1937 fascinerade henne; där fann hon havet, kullarna och de djur hon ofta framställt. Man kan säga att hästen och tjuren i landskapet blivit en sorts kännemärke för H, tjuren, om vilken hon i brev skrev att "den saknas, den var en del av landskapet, höjde sig som en av åsarna mot himlen". Men hon målade också ljuset. Detta kan ha en nästan neonartad Iyskraft. Som medel att nå denna placerade hon oblandade färger — gärna grundfärgerna rött, gult och blått — bredvid varandra. Frånsett den visuella upplevelsen hade hon genom Hölzel studerat färgen rent vetenskapligt, alltså med hänsyn till färgkretsar och färgkontraster.

I sina dagboksanteckningar har H skrivit att en melodi för henne var "ett musikaliskt tillstånd" och ordet "tillstånd" leder tankarna till hennes måleri. Utmärkande för detta är att den rörelse åskådaren kan uppleva i bilden inte ligger i själva motivet, utan i förhållandet mellan färgerna och formerna. Hennes figurativa måleri, som aldrig är naturalistiskt eller direktrelaterat till den omedelbara verkligheten, utgör subjektiva omformuleringar av verklighetsupplevelser. Härigenom känns hennes verk som tidlöst. Det tycks som om konstnärsyrket av H betraktades som en personlig angelägenhet som inte underkastades något kollektivskapande eller -tänkande. Denna inriktning innebar dock inte att hon mänskligt isolerade sig från världshändelserna. 30-talets politiska läge oroade henne mycket, bl a med tanke på hennes judiska och tyska vänner, en oro som hon ofta givit uttryck för i skrift.

Författare

Elisabeth Lidén

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Svensk-finsk ordlista till hjälp för finlandsresande. Lund 1940. 40 s. [Föret sign; tills med L De V(ylder).] — I Konginkangas [2 dikter sign Eli Hagman] (OoB, 1941, Sthlm, s 29 f). — Fragment (En bok om Hans Larsson, Lund 1945, s 127— 137). — Mitt lilla åttital. Sthlm 1959. 45 s. — I målareljus. Ur brev till Ester Almqvist. Malmö 1960. 49 s. — Nils Nilsson i Väster-kälen (Jämten, Heimbygdas årsbok, årg 54, 1960, Östersund, s 119—125).

Källor och litteratur

Källor o litt: E Fischer, Nutida skånskt måleri (1946); H Hedemann-Gade, Skånes konstrevy 1939—44 (1945); SKL o där anf litt; Skånekonst, utg av Skånes konstfören (1912); Skånska målningar i skånska museer efter 1800, red E Fischer (1948); R Söderberg, Den sv konsten under 1900-talet (rev uppl, 1970).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Tora Vega E Holmström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13772, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Lidén), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13772
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Tora Vega E Holmström, urn:sbl:13772, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Lidén), hämtad 2024-04-19.