Meriter

15 Fleming, Claes Adolph, brorsons son till F 14, f 25 april 1771 på Lydinge, Stavby sn (Upps), d 12 maj 1831 i Sthlm (Hovf). Föräldrar: hovmarskalken frih Johan Casimir F o grev Florentina Henriette Hamilton. Inskr vid Uppsala univ 13 okt 1786, fänrik vid livgardet 8 mars 1782, löjtn där 6 dec 1787, avsked 12 mars 1790, kavaljer hos hertiginnan av Södermanland 19 maj 1794, överstekammarjunkare 2 nov 1795, medföljde Gustav IV Adolf på resan till S:t Petersburg 1796, revisor över riksdiskontverket 1809, lantmarskalk vid urtima riksd i Örebro 1810, statsråd 19 nov 1810–26 okt 1824, ordf i överstyr över Strömsholm 11 juli 1813, erhöll överins över Riddarholmskyrkans reparation 11 jan 1814, en av rikets herrar 20 febr s å, led av Serafimerlasarettsdir 28 april s å, greve 11 maj 1818, riksmarskalk från 7 okt 1824, tillika pres i kammarrätten 26 okt s å. Led av riddersk o adeln vid 1800 års riksdag, LSA 1799, RNO 1800, KNO 1809, LVHAA 1810, RoKav-KMO s å (överskattm 1816, kansler 1818–30), LFrKA 1810, RGXIILsO 1811, Hed-LLA 1812, LSkS 1816 (ordf 1822, 1827–31), HedLViS 1821, LVA 1824 (preses 1828–29). – Ogift.

Biografi

F:s fader ägde det rätt anspråkslösa Lydinge i Uppland, vilket tillföll F som den ende till mogen ålder komne sonen. Hans morfar var den originelle fältmarskalken G D Hamilton på Barsebäck, medan mormodern tillhörde den mycket förmögna finansiärsläkten Hildebrand. Claes F kom att göra en rekordartad karriär till rikets äreställen. Han hade icke någon större begåvning, men var verkligt bildningsintresserad och litterärt kunnig. Han studerade 1781–86 i Uppsala, särskilt handledd av professor skytteanus J A Lindblom, den senare ärkebiskopen. Efter en kort militärtjänst återvände F till Uppsala. Han blev där medlem av det nystiftade Vitterhets-samfundet tillsammans med B Höijer, bröderna Silfverstolpe, Schröderheim, m fl, liksom av det Historiska sällskapet, som utgav ett enda häfte 1798 av Samlingar i svenska historien. Av Olof Knös, senare lektor i Skara, lärde F boksamlandets konst. Då bibliotekarien Carl Aurivillius' bibliotek såldes, köpte F böcker för 150 rdr och grundlade då sitt sedan så framstående bibliotek. En bland F:s ungdomsvänner var Matthias Floderus (s 188), prost i det Lydinge närbelägna Rasbo. Claes F höll å den studerande adelns vägnar minnestal över Gustav III i Uppsala 12 juni 1792.

F:s långa hovmannabana började med utnämningen till kavaljer hos hertiginnan Charlotta 1794, då han var 23 år; nästa år blev han överstekammarjunkare. I nov 1795 fick han förbindelse med en av tidens ledande män, G A Reuterholm. Breven mellan Reuterholm och F från denna tid är tr av Schück i Sv Memoarer och brev. De är exempel på tidens rousseauanska vänskapssvärmeri. Reuterholm hade emellertid utan tvivel medvetet egoistiska avsikter. F blev nämligen från 1794 ett föremål för den unge Gustav IV Adolfs nåd, varpå överstekammarjunkareutnämningen var ett tecken. Rysske ministern v Budberg skrev i en depesch till kejsarinnan Katarina sommaren 1796, att kungen visade F sådan vänskap, att »oppositionen mot förmyndareregeringen redan betecknar honom såsom sin man» – det var detta, som Reuterholm ville förekomma, att han skulle bli. F visade sig, när det kom till konflikter, framför allt vara lojal mot kungen. Denne åter hade, när han övertog regeringen, föresatsen att icke ha några gunstlingar. Trolle-Wachtmeister har bevarat en episod som på en gång visar kungens verkliga förtroende för F och oförmågan att ge något som helst avkall på sin kungliga värdighet. Det heter, att kungen som ung en dag på Haga greps av svårmod och upprörd och under »tårar» utlät sig för F om bl a sin glädjelösa ungdom. F, som själv blev rörd, kom därvid, utan att tänka på det, att byta plats med konungen, varvid denne, ögonblickligen avbrytande tårarna och rörelsen i stel och förebrående ton tillrättavisade honom med orden: »Fleming går till höger!»

