Meriter

Friberg, Johan Wilhelm Nicolaus, f 25 juli 1865 i Gbg (Karl Johan), d 16 jan 1932 där (Örgryte). Föräldrar: segelsömmaren Johan Fredrik F o Martina Nicolina Wahlberg. Studier vid Majornas lärov i Gbg, handelsutbildn, bokhållare vid Bohus mek verkstadsab 1882–1925, arkivarie vid Gbgs hantverks- o industrifören 1926–31. Initiativtagare till Örgryte Idrottssällsk (ÖIS) samt ordf där 1887–1925, redigerade o utgav ett flertal idrottstidn:r o årsskr:r bl a Start, ill tidn för idrottsmän, 1892–1901 o öisaren 1918–27, instiftade Idrottsorden 9 dec 1894, ordf i Centralfören för gymnastik- o idrottssällskapen i Gbg 1895–1909, styr:led i Sv idrottsförb från 1895 (sekr 1895–1900, 1902–04, v ordf 1901, 1904–26), led av Sv gymnastik- o idrottsfören:nas riksförb:s interimsstyr 1903–04, dess överstyr 1904–26, dess stadgeutsk 1908—10, ordf i Gbgs fot-bollsförb 1903–08 o i Sv fotbollsförb 1908–17, medl av kommittéerna för fri idrott o fotboll vid Olympiska spelen i Sthlm 1912, led av styr för Slottsskogsvallen. – Sv idrottsförb :s GM 1913, RVO 1926.

G 22 juni 1918 i Gbg (örgryte) m Johanna (Lalla) Gustaf va Hammarbäck, f 13 aug 1891 där (Domk), d 30 sept 1933 där (Örgryte), dtr till gjutmästaren Aron H o Johanna Gustafva Krave.

Biografi

»Manlig idrott fädrens arv» var det val- språk och maningsrop, Wilhelm F riktade till de ungdomar, som först fylkade sig kring honom, då han 1887 bildade Örgryte Idrottssällskap ooh som han två decennier senare fäste över ingången till den då nyskapade idrottsplatsen Walhalla. För F var idrotten inte ett mål utan ett medel. Han fann tiden bekajad med materialism och ansåg, att folket illa förvaltat arvet från fäderna. Det gällde därför att söka ge ungdomen på samma gång kroppslig styrka och andlig resning. Den väckelse, han ville åstadkomma, var i mycket släkt med den götiska rörelsen i 1800-talets början och dess fosterländska och ideella anda. Hans intresse för de fornnordiska minnena kom bl a till uttryck i namnen på idrottsplatser, som han skapade: Balders Hage, ÖIS:s första tävlingsarena, bredvid det nuvarande Liseberg, samt Walhalla, som sällskapet förlorade genom gbgs-utställningen 1923, nu plats för Sv mässan.

Idrottens mål – en sund själ i en sund kropp – försummade, F aldrig att understryka. Hans många tal till de unga skarorna rörde sig sällan om rent idrottsliga spörsmål; han manade till gott kamratskap, ärlighet, redbarhet och sanningskärlek. Helt i linje med denna bildningssträvan var den av F den 9 dec 1894 instiftade Idrottsorden, en sammanslutning med syfte att inom idrottsrörelsen dana goda karaktärer och nyttiga samhällsmedlemmar. Även såsom publicist i tidningen »öisaren» kämpade F oförtrutet för en rätt idrottsanda.

Personlig offervilja och oegennytta var karaktärsdrag, som inte minst bidrog till att skaffa F aktning och popularitet. Inom CTS blev han redan från början klubbens allt i allo och från honom utgick de initiativ, som med tiden kom att ge klubben dess enastående mångsidighet. Engelsk idrott var förebilden för det nya sällskapet, som måste börja utan erfarenhet, utan banor och pengar. Det behövdes F:s hela förtröstan och energi för att driva rörelsen framåt. Programmet upptog en mängd idrottsgrenar och F var outtröttlig, när det gällde att ordna tävlingar och fester för medlemmarna. Man bildade ett eget teatersällskap, och F bidrog både som författare och regissör. Även sång, musik och schack hörde till förströelserna.

Idrotten omfattade i början vintersport av olika slag, bl a skridsko- och sparkstöttings- tävlingar. Tonvikten kom dock snart att läggas på bollspel, och fotboll blev efter hand vid sidan av fri idrott den dominerande tävlingsgrenen. Med åren kom allt flera sektioner till: brottning, gång, handboll, orientering, bowling, badminton, tyngdlyftning och givetvis gymnastik. Särskilt i tävlingar i fotboll och fri idrott kom ÖIS så småningom att förvärva en förstarangsplats, och medlemskap i sällskapet kom att betraktas som något extra förnämt.

Hela F:s väsen utstrålade välvilja, koncilians och naturlig värdighet. Han hade en viss svaghet för glans och fest kring de otaliga tävlingar, som ÖIS stod för, men dessa skulle alltid präglas av god stil och smak. Detta F:s sinne för balans och moderation kom även till uttryck, då det gällde administrativa och organisatoriska föreningsuppgifter. Man tog gärna råd av F, och hans styrelsekamrater litade på hans omdöme och stora erfarenhet.

Författare

Johannes Vretblad

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: E Lilie, Arvet som förpliktar (örgryte Idrottssällsk 1887–1937, 1937); NF:s Sportlex 3 (1940); PK:s porträttmatr 1936; [Ernst] S[a]m[uelsso]n, W F (Örgryte Idrottssällsk 1887–1937, 1937); SMoK.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Wilhelm N Friberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14467, Svenskt biografiskt lexikon (art av Johannes Vretblad), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14467
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Wilhelm N Friberg, urn:sbl:14467, Svenskt biografiskt lexikon (art av Johannes Vretblad), hämtad 2024-04-25.