Meriter

Fredrik Adolf, Sveriges arvfurste, f 18 juli 1750 på Drottningholms slott, d 12 dec 1803 i Montpellier i Frankrike. Föräldrar: konung Adolf Fredrik o Lovisa Ulrika av Preussen. Överste i armén 9 aug 1762, generalmajor 7 april 1768, hertig av Östergötland 8 sept 1772, generallöjtn 1774, chef för Västmanlands reg 6 mars 1775 (ord 24 mars 1780), fältmarskalk 15 febr 1792. – RoKKMO 1750, LMA 1771, LFrKA 1778. – Ogift.

Biografi

När det sv tronföljarparet sommaren 1750 fick sin tredje son, skrev Lovisa Ulrika till sin bror, Fredrik den store av Preussen: »Tillåt mig rekommendera min son Fredrik; han är mig dubbelt kär genom det namn han bär». Gustav III kom emellertid aldrig att hysa några höga tankar om den yngre brodern. År 1770 böjde han sig högst ogärna för drottningens önskan, att F, som alltmera blivit hennes älsklingsson, skulle följa honom till franska hovet, då han fruktade, att F skulle blamera honom. F:s svägerska Hedvig Elisabeth Charlotta talar i sin dagbok om hans medelmåttiga intelligens och om hur bortklemad han blev av sin mor. Hans omgivning fann honom begåvad med en alldeles ovanlig envishet.

Vid Gustav III:s statsvälvning tilldelades F en roll, om än underordnad. Han sändes till Södermanland och Östergötland och utförde där en viss agitations- och rapporteringsverksamhet och mottog på dagen för statsvälvningen högtidligen faneden av Östgöta kavalleri i Linköping. Kort tid därefter utnämndes han till hertig av Östergötland samtidigt som Tullgarns slott genom riksdagsbeslut överläts till honom. F genomförde en genomgripande restaurering av slottet under ledning av C F Adelcrantz och under medverkan av J E Rehn, vilken f ö handlett honom i teckning. F blev hedersledamot i konstakademin, där han kom att spela en roll som verkligt intresserad för akademins angelägenheter och elevernas arbeten.

Emellertid hade Gustav III många bekymmer för vad brodern skulle sysselsättas med och för hans erotiska äventyr och dåliga ekonomi. Kungen rådfrågade hösten 1774 A J v Höpken, vad man skulle ta sig till med arvprinsarna, varvid denne svarade: »Hertigens av Östergötland ekonomiska oreda . . . har ej annan källa än den sysslolöshet, vari denne prins lever». Ett visst intresse hyste F för Västmanlands regemente, där han var chef från 1775. Han bodde tidvis i Västerås.

F:s livsföring föranleddes till stor del av hans romantiska temperament. Han sökte utan framgång sin maka i den Fersenska familjekretsen (jfr bd 15, s 750) och uppvaktade även den äventyrliga Magdalena Rudenschöld. Mycket känd för sin tid var F:s förbindelse med skådespelerskan Sophie Hagman. Som »figurantska» i K teaterns balettkår 1775–77 uppmärksammades hon av F, som gjorde henne till sin mätress och värdinna på Tullgarn.

Motsättningen till den kunglige brodern kom snart till uttryck vid den stora konflikten inom familjen i samband med kronprins Gustav Adolfs födelse, då F och hans syster Sophia Albertina tog änkedrottningens parti. I ett av Hedvig El Charlotta skildrat uppträde i maj 1778 förolämpade F – hetsig som han var – konungen svårt och kallade hertig Karl en förrädare mot deras moder. Emellertid var det F, som vid moderns dödsläger på Svartsjö i juli 1782 förmådde Lovisa Ulrika att mottaga konungen, innan hon utandades sin sista suck. Detta ledde emellertid blott till ett nytt uppträde, då F häftigt förebrådde brodern för visad kallsinnighet inför moderns död. Drottningens kvarlåtenskap gick i sin helhet till de två yngre syskonen.

