Meriter

Flodman, Carl Samuel, f 17 dec 1863 i Sthlm (Nik), d 27 okt 1888 där (Ad Fredr). Föräldrar: musikläraren Carl Samuel F o Emma Johanna Petronella Wallerius. Målare, tecknare, etsare. – Ogift.

Biografi

Sin skolundervisning fick Carl F i Atheneum i Sthlm, där han dock ej stannade längre än till och med fjärde klassen. En kortare tid försökte han sig på den tekniska banan. Efter några terminers undervisning vid slöjdskolan (senare Tekniska skolan) och studier under ledning av G W Palm och O Törnå blev F 1883 elev vid Konstakademien. Han fortsatte studierna där under tre år och använde somrarna till resor inom landet, bl a till skånska kusten. Efter akademistudierna var han representerad med »Vårlandskap» vid konstutställningen i Gbg, då Valands byggnad invigdes. År 1887 tilldelades F akademiens kungliga medalj för det inlämnade arbetet »Höstlandskap», som inköptes av Konstföreningen. Framgången kunde emellertid ej fullföljas, då F:s krafter bröts av sjukdom. Han hade under sina friluftsstudier vintertid ådragit sig en förkylning, som lade grunden till ett svårt bröstlidande. F var redan märkt av sjukdomen, då han på inrådan av grafiksamlaren dr Mårten Sondén och efter anvisningar av Tryggve Hermelin ägnade sin sista tid åt etsningskonsten. De efterlämnade plåtarna uppgår endast till ett tiotal och några är ej helt fullbordade.

F:s landskapsmålning ägde sin utgångspunkt i den Bergh-Holmska och Wahlbergska riktningen och blev ett självständigt, personligt inslag i vårt åttiotalsmåleri. Redan samtiden hade blick för det genuint svenska i hans skildring av naturen. Han valde enkla motiv, ljuset över stenbunden mark och röda ladugårdstak (»Från Räfsnäs») eller strandutsikter från Vaxholm, Vitemölla, Simrishamn. F underkastar sig det sedda men betonar accenter, som svarar mot hans kynne. Ofta rör det sig om vackert nyanserade gråstämningar, som frigjorde ett känsligt och lyriskt målartemperaments upplevelse av den vardagliga naturen. F var en landskapsskildrare i utveckling, då hans bana bröts. Även i sin begränsning har hans verk en plats i åttiotalsmåleriet i Sverige och lämnar vittnesbörd om löften, som skulle ha kunnat infrias, om det förunnats honom att fullfölja sitt ambitiösa studium.

Både samtid och eftervärld har högt skattat F:s teckningar och etsningar. Vårgrönskan, trädens grenverk och terrängens linjespel återgav han med förkärlek. »Samma känsliga natursinne, samma lyckliga val av enkla och tilltalande motiv, samma omtanke om detaljen och finess i utförandet som kännetecknar hans oljetavlor återfinnes hos dessa hans till formatet vanligen små etsningar». De överraskar ej genom slående ljuseffekter eller saftig tonverkan men »tjusa genom precision i teckningen, fin nyansering och kärleksfull behandling» (G Lamm). Skisser, teckningar och grafiska blad har ofta en anmärkningsvärd charm, antingen de återger luftiga landskapsutsikter, speglande vatten eller bara ljusets spel över några grindstolpar. För den grafiska konsten betydde utan tvivel hans för tidiga bortgång en förlust.

Uppgifterna om F:s personlighet är sparsamma. Han beskrives som en blid och flärdlös människa och uthärdade tålmodigt det lidande som ändade hans liv.

Författare

Viggo Loos

Arkivuppgifter

F är representerad i Nat:museum med »Strandbild, motiv från Simrishamn» (oljemålning 1888) och med etsningar och teckningar; vidare med etsningar, teckningar och studier i UUB, Konstakad och KB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Å Davidsson, Katalog över sv handteckn:r i UUB (1958); G L[am]m, C S F (Meddel från Fören för grafisk konst 1888; separat »C S F o hans etsningar» med originaletsning av F o konstnärens porträtt i etsning av F Boberg); O G-n, Från konstutställningarna (Ny Ill Tidn 1891); K Wåhlin, Fyra sv konstnärer (Nord tidskr 1891); E Hultmark m fl, Sv kopparstickare o etsare (1944); V Loos, Friluftsmåleriets genombrott i sv konst 1860–1885 (Sveriges allm konstfören:s publ, 44, 1945); G Ekholm, C S F (SKL 2, 1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl S Flodman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14257, Svenskt biografiskt lexikon (art av Viggo Loos), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14257
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl S Flodman, urn:sbl:14257, Svenskt biografiskt lexikon (art av Viggo Loos), hämtad 2024-04-23.