Biografi

Bülow (Bylow), en i Sverige under medeltiden bofast gren av den uradliga mecklenburgska ätt von B., som ännu fortlever i Tyskland, där en linje numera innehar furstlig värdighet. Dess vapenbild var densamma som ättens i övrigt, nämligen fjorton gyllene kulor eller penningar (av dess egna medlemmar i Sverige uppfattade som »bysanter», dvs. bysantinska mynt) i blått fält. Redan under Albrekts regering som svensk konung 1363–89 torde åtskilliga herrar von B. mer eller mindre tillfälligt ha uppehållit sig i Sverige, men det var först efter den mecklenburgske konungens fall, som medlemmar av ätten varaktigt bosatte sig här. Den sålunda till Sverige helt överflyttade grenens stamfader var riddaren Johan B., begraven i Vadstena kloster i febr, 1411. Denne, som i livstiden aldrig nämnes i svenska handlingar, är möjligen identisk med den mecklenburgske riddare Johan von B., vilken ännu vid utgången av 1300-talet och under 1400-talets första år bodde å Wedendorf i trakten av Gadebusch och som 1395 deltog i Lindholms traktatens avslutande och 1397 nämnes bland konung Albrekts mecklenburgska råd. Att han på äldre dagar och säkerligen ej långt före sin död slog sig ned i Sverige sammanhänger förvisso med det förhållandet, att hans söner Detlev och Ficke B. ävensom hans dotter Ermegård Johansdotter redan under åren omkring sekelskiftet hade inkommit i landet. Detlev och Ficke spåras i Sverige första gången 1399 resp. 1402 som medlemmar av kretsen omkring Knut Bosson (griphuvud), drotsen Bo Jonssons son, och vid samma tid blev deras ovannämnda syster Ermegård Knut Bossons gemål; måhända hade dessa förbindelser med Bo Jonssons ätt, vilka inom kort (senast 1409) ytterligare stärktes genom Detlev B:s giftermål med Knut Bossons enda syster Margareta Bosdotter och sålunda tillförde släkten B. en god del av Bo Jonssons efterlämnade jordagods, grundlagts på den tid — åren närmast efter drottning Margaretas regeringstillträde 1389 — då drotsens änka och barn uppehöllo sig i Mecklenburg på grund av den mellan dem och Margareta rådande konflikten. Utom Ermegård, som blev änka genom Knut Bossons död 1406 och som efter att hava ingått nytt gifte med den bekante greve Hans av Eberstein (d. 1447) avled 1421, efterlämnade herr Johan B. ännu ett par döttrar, som ävenledes blevo bosatta i Sverige: Anna Johansdotter, vigd till nunna i Vadstena kloster 1418, d. 27 aug. 1465, och Ida Johansdotter, som senast under 1420-talets förra hälft äktade riddaren och riksrådet Laurens Ulfsson av Aspenäsätten (d. 1445) och som levde ännu 1461. Åtminstone den sistnämnda var blott halvsyster till Johan B: s äldre barn Detlev, Ficke och Ermegård, vilka tillhörde ett tidigare gifte. Detlev B., som bodde på Bo Jonssons forna gods Brokind i Östergötland, dog omkr. 1415 och ärvdes av sin och Margareta Bosdotters son Henrik B. Denne omtalas någon gång i de politiska aktstyckena under Engelbrektstiden, då han till en början synes ha stått på konung Eriks sida. Som innehavare av den ena huvudparten i det rika arvet efter Bo Jonsson var han en mycket förmögen man. Han dog emellertid redan 1439 (efter 25 jan.) vid endast trettio års ålder, och då han saknade bröstarvingar, övergick en stor del av hans omfattande jordegendomar, däribland Brokind och Bjärka-Säby, till hans ovannämnde farbroder Ficke B., som levde till 1454 (eller 1455) och var ättens siste manlige medlem i Sverige. Denne innehade dessutom Vartofta härad med Ettaks kungsgård som pant av kronan och var bosatt där. I det politiska livet spelade han ingen mera framskjuten roll — han uppnådde varken riksråds- eller riddarevärdighet — men framträder under Engelbrektsfejden som konung Eriks man. Gift med Hebbla Albrektsdotter, dotter till den dansk-tyske hövits-mannen å Bohus Albrekt Bydelsbach och efter Fickes död omgift med riddaren och riksrådet Arent Bengtsson av Ulfsläkten, efterlämnade han döttrarna Anna (se nedan 1), Ermegård, d. omkr. 1508, gift 1) med riddaren och riksrådet Måns Bengtsson (Natt och Dag), Engelbrekts mördare, d. omkr. 1477, 2) med riksrådet Jöns Knutsson (tre rosor), d. omkr. 1497, och Beata, nunna i Vadstena från 1470-talets mitt, d. där 17 maj 1487. Genom Ermegård övergingo Brokind, Bjärka-Säby m. fl. av Ficke B:s gods till ätten Natt och Dag. — Med den i svensk krigstjänst vid 1600-talets mitt anställde generalen Barthold Hartwig von B. (se nedan 2) vann den gamla mecklenburgska adelssläkten åter för en kort tid anknytning till Sverige. Han tillhörde samma wedendorfska linje, från vilken den svenska medeltidsgrenen enligt vad ovan som en möjlighet antagits utgått.

Författare

Källor och litteratur

 Se Anna Fickesdtr B.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bülow, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16216, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16216
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bülow, släkt, urn:sbl:16216, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.