Biografi

von Essen, ursprungligen nederländsk adelssläkt. Stamfadern Paul von Essen är enligt Munthe snarast identisk med den »Påfvel Skansmästare», som 1611 arbetade vid Kalmar fästning. Han blev byggmästare i Kalmar stad 2 dec. 1613, tillika vallmästare vid fästningen. Han ingick vid Kalmar reg., först som kvartermästare, och avancerade till major. På Kalmar slotts stater 1641 och 1645 upptas han som slottsmajor, 1652 som stadsmajor i Kalmar. Paul v. E:s porträtt i helfigur (avbildat hos Munthe, 6: 1, vid s. 154) finns bland Herman Wrangels krigskamrater på Skokloster; vapnet å porträttet är ett annat än det, som hans söner senare erhöllo.

P. v. E. d. ä. hade två söner Paul von E. (f. 1631, d. 1699) och Stefan von E., vilka 1681 naturaliserades som svenska adelsmän. Enligt uppgift i sköldebrevet – bakom vilken givetvis ligger en familjetradition – skulle släkten ha kommit »uthur Gülderlandet», d. v. s. provinsen Gelderland i Nederländerna. I Gelderland finnes en från medeltiden känd, rikt förgrenad adelssläkt van Essen, där namnet Henrik förekommer liksom i den svenska släkten. Paul och Stefan von E:s vapen visar viss väsentlig likhet med den nederländska ättens vapen. Paul v. E. d. y., vars gärning också skildrats av Munthe, gick fortifikationsvägen samt blev 1676 överstelöjtnant med inseende över fortifikationsväsendet i Livland och Estland samt på Ösel. Han blev 1678 generalkvartermästarlöjtnant och var 1687–98 kommendant på domen i Reval och begrovs i Revals domkyrka. Han var enligt Munthe en skicklig fortifikationsofficer, ritade väl och sysslade som yngre även med civilarkitektur. Han synes ha varit något grälsjuk i tjänsten, men Erik Dahlbergh kallar honom 1698 »en vacker och habil man». – Brodern Stefan von E. (f. 1633, d. 1682) kallas ännu i naturalisationsbrevet 1681 löjtnant. Han tjänstgjorde som sådan vid Marinregementet och dog i Malmö. Dennes son majoren Anton Carl von E. (f. 1680, d. 1744) blev fången vid Perevolotjna, satt fången i Tobolsk och hemkom 1722. Denna yngre gren och hela ätten utgick på manssidan 1811 med en A. C. v. E:s son.

Generalkvartermästarlöjtnanten Paul von E. var fader till Henrik Johan von E. (f. 1671 i Pernau, d. 1750), vars namn är känt i svensk krigshistoria. Han började vid Livgardet, tjänstgjorde vid skilda regementen och deltog.i Karl XII:s krig, bl. a. vid Riga. Vid den ryska invasionen i Livland måste han lämna all sin egendom och flydde 1710 till Sverige, där han 1712 blev. överstelöjtnant vid Södermanlands reg. Då ryssarna 13 aug. 1719 angrepo C. B. von Dahlheim (se SBL, 9, s. 720) vid Baggensstäket och denne tillbakaslagit första angreppet, skickade han rapport till Stockholm. Order utgick då till överste Rutger Fuchs (se denne), som med Södermanlands regemente påträffades i närheten av Skarpnäck, att avgå till Staket. Fuchs sände då först sin överstelöjtnant, som var H. J. von E., att med den bataljon, som stod under hans befäl och som ansågs bli först marschfärdig, avgå till Staket. Troligen vid ½ 7-tiden, efter marsch på dålig väg, ankom H. J. v. E. dit, samtidigt som fältmarskalken G. G. Dücker och högkvarteret anlände. Överstelöjtnant von E. fick order marschera inåt skogen mot Skogsö för att uppehålla ryssarna i deras tillämnade flankanfall. Bataljonen hade emellertid ej gått många steg, innan fienden syntes och skottväxlingen började. Ryssarna stodo trångt hoppackade norr om Skogsö träsk, medan von E:s mellan 350 och 500 man hade fördelen att kunna formera sig på linje öster om ängsmarken. Styrkan var emellertid avgjort på rysk sida; men då ställningen började bli besvärlig för E., som med sina män visade stor tapperhet och uthållighet, ankom Fuchs med andra bataljonen av Södermanlands regemente omkring kl. 8 på kvällen. Sedan ytterligare svenska styrkor anlänt följande dag, som var söndag, vilade striden enligt tidens sed, men ryssarna hade fått nog och avseglade på morgonen den 15 augusti. Då belöningar efteråt utdelades, erhöll H. J. von E. överstes titel samt en present av 100 buteljer vin ur drottningens egen källare. År 1739 blev han chef för Södermanlands regemente. Då han i sitt gifte av fullvuxna barn blott hade döttrar, slöt han på manssidan Paul von E. d. y:s släktgren.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Riksregistr. 1681, Biographica, RA; E. A. van Beresteyn, Repertorium van gedrukte genealogien (Haarlem 1933) ; W. J. D'Ablaing van Giessenburg, De ridderschap van Veluwe (1859). – a) Paul von E. d. u.: L. W:son Munthe, Kungl. fortifikationens historia, särskilt del 6:1 (1916), s. 154–158; P. Rudelius, Kalmar regementes personhistoria 1623–1927, 1 (1952) ; b) Paul von E. d. y.: Munthe, a. a., särskilt del 6:1, s. 455 f., och 6:2 (1919), s. 199–204; c) Stefan von E.: Personreg. till rullor, KrA; d) Henrik Johan v o n E.: G. Bfjörlin ?], Bidrag till Sveriges krigshistoria, 1 (Kr V A : s tidskr. 1872) ; E. Leijonhufvud, Minnesfesten vid Södra Stäket... 1919 (Meddel. fr. fören. för Stockholms fasta försvar, 24, 1920) ; K. K: son Leijonhufvud, Kungl. Södermanlands regementes historia, 3 (1919), s. 271 f.; L. W:son Munthe, Kungl. fortifikationens historia, 3:2 (1911), s. 671 ff.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Essen, von, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15490, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-09-29.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15490
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Essen, von, släkt, urn:sbl:15490, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-09-29.