Meriter

2 Horn, Gustaf Jacob, brorson till H 1, f 5 maj 1706 i Stade (enl ant bland H:s ppr i Esplundaarkivet), avrättad 23 juli 1756 i Sthlm. Föräldrar: översten Karl Gustav H o Gustaviana Fleming. Frih 23 maj 19, eo kanslist i kanslikolhs exp 23 dec 24, inskr vid univ i Halle 16 sept 28, kammarherre 3 juli 31, deltog i riksdagarna 31, 40 —55, hovmarskalk hos kronprinsessan sedermera drottning Lovisa Ulrika 44.

G 28 juni 50 i Sthlm, Hovf, m grev Eva Margareta Gyllenstierna, f 8 jan 30, d 7 april 53 i Sthlm, begr 12 april 53 där, Jak, dtr till riksrådet o generallöjtn greve Nils G o grev Ulrika Juliana Brahe.

Biografi

H blev tidigt faderlös och sökte till en början sin utkomst på den civila ämbetsmannabanan. Endast aderton år gammal antogs han som eo kanslist i kanslikollegium men med det förbehållet, att han efter fortsatta studier skulle ånyo examineras för att slutligen antagas. I kansliet synes H knappast ha tjänstgjort. Sina fortsatta studier påbörjade han 1728 i Halle, och fortsatte året därpå sin resa över olika tyska städer till Paris. Redan före avresan skulle han enligt egen uppgift ha börjat tjänstgöra vid kung Fredriks hov, och hans fortsatta bana blev hovmannens. Sommaren 1729 tillbragte han några månader vid det hessiska hovet, och efter hemkomsten utnämndes han till kammarherre.

En fastare ställning erhöll H, när tronföljarparets hovstat upprättades. I aug 1743 hade han gjort den nyvalde arvfurstens bekantskap, när han på konungens uppdrag besökte honom i Hamburg, och 5 maj året därpå överlämnade han i Berlin Adolf Fredriks första brev till Lovisa Ulrika. Vid bröllopsambassaden tjänstgjorde han som marskalk och utnämndes i aug 1744 till kronprinsessans hovmarskalk. Trots att H politiskt torde ha stått mössorna närmast, vann han snart Lovisa Ulrikas förtroende. I brev till sin mor prisar hon hans redlighet och kvickhet. Han fungerade ibland som mellanhand i hennes förbindelser med hovet och släktingarna i Berlin. I det unga hovets politiska strävanden spelade H dock till en början knappast någon roll. From 1731 deltog han sporadiskt i riksdagarna men framträdde ej som talare. Tämligen snart synes han ha övervägt att lämna hovtjänsten. Vid två tillfällen 1749 och 1750 anmälde han sig som sökande till landshövdingetjänster, och inför 1755—56 års kommission beklagade han att han ej lyckats förverkliga sina avsikter i detta hänseende.

Först vid 1755—56 års riksdag framträdde H som aktivt verksam politiker. I det hovparti, som efter brytningen mellan drottningen och Tessin samlades kring kungaparet, intog han en ledande plats. Liksom andra av hovets anhängare blev H snart föremål för den i dec 1755 tillsatta ständerkommissionens uppmärksamhet. För sin medverkan i riksdagsmannen Lars Larssons flykt åtalades han inför kommissionen och i slutet av maj 1756 stod målet inför sitt avgörande. H:s ställning vid hovet var i fara. Möjligen har det hot, som svävade över hans huvud, bidragit till hans medverkan i den desperata upprorsplanen.

Över denna plan, som natten mellan 21 och 22 juni röjdes genom underordnade medhjälpares oförsiktighet, vilar ännu ett visst dunkel. Vad man vet om denna bygger främst på rannsakningarna inför ständernas kommission och de anklagades bekännelser. Säkert synes i varje fall vara att översten, greve Johan Ludvig Hård uppgjort en skriftlig plan för ett uppror mot rådet och ständerna vid riksdagen 1756, vilken H tagit del av och på olika sätt sökt främja. I de sammansvurnas avsikter synes drottningen endast delvis ha varit invigd, medan kungen sannolikt stod helt utanför. Belastad av de först gripna underordnade verktygens utsagor, kallades H som den förste av hovpartiets ledare tidigt på morgonen 23 juni till kommissionen. Efter förhör och en första konfrontation med några av de anklagade häktades han. Först två dagar senare drabbades Erik Brahe av samma öde, medan Hård räddade sig genom flykten. De båda anklagade partiledarna sökte först göra gällande, att de med sina åtgärder endast avsett att skydda kungen mot ett befarat angrepp. Men dennes egen förklaring inför rådet 28 juni försvagade deras ställning. Inför hotet att underkastas hårdare fängelse, dvs tortyr, erkände H 29 juni att han tagit del av Hårds upprorsplan, och 3 juli hade han avlagt full bekännelse. Till sitt försvar anförde han in i det sista, att han ej trott, att planen skulle verkställas, att han sökt varna och avhålla några av de inblandade och inför det hotande utbrottet sökt övertala sina båda medsammansvurna att för lantmarskalken avslöja vad som var på färde. Men detta övertygade ej hans domare. För dem var han en av ledarna för upprorförsöket, och de dömde honom jämte övriga sju huvudanklagade som rikets förrädare från liv, ära och gods. Den enhälliga domen beslöts den 15 och avkunnades 16 juli. Följande dag fastställdes den av ständerna. I sin till dem ingivna böneskrift säger H, att han felat mera av svaghet än av vrångt uppsåt och att han "aldrig velat gå in i verkställigheten av den gudlösa anläggningen". Domen verkställdes sex dagar senare, 23 juli 1756, genom halshuggning på Riddarholmen.

Författare

Olof Jägerskiöld

Arkivuppgifter

En del av H :s arkiv (bl a hans resedagbok 1729—30 o en avskr av överhovpred G T Lutkemans redogör för H:s dödsberedelse) i Esplundaarkivet vol I: 119—123, RA. Brev från H till C G Tessin, dels i Ericsbergsarkivets autografsaml, dels i Tessinska saml, o till G Ekeblad dy, allt i RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslikoll :s prot 1724, Bio-graphica, Kommissionens vid riksdagen 1755 —56 prot o handhar, RA.

F A v Fersen, Hist skrifter, 2 (1868); O Jägerskiöld, Lovisa Ulrika (1945); Luise Ulrike . . ., Ungedruckte Briefe . . ., 1—2, ed F Arnheim (1909—10); Malmström, 4 (1899); G Olsson, Hattar o mössor (1963).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Jacob Horn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13817, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13817
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Jacob Horn, urn:sbl:13817, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-19.