Ovänskapen med konungen slog sedermera ut i full låga under den ryska kampanjen 1788. F hade vid ett tillfälle under sommaren i kungens frånvaro betrotts med befälet över armén. Under sjöslaget vid Hogland ville F på förslag av den framstående sjömilitären överste M C Anckarsvärd sända en flottilj galärer till den stridande örlogsflottan, som stod under hertig Karls befäl. Detta avstyrdes dock av de båda generaladjutanterna J C Toll och S M v Rajalin under hänvisning till hemliga instruktioner från kungen. Det ansågs, att möjligheten att uppbringa fyra under striden illa tilltygade ryska fartyg därigenom gick förlorad. Episoden belyses av intyg av såväl F som hertig Karl för Anckarsvärd angående dennes förhållande vid tillfället i fråga, förvarat i Ericsbergsarkivet. När kungen så skickade F med en kår tillbaka från krigsskådeplatsen för att ligga i garnison i Lovisa, tog prinsen i öppet vredesmod avsked och återvände hem. F:s korrespondens (Ericsbergsarkivet) med systern skildrar oredan och disciplinlösheten i armén i de mörkaste färger och andas en lågande förbittring mot den kunglige brodern, som han vägrade att vidare tjäna under sin livstid, och som han i sina brev hånfullt kallar »notre Turenne» eller rätt och slätt »Tyrann»! Det är sålunda klart, att F, när han på hösten lämnade armén, stod helt på oppositionens linje, och han yrkade – åtminstone i familjekretsen – t o m på våldsamma åtgärder mot kungen. I ett brev förväntar han av hertig Karl, att denne någon gång skall handla som han »mellan fyra ögon» sagt.

F:s senare levnad fördystrades av tilltagande ohälsa och hans alltmer tilltrasslade affärer. Hans hovhållning var helt oefterrättlig, och sedan statsmedel gång på gång måst användas till gäldande av hans skulder sattes F 1791 under administration. År 1802 gjordes slutligen ackord med borgenärerna, en uppgörelse, som Hedvig El Charlotta karakteriserar som »opassande och snart sagt ohederlig för en prins, som . . . kan komma att bära Sveriges krona».

För att vårda sin hälsa vistades F de sista åren på resor, bl a till Karlsbad, in i det sista upptagen med giftermålsfunderingar med en kurländsk prinsessa, och till Montpellier i Frankrike. I sin korrespondens – mest vittnande om hans ytliga intressen – ger han en och annan glimt av livet i Frankrike, som han finner mycket förändrat, så som han kände det från l'ancien régime. F avled i Montpellier. Efter F:s död präglade konstakademin en medalj, graverad av C Fehrman.

Författare

Sven Åstrand

Arkivuppgifter

Bouppteckning efter honom föreligger i två exemplar, ett i K arkiv, RA och ett i Ericsbergsarkivet. Hans slutliga bokslut visade en skuld på 22 665 dlr kmt. Ämbetsskrivelser från F i Militaria: WR nr 6 (1771–74) o Västmanlands reg (1775–1800), strödda brev i ser Skriv:r till konungen, G A Reuterholms o J W Sprengtportens saml:r o i Tosterupssaml, brev till hertig Karl (35 st, 1762–92) i K arkiv: prinsars o prinsessors brev o handl :r 34, allt i RA. Strödda brev jämte brev till Gustav III (90 st, 1758–91) i UUB, till Sofia Albertina (74 st, 1770–1803) i Ericbergsarkivet (dep i RA).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Hertigarna Karls och F:s gemensamma skuld, K arkiv: prinsars o prinsessors brev o handl:r, 22 e, RA. – Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, 1–7 (1902–36); G J Ehrensvärd, Dagboksanteckn:r förda vid Gustaf III:s hof, 1–2 (1878); F A v Fersen, Hist skrifter, 3–4, 6–7 (1869, 1870–71); A J v Höpken, Skrifter, 1–2 (1890–93). – S Clason, En likpredikan i diplomatiens tjänst (i En bok om Östergötland, 1915); C Forsstrand, Sophie Hagman o hennes samtida (1911); B Hennings, Gustaf III som kronprins (1935); G Iverus, Hertig Karl av Södermanland, 1 (1925); S A:son Sparre, K Västmanlands reg:s hist, 5 (1933); A Söderhjelm, Gustaf III:s syskon (1945); F U Wrangel. Tullgarn (1888).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik Adolf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14444, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14444
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik Adolf, urn:sbl:14444, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-04-19.