Reuterholms förbindelse med F rörde i början bl a kungens ifrågasatta parti med en mecklenburgsk prinsessa. Det var härvid, som F snart kom att i hemlighet stödja kungens motstånd mot hertigen-regentens och Reuterholms planer. När i stället friarresan till Ryssland anträddes 1796 var F, som redan då var misstrodd av Reuterholm, medlem av konungens svit. Efter hemkomsten från den misslyckade färden och Reuterholms fall hösten s å ansåg denne F som den störste bedragare och skurk. F:s hållning var emellertid helt dikterad av hänsyn till kungen och i själva verket bevarade han alltid en viss tillgivenhet för den fallne gunstlingen.

Gustav IV Adolfs övertagande av regeringen nov 1796 medförde icke som man trott något gunstlingskap för F. Han ägnade sig nu åt sina litterära intressen. Redan 1799 hade han, 28-årig, invalts i Svenska akademien; han var en av dess typiskt »blå» ledamöter. Den, som verkat för hans inval, var tydligen Leopold (Schück; F:s brev till Leopold tr i Brinkman'ska arch). F:s välljudande stämma gjorde honom till en utmärkt deklamatör och han fick ofta framträda vid akademiens sammankomster och läsa upp de prisbelönta arbetena. I Sthlm spelade F f ö en viss roll under litteraturens järnår som en av de ledande i det litterärt-musikaliska sällskapet Nytta och Nöje.

Först efter statsvälvningen 1809 kom F att spela också en offentlig roll. Vid riksdagen s å ledde han den deputation som skulle meddela bondeståndet adelns antagande av den nya regeringsformen. Han höll då med full retorisk apparat ett skickligt avvägt tal (Wibling). Vid midsommartid 1810, kort efter Fersenska mordet, hade man planerat att mörda F. Det var med tvekan han antog uppdraget att vara lantmarskalk vid riksdagen i Örebro sommaren 1810. Tillika togs han nov s å in i statsrådet, där han satt till 1824. Detta var snarast en aktningsgärd åt hans höga sociala ställning. Som statsråd spelade F ingen roll. Hans rojalistiska nit för Karl XIII gick stundom väl långt. Han fick förordnanden som riksmarskalk, blev en av rikets herrar (excellens) 1814 och ordinarie riksmarskalk 1824. Vid sin avgång som statsråd 1824 emottog F en reträttplats som president i kammarrätten, vilken han icke hade förutsättningar att sköta, men platsen synes snarast ha betraktats som ett slags pension. F var stormästare i Amarantorden, ordförande i sällskapet Utile dulci samt hög och flitig frimurare.

Mest tilltalande är F då han levde i stillhet på Lydinge med sina böcker under umgänge och brevväxling med de lärda från Uppsala akademi, som E Floderus skildrat honom. F ådagalade som ordförande i K samfundet för utgivandet af handskrifter rörande Skandinaviens historia 1827–31 även sitt intresse för privatarkivalier. Sitt stora bibliotek, 7 000 bd, skänkte F till Uppsala univ:bibl (varjämte dupletter tillföll Skytteanska biblioteket). Som privatsamlare ägde F delar av det Tessin-Sparreska Åkeröarkivet. Dessa testamenterade han till UUB jämte viktiga papper till Gustav IV Adolfs historia samt papper efter greve Carl Lagerbring och konteramiralen C E (Brolin) Gyllensköld liksom sitt eget arkiv.

