Meriter

Fägerstierna, Håkan Andersson, före adl Fegræus, f 8 dec 1635 i Fagre (Skar), d 6 ang 1693 i Norrköping, begr i Sthlm (Klara) 12 nov s å. Föräldrar: kh Andreas Haraldi Fegraeus o Gunborg Thermander. Inskr vid Uppsala univ sept 1653, jur disp:r i Giessen 1665, i Uppsala 1667, eo jur prof där 14 aug s å, v lagman i Värmland 1671, häradsh i Hagunda hd (Uppl) 13 maj 1674, assessor i amiralitetskoll 24 maj 1675, adl 24 sept s å, sekr i amiralitetskoll 11 okt 1680, aktör i stora kommissionen 10 nov s å, lagman i Värmland 29 dec 1681, i Södermanland 2 april 1684, i Västmanland o Dalarna 10 sept s å, v president i Svea hovrätt 9 sept 1685, landsh i östergötks län 21 maj 1693.

G 29 april 1669 i Sthlm m Margareta Tersera, f 13 nov 1649, d 26 aug 1670, dtr till biskopen i Linköping Joannes Elai Terserus o Elisabeth Troilia; 2) 1 okt 1674 m Christina Elisabet Canterhielm, f 11 juli 1652 i Sthlm, d mars 1708, dtr till assessorn Nils Andersson Cantherus, adl Canterhielm, o Catharina Lindeström.

Biografi

Efter skolstudier i Mariestad sändes F till Uppsala. Han kunde där till en början driva sina studier under ledning av en äldre broder, sedermera prosten i Mariestad Thorbern Fegraeus, från vilken den ännu kvarlevande familjen med detta namn härstammar (bd 15, s. 448). Efter några år blev F preceptor bl a för några unga söner till landshövdingen Erik Oxenstierna. F:s egna mödor ägnades flera discipliner, i synnerhet rättsvetenskapen. För att fördjupa sina kunskaper i juridik företog han 1664 en längre utrikes resa. Studierna förlades till Greifswald, Helmstedt, Leipzig och Giessen och på den sistnämnda orten avlade han ett disputationsprov.

Återkommen till Sverige 1667 blev F av förmyndarregeringen kallad till eo juris professor i Uppsala. Hans vistelse där och verksamhet vid akademin kom att fyllas av strider, vilka även efter tidens mått får anses som uppseendeväckande. Redan vid installationen kom det till säregna scener. F lät nämligen två trumpetare rida runt i staden och kungöra den högtidliga händelsen. Den inflytelserike Olof Rudbeck har tydligen sett F:s utnämning med ogillande, då han i stället önskat främja sin svåger Carl Lundius intressen, och F kände sig till den grad hotad av Rudbeck, att han gick omkring med pistoler, vilka han demonstrativt visade och sade vara avsedda för denne. Rudbeck angav F för universitetskanslern, som uttryckte sitt ogillande av F:s uppträdande. År 1668 suspenderades han för en tid och nödgades efter långvariga rättsförhandlingar till sist göra avbön. Uppsalavistelsen avbröts 1671 av en ny utlandsresa som handledare för frih Gustaf Paykull. Efter återkomsten föreläste F en termin 1673 i Uppsala, men därefter tycks hans befattning med den akademiska undervisningen ha upphört.

År 1675 blev F assessor i amiralitetskollegiet, sedan detta återfått sin jurisdiktionsrätt och därmed åter hade behov av en rättsbildad ledamot. Att valet föll på F synes tyda på att han redan slutit sig till de kretsar, omfattande bl a den i kollegiet verksamme Hans Wachtmeister, vilka arbetade för reduktion och räfst och för konungamaktens stärkande. Med Magnus Gabriel De la Gardie, som tidigare varit hans gynnare, hade en brytning ägt rum, som bl a markerades av att F blev fråntagen sin eo professur i Uppsala. Hans efterträdare Lundius utnämndes 13 mars 1674.

