Meriter

2 von Fieandt, Otto Carl, sonson till F 1, f 20 juni 1758 på Kyyhkylä, S:t Michels sn (S:t Michels 1), d. 17 maj 1825 där. Föräldrar: majoren Carl Johan v F o (Ebba) Charlotta Furumarck. Volontär vid Savolaks lätta infanterireg 1760, sergeant o expeditionsmönsterskrivare där 1772, fänrik vid Savolaks reg 15 nov 1775, sekundlöjtn 23 april 1779, premiärlöjtn 7 juni 1780, kapten 25 juni 1783, tjänstg överadj hos brigadchefen B J Hastfer 1788, medlem av Anjalaförb s å, hölls häktad på Fredrikshof, frigiven maj 1789, major i armén 27 sept 1791, vid Tavastehus läns reg 10 aug 1792, uppdrag att kartlägga riksgränsen mot Ryssland 8 nov s å, chef för Rautalampi komp 17 nov 1793, generaladj av flygeln o överstelöjtn i armén 30 juni 1794, avsked från reg 25 maj 1805, deltog i lantdagen 1809, chef för topogr kåren på Haapaniemi 24 mars 1812, avsked därifrån 22 maj 1819. Stift LKrVA 1796, RSO 1797, rysk orden 1816.

G 1) 22 aug 1784 i Hauho sn (Tavastehus l) m Sofia Gustava Leopold, f 1763 (enl inflyttn:längd), d. 1 febr 1799 på Karlvik, Leppävirta sn (Kuopio l), dtr av häradsh Wilhelm L o Magdalena Christina Ignatius, 2) 20 okt 1800 på Haga, Sääksmäki sn (Tavastehus 1) m Beata Wunsch, f 10 febr 1779 i Jokkas sn (S:t Michels l), d. 13 maj 1873 i Kuopio, dtr av överstelöjtn o generaladj av flygeln Carl Gustaf W o Lovisa Beata Bahr.

Biografi

F är känd som en av de ivrigaste anhängarna av den s k självständighetstanken. Som fullt utvecklad självständighetsman framträder han redan som kapten vid Savolaksbrigaden, då han vintern 1786–87 överbringade ett budskap från officerare vid brigaden till den till Petersburg flyktade Göran Magnus Sprengtporten. Meddelandet synes ha gått ut på beredvillighet att gå ryska myndigheter till hända. Det var ur denna mentalitet, som Anjalamyteriet 1788 spirade, i vilket F bland de första inblandades. Han trädde nu på nytt i kontakt med Sprengtporten för sin och Savolaksbrigadens chef B J Hastfers räkning och förmedlade ett brev från Hastfer, i vilket denne erbjöd sina bona officia och förklarade sig villig att möta Sprengtporten. F fungerade också på annat sätt som kontaktman över gränsen och gav i ostentativa ordalag uttryck för sin bundenhet vid Sprengtportens person och sin uppriktiga tro på sitt lands frälsning blott på den av denne för Finland utstakade vägen. Det var därför inte så egendomligt, att F och Hastfer blev de första av myteristerna, som fick träda i häkte på Fredrikshof. Vid rättegången nekade F dock ihärdigt till alla mot honom framställda anklagelser och blev i maj 1789 frigiven. Han undgick även den formella dödsdom, som drabbade flertalet av hans olyckskamrater.

Trots sina antecedentia utsågs F efter anvisning av G M Armfelt att i Frankrike göra rekognosceringar för det kontrarevolutionära krigsföretag som Gustav III vid denna tid planerade. F var nämligen en skicklig kartograf, och kartor av hans hand finns i krigsarkivet. Den farofyllda expeditionen skildras i en relation av hans medhjälpare, dåv kornetten, sedermera majoren C F König. Det anseende för tvetydighet, som F å karaktärens vägnar åtnjöt, visade sig då J A Ehrenström inför konungen stämplade hans kartmaterial som rent plagiat ur franska arbeten och påvisade omöjligheten av att i rådande läge i Frankrike per resediligens för militärt bruk effektivt kartlägga linjen Paris–Le Havre. Emellertid synes de viktigare passen ha utspionerats på platsen, och förlagorna försetts med annotationer. F kunde i enskild audiens på Haga demonstrera sin karta för konungen, och till belöning erhöll han löfte om majors fullmakt och chefskapet över Rautalampi kompani, vilka löften också infriades, det senare dock sedan han ytterligare meriterat sig som kartläggare av riksgränsen mot Ryssland. Härvid ägnade han uppmärksamheten företrädesvis åt de pass, i vilka de större träffningarna ägt rum under det föregående kriget.

F lämnade krigstjänsten 1805 och avstod i samband därmed sin kaptenslön till O H v F (F 3). F beskylles av Ehrenström även för att vid krigsutbrottet 1808 ha överlämnat de kartor han hade i förvar till det ryska generalitetet. Han kom i varje fall att stå väl till boks hos sitt lands nya makthavare, deltog i lantdagen 1809 och återinträdde i militärtjänst 1812, nu som chef för den av honom nyupprättade topografiska kåren vid Haapaniemi. F:s talang har även tagit sig uttryck i talrika teckningar och etsningar.

Författare

Sven Åstrand

Arkivuppgifter

F:s skrivelser (1796–97) som chef för Rautalampi komp i Administr handl rör armén, 195, RA; en rekognoscerad karta (maj 1794) av F över Ladugårdsgärdet o Djurgården i Westinska saml, UUB; kartor i KrA.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Om sättet att rita militäriske cartor, och att med säkerhet urskilja föremålen, som i dem böra utsättas. Åbo 1804. 24 s. 1 pl.-bl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Krigsexp:s registr, Militaria: Meritlistor, arméen, 23, Militaria: Ansökn o meritfört, RA. – [C F König,] Sv rekognoscering i Frankrike 1791 (HB 5, 1879, s 157–164); Prot o handl rör det brotsliga förhållande som förekommit emot åtskillige chefs o officerare wid finska arméen under 1788 års campagne, 1–2 (1789–91). – Carpelan, 1 (1954); J R Danielson Kalmari, Finland under gustavianska tiden (1925–26), 1, s 133, 288; 2, s 38, 269, 356 ff, 393, 395; A Davidsson, Handritade kartor över Sverige i UUB. Katalog (1956); J A Ehrenström, Hist anteckn, utg af S J Boethius, 1 (1882.), s 68 f, 365 f; E Hultmark, Carna Hultmark o C D Moselius, Sv kopparstickare o etsare 1500–1944 (1944); B Lesch, Jan Anders Jägerhorn (SSLF 288, 1941), s 14, 16, 155, 159 f; W. Odelberg, Viceamiral Carl Olof Cronstedt (1954).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Otto Carl Fieandt, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14113, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14113
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Otto Carl Fieandt, von, urn:sbl:14113, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-04-19.