Meriter

2. Carl Magnus Carlander, den föregåendes sysslings son, f.24 sept. 1837 i Göteborg, d. 27 juni 1911 i Stockholm. Föräldrar: kammarskrivaren, sedermera godsägaren Lars Magnus Carlander och Karolina Lithner.^[1] Elev i Skara läroverk 1848—51. Anställd hos sidenfabrikör E. Liné i Stockholm 1851—55; bokhållare vid Locknö sågverk i Västernorrlands län 1855—56; baptistpredikant dels i Norrköping, dels på resor 1856—60; sekreterare vid baptistsamfundets första konferens i Stockholm 13—16 juni 1857; efter utträde ur baptistsamfundet kolportör för den sjödinska syndfri-hetsläran 1860; bokhållare hos körsnären David Forssell i Stockholm 1863—71; idkade grosshandel i filthatt- och körsnärsbranschen under firma Johansson & Carlander, senare Carlander & c: o 1871—92; ånyo anställd hos körsnären D. Forssell 1892—1908.

Gift 6 okt. 1866—20 apr. 1880 med Matilda Sofia Maria Lundberg, f. 2 febr. 1844, f 14 april 1908, dotter till handlanden Isak Lundberg å Marieberg i Tengene församling.

Biografi

C. växte upp på faderns gård Tummarp i Kölaby socken i Älvsborgs län. Fadern var en dålig hushållare, som levde över sina tillgångar, gården måste säljas, och C. nödgades efter fyra år avbryta sin skolgång. Någon annan utbildning åtnjöt han aldrig, men förvärvade på egen hand en omfattande beläsenhet. Vid fjorton års ålder fick han anställning hos sidenfabrikör E. Liné, innehavare av f. d. Schönherr & Lundgrens sidenfabrik i Stockholm, vars skötsel han tack vare intresse och duglighet fick ensam övertaga redan följande år. Emellertid blevo de nya frihandelsvänliga tullbestämmelserna ett svårt slag för den inhemska sidenindustrien, Linés fabrik måste slå igen, och C, som just ville anlägga en mindre fabrik för egen del, var tvungen att, förföljd av sin vanliga otur, uppge planen. Ett bevis på det intresse, han hyste för sidenfabrikationen, äro de anteckningar, som han förde under denna tid och som jämte andra textila samlingar (varibland prover på västgötsk hemvävnad) finnas upptagna i hans bokauktionskatalog från 1892.

År 1856 var C. anställd vid Locknö sågverk i Västernorrland, där han stannade endast något över nio månader. De närmast följande åren har C. alldeles glidit över i den korta självbiografi för Nordisk familjebok, som han 1889 lämnade B. Meijer i ett brev och som delvis legat till grund för det ovanstående; han berörde aldrig med ett ord dessa oroliga år och förnekade t. o. m. senare, att han hade haft något att göra med en del religiösa skrifter, som han då utgav. I dessa, röjes dock den hemlighet, som C. så noga aktade sig att yppa. De äro ytterst upplysande icke blott för C: s biografi utan ännu mera för de religiösa rörelsernas historia i Mellansverige vid 1800-talets mitt, vilket framför allt gäller hans bok »Etthundradesjutton bref (1859—1862), framställande gudaktighetens hemlighet. Utgifne af C. M. C.» (1864), som troligen är att betrakta som ett slags slutuppgörelse med denna period. Breven äro till största delen skrivna av August Sjödin, den egendomlige svärmare, som gav upphov till den s. k. syndfrihetsläran, vilken ett ögonblick höll på att splittra hela den frikyrkliga menigheten, samt av hans anhängare, Säs Per Persson, C. själv och andra. I ett av dessa brev, från C. M. C[arlande]r till en fru H., dat. Norrköping 25 sept. 1860, erinrar C. om den tid, hösten 1856, då han väcktes till medvetande om Kristi nåd och syndernas förlåtelse för evigt. »Mins du den oro, som detta väckte inom baptistförsamlingen i Stockholm, och det motstånd, som uppväcktes emot oss?» C. hade alltså anslutit sig till baptisterna och torde ha mottagit dopet i Stockholm 1856. Det är emellertid intressant, att C, enligt vad han här säger, redan 1856 skulle ha dragit samma ytterligtgående konsekvenser ur George Scotts, F. G. Hedbergs och K. 0. Rosenius´nyevangeliska förkunnelse, som August Sjödin ungefär samtidigt drog. Tendensen låg i luften. För C. följde likväl närmast en period av lagiskhet och »träldom under egna verk», varunder han ådagalade stort nit i baptistförsamlingens tjänst. Till största delen uppehöll han sig på resor eller i Norrköping, vars baptistförsamling han ledde tillsammans med K. J. Dahlgren. På hösten 1859 råkade han emellertid under medelbart inflytande av Sjödin, vilkens personliga bekantskap han gjorde följande vår. Rapport om C: s bristande renlärighet inkom till den baptistiska ledningen i Stockholm, hans reseunderstöd som predikant indrogs och Anders Wiberg införde i sin tidning Evangelisten en varning mot »dessa avskyvärda läror» under namngivande av »några av de verksammaste förfäktarne av syndfrihet, nämligen porträttmålaren A. Sjödin, herr C. M. Carlander samt klädesvävaren C. J. Dahlgren» (30 nov. 1860).

