Meriter

1. Isak Gustaf Alfred Collijn, f. 17 juli 1875 i Halmstad. Föräldrar: grosshandlaren Olov Gustav Collijn och Hulda Gerda Wallberg. Elev vid Stockholms h. latinläroverk å Norrmalm ht. 1884; avlade mogenhetsexamen därstädes 15 maj 1893; student vid Uppsala universitet 15 sept. 1893; fil. kand. 31 jan. 1896; fil. lic. 29 maj 1901; disp. 29 maj 1902; fil. doktor 31 maj 1902; har företagit ett betydande antal studieresor, bl. a. till Tyskland och Schweiz juni—aug. 1893, till Tyskland, Italien och Schweiz maj—okt. 1894, till Ryssland och Polen juni—aug. 1895, till Frankrike och England dec. 1896— sept. 1897, till Frankrike dec. 1898—mars 1899, som innehavare av Sederholms inrikes resestipendium till svenska stifts- och läroverksbibliotek i Västerås, Strängnäs, Linköping och Växjö juni—juli 1904, till Tyskland juli—aug. 1904, juli—aug. 1905 och juli—aug. 1906, med anslag av svenska staten för deltagande i den tyska inkunabelkommitténs inventeringsarbeten till Tyskland sommaren 1907, juni—sept. 1908 och juli—sept. 1909, till Paris sommaren och hösten 1907, till Portugal och Spanien dec. 1907—jan. 1908, till Paris jan.—febr. 1909, till Ryssland, Österrike och Tyskland med statsanslag och som innehavare av ett riksstatens mindre utrikes resestipendium maj—okt. 1910, till Tyskland juli 1911, till Frankrike och Tyskland som innehavare av ett resestipendium för universitetslärare och vissa tjänstemän juli—aug. 1912, till Tyskland, Schweiz och Italien 1913, till Holland och Belgien 1914, till Frankrike 1921, till Frankrike och Spanien 1922 samt till Tyskland 1923. E. o. amanuens vid universitetsbiblioteket i Uppsala 8 apr. 1896; erhöll på egen begäran avsked 8 dec. 1897; ånyo förordnad till e. o. amanuens 12 sept. 1900; amanuens vid universitetsbiblioteket i Lund 26 maj 1905; Lidénsk amanuens vid universitetsbiblioteket i Uppsala 14 sept. 1905, vilken befattning senare förändrades till en andre bibliotekarietjänst; tf. v. bibliotekarie vid universitetsbiblioteket 16 apr.—31 maj 1907 och 17 juni—16 juli 1909; ordförande i Gesellschaft fur typenkunde des XV. jahrhunderts från 1907; förste bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Uppsala 25 febr. 1910; biträdde 1911 en av Polska vetenskapsakademien i Krakau till Sverige utsänd expedition under ledning av professor L. Birkenmajer för att i svenska bibliotek och arkiv förteckna polonica; erhöll uppdrag att i kammarkollegiets arkiv och i riksarkivet verkställa viss undersökning av där befintliga äldre arkivalieomslag av pergament 27 sept. 1912 och 28 febr. 1913; förste bibliotekarie vid K. biblioteket 12 sept. 1913; grundare och utgivare av Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1914; ordförande i Föreningen för bokhantverk från 1916; riksbibliotekarie 30 juni 1916; en av sakkunniga angående ordnandet av de under kammarkollegiet lydande arkivens ställning inom det offentliga arkivväsendet m. m. 17 febr. 1917—10 juni 1919; har deltagit i anordnandet av ett flertal bokutställningar, bl. a. i Köpenhamn 1917 och i Leipzig 1927; ordförande för sakkunniga angående ordnandet av Sveriges biblioteksväsen på visst område 2 aug. 1918—28 febr. 1923; ordförande i Svenska fornskriftsällskapet från 1920 och i Svenska bibliotekariesamfundet från 1921; kallades maj 1924 av österrikiska regeringen till opartisk sakkunnig vid värdering av vissa, förra österrikiska monarkien tillhöriga bibliotek, som övergått till successionsstaterna Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien och Italien med uppgift att efter verkställd värdering å ort och ställe (juni—aug.) framlägga den för reparationskommissionen i Paris (okt.—nov. s. å.); ende utländske medlem i Commission bibliographique tchéchoslovaque i Prag från 1925; studerade med anledning av K. bibliotekets planerade ombyggnad biblioteksbyggnader i Tyskland, Tjeckoslovakien och Schweiz 1925; svenska regeringens representant vid bibliotekskongresserna i Prag 1926, Atlantic City och Philadelphia 1926, Edinburgh 1927 och Rom 1928; president i International library and bibliographical committee 1927; kallad att biträda vid överläggningar med biblioteksexperter vid Institut international de coopération intellectuelle i Paris från 1928; erhöll av Carnegie foundation of international peace i uppdrag att som sakkunnig biträda vid planläggningen av vissa katalogiseringsarbeten i Vatikanska biblioteket sommaren 1928. Kanslist vid KMO 1911; LSkS 1913; RNO 1917; KNO2kl 1919; LHA 1922; fil. hedersdoktor vid universitetet i Berlin 1923; jur. hedersdoktor vid universitetet i Freiburg i. Br. 1923; hederssenator vid universitetet i Greifswald 1923; LVA 1924; KNO1kl 1926; är dessutom ledamot eller hedersledamot av utländska akademier och lärda sällskap samt innehar utländska ordnar.

