Meriter

6. Fredrik Adolf Ulric Cronstedt, den föregåendes kusins son, son till C. 4, f. 1 dec. 1744 i Stockholm, d. 19 apr. 1829 därstädes. Utbildades av fadern till arkitekt;, bevistade riksdagarna 1769—70, 1778, 1786 och 1789 och var därunder bl. a. ledamot av riddarhusdeputationen 1769—70 och av riddarhusutskottet 1789; företog en studieresa till Frankrike och Italien 1770—73. Hovjunkare 30 jan. 1762; hovintendent 24 dec. 1765; kamrerare vid KMO 28 apr. 1775; ledamot av riddarhusdirektionen 1779—82; underceremonimästare vid KMO 28 apr. 1779—29 apr. 1781; ledamot av övre borgrätten 9 febr. 1781; landshövding i Gävleborgs län 29 okt. 1781; bankorevisor 1788; beordrad att i Stralsund överse den pommerska staten 15 dec. 1791; erhöll på egen begäran avsked från landshövdingbefattningen 13 febr. 1812. LFrKA 1773; LMA 1777; RNO 1780; HedLFrKA 1783; KNO 1787.

Gift 20 maj 1777 med friherrinnan Juliana Duwall, f. 20 juli 1759, d. 3 apr. 1789, dotter till generallöjtnanten friherre Johan Didrik Duwall.

Biografi

C. utbildades från början av fadern till arkitekt och fick under åren 1770—73 företaga en lång studieresa till Frankrike och Italien. Till Paris anlände han på nyåret 1771 men fortsatte redan samma år till Rom, dit han i sällskap med sin broder Sven Jakob anlände i nov. Under flitiga studier särskilt av konstminnen från antiken, vilka han avritade, stannade han där året 1772. Han umgicks mycket med konstnärer; särskilt med Johan Tobias Sergel stiftade han en nära bekantskap, som senare återupptogs i hemlandet. Ett vittnesbörd därom är en av Sergel 1801 modellerad porträttmedaljong av C. År 1773 återfinnes C. i Paris, där han särskilt beundrade Soufflot's då under byggnad varande Pantheon. Mot slutet av året är han åter i hemlandet. Sin arkitektutbildning kom han aldrig att omsätta i praktisk verksamhet, måhända av bristande fallenhet för yrket. Att han dock icke helt saknade konstnärlig begåvning framgår av bevarade teckningar och laveringar.

C:s bana blev ämbetsmannens. Sin livsuppgift fann han som landshövding i Gävle (1781—1812). Med invånarna i sitt län kom han redan från början på mycket god fot. Han hade ett avgjort borgerligt gemyt, och en viss dragning till glaset synes snarare ha ökat än minskat hans popularitet. Med största samvetsgrannhet ägnade han sig åt sin uppgift som landshövding och sökte med berömvärt nit sätta sig in i de mest skilda detaljer. Hans ämbetsskrivelser visa stor förståelse och medkänsla för menige mans svårigheter och en livlig önskan att i görligaste måtto lindra bördorna. Särskilt kom detta i dagen under de svåra missväxtåren i början av 1780-talet, då upprepade försträckningar av spannmål från kronobränneriet i Strömsbro ägde rum, samt under det olyckliga kriget 1808—09. Vid det senare tillfället kunde han dock uträtta, mycket litet, och han beklagar sig gärna över sin maktlöshet, men, heter det i ett brev till dåvarande statskommissarien G. F. Wirsén, »min skyldighet är vaka för landet, och det skall jag aldrig underlåta». I det längsta sökte han alltid gå fram med lämpor, ej minst, vid rekryteringar, men då någon gång anmärkningar mot hans alltför stora efterlåtenhet på detta område förekommo, visade han sig mycket sårad och förförklarade sig ej tillhöra »de ämbetsmän, hvilka behöva bliva om sina skyldigheter påminte».

Vid omkastningen i Gustav III:s brännvinspolitik 1787 bidrog C. genom sin hovsamhet och genom skickliga underhandlingar i hög grad till den för regeringen gynnsamma utgång, den ömtåliga frågan fick i Gävleborgs län. De flesta socknarna antogo villigt det av konungen erbjudna arrendet, och deras exempel följdes av länets tre städer, av Gävle dock först efter häftiga strider inom borgerskapet. Även där lyckades dock C. genom ett klokt avvägt uppträdande och med kraftigt bistånd av en av stadens främste män, den stridbare rådman Samuel Valley, utan att själv synas leda det hela dit han ville. Hans belöning blev kommendörsbandet av nordstjärneorden.