Efter brytningen med baptisterna ägnade sig C. helt åt spridande av Sjödins läror. Särskilt stor framgång hade dessa i norra Dalarna, och det var genom C. och Säs Per Persson, som baptistförsamlingarna i Orsa, Mora, Våmhus och Älvdalen så gott som mangrant ehuru endast för kort tid övergingo till Sjödin. Enligt ett brev från 8 aug. 1864, som citeras av K. Mandell i »Norra Dalarnas distrikt- och missionsförenings 50-årsberättelse» (1911), hade C. då brutit med Sjödin, vilkens liv »under nåden» praktiskt taget hade utvecklat sig till ett liv i allt större köttslighet. Följande år fann Sjödin också för gott att resa till Amerika. C. hade då sedan ett par år anställning hos den kände baptisten David Forssell, till vilken han ända till det sista stod i ett mycket gott förhållande, men trots att både Forssell och C: s senare kompanjon, grosshandlaren P. Johansson, tillhörde samfundet, synes C. alldeles ha kommit ifrån de sekteristiska intressena. Religiöst intresserad var han alltjämt, hans boksamling hade starka inslag av teologisk litteratur, särskilt mystik, och hans älsklingsförfattare var Jakob Böhme. Egendomligt nog tyckes han så sent som 1886 ha haft känning med Sjödin, som då var i Chicago (bokaukt.-katal. 1892, n:o 159).

Det som nu helt och hållet tog C: s lediga tid i anspråk var hans samlingar — sin bokhållarplats skötte han liksom sedermera sin firma plikttroget men utan verklig böjelse. Bokligt intresserad sedan barndomen, hade C. redan 1855 lagt grunden till ett bibliotek, som sedan tillväxte genom nästan dagliga inköp, bok för bok. Hans samlande kom snart att inrikta sig på bokhistoria och exlibris, av vilka han lyckades hopbringa en värdefull samling, som dock måste säljas på auktion 27 apr. 1892 och följande dagar och då inropades av justitierådet J. O. Wedberg. Efter dennes död fick K. biblioteket uttaga allt som behövdes för kompletteringar, varefter resten inköptes av bokförläggare Hasse V. Tullberg, vilken dessförinnan förvärvat en ny stor exlibrissamling, som C. under tiden hunnit sammanföra. Under arbetet med detta material, då så gott som obeaktat och okänt i Sverige, uppstod planen på en skrift om svenska exlibris av tämligen ringa omfång och populär läggning. I riktig känsla av att ett sådant företag krävde sakkunnigt biträde, avtalade C. med Kristoffer Eichhorn, som även gjort anteckningar i samma ämne, att tillsammans med honom utge arbetet. När materialet genom oväntat många fynd svällde ut alltmera, drog sig Eichhorn tillbaka och överlämnade åt C. att ensam och på egen risk avsluta det. C. kontrakterade nu med bokförläggaren Adolf Johnson, till vilken han kostnadsfritt överlät manuskriptet med illustrationer, för att av Johnson tryckas och distribueras — dock först sedan 75 subskribenter tecknat sig. Sedermera måste C. likväl vidkännas betydliga utgifter för det kostsamma arbetet. Det trycktes i 150 exemplar på Gernandts officin i en för sin tid utmärkt utstyrsel, med många intressanta illustrationer, varav ett flertal originalexlibris eller avtryck med originalstamparna. C. hade velat göra en förteckning över svenska bokägarmärken men hade gjort ett utkast till en svensk bibliotekshistoria, något som berodde på en oklarhet i anläggningen, som också anmärktes av kritiken. Han hade till en viss grad överväldigats av sitt material, medtagit smått och stort och icke alltid gett sig tid att kritiskt granska de många uppgifterna. Men arbetet, vars brister författaren själv var den förste att inse, fyllde dock en dubbel mission: att väcka intresse för bokvård och boksamlande och att vara ett användbart uppslagsverk. C. underställde så vitt möjligt sina uppgifter en sakkunnig granskning, han tillgodogjorde sig alltid kritiken, men tyvärr ofta, då uppgifterna, redan voro tryckta. Därför hopas rättelser och tillägg till sist »som ett annat lass sopor», klagar G. E. Klemming i ett brev till Karl Snoilsky.