Gift 1 juni 1915 med skådespelerskan Ellen Lovisa Appelberg, f. 20 febr. 1878, dotter till stadsarkitekten Per Johan Kristoffer Appelberg i Sundsvall.

Biografi

Redan innan C. med vunnen doktorsgrad år 1902 avslutade sina studier i romansk filologi vid Uppsala universitet, hade han år 1900 definitivt trätt in på biblioteksbanan, där han några år tidigare gjort en första påhälsning. C. tillhör den äldre krets av biblioteksmän, som började sin gärning under de relativt idylliska förhållanden, som rådde, innan den moderna biblioteksrörelsen helt slagit igenom, och han hade lyckan att som chef få en man som Klas Annerstedt, som med den vetenskaplige forskarens intuition genast fattade, vilka gåvor slumrade hos den unge biblioteksaspiranten. Annerstedt själv hördes på sin höga ålderdom med innerlig tillfredsställelse yttra, att han strax sett, vad gry som fanns i C. Samma år som C. utgav sin gradualavhandling publicerade han sitt fynd av ett i Sverige tryckt avlatsbrev från omkring år 1484 och inledde därmed en forsknings- och författarverksamhet på bok- och bibliotekshistoriens område, som torde vara utan motstycke i vårt land. Tidigt riktades C:s uppmärksamhet på Uppsalabibliotekets rika och ännu outforskade inkunabelsamling, över vilken han utarbetade en katalog. C. hade därmed fått en central uppgift med förgreningar åt alla håll inom bibliografien och lärdomshistorien.

När C. började sin biblioteksbana, hade några år förut Sveriges främste bibliognost överbibliotekarien G. E. Klemming slutat sin högst betydelsefulla verksamhet som vägröjare inom den svenska bokhistorien. Utan all vetenskaplig fackutbildning hade Klemming genom sin medfödda begåvning för de självvalda uppgifterna och genom sin oförskräckta arbetshåg lyckats uträtta storverk både som bibliograf, som skapare av K. bibliotekets samling av den tryckta svenska litteraturen till år 1700 och som utgivare av medeltida texter, särskilt fornsvenska. Trots den med tiden allt större lärdomen låg där emellanåt över hans arbeten ett drag av kuriositet och dilettantism, som, kanske icke så mycket uppmärksammat av hans samtid, blivit skarpare observerat av senare tiders mera kritiska forskare. Hos C. förefanns Klemmings naturliga fallenhet för bok- och bibliotekshistoriens speciella uppgifter och samma brinnande arbetslust, men därtill också som lika viktig ingrediens universitetsårens filologiska utbildning. C. har under sin följande verksamhet i mångt och mycket kommit att arbeta på samma fält som förut Klemming; han har där alltid uppnått, oftast överträffat föregångaren. För dem bägge gemensamt har varit, att deras forskning i allmänhet varit ett mödosamt detaljarbete.

C:s första arbete av större omfång, katalogen över Uppsala universitetsbiblioteks inkunabelsamling (1907), förde honom i ett slag upp i främsta ledet av samtidens inkunabelforskare. Denna forskningsgren, historien om boktryckarkonstens äldsta alster och idkare, var under långa tider huvudföremålet för C:s författarverksamhet. Han har utgivit kataloger över de viktigaste inkunabelsamlingarna i Sverige, i Västerås (1904), i Linköping (1910), i Stockholm (1914), och har skrivit en mängd specialundersökningar om enskilda 1400-talstryckare. Det är emellertid icke blott på det äldsta boktryckets utländska marker, som C. bedrivit sina framgångsrika forskningar; denna ädla svartkonsts historia i Sverige har av honom blivit minst lika intensivt studerad. Detta var ett område, där Klemming tidigare vunnit sin kanske främsta berömmelse. En rad av överraskande fynd och en noggrannare, mera metodisk tolkning av redan bekanta källor har satt C. i stånd att från grunden ombygga boktryckarkonstens historia i Sverige före reformationen. Sina resultat har C. nedlagt i en serie större och mindre uppsatser och har även (1924) lämnat en sammanfattning av dem i »Översikt av det svenska boktryckets historia 1483—1700». 1500-talets boktryckerihistoria i Sverige (efter 1530) har C. — härigenom fortsättande Klemmings och A. Anderssons huvudverk — ingående skildrat i den under utgivning, varande »Sveriges bibliografi intill år 1600», band 2, varav hittills tre på nya fakta och kombinationer rika häften utkommit (1927 och 1928).