I politiskt avseende tillhörde C. den adliga oppositionen mot Gustav III. Hans egna åsikter voro väl ej särdeles utpräglade, men han var genom släkt- och vänskapsband nära knuten till flera av de ivrigaste oppositionsledarna, bl. a. var han svåger till de båda överstarna Sebastian Leijonhufvud och Fredrik Fleming, som började det ödesdigra avskedstagandet i finska armén på sommaren 1788. Efter krigsutbrottet i juni 1788 blev C:s ställning mycket svår. Från början råkade han i en häftig strid med borgerskapet i Gävle, då han ingrep mot dess enligt hans mening väl hårdhänta sätt att genom tvångsvärvning anskaffa nödigt antal båtsmän. Invånarna i Gävleborgs län voro i allmänhet ivriga rojalister. De grepos av harm vid underrättelsen om officerskårens uppförande i Finland, och då konungen återvände till Sverige för att möta Danmarks anfall och vädjade till svenska folkets offervilja och fosterlandskärlek, gick en våg av hänförelse genom hela landet. Den tog sig de starkaste uttrycken just i Gävleborgs län men mötte där en oväntad motståndare i C., som på allt sätt, t. o. m. genom. hotelser, sökte motarbeta den frivilliga folkväpningen under förevändning, att den kunde urarta till en farlig folkrörelse. Från Stockholm, där han för tillfället vistades som bankorevisor, skrev han vid ryktet om ett danskt infall i Jämtland till landskamreraren J. J. Södergren i Gävle, att fienden borde lämnas obehindrad framfart för att ej genom vanmäktigt motstånd retas till onödig grymhet. Då detta blev känt, blev förbittringen mot C. inom länet oerhörd, och på inrådan av Gustav Mauritz Armfelt lät konungen i okt. 1788 förordna lagman Johan Magnus af Nordin till landshövding i Gävleborgs län med särskilt uppdrag att leda folkväpningen. C. blev icke ens underrättad om denna åtgärd, och han säges ha »gapat» av förvåning, då han hörde, att han fått en ställföreträdare. I början av dec. återkom C. till Gävle och ville taga ledningen, men efter en skarp dust med det uppretade borgerskapet nödgades han finna sig i att Nordin kvarstod som ledare av folkväpningen.

Ännu mera tillspetsades förhållandet, då det vid riksdagsmannavalet i Gävle i slutet av dec. 1788 kom i dagen, att landshövdingen stod  i förbindelse med den hätske oppositionsmannen friherre Adolf Ludvig Stierneld, som sökte förmå honom att genom påtryckning framtvinga ett för oppositionen gynnsamt val. Genom C:s egen indiskretion blev saken känd, men då det blev fråga om handling, förhöll han sig passiv. Resultatet blev därför valet av en ivrig rojalist. Emellertid stod C. efter detta en tid alldeles isolerad och misstrodd av alla, och då konungen beslöt sig för att hålla riksdag i Gävle, ansåg han C:s närvaro mindre önskvärd och beordrade honom att resa till Pommern för att granska utgifterna i det pommerska statsverket. Det vill synas, som om C. mottagit uppdraget utan misstanke, att ej allt stod rätt till, men han fick snart av sina meningsfränder i Stockholm veta, att hela resan endast var en förevändning, en »chimére». Till hans vikarie utsågs nu liksom 1788 den högt betrodde Johan Magnus af Nordin. Redan under den korta tid, som förgick mellan fredsslutet i Värälä och riksdagens sammankallande, hade emellertid C:s ställning inom länet avsevärt förbättrats, och en fullständig omsvängning i allmänhetens tänkesätt inträffade i sammanhang med den svenska adelns förändrade hållning under intrycket av Gustav III:s mord och franska revolutionens skräckscener. Mot slutet av sin ämbetstid var han åter lika högt uppburen som i början.

Härtill torde i sin mån ha bidragit det varma intresse, som C. hyste för undervisningsfrågor. Då skeppsredaren Peter Brändström (se denne) 1796 i Gävle grundade en elementarskola, avsedd att förbereda till praktiska yrken, framför allt genom undervisning i främmande levande språk, blev C., som synes ha stått Brändström personligen nära, den förste ordföranden i den nya skolans styrelse och kvarstod såsom sådan ända till sin avgång från landshövdingeämbetet. Han sökte på alla sätt stödja och uppmuntra denna skola. Han var personligen närvarande vid de flesta av dess examina och utdelade årligen mindre belöningar till förtjänta elever samt stiftade slutligen en premiefond. Som vedermäle härför lät Brändström 1808 slå en silvermedalj med C:s bild att utdelas som premium vid avslutningarna. Den utdelas fortfarande vid Gävle borgarskola, den Brändströmska elementarskolans dotterskola. — Till minne av sin 1789 avlidna hustru, Juliana Duwall, instiftade C. i Gävle ett vittert ordenssällskap, som kallades J. D. (Idka Dygden).