Författare

Bengt Hildebrand

Arkivuppgifter

I F:s arkiv (F 118 a–g, UUB) ingår talrika brev från J H Schröder, innehållande lokalt skvaller och lärdoms- och boknotiser (tr av Schück). Brev från F i bl a Sv akad till Leopold i Brinkmanska archivet, Trolle-Ljungby, till L v Engeström i KB, till B C Qviding i dennes saml, RA, till A G Mörner i Esplundasamlingen där.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Inträdestal i SA över J. Stenhammar den 23 nov. 1799] (SAH ifrån år 1796, D. 2, 1802, s. 212—236) [äv. senare uppl.]. — [övr. tal i SA] (SAH ifrån år 1796, D. 3, 1807, s. 53 ff., D. 4, 1809, s. 115 ff., D. 7, 1820, s. 36—41, D. 8, 1821, s. 317—320, D. 9, 1822, s. 39—46) [äv. senare uppl.]. — [4 riksdagstal, se Sv. boklex. 1700 —1829. Riksdagshandl., 1961.] — Tal, hållet inför konungen af ordens-cancelleren . . . den 11 maj 1819... Sthlm 1819. 4:o. 14 s. [Anon.] — ... 3 juli 1823... Sthlm 1824. 4:o. 16 s.;. .. 28 april 1824 . .. Sthlm 1824. 4:o. 8 s.;... 28 april 1825... Sthlm 1825. 8 s.;... 19 juni 1826 ... Upsala 1826. 4:o. 13 s. [Samtl. anon.] — Personalier uppläste vid högtsalig hennes kongl. höghet prinsessan Sophia Albertinas begrafning i Riddar-holms-kyrkan den 27 april 1829. Sthlm 1829. 4:o. 20 s. [Anon.] — Tal på Kongl. Vetenskaps Academiens högtidsdag den 31 mars 1829; af då varande prases. Sthlm 1829. (2), 16 s. (Årsberättelser om vetenskapernas framsteg, afgifne af Kongl. Vetenskaps Academiens embetsmän d. 31 mars 1829). ¦— Inträdes-tal i Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiquitets-Academien den 8 maij 1810 (VHAAH, D. 10, 1831, s. 59—63). — [Ut- drag ur brev 1791—1828] (DGA, 20, 1843, s. 84—87). — Bref af grefve C. F. [t. C. G. af Leopold 1810—13] (Handl. ur v. Brink-man'ska archivet pä Trolle-Ljungby, utg. af Gust. Andersson, D. 2, 1865, s. 377—381). — Ur Clas F. :s papper. Bref från F. . . . Utg. af H. Schück. XIII, (3), 248 s. Sthlm 1906 (Sv. memoarer o. bref, utg. af H. Schück o. O. Levertin, 10).

Källor och litteratur

Källor o litt: Bond RP 1809–10, 1 (1874). – CA Agardh, Inträdestal [över grefve C F] (SAH fr 1796, 15, 1833); A Anjou, Riddare af konung Carl XIII:s orden 1811–1900 (1900); S Bergh, Kungl Samf för utg af handskr rör Skandinaviens hist (HH, 25, bih, 1917); Sten Carlsson, Gustaf IV Adolf (1946); C Dahlgren, Åminnelse-ord öfver ... C F, hållne i frimurarelogen S:t Eric ... (1832); E W Dahlgren, Kungl Sv Vetenskapsakad. Personförteckn 1739–1915 (1915); C G d'Albedyhll, Tal öfver grefve C F ... då grefliga vapnet krossades (1831); L von Engeström, Minnen o anteckn, 2 (1876); E Floderus, Excellensen på Lydinge (Uppland 1945, s 121–129); För hundra år sen, 1–2, utg af S Clason o C af Petersens (1909–10); E G Geijer, Lefvernesbeskrif-ning öfver greve C F . . . 1832 (VHAAH 15, 1839); Gustavianska brev, utg av H Schück (1918); G Heckscher, Konung o statsråd i 1809 års författa (1933); J Kleberg, Kammarrevisionen-Kammarrätten 1695–1940 (1940); G Ljunggren, Sv Vitterhetens häf-der efter Gustaf III:s död, 3 (1880), s 103–107; A Munthe, [inledn till] Carl Chr Gjörwells brev till Fredrik Sparre 1768–95 (HH 32:1, 1938); M Nylund, G A Reuterholm under förmyndaretiden 1792–96 (1917); H Schück, [inledn till brevedition, se Tr arb ovan]; dens, Sv akad:s hist, 2–7 (1936–39); H G Trolle-Wachmeister, Anteckn o minnen, 1–2 (1889); G Ulfsparre, Från Karl XIV Johans dagar (1907); H Wachtmeister, Anteckn från Carl Johanstiden (1915); O Walde, De sv bibliotekens hist (Svend Dahls bibliotekshandbok, 2, 1931); J O Wallin, Minnes-ord då . . . C F jordfästades . . . (1831); J Wibling, Opinioner o stämningar i Sverige 1809—1810 (1954).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Claes A Fleming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14203, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14203
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Claes A Fleming, urn:sbl:14203, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-23.