Ej blott boktryckarkonstens utan även grafikens äldsta alster hava lockat C. Utom ett antal smärre uppsatser om olika äldre grafiska mästare föreligger av hans hand ett större arbete om Birgitta och Katarina i medeltida bildtryck (»Iconographia Birgittina typographica»), av vilket två häften utkommit (1915 och 1918). Även i C:s övriga arbeten finnas här och där insprängda konsthistoriska rön och iakttagelser. I detta sammanhang förtjänar att särskilt nämnas C:s förteckning (1915) över »Magnus Gabriel De la Gardies samling av äldre stadsvyer och historiska planscher i Kungl. biblioteket»; detta arbete är ett utmärkt exempel på C:s ovanliga förmåga att raskt arbeta sig in i och behärska den vetenskapliga litteraturen även över ämnen, som tidigare icke varit föremål för hans studier.

Från de äldsta tryckta böckerna, inkunablerna, är ej steget långt till deras omedelbara föregångare, de handskrivna böckerna, och det steget togs av C. redan i allra första början av hans forskarbana. De i Uppsala universitetsbibliotek förvarade resterna av de svenska medeltida klosterbiblioteken ägnade C. tidigt, en ingående granskning, och det var i pärmen på en från Stockholms franciskanerkloster härstammande kodex, som han fann det förut okända, i Sverige tryckta avlatsbrev, med vars publicering han som ovan nämnts debuterade som bibliografisk författare. Genom noggranna iakttagelser och lyckade kombinationer av de i medeltida handskrifter och inkunabler förekommande anteckningarna av varjehanda slag har C. kunnat lämna väsentliga bidrag till kännedomen om de medeltida biblioteken och därmed från en viktig sida belysa kulturlivet i dåtidens Sverige. C:s mest framstående arbete på handskriftsforskningens område är hans år 1917 utgivna monografi över »Franciskanernas bibliotek på Gråmunkeholmen i Stockholm».

I närmaste samband med C:s handskriftsforskningar står hans verksamhet på liturgihistoriens fält. I likhet med Klemming har han haft sin uppmärksamhet riktad på återfinnandet eller rekonstruerandet av den medeltida svenska kyrkans gudstjänstböcker. Genom sina många fynd har C. tillfört den liturgihistoriska forskningen ett nytt stort material samt har framgångsrikt arbetat för att göra det redan tidigare kända lättare tillgängligt. Högst betydelsefulla i dessa avseenden och rika på fruktbärande nya synpunkter äro hans undersökningar av de medeltida pergamentomslagen kring 1500- och 1600-talens serier av räkenskapshandlingar i kammararkivet. C:s största liturgihistoriska arbete är hans edition av den svenska kyrkans äldsta tryckta handbok, »Manuale Upsalense, Stockholm 1487», efter det av honom nyrekonstruerade exemplaret i K. biblioteket (1918).

För rekonstruktionen av en gång i det förflutna existerande bibliotek och boksamlingar efter de ännu på skilda orter bevarade resterna har C. mycket intresserat sig; bland C:s många bibliotekshistoriska studier må särskilt nämnas »Det Rosenbergska biblioteket och dess exlibris». (1907).

Under det senaste årtiondet ha forskningar rörande Birgitta i hög grad fångat C:s intresse. Den till Birgittautställningen 1918 utgivna katalogen innehåller redan många viktiga bidrag av C., och efter långa förberedande handskriftsstudier påbörjade han år 1924 utgivandet av protokollen vid Birgittas kanonisationsprocess. Den speciella Birgittaforskningen samt den medeltida personalhistorien och kulturhistorien erhålla genom editionen av denna högst märkliga dokumentsamling ett rikt tillskott av nytt material, som helt visst kommer att locka många bearbetare. Ett lyckat prov på vad som därur står att vinna är C:s eget år 1929 tryckta arbete »Birgittinska gestalter».

Ett annat betydelsefullt editionsarbete äro de 1921—23 utgivna »Handlingar rörande Helga Lekamens gille i Stockholm». Mycket verksam har C. varit som utgivare eller redaktör av faksimileupplagor av sällsynta böcker och smärre tryckalster, bl. a. »Ettbladstryck från femtonde århundradet», saml. 1—2 (1905 och 1912) och »Faksimileupplagor av äldre svenska tryck», 1—6 (1916—25).