Arbetet mottogs med det största intresse. De många rättelser, som framkommo i anmälningarna, sammanfattades i en särskild skrift av K. F. Werner. Hårdast bedömdes boken i en anonym recension i Nya dagligt allehanda 5 okt. 1889 — författad av den tillämnade medarbetaren Eichhorn — vilket gav anledning till en kortare polemik. Rättelser och tillägg gjorde snart en andra del nödvändig. Den utkom 1891 och följdes 1894 av en avslutande tredje med tillägg till de föregående och register. C. ansåg ej heller nu sitt arbete avslutat utan samlade alltjämt material till en fjärde del. Då Gernandts förlag anmodade honom att utge en ny upplaga, kunde han också utge en sådan i betydligt omarbetat och förbättrat skick. Den utkom i 6 band 1902—03. Dessförinnan hade C. låtit trycka ett arbete om »Miniatyrmålare i Sverige» (1897), utmärkt av samma förtjänster och svagheter, det hittills enda uppslagsverket på området. Vid sin död efterlämnade han omfattande förarbeten till ett svenskt konstnärslexikon, dels i form av randglosor till Fr. Boyes och A. G. Hafströms arbeten, dels i ett självständigt verk. Även nu önskade C. samarbete med en fackman men hade återigen otur. Den person, han vänt sig till, skriftställaren Nils Sjöberg, gjorde aldrig något åt samlingarna, som han under flera år hade till låns. De överlämnades vid Sjöbergs död 1914 av C:s dotter som gåva till Nordiska museet. C. har också efterlämnat anteckningar om anonymer, pseudonymer och signaturer (nu i K. biblioteket), genealogiska anteckningar (nu i Nord. museet och K. biblioteket) m. m. Av kanske lika stort värde voro vissa av de samlihgisband, som han lät göra i de mest skiftande ämnen och som innehålla sällsynta skrifter, tidningsurklipp, originaldokument och anteckningar, såsom den enastående samlingen Almquistiana, »Svenskt författarlif» (31 vol.), poetiska kuriosa, Bellmaniana, Thorildiana, Strindbergs Giftas, Vegafesten osv. Även dessa samlingar avyttrades emellertid, dels vid de ovannämnda auktionerna 27 apr. 1892 och följande dagar, dels vid nya dylika 17 nov. 1909 samt 9 mars och 12 nov. 1910. Av C:s Almquistiana, som såldes 1892, gick en större del till Göteborgs stadsbibliotek, men i övrigt inropades samlingarna av enskilda personer. En del av C: s omfattande brevsamling tillhör nu konstnären Artur Sjögren, men den värdefullaste delen, de brev, som röra C: s förarbeten till Svenska bibliotek och exlibris samt interfolierade exemplar av detta arbete med rättelser och1 tillägg, ägas av bokförläggare Hasse V. Tullberg. Ett ytterligare exemplar av första upplagan med anteckningar och tillägg av C., vilket tidigare tillhört Artur Sjögren, finnes numera i Lunds universitetsbibliotek (K. M. Collins samling).

C. var en försynt och anspråkslös man, som på senare år helt gick upp i sina bokliga intressen. Han valde sitt umgänge bland de många originella samlare och bibliofiler, som då levde i huvudstaden, och i hans brevsamling finnas alla mera kända namn företrädda, såsom K. bibliotekets tjänstemän, G. E. Klemming, K. Snoilsky, K. Eichhorn och Rickard Bergström, bokkännare som K. F. Werner, Birger Schöldström, Nils Kristersen, J. O. Wedberg m. fl. Trots bristen på metod och otillräcklig noggrannhet i detaljer gjorde C. genom sin stora arbetsförmåga och sin blick för vad som borde göras en förblivande insats i svensk bokforskning.