I amiralitetskollegiet har F otvivelaktigt nedlagt ett energiskt arbete, inte endast på de rättsligt betonade ärendena utan även i det löpande administrativa arbetet. Redan i början av hans tjänstgöring där följde upphöjelsen i adligt stånd, som främst motiverades med F:s förtjänster på lagfarenhetens och den akademiska undervisningens område. Den stora vändpunkten i hans karriär inträffade 10 nov 1680, då Karl XI utsåg honom till åklagare i den stora kommission som skulle pröva förmyndarnas och rådets ansvar för förvaltningen under konungens minorennitet. Sannolikt var valet ett resultat av Wachtmeistergruppens bedömning. I kommissionen mötte F en mycket dryg uppgift och lyckades utverka biträde av andra aktörer. Som åklagare kom han att agera i ett stort antal rättegångar inför främst Svea hovrätt.

År 1681 blev F lagman över Värmland, en tjänst som han redan tidigare uppehållit. Med hänsyn till de många göromål som han hade att ombestyra i huvudstaden, förflyttades han först till Södermanlands och 1684 till den likaledes närbelägna Västmanlands lagsaga. Nästa år följde så utnämningen till vice president i Svea hovrätt.

Otvivelaktigt var F:s placering i hovrätten ett led i den k politik som syftade till att genom lämpliga personval samordna domstolen med den allt fastare envåldsmonarkin. I hovrätten har F i många sammanhang tagit ståndpunkt till förmån för de fiskaliska synpunkter, vilka under Karl XI:s regeringssystem blev allt viktigare. Han har emellertid samtidigt nedlagt ett förtjänstfullt arbete på hovrättsorganisationens utbyggnad och skapandet av de mera effektiva arbetsformer, som det alltmer ökade antalet rättegångar under reduktionsskedet oundgängligen krävde. Sålunda har han medverkat till divisionssystemets införande och utarbetandet av en ny arbetsordning för domstolen (1688). F utnämndes maj 1693 till landshövding i Östergötland men avled redan i aug s å under en ämbetsresa i länet.

Författare

Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Delar av F:s arkiv i RA: brev från brodern kh Harald Andersson Fegraeus o konc o mottagna brev från div brevskrivare, samt i KB: papper rör tvisten med O Rudbeck, handl:r rör F:s ekon förhållanden m m. Brev från F till M G De la Gardie o till Bengt Horn samt skrivelser från honom i Uppsala univ:kanslers-ämb:s handhr, allt i RA. Brev från F till medlemmar av familjerna Oxenstierna o Rosenhane i UUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Biographica, Upps univ:kanslersämb:s handl :r, Svea hovrätts arkiv:prot 1671–89, codex rationum o liber supplicationum, allt i RA. – Aeltere Universitäts-Matrikeln, II. Universität Greifswald, 2 (1894); Die jüngere Matrikel der Universität Leipzig, 1559–1809 (1909). – A Anjou, K Svea hofrätts presidenter ... (1899); C Annerstedt, UU:s hist, 2:1–2 (1908–09); R Blomdahl, Förmyndarräfstens huvudskede (1963); S Jägerskiöld, Studier rör receptionen av främmande rätt i Sverige under den yngre landslagens tid (1963); dens, Juristbibi från stormaktstiden (SvJT s å); dens, Svea hovrätt. Studier till 350-årsminnet (1964); J Kleberg, Amiralitetskoll – Marinförvaltn ... 1634–1934 (1934); A Munthe, Till förmyndarräfstens hist (HT 1936); O Varenius, Räfsten med Karl XI:s förmyndarstyr, 1–2 (1901–03); J W Warholm, Skara stifts herdam (1871); E Wendt, Amiralitetskoll :s hist, 1 (1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Håkan Fägerstierna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14611, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jägerskiöld), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14611
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Håkan Fägerstierna, urn:sbl:14611, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jägerskiöld), hämtad 2024-04-20.