C:s gamla intresse för arkitektur kom hans residensstad Gävle till godo på flera sätt. Då stadens nybyggda kyrktorn hotade att störta, var det närmast genom C:s åtgöranden, som katastrofen förebyggdes. För den långsamt fortskridande nyregleringen efter den förödande eldsvådan 1776 och för stadens i sammanhang där med stående försköning samt i synnerhet för byggandet av det nya rådhuset intresserade han sig livligt. Slutligen uppgjorde han själv under sina sista ämbetsår förslagsritning till ett nytt läroverkshus, och då intet sådant kom till stånd utan ett gammalt hus trots C:s varningar inköptes, lät han förmå sig till att göra upp plan för dess apterande till det nya ändamålet.

Efter erhållet avsked 1812 flyttade C., som nu var svårt ansatt av gikt och stenplågor, till Stockholm, där han delade sin tid »emellan litteraturen, den vises betraktelser, tonkonstens och ett inskränktare umgänges behag». Somrarna tillbragte han på sitt fädernegods Fullerö, vars fideikommissamlingar han ökade med flera konstverk samt sitt »bibliotek i arkitekturen med därtill hörande portföljer, ritningar och estamper».

Författare

P. Elfstrand. Å. Stavenow.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Sammandrag af författningar, som angå de wid lans-manstjenstens utöfning allmännast förefallande ärender, till underrättelse, för länsmännen i Gefleborgs län. Utgifwet efter föranstaltande af . . . Fredr. Ad. Ulr. Cronstedt... år 1811. Gävle 1811. 125 s.

Källor och litteratur

Källor: Länsstyrelsens i Gävleborgs län skrivelser till K. M:t, justitie-kanslerns inkomna skrivelser, brev från C. till G. M.. Armfelt och G. F. Wirsén, samt C:s bouppteckn, allt i RA; C:s brev till hemmet under utrikes resan 1770—73, Fullerö; Gustavianska samlingen F. 455, F. 50S, UB; skrivelser från K. M: t och myndigheter, samt konceptresolutioner, Gävleborgs länstyrelses arkiv; brev till J. M. af Nordin från N. Amberg, F. A. U. Cronstedt, A. J. Smaraeus, L. Stiernstam och S. af Ugglas samt från J. M. af Nordin till N. F. Gyldenstolpe, Sjöholm; magistratens prot. och koncept samt skrivelser från myndigheter, Gävle stads arkiv. — Samling af kongliga resolutioner och andra författningar, som angå elementar-skolan i Gefle (1810); G. J. Adlerbeth, Hist. anteckningar, 2 (1857); Dagbok hållen vid riksdagen i Gefle 1792 (Heml. handl. hörande till Sveriges historia efter efter konung Gustaf III: s äntrade till regeringen, 2, 1822); R. F. Hochschild, Memoarer, 2 (1909). — Anonym likpredikan (1829), UB; D. Elfstrand, Gefle elementarskola och Athenasum (1928); P. Elfstrand, Ett bidrag till Gävle kyrkas byggnadshistoria (Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet, 1927); dens., Gefle i krigstid under Gustaf III:s regering (Meddelanden av Gestrik-lands kulturhist. förening, 1926); dens., Hur Gefleborna invigde sitt rådhus 1790 (Gefle-postens juln:r 1926); dens., En högtidsdag i Gefle stads annaler (Gefle-postens påsknrr 1927); dens., Kronobränneriet i Strömsbro. Ett bidrag till dess historia. 1—2 (Meddelanden av Gestriklands kulturhist. förening 1927—28); dens., Riksdagsmannaval i Gefle under den senare frihetstiden och gustavianska tiden, 3—4 (Gefle-posten, 24 sept., 8 okt. 1927); G. Göthe, Johan Tobias Sergel (1898); L. Looström, Den svenska konstakademien under första århundradet af hennes tillvaro 1735—1835 (1887—91); C. T. Odhner, Sveriges polit. historia under kon. Gustaf III:s regering, 3 (1905).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik Adolf Ulric Cronstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15698, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Elfstrand. Å. Stavenow.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15698
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik Adolf Ulric Cronstedt, urn:sbl:15698, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Elfstrand. Å. Stavenow.), hämtad 2024-04-25.