Med särskild omvårdnad har C. ägnat sig åt Olaus Magnus och utgivit en rad smärre undersökningar rörande dennes biografi och bibliografi. Vidare har C. varit den drivande kraften i den sammanslutning av den svenska kulturhistoriens vänner och idkare, som ombesörjt utgivningen av den första svenska översättningen av Olaus Magnus' »Historia om de nordiska folken» (1909—25).

Genom grundandet och utgivandet (sedan år 1914) av »Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen» har C. gjort en betydande insats för främjandet av bok- och bibliotekshistoriens studium icke endast i vårt land. I denna tidskrift har C. själv varit den förnämste medarbetaren, som genom sitt föredöme sporrat Nordens biblioteksmän till författarskap av samma eller liknande art. Det utmärkta sätt, varpå C. alltifrån början redigerat tidskriften, har givit den en rangplats bland samtidens bibliotekstidskrifter.

På förkovringen av samlingarna i K. biblioteket, vars chef han är sedan år 1916, har C. nedlagt ett framgångsrikt arbete. Genom sina utmärkta antikvariska förbindelser har C. lyckats åt K. biblioteket förvärva många viktiga både handskrifter och äldre tryck; han har även haft förmågan att finna mecenater, som villigt bistått vid förvärvens finansiering. Åt utvidgningen och moderniseringen av K. bibliotekets lokaler har C. ägnat ett oförtrutet arbete, och efter synnerligen väl motiverade utredningar och utlåtanden hade C. tillfredsställelsen att få se regering och riksdag behjärta kraven på K. bibliotekets om- och tillbyggnad. Den 2 jan. 1928, på femtioårsdagen av biblioteksbyggnadens i Humlegården färdigblivande, kunde den nya i en av de tillbyggda flyglarna inredda tidskrifts- och forskarsalen tagas i bruk.

I den under åren 1918—23 arbetande kommittén för »utredning angående bättre vård och utveckling av sådana bibliotek, som utgöra en mellanform mellan de stora statsbiblioteken och de egentliga folkbiblioteken», var C. ordförande; på grundval av det år 1924 tryckta betänkandet, som bl. a. innehåller ett antal värdefulla historiker över svenska bibliotek, har sedermera stiftsbiblioteket i Linköping såsom det första i ordningen blivit omorganiserat som »landsbibliotek».

I Svenska bibliotekariesamfundet har C. varit ordförande alltifrån tillkomsten (år 1921) av denna sammanslutning av tjänstemän vid de lärda biblioteken.

Utanför yrkesmännens krets finnes i vårt land ingen som är så bevandrad som C. i den nutida boktryckarkonstens alla arter och uttrycksmöjligheter. Stor betydelse kan därför också tillmätas hans verksamhet inom Föreningen för bokhantverk, vars ordförande han är sedan år 1916.

Genom upprepade studieresor till utlandet alltsedan de första ungdomsåren har C. gjort sig i sällsynt grad förtrogen med utländska bibliotek och deras samlingar. Redan 1906 var han en av initiativtagarna till stiftandet av det internationella Gesellschaft für typenkunde des XV. jahrhunderts. Särskilt den danska, tyska och franska bok- och bibliotekshistorien har skördat många frukter av C:s forskningar. Även officiella och halvofficiella uppdrag ha från utländskt håll lämnats C. i stigande utsträckning. År 1924 mottog C. av österrikiska regeringen det hedrande uppdraget att fungera som värderingsman av vissa den forna österrikiska monarkien tillhöriga bibliotek, som övergått till successionsstaterna. I de internationella bibliotekariekongresser och -konferenser, som under de senaste åren hållits i Prag (1926), Atlantic City och Philadelphia (1926), Edinburgh (1927) och Rom (1928), har C. deltagit som svenska regeringens representant. När år 1927 i Edinburgh en internationell sammanslutning mellan de olika ländernas bibliotekarieföreningar, International library and bibliographical committee, grundades, valdes C. till dess första ordförande. C:s representativa personlighet, hans sakkunskap, formtalang och språkskicklighet göra honom synnerligen skickad för uppgifter av detta slag. — På sin femtioårsdag erhöll C. en internationell festskrift »Bok' och bibliotekshistoriska studier tillägnade Isak Collijn», innehållande bidrag av trettiofyra författare från åtta olika nationer.

Författare

Axel Nelson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Univ.-kansl. avgj. ärenden 26 maj 1905; eckl.-dep. handl. 25 febr. 1910 och 12 sept. 1913 (meritförteckn.), RA. — Ang. C:s tryckta arbeten se A. Nelson, Bibliographia Collijniana, Ed. 2 (1925), samt års-bibliografierna i Nord. tidskr. f. bok- o. bibl.-väsen, Hist. tidskr. och Samlaren.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Isak G A Collijn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14922, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Nelson.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14922
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Isak G A Collijn, urn:sbl:14922, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Nelson.), hämtad 2024-04-23.