Författare

N. Afzelius.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Förteckning öfver skrifter författade af svenska kungliga personer från Gustaf I till närvarande tid. [Sthm 1888.] LVI s. (Anon.) [Avsedd att utgöra Bihang till förf:s Sv. bibliotek och exlibris, D. 1, 1889, men uppl. makulerades; ett ex. med rättelser och tillägg av förf. i KB.] — Hans Maj: t kon. Oscar Il:s bibliografi 1849—1887, utg. af C. M. C. Sthm 1888. St. 8: o 19 s. (Särtr. ur föreg.; med bidrag av J. Almén & B. Schöldström.) — Svenska bibliotek och ex-libris. Anteckningar. [1]—3. Sthm 1889—94. VIII, (4), 748 s., 84 pl.; VII, (1), 170 s., 2 tilläggsbi., 21 pl.; (8), 691 s., 110 pI. + 4 s. 'Rättelser och tillägg'. 2: a omarb. och tillök, uppl. 1—2: 1—2, 3—4: 1—2'. Sthm [1896]—1903. Ny titeluppl. Sthm 1904. (2), VII, (3), 467, (1) s., 50 pl.; (5), 412 s., 60 pl.; (5) s., 1 bl., s. 413—850, (1) s., 83 pl.; (2), 666, (1) s., 67pl.; (6) s., 1 bl., 432 s., 112 pl.; (5) s., 1 bl., s. 433—989, LXXXXIII s., 111 pl. [Ett häfte 'Tillägg och rättelser' till 1: a delen av 1: a uppl. utgavs av K. F. Werner. Upps. 1890. 13 s. Interfol. ex. med tillägg och rättelser av förf. finnes i Hasse W. Tullbergs ägo. — Ang. rec. av detta arbete, genmälen m. m., se i övrigt J. A. Almquist, Sveriges bibliogr. litt., N:o 2611—13.] — Notes on some Swedish ex-libris (The journal of the Ex-libris society, Ply-mouth, Aug. 1893.) — Den första svenska kokboken (Bok- och antiqvitets-bazaren, 1894, N:o 2; undert.: C—r). — Tillägg och rättelser till Hj. Linn-ströms Boklexikon (Sv. bokhandelstidn., 1896, N:o 21—22). — Tillägg och rättelser till Svensk bokkatalog för åren 1866—1875 [och 1876—1885] (Sv. bokhandelstidn., 1896, N:o 29—30; med bidrag av B. Schöldström). — Miniatyrmålare i Sverige. Anteckningar. Sthm 1897. (6), 128, (2) s., 1 portr. [Ett interfol. ex. med rättelser och tillägg finnes i familjens ägo.] — En märklig bokstämpel i Nordiska museet (Meddel. fr. Nord. museet, 1898 [tr. 1900], s. 94—96). — Uppsatser i olika ämnen i tidningar (Nya dagl. allehanda) och tidskrifter.

översatt: [J. G. Oncken], Biblisk cateches, hwaruti frågorna beswaras med den Heliga skrifts egna ord. Till söndagsskolans tjenst öfwers. ... af C. M. C. Sthm 1858. 32: o 126, (2) s. 2: a uppl. Sthm 1859. 32: o 126, '(2) s. — [G. Jahn], Historien om den lame Fried. Sthm. 1870. 15, (1) s. "(Anon.)

Utgivit: Aug. S[jödi]n, Anteckningar i Christi kunskap. Sthm 1863. 12: o 29 s. — Sions nya sånger. 1859—1863. Sthm 1863. 16: o 100, (3) s. — Etthundradesjutton bref (1859—1862), framställande gudaktighetens hemlighet. Utg. af C. M. C. Sthm 1864. 340 s.

Handskrifter: Sigrid Leijonhufvud & Sigrid Brithelli, Kvinnan inom svenska litteraturen. Sthm 1893, Interfol. ex. med talrika tillägg [jämte] Supplement af Nils Kristersen & C. M. Carlander. (Bägge i KB.) — Bondestolpe. Redogörelse för den af C. P. von Wulfschmidt utg. Bondestolpe och dess olika upplagor. (KB.) — Slägten Tharmouth. (KB.) — Anteckningar om anonymer, pseudonymer och signaturer. (KB.) — Genealogiska anteckningar. (Nord. museet och KB.)

Källor och litteratur

Källor: Muntliga uppgifter av fru Gerda Jungbeck, f. Carlander. — Brev till Anders Wiberg i Betelseminariets arkiv (1856—1860) samt brev i UB; Wernerska saml., Stockholms stads arkiv; brevväxling ang. utg. av Svenska bibliotek och exlibris m. m. (Hasse W. Tullberg); biogr. uppgifter i brev från Rich. Friberg till Hasse W. Tullberg samt från C. M. Carlander till Bernh. Meijer (H. W. Tullberg). — Minnesskrifter över norra Dalarnas distriktsförening, Älvdalens baptistförsamling och Norrköpings första baptistförsamling; N. T. Nordström, Sv. baptistsamfundets historia, 1 (1923).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Magnus Carlander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16374, Svenskt biografiskt lexikon (art av N. Afzelius.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16374
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Magnus Carlander, urn:sbl:16374, Svenskt biografiskt lexikon (art av N. Afzelius.), hämtad 2024-04-19.